Halvårskoll, januari - juni 2012

Nu är det dags för halvårskoll igen. Tiden har som vanligt sprungit iväg - ju äldre man blir, ju fortare går det. Halvåret har varit omväxlande med både glädje och bekymmer och besök på Rivieran.


I maj fick jag reda på att jag hade livmodercancer och efter det förändrades livet för mig ganska mycket, både fysiskt och psykiskt. I skrivande stund mår jag dock alldeles utmärkt efter omständigheterna och igår spelade jag t.o.m. på ett dop i Gusums lilla vackra brukskyrka .

På onsdag ska jag till US Linköping för att genomgå en endoskopi. Innan jag får veta resultatet av denna röntgen kan jag inte koppla av helt. Just nu känns det hoppfullt i alla fall!

Här kommer några bilder från det första halvåret 2012.

Januari

Promenad i Mogata på nyårsdagen. (Bilderna går att klicka större.)

Mirren, Casimir och jag på väg till Kulturhuset i Stockholm.

Casimir i målartagen.

En stor upplevelse var GAN-utställningen på Norrköpings Konstmuseum.

Februari

Mirren är väl påpälsad.

Vinterpromenad över Hov. MM väntar snällt på mig. Sparsamt med plogbilar så här ute på landet...

Jag måste naturligtvis dokumentera det första matbrödsbaket på femton år. I inlägget LÅNGPANNANS LOV

Ett fredagstema om KONTRASTER gav inspiration till den här bilden. 

Mars

I stället för en Porsche som min käre svärson, Mirrmaken, alltid önskat sig fick han en bok om denna bil i 40-årspresent.

Var och såg en mycket intressant utställning om TYRA LUNDGREN på Norrköpings Konstmuseum. Här kan man läsa ännu mer om den.

Sveriges förmodligen kortaste ortsnamn. I Å kyrka spelade jag under påsken.

Årets första cykelutflykt i slutet av mars till Husbyvik, ett par kilomer hemifrån i slutet av mars. Hittade de första blåsipporna. Badplats här på sommaren.

April

Johan, mitt yngsta barnbarn av de fyra äldsta och Annas och Jörgens son, konfirmerades i Tullinge kyrka. Johan är den mörka pojken som står som nummer fem från höger.

Jag flankerad av mina tre barn, Anna, Kalle och Åsa hemma hos Anna efter konfirmationshögtiden. Anna är gipsad med rosa gips eftersom hon brutit benet.

Min äldste svärson Jörgen, med sitt lilla barnbarn Elise i knät.

Caspar, jag, farmor Ingrid och Clarissa på den fantastiska vegetariska restaurangen i Mångkulturellt Centrum i Fittja. Om man klickar här kan man se fler bilder på restaurangen. Mirren tog bilden.

Valborgsfirande på Häggvallen i Mogata.

Maj

Min vackra och rara svärdotter Mari och sonen Kalle kom och överraskade en vacker dag i maj. Här väntar Mari på skjuts hem med nya motorcykeln.

Utflykt till den fina skulpturparken Marabouparken i Solna. Mirren och Clarissa bredvid lekande björnar av Vigeland.

Promenad i Rhododendrondalen i Norrköping en av de vackraste och varmaste dagarna i maj. MM i full färd med att föreviga de vackra blommorna.

Muminutställning på Arbetets museum i Norrköping. Casimir och Caspar letar saker medan Clarissa försöker ta på "elden" som brinner i den lilla brasan.

Juni

Resa till Rivieran i början av juni. Här badar jag i Menton nära den italienska gränsen. Jag kom upp ur vattnet ganska snabbt sedan jag blivit biten i benet  av en fisk. Jag hade inte trott det var sant om jag inte hade ett litet blödande sår på benet när jag kom upp på stranden.

MM med ett glas rosévin på favoritrestaurangen i Vence.

Oscar - tredje barnbarnet i ordningen - tar studenten. Fr. v. flickvännen Anna, Oscar och näst äldsta barnbarnet Isabelle med pojkvännen David i trädgården hemma hos Mari och Kalle. Tre dagar efter min operation...

Bella och Kalle underhåller.

Tillbaka till ViN eftersom jag inte fått behålla varken mat eller dryck sedan studentfesten. Midsommarhelgen tillbringade jag med dropp på avd. 16 på KK på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Sista dagen i juni månad spelade jag på ett dop i Gusums vackra lilla brukskyrka.

Moderapport från Rivieran i juni.

De förnämsta färgerna nu i början av juni var framför allt mintgrönt och chockrosa. Även orange och gult var vanligt förekommande som man kan se på väskan till höger. (Bilderna går att klicka större.)

Rosa i alla färger...

Det är nu tredje gången under ett drygt ett år som vi har besökt Marseille och Nice en vecka. Det var i mitten av maj förra året som jag återsåg min ungdoms paradis för första gången efter nästan 60 år. Mycket var sig likt och mycket var sig olikt. På den tiden tillbringade jag några somrar i den lilla staden Menton några kilometer från italienska gränsen, som jag har berättat om här.

Inne med platåskor i alla kulörer.

Nice besökte vi bara några gånger då. En gång minns jag för att höra en berömd tenor sjunga Du är min hela värld ur operetten Leendets land tolv gånger. Operetten framfördes på en utomhusteater och varje gång han ropades in av de entusiastiska och hysteriskt applåderande turisterna efter att ha framfört denna operetts främsta hit, sjöng han sången igen.

Om Nice gator och gränder och restauranger kan man läsa här. Om intrycken från det fantastiska Chagallmuséet i Nice här.

Andra besöket i september förra året berättade jag också om här på bloggen. Det blev mest gator, gränder och restauranger där också.

Jättestora ringar är tydligen också modernt. Inte något för kantorer i alla fall.

Vid det tredje besöket nu i början på juni började jag känna mig hemmastadd också i Nice och behövde inte springa runt och fotografera hus och kyrkor längre. Därför tänkte jag ta mina bloggvänner med mig och bjuda på lite modebilder i stället – mest från Nice men även från Menton. Man får ju inte fota i affärerna så bilderna är allesammans tagna genom skyltfönster, vilket ibland ger ett lite annorlunda, spännande perspektiv.

Den här gången bodde vi på ett hotell som låg i kvarteret närmast stranden. Så det var bara att klä om i baddräkt på rummet och gå ner de 50 metrarna dit och dra på sig jeans och skjorta igen när man hade badat.

Tre tjejer på väg till stranden.

Även baddräkterna i chockrosa som synes...

Man kan åka lokalbuss lite överallt från Nice 3-4 mil för den  blygsamma summan av 1 Euro. Lite under tio kronor. Det kostar lika mycket att åka en hållplats med spårvagn som att åka till Monaco, Grasse, Vence och Menton, som vi gjorde utflykt till den här gången. I Menton hittade jag de här kläderna för pojkar och flickor. Lite åt unisexhållet till tycker jag.

 

Inte mycket färger där. Och liten hatt på killen till vänster.

Flickorna ser nästan likadana ut med undantag av hatten, och så rosa förstås! Undrar vad butiksinnehavaren hade sagt om jag talat om att Mirren just köpt var sina rosa byxor till sina pojkar. De älskar nämligen rosa!

 

Vi besökte också den lilla konstnärsstaden St. Paul-de-Vence. Om besöket där tidigare har jag berättat om här. Fragonard, det berömda parfymföretaget har även en affär här.

 

Fortfarande är den dominerande färgen rosa i alla kulörer. Kul med den långa halsbanden, som var högsta modet i slutet av 1960-talet. Jag har fortfarande 5-6 "guld"kedjor kvar sen den tiden som jag har gjort lycka med vid några tillfällen även nu.

Tillbaka till Nice. Sista kvällen innan resan till Marseille, som man måste åka till om man flyger Ryan Air som vi gjorde upptäckte jag "fina gatan" med alla berömda modeaffärer som Burberry och Louis Vuitton. Ljuset var inte det allra bästa för skyltfönsterfotografering så det händer mycket i bakgrunden som stjäl intresset från kläder och väskor.

Mintgrönt igen.

Den mintgröna färgen går även igen i väskorna.

Fler mintgröna väskor.

Elegant skyltning överallt på fina gatan.

Om man inte vill ha shockrosa eller mintgrönt kan man ju klä sig lite mer diskret. I gengäld kan man kosta på sig lite volanger här och där.

Slutligen kunde jag inte låta bli att fotografera de här unga männen i sina outfits. Men ser jackan och byxorna inte lite urvuxna ut?

Tydligen ska ärmen på kavajen vara halvlång. Gossen i bakgrunden är väl klädd i shorts och kavaj tycker jag mig se. Har sett den klädseln på en bröllopsgäst även här hemma för några år sen. Kanske ett tips för den välklädde som vill hänga med modet.

Återbördad till livet och verkligheten

Det känns i alla fall så – efter nästan fjorton dagar av ofrivillig svält. Efter min operation för drygt två veckor sedan fick jag ett par dagar på avdelningen när allt fungerade normalt och jag kunde lämna US i Linköping redan två dagar efteråt. Påföljande lördag började magen krångla och jag fick varken behålla mat eller dryck de närmaste dagarna.

Bilden har jag hittat här på nätet.

Jag tog det ganska lugnt trots allt, trodde kanske att jag fått någon maginfektion, kände mig lite bättre mellan varven och försökte få i mig lite av den förfärligt hemska ersättningsvätska som vi hade köpt på tisdagen efter återbesöket i Linköping.

När jag inte heller fick behålla denna utan hade kräkts utan uppehåll med några timmars mellanrum natten mellan tisdagen och onsdagen, bestämde jag mig för att det var dags för att åka till akuten i Norrköping.

Jag blev väl omhändertagen där och fick ligga kvar på avdelning 16 – KK – i Norrköping. Man tog alla möjliga prover och det var inte något större fel på dem. Jag fick tabletter mot illamående också. På kvällen åkte jag hem igen men fick löfte om att komma tillbaka direkt om jag skulle känna mig sämre.

Torsdagen före Midsommarafton var ganska lugn och jag försökte peta i mig lite mat och dryck under dagen och kvällen. På natten kräktes jag kraftig flera omgångar och kände mig sedan så torr att jag knappt kunde prata. Dessutom hade jag magknip av och an och ont i magen överhuvudtaget. På morgonen åkte vi in till KK i Norrköping där jag omedelbart fick dropp.

Dagen därpå blev jag röntgad och man konstaterade att det var stopp i min mage. Någon tarm hade väl vridit på sig – inte så allvarligt som tarmvred, men tillräckligt för att inte någon mat kunde passera. Så när jag hade ätit en viss kvantitet så fick jag upp allting igen…

Mer dropp och doktorn berättade att det var en inte alltför ovanlig komplikation i samband med en bukoperation. För det mesta löste det sig av sig själv med hjälp av diverse medikamenter och någon dags tarmvila. Min värden var som väl var bra hela tiden. I måndags fick jag börja äta flytande föda, dvs. varm soppa och till all lycka kände jag då inget illamående längre och fick även behålla maten.

Bilden från nätet har jag hittat här.

I går tisdag fick jag börja äta vanlig ”skonsam” mat och magen började fungera så smått igen. Mina prover var helt normala då, så efter lunch kom MM och hämtade hem mig. Jag känner nästan ingenting av själva operationen utan går och böjer mig ganska obehindrat. Maten som jag stoppat i mig sedan jag kom hem har jag också fått behålla och något litet har kommit ut den naturliga vägen. Jag blev rekommenderad att undvika grönsaker – även kokta – och fiberrik mat som müsli och fullkornsbröd.

Inte anade jag för några veckor sedan att jag skulle känna en sådan lycka när jag kunde äta och gå på toa som vanligt – och sova en hel natt utan droppslang i handen och utan att må illa eller att ha ont i magen. Så här efteråt förstår jag att jag inte borde stannat kvar hemma så länge att jag blev så uttorkad. Jag skulle naturligtvis åkt in samma lördag som jag blev så illamående. Kanske något att tänka på för den som hamnar i samma situation som jag…

Mirren har skrivit en utförlig rapport och även tagit bilder av mig på sjukhuset.

Juniresa till Frankrike 1.

Utsikt över Marseille med Notre-Dame-de- Garde högt uppe på berget. MM har tagit de flesta bilderna till det här inlägget. (Bilderna går att klicka större. )

Har snart hämtat mig från pärsen i går med 32 grader i skuggan i Marseille. Kanske man uthärdar om man ligger på en badstrand och får kyla ner sig i Medelhavets böljor då och då, men inte om man går omkring på gatorna i denna storstad som är försedd med massor av uppförsbackar. Nerförsbackarna märker man ju inte.

Den långa trappan ner till gatan som är närmaste vägen till Le vieux port.

MM väntar på att jag ska ta foto innan vi går nerför trappan

Sista dagen i Marseille innan vi skulle åka hem med Ryan Air upptäckte jag i alla fall en genväg till den oändliga trappan upp till Gare St. Charles. Man kunde gå runt och in på Metrostationen bredvid där det fanns en lång rulltrappa upp till stationen och sen gå ut genom entrén och vidare de femtio metrarna till hotellet.

Från den stora järnvägsstationen är det bara 100 m till vårt hotell.

Bild på Gare St. Charles.

Detta kände jag var nödvändigt då jag tidigare på dagen utsatts för vänliga hejarop från några killar som vilade på gräset nedanför då jag stannade och hämtade andan på varje trappavsats. Det är 98 trappsteg upp till centralstationen räknade jag ut förra gången jag var i Marseille.

Ryan Air flyger bara på Marseille, så ska man vidare till Nice som vi skulle, får man ta landsvägsbussen dit.

Landsvägen går en bit upp från kusten och man åker igenom stora vindristrikt och små byar.

På de stora vingårdarna kan man både köpa och provsmaka vin.

I Nice hade MM hittat ett trestjärnigt hotell på nätet med ett fantastiskt läge två minuters promenad från stranden precis vid parken Albert Premier. Hotel Albert ligger dessutom precis vid busshållplatsen där både vår landsvägsbuss och lokalbussarna från Vence och Grasse stannar. Place Massena hade vi runt hörnet...

Place Massena på söndagseftermiddagen vid tiden för siestan.

De här jättelika glasgubbarna ändrar färg hela tiden från rött, orange, gult, grönt, blått och lila. Mycket effektfullt. Varför det bara är män som sitter där högt uppe har jag svårt att förstå...

Bara några hundra meter från hotellet fanns också La Vielle Ville – Gamla stan – i Nice där vi åt middag några kvällar och strövade omkring under dagen.

Här i Gamla Stan i Nice - som överallt annars i Frankrike - äter man middag sent- Serveringen börjar i allmänhet inte förrän kl. 19 och kommer man vid halv niotiden är det svårt att få ett bord.

Ett klocktorn som vi länge trodde var en kyrka men som visade sig tillhöra ett patricierhus.

Stranden i Nice är stenig och inte så badvänlig – i alla fall inte för någon som uppnått mer än mogen ålder. Tänkte aldrig på det när jag var sexton år…

Det är inte så många som badar trots att det är ungefär lika varmt/kallt i vattnet som det brukar vara på sommaren hos oss ute i skärgården.





Rött, cyklamenrött (kallade vi i min ungdom den speciella rosaröda färgen) och rosa såg man mycket på både klänningar, baddräkter och väskor.

Medan jag skriver det här inlägget har jag nästan glömt bort att jag ska på "inskrivningssamtal" för operation i morgon. Operationen blir på tisdag i Linköping där jag ska vara kl. 7.15 på morgonen, vilket innebär att jag senast måste gå upp kvart över 4. Men då är det ju ljust som väl är...