Juan Gris - Fantomas. Bilden från nätet.
Ytterligare en intressant, lärorik och trevlig konstkväll att lägga till handlingarna. Denna gång handlade den om
kubismen och konstnärerna och arkitekterna i dess kölvatten under de första decennierna av 1900-talet. Den smarte konstkritikern Louis Vauxelles myntade inte bara begreppet
fauvism, den konstriktning som förra måndagskvällen handlade om, utan även termen
kubism.
Han visste väl inte att han genom detta skulle få en evig plats i konsthistorien. Det som gav honom idén var Georges Braques tavla
Husen i Estaque. Han tyckte tavlan mest påminde om små kuber staplade på varann.
Braque - Husen i Eustaque. Bilden från nätet.
Kvällen började med att Margareta H. visade en tavla av Picasso.
Les Demoiselles d’Avignon. Innan jag gick hade jag plockat fram en fempoängsessä jag skrivit om just denna målning ur mina gömmor. Det var mycket spännande läsning, eftersom jag nästan glömt allt vad jag skrivit! Det var ju nästan åtta år sen nu som jag fick tillbaka den…
Pablo Picasso - Les Demoiselles ´d'Avignon. Bilden från nätet.
Den här tavlan chockade Picassos konstnärsvänner, konstkritikerna och konstsamlarna som omgav honom. De tog emot den med ”fasa och förvirring och hån” enligt författarna till
Picasso, mannen och verket. Alla utom Gertrude Stein som tidigt insåg dess banbrytande betydelse för konsten. Den stora målningen föreställer fem prostituerade kvinnor på en bordell i Barcelona, där bordellerna låg samlade kring Rue d’Avignon, därav namnet som Picasso aldrig gillade. Själv ville han kalla den
Bordellen i Avignon eller
Syndens lön.
Motivet visar Paraden, d.v.s. momentet där flickorna ställer upp sig så att de manliga kunderna kan välja vem de önskar tillbringa den närmaste timmen med. Det som chockade åskådarna mest var hur Picasso framställt de två damerna till höger.
Deras ansikten hade Picasso fått inspiration till av en utställning 1907 i Paris, som visade afrikansk konst. Efter att ha varit där och tittat gick han, enligt samstämmiga konsthistoriker, hem och målade afrikanska masker på de två kvinnorna. Innan han gjorde målningen färdig hade han gjort 31 skisser, som skilde sig en hel del från den färdiga tavlan.
Här kan man läsa mer om konstverket, som man anser har inlett kubismens epok.
Georges Braque - bilden från nätet
Pablo Picasso - bilden från nätet. De båda konstnärerna påverkade varandra som man kan se av målningarna.
Nu var alltså inte färgen det viktigaste längre, som hos fauvisterna, utan
formen, berättar Margareta.
Cezanne hade rekommenderat sina yngre konstnärskollegor att försöka hitta geometriska former i naturen, som konen, cylindern och kuben, som de kunde använda i sitt måleri. Detta råd tog Picasso och hans kollega Braque till sig bokstavligt, särskilt i det tidiga kubistiska måleriet som de uppfann tillsammans.
Konen, cylindern och tuben ser man särskilt tydligt hos Fernand Léger och Robert Delanay.
Fernand Léger - Byggarna. Bilden från nätet.
Formen var visserligen viktig för Robert Delaunay, men färgen har kommit tillbaka.
En enda kvinna var representerad under kvällen, nämligen Sonia Delaunay gift med Robert. Hon hade också anammat de nya tankarna, vilket framgår av nedanstående målning. Hon var också mycket intresserad av
simultankontrasten i färgerna, berättade Margareta. D.v.s. vilken färgupplevelse kontrasterna mellan komplementfärgerna rött-grönt, blått-orange och gult-violett kan ge upphov till. Spännande som man kan läsa mer om
här.
Sonja Delaunay - Simultankontrast. Bilden från nätet.
Konstnärerna vid denna tid dyrkade också allting som var modernt – maskinerna och rörelsen. Margareta berättade om det
Futuristiska Manifestet som kom till vid den här tiden. Enligt Wikipedia ”förkastade Futurismen historien, hyllade hastigheten, maskinen, våldet, ungdomen och industrin, och eftersträvade en modernisering och en kulturell föryngring av Italien” – och även av Frankrike kan man förstå.
En representant för detta tänkande var målaren Marcel Duchamp, vars målning
Naken kvinna på väg nerför en trappa Margareta visade oss. Duchamp är nog mest (ö)känd för sin skulptur
Fontän som egentligen är en upp och nervänd pissoar, som han skapade mycket senare.
Den nakna kvinnan ansågs vara så skandalös att den ratades på kubisternas utställning 1912.
Marcel Duchamps - Naken kvinna som går ner för en trappa. Bilden från nätet.
Allt som allt visade oss Margareta tjugosju målningar av bl.a. Juan Gris, Amedo Modigliani, Marc Chagall och svenskarna Otte Sköld och Gösta Adrian Nilsson, alias GAN. Tavlorna av de två sistnämnda kan man beskåda på Norrköpings Konstmuseum.
Otte Sköld - White Star, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.
GAN, Gösta Adrian Nilsson - Hästtämjaren, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.
Även arkitekten Frank Lloyd Wright fanns representerad i denna bildkavalkad från kubismens första tid. En av deltagarna berättade om boken om honom som hon läst,
Kärleken till Frank av Nancy Horan och som hon rekommenderade som en litterär upplevelse.
Kvällen avslutades med en magnifik smörgåstårta som uppskattades av alla närvarande. Samtalet tog som vanligt fart efteråt och efter kaffet och teet skildes vi åt, mätta och belåtna och med nyvunna eller återuppväckta kunskaper i konstens historia. Nästa vecka tänker Margareta prata om 20-talsklassicismen med bl.a. Picasso, Léger, Otto Dix och Art Déco. Vi ser fram emot detta!
PS. Om någon mot förmodan skulle ha orkat läsa ända hit och fortfarande inte har tröttnat, kan jag tipsa om att dagens namn är
Sigfrid, och att jag tidigare skrivit ett inlägg om denne akterseglade sjöman
här.