782 Galleri Fredag – Porslin

Nilla Tankebubblor är det som står för Galleri Fredags teman i april. Månadens sista ska handla om PORSLIN. Tack Nilla för trevliga ämnen att skriva om. Länkar till övriga gallerister hittar man på bloggens högra sida om man scrollar ner en bit.

Ungefär hälften av min franska servis. (Bilderna går att klicka större.)

Min salig mamma älskade auktioner. För det mesta kom hon hem med saker och ting som var användbara. Glömmer aldrig när hon och jag gick tre kilometer genom stan och bar hem en stor kristallkrona från auktionskammaren på en stång mellan oss.

Ett av de sista inköpen hon gjorde var en fransk servis. Eftersom alla delar i servisen var handmålade och försedda med guldkant, gick den inte att använda om man inte diskade allting för hand. Diskmaskinen hade vid den tiden gjort sitt intåg i mitt föräldrahem och det fina franska porslinet togs aldrig fram vad jag vet.

De små uppläggsfaten till höger i bilden är nog de enda som jag använt. Lagom att lägga gurka, oliver, kallskuret etc. på.

När hon dog ärvde jag hela servisen. Jag har för mig att mina bröder inte var intresserade av den. Vid ett hastigt överslag räknar jag till 142 delar. Soppterriner, uppläggsfat i alla storlekar, flata eller på fot, assietter, flata och djupa tallrikar, såskoppar i olika varianter och en del annat.

En soppterrin som jag ställt på ett genombrutet fiskfat.

Jag har någon gång tagit fram de små uppläggsfaten som är lagom att lägga kallskuret och grönsaker på. Men de få gånger jag har haft många gäster är det vardagsporslinet och diskmaskinen som gäller. Porslinet ockuperar tre skåp i underdelen av vår bokhylla i vardagsrummet alltsedan min mamma och pappa flyttade till servicehuset Blå Porten i Söderköping – någon gång på 80-talet.

Jag tror att jag fick ihop till 18 uppläggsfat i olika storlekar.

Potatisen borde hålla sig varm här i alla fall.

Det står bra där, porslinet. Lissan har blivit så stor nu att jag inte behöver ställa för fåtöljer för skåpen längre. Det får väl fortsätta att stå där till jag dör – synd bara om dem som ska ta hand om alltsammans efteråt, för det är väldigt tungt. Det är inte signerat så jag har ingen aning om vad servisen kan vara värd. 

Här kan man se det vackra handmålade mönstret. Även kanterna på alla delar är målade med guld. Jag räknade till 44 flata och 17 djupa tallrikar samt 23 assietter...

781 Första riktiga vårdagen med barnbarnen

Den främsta anledningen att jag åkte upp till Stockholm igen förra helgen var för att lyssna till Mirren när hon skulle sjunga Rheinbergers mässa i A-dur i Säby kyrka på söndagen tillsammans med den lilla men mycket välsjungande damkören Cantate. Oturligt nog glömde jag att ladda upp batteriet till min kamera så det blev tyvärr inga bilder därifrån.

Lördagen bjöd på ett strålande vårväder och Mirrmaken ägnade förmiddagen åt att räfsa löv i trädgården med benägen hjälp av pojkarna. Varför alla barnen tog av sig skorna omedelbart när de kom ut är mig en gåta eftersom det fortfarande var ganska kallt på marken.

Lissan alias Clarissa på väg till sandlådan med sin lilla mugg. (Bilderna går att klicka större.)

Lissan gräver i sandlådan.

Caspar i sandlådan

Casimir med Mirrmaken i bakgrunden.

På eftermiddagen följde jag med Mirrfamiljen på barnteater i Vallentuna stora, tjusiga bibliotek. Mumintrollets första vårdag handlade pjäsen om och det var verkligen passande! Det var en upplevelse att vara med och se och höra barnen, som med liv och lust och högljudda kommentarer och rop deltog i föreställningen. Salongen, där teatern gavs, var smockfull men tack vare den höga lutningen på bänkraderna såg vi alldeles utmärkt trots att vi var sena.

Mumintrollet har just kommit in på scenen, flankerad av Lilla My och Tooticki.

Alla barn som vill fick krama Mumintrollet efteråt. Här är det Casimir som är framme.

Ensemblen var mycket proffsig och skådespelarna både sjöng och spelade många av de kända muminsångerna. Efter föreställningen var vi nere på bottenplanet och såg på muminutställningen där. Casimir, som är skräckblandat förtjust i Mårran, letade Mårror på väggarna och hittade fem stycken.

I små glasburar fanns attiraljer som man fick gissa på vilken muminfigur det var som ägde.

Casimir på jakt efter Mårror.

Det fanns också ett litet café i biblioteket och Mirren och jag passade på och tog en kopp te medan Mirrmaken var ute på lekplatsen utanför med pojkarna. Dagen till ära tog vi varsin chokladbiskvi, men det visade sig att också Lissan gillade dessa, så hon åt hälften av Mirrens och hälften av min.

Lissan gillar chokladbiskvier...

Mirrmaken med Lissan och Caspar på lekplatsen utanför biblioteket.

När vi kommit hem vidtog hoppning på studsmattan någon halvtimme. Efter middagen fortsatte barnen att leka i badkaret tills det var sängdags för de små. Jag själv gick och la mig vid halvtiotiden – två timmar tidigare än hemma…

 Alla barnen hoppar studsmatta med frenesi.

Alla får också plats i badkaret.

780 Lördagstema Show&Tell – Spår

Byfånen står för lördagstemana i april och det som skulle publicerats i lördags hade rubriken SPÅR. Han går att länka till i högerspalten på bloggen liksom till övriga lördagsbloggare. (Däremot kan jag av någon anledning inte länka här.)

Eftersom jag varit hos barnbarnen i Mälarhöjden över helgen och inte kom hem förrän i går kväll, har jag inte kunnat skriva något om detta förrän nu. Jag har visserligen en padda, men det finns inga bilder i den.

Jag har läst många fina inlägg om spår och detta blir bara ett kort sådant. Hade vi kunnat stanna på motorvägen och ta kort på vägrenen när vi var på väg till Säby kyrka i Salem i söndags eftersom Mirren skulle sjunga i deras Cantatekör, hade jag kunnat ta många bilder av spår. Det som göms i snö kommer upp i tö.

Massor av engångsmuggar, kartonger och burkar låg slängda överallt. Vi enades om att det måste vara folk från utlandet som kastat ut så många saker genom bilrutorna – här får ju alla barnen lära sig från förskolan att inte skräpa ner i naturen. När vi åkte hem igen hade tydligen städpatrullerna redan varit ute och samlat ihop en del i gula plastsäckar längs vägen.

Denna syn var vad som mötte mig på övervåningen efter att Mirren och jag hade suttit i köket en stund och haft trevligt och druckit te.

(Bilderna går att klicka större.)

Denna lilla dam hade själv varit däruppe och bekantat sig med innehållet i min toalettväska. Inte trodde jag att hon kunde dra upp det kraftiga blixtlåset på den. Själv hade hon försvunnit ut.

Clarissa alias Lissan på väg ner från studsmattan.

Spår av vintern fanns kvar på söndagseftermiddagen, trots att solen värmde hela dagen.

Casimir och Caspar har bestigit den stora kvarvarande snöhögen i lekparken.

Idag har vi varit på kyrkogården i Norrköping – spår av människor som levt finns där. Här är min älskade farfars och farmors grav. Farfar som alltid läste sagor och spelade spel med mig och farmor som lärde mig väva – en färdighet som tyvärr fallit i glömska. 

Bilden tog MM den 29 mars i år. Då låg snön kvar överallt. Idag var ljungen, allhelgonaprydnaden och alla löv borta. Jorden fint uppluckrad - den bara väntar på penséerna. Kantor Norléns familjegrav står det på gravstenen. Lyktan tog vi med oss hem tills det blir mörkare igen... 

779 Galleri Fredag – Trä

Nilla är det som har valt ämnen för fredagsgalleriet i april. Denna vecka är ämnet TRÄ. Övriga fredagsgallerister hittar man en bit ner till höger i bloggen.

Herdarna på ängen - träskulpturer av Eva Spångberg. (Alla bilderna har jag själv tagit i Storkyrkan den 13 december 2011 och de går att klicka större.)

Jag sörjer över att vi aldrig kom iväg till träsnidaren Eva Spångbergs gård Björkelund i Gamla Hjälmseryd medan hon levde. Där hade hon byggt upp en modell av Jerusalems tempel och snidat bibliska figurer till bibliska händelser inom tempelområdet. Hon hade också anlagt en naturstig där hon placerat ut många av sina träskulpturer. Dessutom älskade hon åsnor och hade en hel del levande sådana på gården.

Maria och Josef och de tre Vise Männen.

Själv kallade hon sig förkunnare i trä, eftersom hon huvudsakligen snidade figurer och miljöer ur Bibeln. I en omröstning arrangerad av Kyrkans tidning utsågs hon till 1900-talets viktigaste kvinna inom Svenska kyrkan. Vill man veta mer om denna fantastiska kvinna, evangelist, författare och träsnidare kan man läsa här. Fler underbara träskulpturer hittar man här.

De tre Vise Männen lite närmare.

Även Maria och Josef på lite närmare håll.

Många av hennes religiösa träskulpturer finns att beskåda i olika kyrkor runtom i landet. Flera i Växjö domkyrka och även i Storkyrkan. Där var det en utställning av många av hennes  figurer i december 2011. Den hade förmodligen tillkommit ganska snabbt eftersom hon hade gått bort månaden innan. Mirren och jag såg denna utställning, som illustrerade julevangeliet och förundrades innan vi gick vidare till Gamla Stans julmarknad. 

Vet inte vad bilden symboliserar - någon av bloggvännerna kanske som vet?

Har just fått reda på genom Sävsjö turistbyrå att Eva Spångbergs Björkelund är öppet från 1 maj - 30 september 2013. Kl. 10 - 18. Telefon: 0382 - 25047. Guidning, videovisning, minidjurpark för barn, kaffe och glass. Större grupper bör bokas, skriver Bodil och Anette på turistbyrån. Förhoppningsvis uppdaterar de sin hemsida Upplevelseriket med denna nya information. 

Uppdatering:
Enligt Mirren är Eva Spångbergs JULKRUBBA årligen återkommande i Storkyrkan.

778 Shoppingrunda med Mirren

Eftersom tyget som jag hade med mig inte passade till Casimirs trollkarlsmantel som han skulle ha på sig på Lilla Akademiens avslutning gav vi oss iväg på fredagsförmiddagen med tunnelbanan till Mariatorget, där Mirren googlat fram Tygverket när hon slog på ”Billiga tyger”. Med hjälp av ajfånen hittade vi strax till affären, som inte såg mycket ut för världen men visade sig vara enormt stor när vi väl kommit in.

Entrén till Tygverket . (Bilderna kan klickas större.)

Där fanns alla sorters tyger, även exklusiva dyra sidentyger. Men efter en stunds letande fann vi ett perfekt svart tyg för trollkarlsmanteln. Rött tyg för att fodra manteln med hade Mirren sen tidigare. Det fanns också alla sorters sybehör i butiken som vi behövde.

Mirren framför några av de  många hundratals tyger som fanns i affären.

Sen var det bara ett kvarter till Mirrens favoritställe – Happy India – som alltid har god vegetarisk mat. Till mig brukar de göra extra mild mat– vilken ändå är ganska kryddstark, men inte mer än att den går att skölja ner med lite vatten.  Vi var där vid halv tolvtiden och fick ett bord för två, vilket var tur, eftersom det vällde folk in vid tolvdraget i den lilla lokalen. Här kan man se hur restaurangen ser ut och vad det finns på menyn.

Jag nyklippt på Happy India. Mirren tog fotot.

Efter det tog vi tunnelbanan igen in till City för en liten shoppingrunda. Först till Siden Selma på Malmskillnadsgatan eftersom Mirren ville köpa en cashmerekofta. Tyvärr hade de inte fått in sådana än men Mirren hittade en liten pullover i siden att ha under sin dräktjacka som hon tänkte ha första dagen på sitt nya jobb som hon skulle börja på redan på måndagen.

Utsikt från Klarabergsgatan över Kulturhuset och Sergels torg.

Mirren på Hötorget.

Jag hade spanat in en desigualväska när jag varit i Stockholm tidigare – Desigual är en fantastisk affär som ligger mitt emot NK. Då det förmodligen inte blir fler shopping- eller konstrundor tillsammans med Mirren på ett tag framöver, slog jag till och köpte en.

Mirren i Desigualbutiken.

Glad över min nyköpta väska som jag kan stoppa ner en bok och läsglasögon i utan att det märks...

Var sitt glas te och en delad jättestor chokladtårtbit med extra mycket vispgrädde (man kan få det om man ber snällt !) på Kulturhuset avslutade vår sejour i City. Hem till Mälarhöjden igen och därefter hämtning av alla barnen på förskolan. Men då fick jag vara hemma och vila upp mig…

På kvällen satte vi igång med att sy manteln. Mirren som är grundlig klippte tjugo stora stjärnor som hon först klistrade fast på tyget. Sen sydde vi fast dem med sicksacksöm. Det höll jag på med under större delen av lördagen också. Klistrade stjärnor håller inte i tvätten och Mirren trodde att barnen skulle få användning för manteln i framtiden också. En trollkarlshatt gjorde hon av en stjärngossmössa som hon klistrade fast svart tyg och likadana stjärnor på.

Jag i full gång med att nåla fast stjärnorna på trollkarlsmanteln. Mirren tog fotot.

På söndagsmorgonen lade vi sista handen vid manteln som blev riktigt fin. Klockan två skulle vi vara på plats på Lilla Akademien för terminsavslutning med alla barnen, men det berättar jag om i ett annat inlägg.

Trollkarlen Casimir med clownen Iris som är hans stora favorit.

777 Aprilbesök i Mälarhöjden

I onsdags kväll åkte jag upp till Mälarhöjden med Swebus igen. Den främsta anledningen var att Lilla Akademien, där Casimir deltar i söndagsverksamheten, skulle ha avslutning på söndagen. Dessutom hade jag med mig tyg till hans trollkarlsmantel som vi skulle sy, Mirren och jag.

På torsdagen åkte vi först för att äta lunch till Mångkulturellt centrum som har en fantastisk vegetarisk buffé med tillhörande soppa. Även den vegetarisk. Dessutom är det bara att ställa bilen gratis utanför eftersom man får en parkeringslapp från receptionen vid utställningen som är på samma ställe.

Mirren tar för sig av den fantastiska vegetariska menyn på Mångkulturellt centrum i Fittja. (Bilderna går att klicka större.)

Även jag förser mig från den rikliga buffén. Lägg märke till längden på håret...

När vi ätit oss proppmätta och druckit vårt te åkte vi till Skärholmen där jag har varit och klippt mig en gång tidigare. Där finns en drop-insalong med duktiga och dessutom snygga och trevliga frisörer. Jag får dessutom pensionärsrabatt så att klippningen bara kostar 240 kr. Skärholmens centrum är fantastiskt – där finns de flesta affärer och butiker man kan tänka sig på ett enda ställe. Det är också gratis parkering fem timmar med P-skiva.

Alldeles intill en av utgångarna ligger denna hårsalong där jag var och klippte mig.

Den trevlige Izet, som jag hade en intressant diskussion med, lägger sista hand vid min frisyr.

Sen hade vi inte mycket tid på oss innan det var tid att hämta barnen från förskolan och utfodra dem med middag. Kvällen blev relativt lugn, så lugn den kan bli med Casimir, som är 5,5, Caspar som är 3,5 och Lissan som är 1,5 år. Tack och lov för att det finns teve och filmer som man kan sätta på när det blir för livligt.

Här tittar barnen på filmen om den lilla älvan Tingeling, Lissans favorit. Pojkarna tittar också på den även om de skulle föredra andra filmer

Alla barnen ska också nattas individuellt med bokläsning för de större, så det blir inte mycket tid över för föräldrarna för gemensamma aktiviteter.  Oftast somnar Mirren själv när hon nattat Casimir vid niotiden. Själv går jag och lägger mig två timmar tidigare än hemma när jag är där…

 Bilden av Tingeling från nätet har jag hittat här 

776 Misstag

Nu har jag klickat bort hela min blogglista av misstag. Är det någon som vet hur man kan få tillbaka den utan att göra om alltihopa från början?

Uppdatering:
Nu har jag lagt in alla gamla adresser igen plus några nytillkomna. Det tog inte så lång tid.

775 Lördagstema Show&Tell - Betong

Det är Byfånen som har hittat på lördagsämnen för april och tycker att vi ska skriva om BETONG den här veckan. Inlägget har blivit försenat eftersom jag har varit på besök i Mälarhöjden och inte haft tillgång till varken min egen dator eller mina bilder.

Tyvärr kan jag inte länka här på inlägget direkt till Byfånen, men han finns med hos mina övriga lördagsbloggare till höger i min blogg. Där går det att länka av någon anledning.

Om betong har jag lärt mig (jag googlade nyss) att det vanligtvis består av en del vatten, en del cement, två delar sand och tre delar sten. Sen vet jag inte vad cement består av...

Av betong kan man göra många saker som t.ex. hus, trappor, trädgårdsplattor och rör och andra nyttiga grejor. Man kan också göra en betongkisse som den här nedanför. Han har fått komma in från yttertrappan (av betong eller cement, vet inte så noga) eftersom det regnar idag - Halleluja!

774 Galleri Fredag - Glas

Nillas förslag på ämne till Galleri Fredag den här veckan är GLAS. Eftersom jag åker bort i kväll och blir borta några dagar utan tillgång till min vanliga dator publicerar jag inlägget några dagar tidigare. Övriga gallerister finns listade till höger i bloggen.

Bilden från Wikipedia - länk nedan. (De flesta bilderna går att klicka större.)

Ända sedan jag första gången som sextonåring såg de fantastiska fönstren i Sainte-Chapelle i Paris har jag varit en trofast och hänförd beundrare av glasmålningar* (se förklaring i slutet av inlägget), framför allt i kyrkorna. Så hänförd att jag skrev min B-uppsats i konstvetenskap 2002 om Bo Beskows glasmålningar i några olika kyrkor. Några av dessa kyrkfönster som jag skrev om kan man se här. Tyvärr var det innan jag började blogga så jag har inga foton själv på datorn från den tiden. (Uppsatsen trycktes inte i färg (!) så det blir inte rättvisande att scanna foton från den.)

Chapelle du Rosaire i Vence. Glasmålningar av Matisse. Bilden från boken om kapellet som jag köpte när vi var där 2011. 

Många är däremot mina minnen av vackra glasfönster jag sett genom åren. En stor upplevelse var när jag 1952 besökte det då relativt nybyggda Matissekapellet i Vence. De blå, gröna och gula färgerna på kapellets glasfönster blev ett synminne som jag burit med mig genom livet. För några år sedan var vi där igen och jag blev inte besviken – färgerna var lika underbara nu som då.

Från Matissekapellet Chapelle du Rosaire i Vence. Bilden från samma bok som ovan.

Ännu en stor fransk målare – Chagall – har gjort enastående vackra glasmålningar. Något av detta såg vi på Chagallmuseet i Nice, men ännu fler på Fondation Maeght – ett museum någon mil norr om Nice.

Ett glasfönster av Chagall  i Chagallmuseet i Nice.

Stor glasmålning av Chagall som täcker en halv vägg i Fondation Maeght.

I Nice träffade vi för övrigt på fantastiska glasmålningar i Basilique Notre Dame, som låg något kvarter från hotellet där vi bodde. Där fanns både exempel på gamla traditionella glasmålningar och nyare mer abstrakta sådana.

Interiör från Basilique Notre Dame i Nice. En traditionell glasmålning i koret men mer "moderna vid sidorna.

Två exempel på dessa sidofönster. Dessa glasmålningar består av olika färgade glasbitar sammanfogade med blyspröjs. Egna foton.

Några av de glasmålningar som gjort det största intrycket hos mig genom åren är de underbara fönster som finns att beskåda i Sankt Vituskatedralen i Prag.

 Glasmålning från Sankt Vituskatedralen i Prag. Eget foto från 2011.

* Glasmålningar

I Sverige kallar man allting för glasmålningar, från kyrkfönster till hobbymålning på glasprylar. Man skiljer alltså inte på de fönster där färgade glasbitar är sammanfogade av en blyspröjs och blir till ett motiv och de fönster där man målat direkt på glaset. Det är heller inte adekvat att kalla sådana blyinfattade fönster för glasmosaik eftersom denna inte är transparent. På engelska heter färgade glasbitar med blyspröjs "stained glass" och på franska "vitrail" vilket utesluter förväxling. 

773 Det var hans/hennes fel

Att det var hans eller hennes eller deras fel tycker ByFånen att vi ska skriva om den här lördagen. (Tyvärr kan jag inte länka här direkt till hans blogg, men om man klickar på namnet i högra spalten på min blogg får man upp hans.) Det är nämligen han som har hittat på ämnen för lördagsteman den här månaden. Övriga lördagsbloggare finns listade i högra spalten på bloggen.

William Holman Hunt 1854 - Teh Scapegoat. Bilden från Wikipedia

Det är lätt att skylla ifrån sig på någon annan när man gjort något dumt. Är det större skandaler eller katastrofer som inträffat utser man genast en syndabock. Detta fenomen har vad man vet funnits ända sedan antiken. Om landet drabbades av krig eller svältkatastrofer grep man någon handikappad, kriminell eller utvecklingsstörd och offrade denna person till gudarna för att blidka dem.

Tredje Mosebok berättar om bocken som man symboliskt förde över alla människor synder på. Man offrade sedan denna till Gud och därefter var man av med alla sina synder. Så det var ingen nyhet för judarna att Jesus offrade sig för att frälsa människorna från deras synder. Fast i det här fallet var det inte en bock utan ett lamm som han liknades vid.

När jag googlade på ordet Syndabock fick jag till min förvåning upp massor med bilder på fotbollsspelare. Kanske det är speciellt vanligt att utse syndabockar inom idrotten. För det mesta är det väl tränarna som utses till syndabockar men även syndabockar bland fotbollsspelare förekommer tydligen.

Den intressanta artikeln om syndabockar inom idrotten - i det här fallet det svenska landslaget - går att läsa om här. Artikeln och bilden från Sverige Svenska Fans.

Även om det är hela laget som varit dåligt är det bekvämt att genast skylla på en person för det dåliga resultatet. Eller att skylla ett helt lands elände och svårigheter efter första världskriget på en minoritet, som tyskarna gjorde med känt katastrofalt resultat. Allt medan folk stod och såg på utan att reagera nämnvärt.