1617 Det magiska fölet

Clarissa, sju år och mitt yngsta barnbarn, har kommit igång med sin debutbok. Hon började i ettan   nu i höst. Eftersom hon älskar enhörningar handlar mest historien om dessa. Personerna så här långt i berättelsen är 

1. Mamma enhörning

2. Det nyfödda enhörningsfölet

3. En stilig hästpojke.

4. Den stiliga hästpojkens mamma .

Clarissa har skrivit alla kapitlen helt själv så när som på boktiteln Mirren skrev när Clarissa började med författandet. Jag lärde henne att hon skulle sätta ut komma efter ett citat. Men det var allt jag bidrog med när vi var ensamma på måndagskvällen förra veckan. Givetvis har hon också illustrerat sin bok själv. 

Talstreck ska det vara framför ett citat. Det hade hon sett i alla böcker hon redan läst i skolan. 120 stycken hade läraren skrivit upp sedan hon började i höstas. Dessa är naturligtvis lättlästa sådana, avsedda för nybörjarna i ettan. Men redan nu har hon bland annat klippt nio böcker som handlar om Lasse-Majas Detektivbyrå. Och det är riktiga barnböcker. 

Här kommer de första två kapitlen och första sidan på det tredje. Jag väntar med spänning på vad som ska hända i fortsättningen. 

Jag får påminna henne om att författarnamnet också ska stå på framsidan. (Bilderna går att klicka större.)

"Hjärtat" måste vara den stiliga hästpojken som mamman pratar med.

"m." på femte raden måste vara "mamma" som hon inte fick plats med. 

Clarissa har utvecklats mycket under det här året. Jag jämför det med ett meddelande som hon satte upp på kylskåpet förra sommaren när hon skulle åka hem till Stockholm. Hon hade just tappat en tand och hittade inte asken där vi lagt tanden i. Jag lovade att jag skulle leta efter den och ta med den upp till Stockholm nästa gång jag kom dit. 

Bokstäverna hade hon i alla fall koll på trots att hon inte hade börjat "riktiga" skolan än. 

Anledningen till att Clarissa läser så mycket är att det är skärmförbud hemma för barnen utom på helgerna. Undantagandes att de kan ringa och svara i sina mobiler. Det gäller även tevetittande. I skolan lämnas alla mobiler in varje morgon i klassrummet och hämtas ut när skoldagen är slut.

1459 Vad är lycka?

Läste häromdagen en artikel av en som forskade i - ja just LYCKA - och vad det innebar att vara lycklig och vilka människor som var mest lyckliga. Han kom fram till att man inte var särskilt mycket lyckligare än andra även om man hade massor av pengar, var ung och vacker eller hade en massa framgångar i sitt liv. Själv var forskaren som mest lycklig när allt rullade på som vanligt i hans liv, som han uttryckte det.

Lycka är att ha målat en tavla alldeles själv av sin älskade enhörning. Det är Clarissa som är konstnären. (Bilderna går att klicka större.)

Jag håller helt och hållet med honom efter nästan tre dagars sängliggande med feber och ont i halsen. Första sjuknatten kunde jag inte andas genom näsan eftersom bihålorna var helt tilltäppta av snor. Jag hade dessutom värk i dessa.Tänkte på den stackars kvinnan som blev nekad operation på Karolinska efter en misslyckad skönhetsoperation med resultat att det inte gick att andas genom näsan. Så fruktansvärt för henne. Jag som vaknade minst tio gånger den natten eftersom jag var så torr i munnen.

Lycka är att ha bakat bullar utan att någon har blivit bränd. 

Näsdroppar var inte aktuellt heller eftersom jag hade ont i halsen. Det svider hemskt om man tar sådana då, vet jag av erfarenhet. Och så var det ju det här med lycka. Inte tänker man på att man är lycklig när man är fullt frisk och inte har ont någonstans. När livet rullar på som vanligt, som forskaren sa. Alla problem blir små i jämförelse med att vara sjuk. Problem går för det mesta att lösa, bara man är frisk.

Lycka är att få följa med Mirren, Caspar, Clarissa och Casimir till skolavslutningen på Lilla Akademien.

Nu känner jag mig lycklig igen när jag slipper yra runt i ett rum med väggar av bomull, där alla ljud är dämpade och där det enda som lockar är sängen. Där allting känns svårt och besvärligt som t.ex. att duscha eller läsa en bok.

Jag har heller inte haft någon aptit. Att jag inte har gått ner flera kilo beror bara på att Kent lagat mat och mer eller mindre tvingat mig att äta. Hans pizza kunde jag inte säga nej till även om jag inte var särskilt hungrig.

 Lycka är att han en snäll och rar man som förutom att passa upp mig när jag är sjuk lagar god pizza.

Nu har jag lovat mig själv att alltid vara glad och tacksam varje dag jag stiger upp utan att ha feber eller värk i någonstans kroppen. Att inte gnälla över småsaker eller att inte ta åt mig om folk säger eller gör något dumt. Inte reta mig på saker och ting. Inte oroa mig för framtiden, inte sörja över sånt jag missat i mitt liv eller gjort fel. Bara vara här och nu och njuta av att livet rullar på som vanligt.

Vad är lycka för dig? Skriv och berätta!

1406 Ett konstverk blir till

Yngsta barnbarnet Clarissa som är fem år, bröt armen för en vecka sedan när hon hoppade studsmatta. För en så livlig liten flicka är det svårt att tvingas hålla sig i stillhet. Att skicka iväg henne till förskolan tyckte jag inte var någon bra idé.

Därför kom Mirren ner med henne till oss i Mogata i måndags för att hon skulle få vara här i några dagar. Vi har omväxlande spelat spel och läst böcker tillsammans. Själv har hon mest målat och ritat och sett på film på sin padda. Tur i oturen var att det var vänster arm hon hade brutit eftersom hon är högerhänt.

Det här motivet skulle bli en tavla i akryl så småningom. En enhörning bland träd och blommor. (Bilderna går att klicka större.)

Igår satt vi tillsammans vid köksbordet i mer än fyra timmar. Hon hade nämligen lovat sin älskade pappa att måla en riktig tavla med akrylfärger till honom - en sådan hade storebror Casimir fått göra när han var hos oss några dagar för ett par år sen. Så det var bara att duka av köksbordet, lägga på en vaxduk och plocka fram akrylfärger, penslar och andra målarattiraljer.

Clarissa är klar med sin blyertsskiss.

Motivet på tavlan skulle vara en enhörning - älsklingsdjuret - bland träd och blommor. Hon hade redan första dagen ritat en teckning om hur tavlan skulle se ut.

Jag började med att klippa till ett papper lika stort som canvasen. På detta fick hon rita konturerna av det hon skulle ha med på tavlan. Sen sotade vi tillsammans papperet på baksidan. När det var klart tejpade jag fast skissen på canvasen och fyllde i konturerna på skissen med en kulspetspenna.

Papperet med skissen har vi sotat tillsammans på baksidan. 

Här fyller Lissan i konturerna med akrylpenna på canvasen.

Själv fyllde hon noggrant i konturerna som framträtt på canvasen med akrylpenna. Sotet suddade vi bort med hushållspapper när färgen torkat. Sen började hon måla oförtrutet i några timmar tills jag blev trött och ville ha fikapaus. Jag hade tjatat på henne hela tiden att inte ha så bråttom, att vara noga med att hålla färgen innanför konturerna och att hålla långt ner på penseln.

Koncentrationen är 100%. Lissan har fått byta till en av mina T-shirts som jag har när jag målar.

Nu återstår det jobbigaste - himlen. 

Att hon envist fortsatte att måla trots allt mitt tjat är jag oerhört förvånad över. Efter fikapausen blev tavlan så småningom färdig. Jag hade visat henne hur man kunde få fram olika gröna färger som omväxling men för övrigt hjälpte jag henne inte med något av själva färgläggningen. Själv hade hon helt klart för sig att himlen gick ända ner till gräset t.ex.

Aj, det kom lite blått på ena stjärnspetsen. Bomullstops är bra att ta bort den extra färgen med.

Lissan är strålande glad över att tavlan är klar. 

Ett konstverk växer fram. Clarissa är snart klar med sin tavla till sin pappa. 

1359 Bloggvänsträff och julskyltning

På tisdagen sov jag ända tills klockan 8 då lilla Clarissa kom in och väckte mig med en kram innan hon skulle gå iväg till förskolan med sin pappa. Jag tog det lugnt på förmiddagen, packade och städade upp lite efter mig innan jag själv gav mig iväg till tunnelbanan för att träffa bloggvännen Eleonora.

Clarissa fyllde fem år i somras och älskar enhörningar. Här har jag förärats en sådan. Blomman som enhörningen ska äta på har Caspar gjort och satt dit. (Bilderna går att klicka större.)

Eleonora, som egentligen heter Kerstin, har jag känt sedan 2007 då jag började blogga. Vi har träffats flera gånger och har alltid lika trevligt och alltid lika mycket att prata om. Vi känner ju varandra väl efter alla år av bloggande. Som vanligt skulle vi träffas i NK:s foyé där det finns en soffa som man kan sitta och vänta i.

Jag kom i god tid så jag hann fotografera fönstren med NK:s julskyltning innan. Det är alltid lika spännande att se vad de hittat på. Jag blev inte besviken, tyckte att julskyltningen var bland de bästa jag sett. Det råder tydligen lite delade meningar om det, men eftersom flera fönster gick i musikens tecken med tomteorkestrar så slog det ju an en extra sträng hos mig. Det första fönstret hann jag inte fota eftersom det stod så mycket folk framför och tittade.

Här är tomteorkestern i full gång. Det är så många detaljer att det nästan är nödvändigt att klicka upp bilderna för att se allt.

Många tomtar har tagit sig upp från lägenheten i granens rot och klättrat upp på grenarna.

Snögubbarna bor tydligen i pepparkakshuset.

Den här bilden har jag snott som header. Jag är särskilt imponerad av istappslampan.

Underbart fönster med dansande snöflingor.

Vi hade inga särskilda planer för dagen utan tyckte att det bara var trevligt att göra sällskap i några affärer tillsammans. Jag skulle köpa lite smink på Åhléns och Kerstin skulle ha tag på lakan i grönt. Hon hittade fina på Hemtex och efter det hade vi tänkt gå och fika på Åhléns. Det visade sig vara helt knökfullt med folk på alla restaurangerna så vi fortsatte till Dea Axelssons där jag bara skulle "titta lite."

Hade tänkt mig en stickad tunika men det fanns inte. Däremot tyckte Kerstin jag skulle prova en tunika som jag själv inte tyckte var särskilt snygg. Men det visade sig att jag passade väldigt bra i den, så den köpte jag.

Tunikan är snygg till mina svarta byxor. Fast den ser inte så kul ut när den hänger på galgen. Men av vad jag såg i affären är det tydligen inne med lite folklore.

Vi gick vidare till Kafferepet på Klarabergsgatan där det fanns gott om plats nu när den värsta lunchrusningen var över. Kerstin tog en smörgås och jag en bakelse dagen till ära.

Min bloggvän Eleonora, alias Kerstin, är alltid lika piffig. 

Efter att vi suttit en dryg timme och pratat åkte vi tunnelbanan hem var och en till sitt. Jag hann öva piano en dryg timme innan barnen kom hem. Mirren skjutsade mig till tunnelbanestationen i Mälarhöjden vid sextiden, där jag tog tåget till Cityterminalen. Resan med Swebus gick som alltid helt planenligt och jag var hemma i Norrköping före nio där Kent stod och väntade med bilen för vidarebefordran till Mogata. Så nu är allting sig likt igen.

Tidigare inlägg om adventshelgen i Mälarhöjden kan man läsa här:

Adventshelg i Mälarhöjden
Första adventskonsert i Frustuna kyrka med kören Cantate.
Besök i årskurs ett och gitarrkonsert på Lilla Akademien.