Banankompaniet annonserade flitigt i Bonniers Veckotidning under 20-talet. Det var stora påkostade helsidesannonser i färg på omslagssidorna. Övriga sidor i tidningen var i svart-vitt. Annonsen ovan från Bonniers Veckotidning nr 22 1927. (Bilderna går att klicka större så att texten blir lättare att läsa.)
När jag var liten var den enda kontakten med bananer den som man fick på bild i skolböckerna. Ofta var bokstaven B en bild med en apa som skalade en banan. Jag undrade mycket hur en sådan banan kunde smaka. Inte förrän jag var nio år åt jag min första banan. Under kriget (det andra, som min nio år yngre make brukar rätta mig med) importerades inga bananer till Sverige.
Den här bilden av den färgade pojken är ovanligt realistisk. För det mesta fanns alltid en liten klichéartat tecknad svart pojke med i något hörn av annonserna. Från Bonniers Veckotidning nr 15 1927.
Banankompaniet började importera bananer redan 1909. Fortfarande finns deras slottsliknande byggnad kvar i frihamnen i Stockholm. På den tiden kom bananerna i hela stockar som var tunga och gjorde arbetet med dessa riskfyllt. Banankompaniet har en intressant historia som man kan läsa mer om här.
År 1909 var konsumtionen av bananer 0,1 kg per person. 1998 var enligt uppgift från Banankompaniet konsumtionen 17 kg per person. Säkerligen inte mindre idag. Annonsen från Bonniers Veckotidning nr 13 1928.
Den här annonsen har jag visat tidigare men jag tycker den är rolig att läsa igen. Kanske något för jämställdhetsombudsmannen? Från Bonniers Veckotidning nr 11 1928.
Man kan använda bananer till mycket. Från Bonniers Veckotidning nr 17 1928.
Från Bonniers Veckotidning nr 35 1927
14 kommentarer:
Kul med bananerna. Kommer ihåg från min uppväxt i Norge när bananerna kom i början på 50-talet och jag var med på kajen och tog emot dem. Under kriget kom inga bananer till Norge. Roligt att läsa det mer historiska om bananer. Mycket som jag inte alls visste. Härliga gamla och fina bilder.
Kram!
Bananer bananer i långa baner ... en apeloff moff moff moff ...
Banan på smörgåsen äter jag gärna till en stark kopp kaffe.
Bananen är bäst när skalet precis övergår i gult!
Du öser ut tidningsskatten, välgjord välformulerat med historisk touch som du brukar :-)
Kram
Ditte:
Jag var nog lite besviken på smaken - hade ju förväntat mig något alldeles oerhört. Ananasen åt jag första gången ungefär vid den tiden. Jag visste inte att det var så inne med bananer så tidigt. Och att de kom till Sverige redan för över 100 år sen.
Kram tillbaka
Tove:
Du är väldigt snäll! Jag blir så glad över din kommentar som är så uppmuntrande. Jag älskar ju de här gamla tidningarna och kan inte låta bli att dela med mig av dem när jag har chansen. Fordon förra gången och nu bananer. Som hittat!
Ska prova med banan på smörgås - det har jag aldrig ätit. Men varför inte?
Kram tillbaka
Det är roligt att du lyckas hitta någonting ur de gamla tidningsskatterna också i temaskrivning.
Jag minns faktiskt inte när jag fick banankontakt första gången ;)
Att det är ett bär känner jag till men man tänker på bäret som en frukt, så är det bara.
Banan använder jag ibland när jag får oväntade matgäster. Då blir efterrätten oftast smörstekt banan med honung och glass. Gott som bara den. Midjemåttet tänker jag inte på när det är fest.
Trevlig helg!
PettasKarin:
Du anar inte hur mycket man kan få till av de här gamla tidningarna. jag har ju samlat på mig en ansenlig hög nu. Har även köpt några böcker med 12 inbundna tidningar i varje. Det är ju mycket historia - framför allt kulturhistoria - som man får sig till livs i dessa. Och som en bonus lite stoff till bloggen då och då.
Jag skrev det där med bäret för det finns alltid besserwissrar därute i cyberrymden som skulle påpekat detta annars, antar jag, haha. Bananen har ju alltid klassats som en frukt, vilket de här gamla annonserna som snart är hundra år gamla, visar.
Däremot tycker jag inte att jordgubbar, som någon bloggvän tog med, hör till frukterna, eller? Men kan bananbäret bli en frukt så kan väl jordgubben också bli det kanske?
Kram
Ännu ett härligt inlägg med bilder ur dina gamla tidningar! Banan som smörgåspålägg har jag aldrig provat, men det är ju inte för sent :)
Bananer är gott!
Tack snälla du för dina fina kommentarer hos mig!
Nu ska jag fortsätta till länken om Banankompaniet - tack för länken...
Ha det gott!
Kram
Härligt inlägg med bananer i långa rader! Minns hur besviken jag blev när jag fick min första banan efter kriget, den smakade inte alls som jag hade förväntat mig. Numera gillar jag bananer, helst ska de vara små och riktigt mogna.
Så mycket trevlig information om bananer. Jag minns faktiskt inte när jag åt min första banan. Kram
Trevligt om bananer.
Anki:
Jag har ju heller aldrig prövat, men varför inte? Det var intressant att läsa om Banankompaniet - visste inte att bananer har funnits så länge i Sverige.
Kram tillbaka!
Violen på Brandholmen:
Jag blev också lite besviken. Alla hade ju berättat om hur underbart de smakade. Tycker som du att bananer ska var små och lagom mogna. Gröna bananer gillar jag inte.
Ingrid
Stare Ström:
Tack för vänlig kommentar!
Ingrid
Gunnel:
Nej, du är ju ganska mycket yngre än jag så för dig har naturligtvis bananer alltid funnits :-). Och då är det ju inte så lätt att komma ihåg när man åt det första gången. Banan var ju bland det första jag gav till mina bebisar när de blev några månader.
Ingrid
Skicka en kommentar