Vad jag brukar bjuda på när jag har gäster

Ewa står för fredagstemat i mars månad. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne. Mitt fredagsinlägg kommer lite senare än vanligt beroende på att jag varit uppe hos Mirren i Mälarhöjden nästan hela veckan och inte haft en sekund över för bloggande...

Eftersom vi har ett öppet kök mot matplatsen i det kombinerade matrummet, allrummet och entrén brukar jag alltid bjuda på buffé när jag har mer än fyra matgäster. Det innebär att jag nästan alltid måste laga färdig maten dagen innan. Det som jag alltid har uppdukat på köksbänken är min purjolökspaj, som alla hittills har uppskattat.

En potatisgratäng lagar jag också dagen innan, men väntar med att lägga på riven ost tills jag värmer den i ugnen dagen därpå. Min bloggvän Olgakatt har ett bra recept på en sådan såg jag.

Köttbullar brukar jag göra tidigare och djupfrysa, och dem tar jag fram i mycket god tid eftersom de tar flera timmar att tina. Har man fryst pajen/pajerna måste man ta fram den/dem redan på morgonen om man ska ha gäster på kvällen.

En ostbricka hör också till buffébordet och rökt lax och/eller kokt skinka och ibland vinmarinerad rostbiff om det är extra festligt. En grönsallad är förstås också ett måste, dressing bredvid. Det enda jag brukar handla samma dag är färsk baguette. Kaffe och tårta till efterrätt. Ibland hemgjord mandeltårta, ibland Frödinge små djupfrysta som jag tycker är alldeles utmärkta.

Purjolökspaj är bra mat för vegetarianer, räcker till 5-6 personer

RECEPT PÅ PURJOLÖKSPAJ


Pajdeg:
3 dl vetemjöl
(ett kryddmått salt)
150 g kylskåpskallt smör (jag använder ALDRIG margarin i matlagningen!)
1-2 msk iskallt vatten.

Fyllning:
1 stor purjolök
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl röd mjölk
ca 2 dl riven ost (man tager vad man haver)
3-4 ägg, beror lite på hur stora de är
Örtkrydda

Pajdegen:
Lägg mjölet i matberedaren och skär ner smöret i små bitar. Mixa några sekunder tills det blir grynigt. Häll ner vattnet droppvis så att degen går ihop sig. Lägg i plastpåse i kylskåpet minst 1 h. Gärna över natten. Kavla ut mellan mjölade smörpapper. Täck en rund pajform med degen. (Fick ett tips på nätet om att man skulle vika en folieremsa och lägga kring kanten när man ska förgrädda så att inte degen kryper ner, måste pröva nästa gång! Man tar förstås bort den innan man häller i fyllningen...) Förgrädda i 200 grader ca 10 min. Ta ut pajskalet ur ugnen och häll i fyllningen.

Fyllningen:
Skölj purjolöken noga och skär i strimlor. Fräs den mjuk i stekpanna på svag värme. Låt det svalna något. Vispa samman mjölk, grädde, ägg, den rivna osten och tillsätt därefter den frästa purjolöken samt någon örtkrydda. Smaka av så att det blir lagom salt och häll röran i det förgräddade pajskalet. Sätt in i ugnen i 200 grader. Efter ca 20 min sätt ner värmen till 180 grader. Passa noga så att inte pajen blir bränd.

Kaffeparty och modevisning

Min barndomsvän G. och jag träffades inte på många år, men när jag flyttade hem till min hemstad 1970 återupptog vi kontakten. Även om vi inte ses så ofta känns det ungefär som det var igår vi var tio år och lekte cirkus på landet. Våra föräldrar var också mycket goda vänner, så vi har även dem i gemensamt minne.

I torsdags var jag bjuden till G. i Norrköping, tillsammans med ett femtontal andra damer i mogen ålder på kaffeparty. Te för oss tre som inte gillade kaffe. Till detta serverades goda snittar och ljuvliga hemmagjorda pajer, en med citronsmak och en med mandel. G. har lovat skicka mig recepten på pajerna så småningom så att jag kan dela med mig till mina bloggvänner.

G. har en lite annorlunda och mycket speciell passion – hon samlar antika kuddar. På bilderna nedan syns några av de många som hon äger. Klicka gärna på bilderna för att se detaljer!

Några av G:s antika kuddar

Några antika kuddar till

G. lägger alltid ner möda på att duka festligt och trevligt och hade t.o.m. förfärdigat placeringskort dagen till ära och tänkt ut vem som skulle sitta bredvid vem. Många av damerna som brukar vara med på G:s tillställningar, känner jag igen till utseendet men inte till namnet. Därför var det kanske klokt att skriva namn vid kaffekoppen så man visste vem man konverserade med till höger eller vänster.

Ett av de festligt dukade kaffeborden hos G.

Tre damer i soffan med sherryglas i händerna - de båda yttersta ingår i kören Mina Damer

G. har alltid en överraskning med i bagaget åt oss på sina kalas. Denna gång bjöd hon på modevisning. En av väninnorna förestår boutiquen Fideli i Norrköping och det var därifrån de chica vårkläderna kom, som syns på bilderna nedan. Innehavarinnan själv tillsammans med värdinnan och en annan god vän från boutiquen var modeller.

G. längst till vänster med några av gästerna hälsar välkommen

Jag brukar också bidra till underhållningen på G:s kalas, denna gång genom att ackompanjera en allsång med rolig svensk text som byggde på Beatlarnas When I´m sixty-four. G. tyckte också att jag sen kunde spela lite lättsamt under själva modevisningen.

Men jag upptäckte snabbt att det inte var någon större idé, eftersom det störde den allmänna, ganska högljudda diskussionen om plaggen och att jag dessutom hade varit tvungen att sitta med ryggen mot modellerna…

Birgitta, innehavare av Fideli, visar en ensemble med tillhörande kappa. Vill man ha några pengar över med sig hem går det att köpa plaggen var för sig

Jättetjusiga kläder – för dem i storlek 34-38. Tyvärr, som kanske framgår av fotona, ingenting för damer ”traditionally built”. Men det är alltid roligt att titta på kläder som är snygga, även om man inte kan få på sig dem själv! Vi fick veta att marinblått åter är högsta mode. Så nu gäller det att börja leta i garderoberna för undangömda kläder!

Värdinnan själv i sportig dress, marinblått och vitt som är vårens färger. Röda skor gör det hela lite mer spännande

Elegant vändbar kappa. Lägg märke till Burberryväskan på axeln. Ingen piratkopia där inte...

Jeans är fortfarande populärt. Liten användbar jacka till om man inte har någon rumpa eller mage att tala om. Burberryväskan igen till vänster i bild.

Boutiquen hade även börjat ta in en del barnkläder som matchade de vuxnas modeller. Så mor och dotter, mormor eller farmor respektive barnbarn, kunde klä sig likadant. Kul idé. Åtminstone för den äldre generationen…

En liten söt jacka till en liten pojke. Även till små barn finns det märkeskläder som synes...

Jacka, kjol och topp i marinblått och vitt. Toppen är prickig på baksidan, kul detalj 

Snyggast klädd av alla på kalaset inklusive alla modellplaggen var nog värdinnan själv

Fredagstema Show&Tell - När kvällen faller

Det sista fredagstemat i februari,som Annika i Reston står för, har rubriken När kvällen faller. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne. Tack Annika för trevliga fredagsteman i februari! I mars tar Ewa över. Klicka gärna på bilderna!

På den tiden när vi båda jobbade var det en markant skillnad mellan morgon, eftermiddag och kväll. På morgonen steg man upp vid sextiden och gjorde sig i ordning för att gå till jobbet. På eftermiddagen kom man hem från jobbet, klädde om sig och lagade mat.

Bilden från nätet

Några timmar på kvällen kunde man kanske känna sig ledig om man inte hade skrivningar att rätta eller andra saker som måste göras. Vid halv elvatiden senast brukade man gå och lägga sig efter att ha somnat vid datorn några gånger.

Bilden från boken Skolstollar av Staffan Lindén

Numera, när vi båda är pensionärer, är det ingen större skillnad mellan morgon, middag och kväll. Vi stiger upp när vi vaknar vid halv niodraget om vi inte har någon tid att passa, äter middag när vi blir hungriga och går och lägger oss efter att ha somnat vi datorn några gånger. Det kan dröja ända till ettiden på natten ibland.

Bilden från Gunilla Dahlgrens bok - Ingen ålder för en domkyrka

Därför är det svårt att säga när exakt kvällen faller. Kanske när det är dags att tända lamporna, men det är ju väldigt olika beroende på årstiden. Förutom På Spåret ser vi heller aldrig på TV, annars kunde man ju tänka sig att kvällen faller när t.ex. Rapport startar klockan 19.30.

Här i Norden faller ju kvällen mycket olika beroende på årstiden. På sommaren faller den knappast alls men på vintern faller den redan vid fyratiden när det är som mörkast. Två timmar tidigare i Lappland!

Solnedgång på norra Öland

I Beijing i Kina faller kvällen alltid vid samma tid året runt, antar jag. Klockan halv sex ungefär börjar det mörkna och klockan sex är det becksvart. Jag vet eftersom man fick skynda sig hem om man var ute och cyklade då man inte hade något lyse på cykeln.

Det är egentligen bara på sommaren, när man går sin lilla kvällspromenad på strandängen hos Mirrfamiljen på Öland, som man plötsligt inser att kvällen verkligen börjar falla. När himlen färgas röd av den nedgående solen och när sjöfåglarnas skrik börjar tystna…

Solnedgång över viken nära sommarhuset på norra Öland

Skissernas Museum i Lund

Caroline på Skissernas Museum i Lund har skrivit en kommentar till mitt inlägg om Randi Fisher och 1947 års män. Tyckte det var kul att dela med mig kommentaren till mina bloggvänner. Här kommer det:

"För er alla nyfikna - kom till SKISSERNAS MUSEUM i Lund där utställningen Randi Fisher–1947 års kvinna pågår till den 15 maj!

Här visas annat och helt nyligen hittat material av Randi - med ett fokus på hennes offentliga konst.

Det finns ett antal intressanta program - föreläsningar och visningar knutna till utställningen, se hemsida: www.skissernasmuseum.se

Caroline Andersson/Skissernas museum."

Tack för kommentaren, Caroline och hoppas att det är många som hittar till er - det är ju en utställning man inte glömmer i första taget!

1920-talets konststilar i en salig blandning

Igår var det sista konstkvällen vid Slussen i Söderköping åtminstone för mig . Ytterligare tre föreläsningar återstår för Margareta. Ämnet för kvällen var 1920-talets klassicism, Nysaklighet, Swedsh Grace och Art Déco. Jag tyckte att kunskapen om denna epok var värd att väckas upp ur den djupa dvala, som den har slumrat i sen jag avslutade mina konstvetenskapsstudier 2003.

Att på tjugosex bilder och en knapp timme få inblick i dessa fyra konstriktningar kan ju inte ge mer än en mycket summarisk bild. Men Margareta H. lyckades som vanligt med att trevligt och engagerande berätta om de bilder hon visade.

Det bästa med de här föreläsningarna har varit att det föder ett intresse av att få veta mera om epokerna, konstnärerna och arkitekterna. På internet kan man sedan hemma leta efter mer uppgifter om dessa om man har lust. Sen har det ju som ett extra plus uppstått en väldigt trevlig gemenskap mellan deltagarna på kursen eftersom varje föreläsning har avslutats med en bit mat och kaffe eller te.

Som exempel på 20-talsklassicimen, som uppstod som en protest mot främst expressionismen och jugendstilen, visade Margareta två tavlor av Picasso Två kvinnor som springer på stranden och Källan. Han hade vid den här tiden övergett det kubistiska måleriet och började måla mer realistiskt men samtidigt gjort kvinnorna groteskt bastanta.

Picasso, Två kvinnor som springer på stranden - bilden från nätet

Konstriktningen Neue Sachlichkeit, New Objecivity eller på svenska Nysakligheten uppstod i början på 1920-talet i Tyskland. En av de främsta representanterna för denna nya riktning var Otto Dix. Hans målningar ofta är starkt realistiska, ofta med porträtt av fula människor och med ett desillusionerat budskap. Av honom visade Margareta två målningar: Mina föräldrar och Mor och barn. Ibland är gränsen som synes svår att dra mellan nysakligheten och expressionismen.

Otto Dix, Mina föräldrar - bilden från nätet

Tjugotalsklassicismen i Sverige och övriga Norden brukar kallas Swedish Grace. Det var främst inom arkitektur och formgivning, som denna konstriktning växte fram. Den var en protest mot den utsmyckade jugendstilen och en återgång till det enkla och klassiska antika idealet, berättade Margareta.

Flera berömda svenska arkitekter var representerade i bildkavalkaden. Ivar Tengbom, som ritade Konserthuset i Stockholm, och Tändstickspalatset, Gunnar Asplund som ritade Tingshuset i Sölvesborg och Ragnar Östberg som ritade Stadshuset i Stockholm bl.a..

Ivar Tengbom, Tändstickspalatset i Stockholm - bilden från nätet

Gunnar Asplund, Tingshuset i Sölvesborg - bilden från nätet

Som ett litet kuriosum finns i Norrköping en villa i Södra promenaden ritad av just Ivar Tengbom, nämligen familjen Wahrens före detta hus, där restaurangen La Mansion är/var inrymd. Huset är ganska snarlikt det som jag hämtar från Internet.

Tjugotalshus ritat av Ivar Tengbom - bilden från nätet

Den sista konstriktningen Margareta berättade om i slutet av föreläsningen och som påverkade både konsthantverket och inredningen, var Art Déco. Sitt namn fick den av den franska utställningen 1925 Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industrielles Modernes. Den förkortade versionen blev till Art Déco. Den tyska formgivaren Marianne Brandts tekanna är ett exempel på denna riktning. Även tyger av Josef Frank visades.

Marianne Brandt, tekanna - bilden från nätet

Också arkitekturen tog intryck av denna riktning som framhöll det dekorativa som man kan höra av namnet. Ett exempel finns i New York i spiran på Chrysler Buildning, som byggdes 1928-31.

Chrysler building i New York - bilden från nätet

Om jag någon gång får 65 000 kr över som jag inte vet vad jag ska göra av, ska jag inhandla en tresitsig kretongsoffa klädd med Josef Franktyg. Jag har sett flera sådana underbara soffor på Svenskt Tenn. Till dess får jag nöja mig med mina tallriksunderlägg med det vackra tulpanmotivet à 100 kr styck…

Josef Frank,, soffa - bilden från nätet

Josef Frank, tulpaner. Motivet finns på tyg och tapeter på Svenskt Tenn och som tallriksunderlägg och brickor. Bilden från nätet.

Om faran med att beställa reservdelar...

Jag har en mixer av märket Braun, som jag är väldigt förtjust i. Den var ganska dyr när jag köpte den och den fungerade perfekt i flera år. En dag hade jag väl laddat den lite för mycket med isbitar, så de små plastbitarna som finns under tillbringaren och driver kniven runt, gick sönder.

Min mixer som jag gillar väldigt mycket när den fungerar.

Iväg till affären där jag hade köpt den. Jo då, det fanns möjlighet att få beställa en reservdel som ersatte den trasiga. Skulle kosta 450 kr, frakt inräknad. En likadan ny Braun mixer skulle gå på precis dubbelt så mycket – så varför inte? MM hävdade att vi kunde köpa en ny av ett annat märke för hälften av priset, men jag var envis, Braun eller ingen annan...

Något år gick och mixern mixade allting perfekt. Tills en dag när plötsligt soppan, som jag mixade den dagen, började läcka ut på köksbänken. Jag begrep ingenting eftersom jag skruvat ihop den ordentligt som vanligt, som jag trodde.

Ända tills jag upptäckte små gummibitar som simmade omkring i purén. Det var den lilla gummipackningen som gått sönder mellan tillbringaren och den plastring som man skruvar tillbringaren i. Jag måste ha lagt gummipackningen ovanpå kniven i stället för under den.

Vi åkte iväg till affären igen och visade upp den lilla packningen som jag plockat ihop delarna på sedan jag fiskat upp dem ur purén. Jo då, det skulle gå att beställa en sådan, fanns ju inte i det vanliga sortimentet givetvis. Vi beställde den lilla gummipackningen och på hemvägen sa jag lite försiktigt till MM att den skulle nog gå på minst 35 kr, så dyrt som allting var nu för tiden. Men en ny Braun skulle ju gå på mer etc.etc.

Några dar senare kom det beställda och expediten tog fram en plastpåse. "Det blir 179 kronor", sa han. Jag stirrade på påsen och tog fram min trasiga lilla gummiring.

Det var den lilla gummiringen till höger som jag trodde jag beställde...

”Det måste vara fel, det var en sån här jag beställde och inte plastringen som tillbringaren ska skruvas fast i. Den var det inget fel på.” Killen tog plastringen ur påsen och med den följde den lilla gummiringen som låg inuti. Min nya gummipackning. ”Man kan inte beställa BARA gummiringen, tyvärr” sa han.

Någon mer reservdelsbeställning till min Braun blir det aldrig mer och aldrig mer någon ny Braun mixer heller. Nästa gång något går sönder på den köper jag en mixer för 199 kronor hos Rusta.

Fredagstema Show&Tell – Jag och min dator

Annika i Reston står för fredagstemat i februari. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

 Datorn i mitt arbetsrum - på skärmen Lillmirren i full fart ner till stranden på norra Öland

Det finns en del människor som jag har väldigt svårt att förstå och sympatisera med. De som fnyser och snörper på munnen när diskussionen kommer in på datorer. Vanliga anmärkningar är då: ”Skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa en dator!” eller ”Har klarat mig i alla år utan en dator, så varför skulle jag skaffa mig en nu?” etc.etc.

Då tänker jag faktiskt att det är synd om dessa som inte har upptäckt vilket underbart hjälpmedel datorn är. Den ersätter skrivmaskinen, uppslagsverken, kokböckerna, TV:n, räknemaskinen, fotolaboratorierna, tidningen, telefonen, banken och postverket för mig. För att inte tala om vilken nytta jag har av Youtube när jag behöver lyssna på någon sång som jag inte har hört förr...

Jag älskar min dator! Det första jag gör efter frukosten är att sätta på den och se om jag fått några mail, det sista jag gör innan jag går och lägger mig är att stänga av den. Datorn berikar mitt liv både socialt och kulturellt i och med att jag bloggar. Genom mina bloggvänner får jag tips både om böcker och andra kulturella evenemang och ibland användbara recept. Jag lär mig också en hel del om hur vardagslivet fungerar för människor i olika delar av världen.

För min allmänna information är datorn oumbärlig. På Internet kan jag nästan få reda på allting om allting på några sekunder. Nu senast ville jag veta bästa sättet att ta bort fettfläckar från kläder och hur man avkalkar kaffebryggaren med enkla medel. Lätt som en plätt, bara att googla så får man mängder av tips. Inte visste jag vad granola var, som en bloggvän pratade om häromsistens, men efter några sekunders klickande hade jag ett bra recept till hands.

Granola - bilden från Tasteline på nätet

Swebusbiljetter och hotell utomlands bokar jag på datorn. Räkningar betalar jag - för det mesta MM - över nätet. Gamla foton, som jag hittat i lådan hos min salig mamma, skannar jag och sparar på hårddisken. Korsorden är nästan aldrig omöjliga att lösa när jag har tillgång till en datorn och Google. Vill jag ha en stunds avkoppling lägger jag några patienser…

Klondike, en av mina favoritpatienser - bilden från nätet.

Något av det allra bästa med min dator är i alla fall direktkontakten med Mirren. Jag ser ju om hon är inloggad på Messenger och sen är det bara att skriva ”Är du där? Har du tid att prata, eller?” Det brukar sluta med telefon om hon inte är alltför upptagen med jobb.

Som sagt tidigare, för mig har datorn blivit en mycket kär vän och jag har svårt att förstå dem som säger att de klarar sig alldeles utmärkt utan en dator!

Mirren 4 år hos fotografen - foto som jag sparat på två hårddiskar för säkerhets skull...

Kubism i kvadrat

Juan Gris - Fantomas. Bilden från nätet.

Ytterligare en intressant, lärorik och trevlig konstkväll att lägga till handlingarna. Denna gång handlade den om kubismen och konstnärerna och arkitekterna i dess kölvatten under de första decennierna av 1900-talet. Den smarte konstkritikern Louis Vauxelles myntade inte bara begreppet fauvism, den konstriktning som förra måndagskvällen handlade om, utan även termen kubism.

Han visste väl inte att han genom detta skulle få en evig plats i konsthistorien. Det som gav honom idén var Georges Braques tavla Husen i Estaque. Han tyckte tavlan mest påminde om små kuber staplade på varann.

Braque - Husen i Eustaque. Bilden från nätet.

Kvällen började med att Margareta H. visade en tavla av Picasso. Les Demoiselles d’Avignon. Innan jag gick hade jag plockat fram en fempoängsessä jag skrivit om just denna målning ur mina gömmor. Det var mycket spännande läsning, eftersom jag nästan glömt allt vad jag skrivit! Det var ju nästan åtta år sen nu som jag fick tillbaka den…

Pablo Picasso - Les Demoiselles ´d'Avignon. Bilden från nätet.

Den här tavlan chockade Picassos konstnärsvänner, konstkritikerna och konstsamlarna som omgav honom. De tog emot den med ”fasa och förvirring och hån” enligt författarna till Picasso, mannen och verket. Alla utom Gertrude Stein som tidigt insåg dess banbrytande betydelse för konsten. Den stora målningen föreställer fem prostituerade kvinnor på en bordell i Barcelona, där bordellerna låg samlade kring Rue d’Avignon, därav namnet som Picasso aldrig gillade. Själv ville han kalla den Bordellen i Avignon eller Syndens lön.

Motivet visar Paraden, d.v.s. momentet där flickorna ställer upp sig så att de manliga kunderna kan välja vem de önskar tillbringa den närmaste timmen med. Det som chockade åskådarna mest var hur Picasso framställt de två damerna till höger.

Deras ansikten hade Picasso fått inspiration till av en utställning 1907 i Paris, som visade afrikansk konst. Efter att ha varit där och tittat gick han, enligt samstämmiga konsthistoriker, hem och målade afrikanska masker på de två kvinnorna. Innan han gjorde målningen färdig hade han gjort 31 skisser, som skilde sig en hel del från den färdiga tavlan. Här kan man läsa mer om konstverket, som man anser har inlett kubismens epok.

Georges Braque - bilden från nätet

Pablo Picasso - bilden från nätet. De båda konstnärerna påverkade varandra som man kan se av målningarna.

Nu var alltså inte färgen det viktigaste längre, som hos fauvisterna, utan formen, berättar Margareta. Cezanne hade rekommenderat sina yngre konstnärskollegor att försöka hitta geometriska former i naturen, som konen, cylindern och kuben, som de kunde använda i sitt måleri. Detta råd tog Picasso och hans kollega Braque till sig bokstavligt, särskilt i det tidiga kubistiska måleriet som de uppfann tillsammans.

Konen, cylindern och tuben ser man särskilt tydligt hos Fernand Léger och Robert Delanay.

Fernand Léger - Byggarna. Bilden från nätet.

Formen var visserligen viktig för Robert Delaunay, men färgen har kommit tillbaka.

En enda kvinna var representerad under kvällen, nämligen Sonia Delaunay gift med Robert. Hon hade också anammat de nya tankarna, vilket framgår av nedanstående målning. Hon var också mycket intresserad av simultankontrasten i färgerna, berättade Margareta.  D.v.s. vilken färgupplevelse kontrasterna mellan komplementfärgerna rött-grönt, blått-orange och gult-violett kan ge upphov till. Spännande som man kan läsa mer om här.

Sonja Delaunay - Simultankontrast. Bilden från nätet.

Konstnärerna vid denna tid dyrkade också allting som var modernt – maskinerna och rörelsen. Margareta berättade om det Futuristiska Manifestet som kom till vid den här tiden. Enligt Wikipedia ”förkastade Futurismen historien, hyllade hastigheten, maskinen, våldet, ungdomen och industrin, och eftersträvade en modernisering och en kulturell föryngring av Italien” – och även av Frankrike kan man förstå.

En representant för detta tänkande var målaren Marcel Duchamp, vars målning Naken kvinna på väg nerför en trappa Margareta visade oss. Duchamp är nog mest (ö)känd för sin skulptur Fontän som egentligen är en upp och nervänd pissoar, som han skapade mycket senare. Den nakna kvinnan ansågs vara så skandalös att den ratades på kubisternas utställning 1912.

Marcel Duchamps - Naken kvinna som går ner för en trappa. Bilden från nätet.

Allt som allt visade oss Margareta tjugosju målningar av bl.a. Juan Gris, Amedo Modigliani, Marc Chagall och svenskarna Otte Sköld och Gösta Adrian Nilsson, alias GAN. Tavlorna av de två sistnämnda kan man beskåda på Norrköpings Konstmuseum.

Otte Sköld - White Star, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.

GAN, Gösta Adrian Nilsson - Hästtämjaren, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.

Även arkitekten Frank Lloyd Wright fanns representerad i denna bildkavalkad från kubismens första tid. En av deltagarna berättade om boken om honom som hon läst, Kärleken till Frank av Nancy Horan och som hon rekommenderade som en litterär upplevelse.

Kvällen avslutades med en magnifik smörgåstårta som uppskattades av alla närvarande. Samtalet tog som vanligt fart efteråt och efter kaffet och teet skildes vi åt, mätta och belåtna och med nyvunna eller återuppväckta kunskaper i konstens historia. Nästa vecka tänker Margareta prata om 20-talsklassicismen med bl.a. Picasso, Léger, Otto Dix och Art Déco. Vi ser fram emot detta!

PS. Om någon mot förmodan skulle ha orkat läsa ända hit och fortfarande inte har tröttnat, kan jag tipsa om att dagens namn är Sigfrid, och att jag tidigare skrivit ett inlägg om denne akterseglade sjöman här.

Fredagstema Show&Tell - I mina kvarter

Fredagstemat för februari har Annika i Reston som upphovskvinna. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

Eftersom det stormade och snöade hela dagen igår satte jag inte min fot utomhus, utan bilderna från mina kvarter, eller rättare sagt från min närmaste omgivning, kommer från den underbara vårvinterpromenaden jag gjorde tillsammans med MM i onsdags i strålande solsken.

Igår blev allting lika vitt som för någon månad sedan, men i förrgår fanns det en fåfäng förhoppning om att våren var på väg. Tji fick vi! Så här såg det alltså ut i onsdags i Mogata på promenadvägen till björken där jag brukar vända efter någon kilometer.

 Mitt favoritträd i solskenet.

Här på rena isgatan hade det behövts broddar på skorna - slut överallt där jag frågat.

Det mesta av snön har smält bort från åkern.

Snart är vi framme vid den björk där jag brukar vända och gå hemåt.

Här vid björken till höger om MM brukar jag vända - om han är med fortsätter vi alltid nerför backen. Men idag blåser det iskall nordlig vind så vi vänder om här och går hemåt.

Från backen har man en fin utsikt över Mogata gamla  prästgård där målaren Bo Beskow bodde och hade sin atljé tills han dog 1989.

Hemåt igen.

Här går genvägen till Husby Säteri eller -  som man säger här i Mogata - till Husby slott, numera konferenshotell.

En sista tillbakablick och ett sista foto. Det måste vara ganska kallt idag i alla fall eftersom solen inte smälter isen på vägen. Nu är det inte långt kvar till den hägrande testunden i det varma huset...