1412 Carcassonne

Ungefär 25 minuter med bil eller knappt en timme med det lilla pendeltåget tar det för att komma till Carcassonne från Limoux. Eftersom Jörgen vet att det nästan är omöjligt att parkera i Carcassonne nära La Cité, valde vi att åka tåg dit. Bara tågresan genom alla vinodlingar och sina fyra hållplatsstopp på vägen var en upplevelse.

Järnvägsstationen i Limoux med Kent, Jörgen och Anna. Lägg märke till att skylten även visar vad stationen heter på occitanska. Många andra skyltar i Limoux hade också occitanska utskrivet på skylten. Vill man veta lite mer om språket kan man klicka här. (Bilderna går att klicka större.)

Det färgglada lilla tåget till Carcassonne där vi bland annat delade avdelningen med fem stora hundar och deras unga mattar och hussar. 

Jag hade sett många bilder på den gamla staden la Cité och borgen som började byggas redan på romartiden och var fylld med spänd förväntan. Då det var några kilometers promenad uppför till La Cité tog vi en taxi dit upp och hann därför inte se så mycket av den ganska stora staden utanför med sina drygt 47 000 invånare.

Det var förvånansvärt få turister den här dagen, veckan före påsk. Anna och Jörgen på platsen framför borgen.

Den berömda Narbonneporten från 1200-talet är enda bilvägen in till La Cité.

Staden  är befäst med en yttre och inre ringmur. Utanför den yttre muren fanns en vallgrav där det numera växer gräs.

Jag läser att La Cité i Carcassonne ligger som tvåa i listan över Frankrikes mest besökta turistmål. Jag är mycket tacksam över att det, den här veckan före påsk, var så få turister. Ingen trängsel någonstans vare sig i affärer, på restauranger eller caféer.

 Smala gränder inne i den gamla staden. 

Här förälskade jag mig i en kattväska - faktiskt den som hänger skyltad till vänster. Lite över 20 euro kostade den men så var det också den enda sovernir jag handlade under hela Frankrikebesöket.

Bal du moulin de la Galette av Renoir.

Inne i kattaffären fanns också ett antal gobelänger med motiv från impressionisterna. De var avsevärt dyrare men inte oöverkomliga. I bakgrunden kan man se bland annat motiv av Van Gogh och Klimt. Kuddfodral med Mirómotiv ligger på bänken.

Jag är glad över min kattväska. Samma som syns till vänster om mitt huvud.

Vi strosade vidare och kom till den fantastiska S:t Nazariusbasilikan som började byggas redan på 900-talet. Den är ombyggd flera gånger men huvudskeppet och sidoskeppen är fortfarande intakta. Den är värd ett eget inlägg som kommer så småningom. På vägen dit hittade vi en butik där man kunde inhandla en byggklossmodell av borgen. Något för småbarnsfamiljen kanske?

Byggklossmodell av borgen med sina båda ringmurar och slottet i bakgrunden.

Jag blev ganska trött efter att vi ätit lunch. Vi hade dessutom bara någon timme på oss innan vi skulle ta taxi ner till stationen igen. (Taxin hade Anna beställt av den taxichaufför som körde upp oss Bra eftersom det började komma fler turister under eftermiddagen.) Därför sparade vi det berömda slottet till ett annat tillfälle.

Inträdet till slottet kostade fem euro så det fick anstå till nästa gång jag förhoppningsvis kommer till Carcassonne.

Anna, som älskar att shoppa, kunde naturligtvis inte låta bli att handla något i tvålaffären. Det luktade gudomligt därinne av alla franska tvålar. Hon köpte tre doftkatter både till badrummen hemma i Limoux och hemma i Tullinge.

Av innehavarinnans tröja kan man se att det, trots den blå himlen, var ganska kylslaget. Det blåste nämligen ganska kallt.

Det var inte heller någon större trängsel på utecaféerna.

På torget i centrum av La Cité finns den stora och mycket djupa brunnen som sörjt för hela stadens vattenbehov under århundranden.

I det här rummet på Hôtel de La Cité Carcassonne lär Churchill och De Gaulle ha suttit och diskuterat freden när andra världskriget var över.

Så här ser La Cité ut från landsvägen. Tyvärr hade vi ingen möjlighet själva att fota därifrån utan bilden har jag hämtat på nätet härifrån. (Bilden finns bakom annonsen.) Den muromgärdade staden är som synes ganska stor.

Tidigare inlägg om Frankrikeresan:

Utflykt till Limoux

Shoppingrunda på Leclerc

1411 Shoppingrunda på Leclerc

En av Frankrikes nationalhjältar är general Leclerc. Han marcherade in i Paris med sina styrkor 25 augusti 1944 där staden överlämnades till honom vid Montparnasse järnvägsstation av den tyske militärguvernören. Senare på dagen gick han tillsammans med general De Gaulle nerför Champs-Elysées och mottog folkets jubel. Han föddes i en högadlig familj men tog sig det vanliga efternamnet Leclerc som han tyckte var mer passande för en militär. Han var en mycket intressant och äventyrlig person som två gånger rymde ur tysk fångenskap. Läs gärna med om honom här. Bilderna går att klicka större.

Det var en behaglig temperatur första dagen vi var i Limoux på 14-15 grader trots att det var mulet. Utsikt från nya bron och floden Aude. Kyrkan i bakgrunden Saint-Martin. 

Det är många gator, parker och andra platser i Frankrike som bär general Leclercs namn. Så t.ex. den jättelika gallerian Leclerc i Limoux. (Läs gärna mitt tidigare inlägg om den lilla staden  som ligger i södra Frankrike nära spanska gränsen.) Och många städer ståtar med en staty av honom - så också Limoux.

På väg till Le Commerce för en fika.

Första dagen i Limoux bjöd på en gråmulen himmel med en behaglig temperatur på 14-15 grader varmt. Efter att vi tagit en promenad runt kvarteret och ner till floden Aude, gick vi och fikade på Le Commerce, en restaurang där vi kunde koppla upp oss och få kontakt med dem därhemma. (Bilderna i länken från karnevalen en vecka tidigare.)

Kanske ett motiv att måla när jag kommer hem?

Det blåste lite och det var inte någon som ville sitta ute. Inte vi heller, utan vi gick in i den trevliga restaurangen. Isabelle, som serverade, var glad över att se Anna och Jörgen igen och tog ett foto på oss när vi intog vårt kaffe plus jus d'orange.

Kent, Anna, Jörgen och jag på Le Commerce.

Efter att vi fikat körde Jörgen ut till den enorma gallerian Leclerc ca 6 km från centrum. Där inhandlade vi diverse förnödenheter för veckans behov. Frukost och de flesta middagar åt vi hemma. Annas och Jörgens hus är både utrustat med kyl och frys och dessutom ett rejält skafferi. Och fullt möblerat med både centralvärme, badrum och tvättrum med dusch. Nästa år räknar de med att även få bredband installerat.

Entrén på gallerian Leclerc.  Här har jag säkert gått 20 m innan jag stannade och fotade.

I veckan mellan karnevalen och påsken var det inte så mycket folk på stormarknaden. Här kunde man handla både kläder, matvaror, vin och sprit och hushållsartiklar av diverse slag. Jag hittade däremot ingen diskborste eftersom jag tyckte den befintliga i huset behövde bytas ut.

Överdådig grönsaks- och fruktdisk.

Vin- och spritavdelningen var också den väldigt stor. Bland annat var det extrapris på en låda rosévin till 2 euro flaskan. Den rekommenderades varmt av expediten. En sådan inköptes bland annat av Anna och Jörgen.

En tredjedel av spritsortimentet. 

Vi hade tänkt att handla några flaskor med oss hem men nöjde oss denna dag med att inköpa en liten flaska limoncello som vi drack upp tillsammans med dotter och svärson under kvällens lopp. De här sista två bilderna tog jag några dagar före hemresan då vi återigen åkte på shoppingtur till Leclerc.

Kent i funderingar över likörinköp hem till Sverige. De är ganska mycket billigare än hemma. Det är bara spritdrycker som ryms på hyllan så långt man kan se. Vinavdelningen fanns bakom mig och var mycket större.

Kent funderade länge på vilka flaskor vi skulle handla med oss hem till Sverige. Några tänkte vi ge bort som presenter. Ryan Air tillåter ju inte att man checkar in mer än 15 kg och en stor flaska av någon sort väger drygt ett kilo. Vi hade bara en väska att checka in förutom handbagage så det blev inte många flaskor.

Jag är glad över att jag inte hade något barn med mig eftersom supermarknaden fullkomligt översvämmades av påskgodis.

1410 Utflykt till Limoux

I södra Frankrike, i departementet Aude i regionen Languedoc - Roussillon ligger den lilla staden Limoux inte långt från Carcassonne. Där har min äldsta dotter Anna med maken Jörgen köpt ett hus i centrum av den gamla staden. Och där tillbringade Kent och jag förra veckan tillsammans med dem.

Den gamla bron i Limoux. (Bilderna går att klicka större.)

Huset ligger på Rue de mairie (Borgmästargatan) tre minuters väg till stans absoluta centrum - torget - med alla sina affärer, restauranger och utecaféer. Utomhustemperaturen höll sig mellan 24 och 27 grader under dagen, något svalare på kvällen. Jag var glad att jag hade med mig min täckjacka, den behövdes på uteserveringen på kvällen.

Som synes ligger Limoux inte långt från spanska gränsen och för att komma dit under lågsäsong måste man flyga till Barcelona. Vi åkte med det första flyget för säsongen från Skavsta till Bezier - några timmars bilresa till Limoux. Till Medelhavskusten kommer man på några timmar med bil.

Här ser man Jörgen och Anna på väg in i sitt hus - enda huset som har fönsterluckorna öppna.

Utanför borgmästarhuset på väg till torget för en drink. Kent fotar och Jörgen och Anna väntar tåligt.

Stans specialitet är champagnen Blanquette, som var den första champagnen som tillverkades här i Frankrike. (Se länken.) Ett glas kostade 2 euro alltså knappt 20 kr. Jag är inte så förtjust i champagne men denna smakade utmärkt. Inte så torr som den vanliga champagnen. Några dagar senare åkte vi på utflykt till klostret i Saint-Hilaire där benediktinermunkarna först framställde denna dryck. Rapport kommer i ett senare inlägg.

Kyrkan Saint Martin.

Många trånga gränder i stan. Saint Martin besökte vi på Palmsöndagen och firade mässa tillsammans med ett par tusen invånare i Limoux. Palmsöndagen var också en dag tillägnad krigens offer vilket väl var anledningen till att kyrkan var helt fullsatt. 

Gamla bron från strandpromenaden.

Fina promenadvägar längs floden där det fortfarande fanns vatten om än den steniga bottnen skymtade fram. Här kan det bli uppemot 40 grader i skuggan på sommaren och jag antar att floden är uttorkad vid den tiden. 

Det var fantastiskt att uppleva naturen som stod i sin skiraste grönska när man kommer hemifrån, där man blir lyrisk av att hitta en tussilago. Jag har varit i södra Frankrike tidigare, men bara på sommaren och hösten när det mesta är förbränt.

Blommande träd vi boulebanan.

Vi promenerade en hel del och gav oss bland annat iväg till "antiktanten" som Anna kallade henne trots att hon säkert var hälften så gammal som hon själv. De har bland annat köpt sitt köksbord och fyra stolar därifrån. 

Anna köpte en gammal ställning av smide att ha blomkrukor i. 

Det var mycket varmt den dagen men som väl var fanns det soffor i skuggan där man kunde vila sig. 

Jag, Jörgen och Anna med sitt nya blomställ.

Reklam för Blanquette.

När vi äntligen var hemma igen slog vi oss ner på favoritstället Le Commerce på torget. Denna restaurang hade Wi Fi så att vi kunde koppla upp oss.

Här spelar man in en reklamfilm för Blanquette.

Anna torkar lakan utanför fönstret. Tvätteriet fanns på gatan några meter bort.

1409 Veckans Clarissa

Jag tar några dagars bloggpaus med denna prinsessa ritad av Clarissa när hon var här och hälsade på. Där var jag inte inblandad på något sätt.

1408 Matteuspassionen i Kungsholms kyrka med Stockholms Gosskör

Helgen bjöd på en fantastisk musikupplevelse. Barnbarnet Casimir är med i Stockholms Gosskörs Diskantkör och skulle vara med och sjunga i Matteuspassionen av J.S. Bach, som framfördes lördagen 1 april i Kungsholms kyrka i Stockholm.

Casimir utanför Kungsholms kyrka före konserten. (Bilderna går att klicka större.)

Dirigent var Karin Skogberg Ankarmo, organist i kyrkan men även körledare och ansvarig för Stockholms Gosskör. Förutom gosskören framträdde kyrkans egen goss- och flickkör och Kammarkören Cantate. Verket ackompanjerades av Drottningholms Barockensemble.

Om man klickar upp bilden kan man läsa namnen på bland annat solistern.

Diskantkören fick inte plats i koret utan sjöng med i koralerna från läktaren under sin körledare Magnus Bergman. Även om de mindre pojkarna fick "ledigt" efter första delen av konserten som tog drygt en och en halv timme, var det ändå en prestation att sjunga åtta långa koraler på tyska. De små pojkarna som finns med i koret tillhör gosskörens Konsertkör. De fick vara med hela tiden under de tre timmarna som konserten tog.

Diskantkören på plats på läktaren före konserten. Casimir näst längst bort till vänster.

Mirren hade en biljett över och frågade mig om inte min bloggvän Kerstin alias Eleonora kunde följa med. Hon tackade glatt ja och vi fick därför tillfälle att träffas en liten stund. "Farbror" Kay är en gammal god vän till Mirrfamiljen och är nästan alltid med på alla evenemang där barnbarnen uppträder. Det här var första gången som nioåringen Casimir var med i ett större konsertevenemang och han tyckte det  hade varit väldigt roligt hela tiden trots mängder av repetitioner.

Bloggvännen Kerstin, Kay och jag före konserten. Kent tog bilden.

Hela konserten var otroligt vacker och de tre timmarna försvann utan att jag tittade på klockan en enda gång. Solisterna var helt suveräna och fyllde kyrkan med sina röster utan några mikrofoner - efter vad jag kunde se i alla fall. I slutet av inlägget kommer ett videoklipp från konserten. Kören sjunger inte förrän ungefär hälften in på klippet, men både evangelisten och Jesus är väl värda att lyssna till.

Orkester nr 1 i bild. 

Övriga solister tillsammans med dirigenten Karin Skogberg Ankarmo. Framför dem sitter orkester nr 2. Kent tog bilden.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse på Olivberget. Kören sjunger koralen Erkenne mich, mein Hüter.

1407 Weekly Photo Challenge - Frukt

Det är Sanna på sajten Gems Weekly Photo Challenge som har hittat på ett ord som man kan skriva om för varje vecka på året. Den här veckan är ordet FRUKT. Även om bananen, som inlägget kommer att handla om, egentligen inte är en frukt utan ett bär, har den alltid ansetts som en frukt som synes här nedan.

Banankompaniet annonserade flitigt i Bonniers Veckotidning under 20-talet. Det var stora påkostade helsidesannonser i färg på omslagssidorna. Övriga sidor i tidningen var i svart-vitt. Annonsen ovan från Bonniers Veckotidning nr 22 1927. (Bilderna går att klicka större så att texten blir lättare att läsa.)

När jag var liten var den enda kontakten med bananer den som man fick på bild i skolböckerna. Ofta var bokstaven B en bild med en apa som skalade en banan. Jag undrade mycket hur en sådan banan kunde smaka. Inte förrän jag var nio år åt jag min första banan. Under kriget (det andra, som min nio år yngre make brukar rätta mig med) importerades inga bananer till Sverige.

Den här bilden av den färgade pojken är ovanligt realistisk. För det mesta fanns alltid en liten klichéartat tecknad svart pojke med i något hörn av annonserna. Från Bonniers Veckotidning nr 15 1927. 

Banankompaniet började importera bananer redan 1909. Fortfarande finns deras slottsliknande byggnad kvar i frihamnen i Stockholm. På den tiden kom bananerna i hela stockar som var tunga och gjorde arbetet med dessa riskfyllt. Banankompaniet har en intressant historia som man kan läsa mer om här. 

År 1909 var konsumtionen av bananer 0,1 kg per person. 1998 var enligt uppgift från Banankompaniet konsumtionen 17 kg per person. Säkerligen inte mindre idag. Annonsen från Bonniers Veckotidning nr 13 1928.

Den här annonsen har jag visat tidigare men jag tycker den är rolig att läsa igen. Kanske något för jämställdhetsombudsmannen? Från Bonniers Veckotidning nr 11 1928.

 Man kan använda bananer till mycket. Från Bonniers Veckotidning nr 17 1928.

Från Bonniers Veckotidning nr 35 1927

1406 Ett konstverk blir till

Yngsta barnbarnet Clarissa som är fem år, bröt armen för en vecka sedan när hon hoppade studsmatta. För en så livlig liten flicka är det svårt att tvingas hålla sig i stillhet. Att skicka iväg henne till förskolan tyckte jag inte var någon bra idé.

Därför kom Mirren ner med henne till oss i Mogata i måndags för att hon skulle få vara här i några dagar. Vi har omväxlande spelat spel och läst böcker tillsammans. Själv har hon mest målat och ritat och sett på film på sin padda. Tur i oturen var att det var vänster arm hon hade brutit eftersom hon är högerhänt.

Det här motivet skulle bli en tavla i akryl så småningom. En enhörning bland träd och blommor. (Bilderna går att klicka större.)

Igår satt vi tillsammans vid köksbordet i mer än fyra timmar. Hon hade nämligen lovat sin älskade pappa att måla en riktig tavla med akrylfärger till honom - en sådan hade storebror Casimir fått göra när han var hos oss några dagar för ett par år sen. Så det var bara att duka av köksbordet, lägga på en vaxduk och plocka fram akrylfärger, penslar och andra målarattiraljer.

Clarissa är klar med sin blyertsskiss.

Motivet på tavlan skulle vara en enhörning - älsklingsdjuret - bland träd och blommor. Hon hade redan första dagen ritat en teckning om hur tavlan skulle se ut.

Jag började med att klippa till ett papper lika stort som canvasen. På detta fick hon rita konturerna av det hon skulle ha med på tavlan. Sen sotade vi tillsammans papperet på baksidan. När det var klart tejpade jag fast skissen på canvasen och fyllde i konturerna på skissen med en kulspetspenna.

Papperet med skissen har vi sotat tillsammans på baksidan. 

Här fyller Lissan i konturerna med akrylpenna på canvasen.

Själv fyllde hon noggrant i konturerna som framträtt på canvasen med akrylpenna. Sotet suddade vi bort med hushållspapper när färgen torkat. Sen började hon måla oförtrutet i några timmar tills jag blev trött och ville ha fikapaus. Jag hade tjatat på henne hela tiden att inte ha så bråttom, att vara noga med att hålla färgen innanför konturerna och att hålla långt ner på penseln.

Koncentrationen är 100%. Lissan har fått byta till en av mina T-shirts som jag har när jag målar.

Nu återstår det jobbigaste - himlen. 

Att hon envist fortsatte att måla trots allt mitt tjat är jag oerhört förvånad över. Efter fikapausen blev tavlan så småningom färdig. Jag hade visat henne hur man kunde få fram olika gröna färger som omväxling men för övrigt hjälpte jag henne inte med något av själva färgläggningen. Själv hade hon helt klart för sig att himlen gick ända ner till gräset t.ex.

Aj, det kom lite blått på ena stjärnspetsen. Bomullstops är bra att ta bort den extra färgen med.

Lissan är strålande glad över att tavlan är klar. 

Ett konstverk växer fram. Clarissa är snart klar med sin tavla till sin pappa.