982 September

Bilden av september från Årets Saga av Elsa Beskow. Hennes tre barn står som vanligt modeller. Den äldste, sedermera den kände konstnären Bo Beskow, som är på väg till skolan håller snällt sin skolmössa i händerna i väntan på att äpplet ska falla ner. Kanske han skakar lite på trädet när mamma tittar bort...

 Bilderna går att klicka större.

Härlig bild på barnen som går till skolan. Flickorna i klänningar och även hatt - en pojke i skolmössa som åtminstone läroverkspojkarna var tvungna att ha på sig när jag växte upp.

Det finns, som jag skrivit tidigare, även noter till sångerna. Är det någon som skulle vilja ha noter till någon av månadsdikterna mejlar jag gärna dem. De är ju däremot borttagna från de nyare utgåvorna. 

981 Björnen sover med Caspar

Här kommer en ny liten videosnutt med det nyss fyllda femåriga barnbarnet Caspars tolkning av Björnen sover på sin tvärflöjt. Tvärflöjten är helt riktig i storlek, men den är böjd i ena änden där man håller den så att han ska ha chans att se de små fingrarna när han spelar utan att behöva vrida sitt huvud så långt.

Caspar valde tvärflöjt som sitt instrument eftersom han tycker att den glittrar så vackert. Storebror Casimir har börjat i skolan på Lilla Akademien i Stockholm och Caspar vill gärna gå där också i förskoleklass nästa år. Då ska man helst spela ett instrument redan för att ha chans att komma in eftersom det är många som söker.

980 Hem Längtan

Nej, utställningen som knyter an till Ellen Key på Norrköpings konstmuseum heter inte Hemlängtan utan just Hem Längtan. Det är museets stora satsning 2014 med tavlor och installationer av ett tjugotal konstnärer från 1800-talet och tills idag. I onsdags var det första mingelträffen för hösten med guidad visning för Vännerna d.v.s. konstmuseets vänförening.

Vår trevliga och väl pålästa guide berättar om Ellen Key. I bakgrunden ett porträtt av EK målat av Hanna Pauli. (Bilderna går att klicka större.)

Visningen började med att vi fick se några konstverk med anknytning till utställningens rubrik Hem Längtan. Den stora målningen Läxläsningen av Carl Larsson hade inlånats från De Geergymnasiet - ett beställningsverk till f.d. Högre Allmänna Läroverket i Norrköping.

Läxläsningen av Carl Larsson. 

I samma galleri visades också ett konstverk med titeln Lantliv med marina inslag, tur och retur av Zandra Ahl, professor i glas och keramik på Konstfack. Det lär väl platsa under rubriken installationer. Vi omger ju oss med massor av prylar i våra hem och på det här bordet fanns några exempel på sådana. Här ifrågasätter hon vad som är god smak. Jag tyckte det var rätt kul att se hur konstnären fått fram den moderna heminredningssmaken i vitt och pastell. Som klippt ur Hemtexannonserna från dyra Östermalmslägenheter.

Om detta konstverk kan man ju tycka vad man vill. Det skulle nog kunna bli en livlig diskussion om vad som är "god smak". Titeln är Lantliv med marina inslag, tur och retur. 

Marina inslag i installationen.

Vår trevliga och inspirerande guide lotsade sedan de fyrtiotal vännerna till den egentliga utställningen i galleri 3 och 4 och berättade medryckande om Ellen Key med utgångspunkt från boken Skönhet för alla. En spännande utställning med stora kontraster som varmt kan rekommenderas. Utställningen pågår ända till den 15 januari 2015.

Kvinnan i hemmet har målats på olika sätt genom tiderna. Skillnaden på hur män ser på kvinnan i hemmet och på hur kvinnan ser på sig själv var intressant. Lugnet och friden i Richard Bergs målning av sin hustru ställs i stark kontrast mot det kaos som råder i Lena Cronqvists målning av småbarnsmamman i förorten.

Ordning och reda präglar hemmet hos Richard Berg som målat av sin hustru under en paus i handarbetet. Elden brinner i kakelugnen och kaffebordet står färdigdukat. Golvet är nybonat.

Hemma hos Lena Cronqvist råder det kaos. Hennes "Madonna" är instängd med sin baby i förorten och har varken haft tid att plocka bort den tomma mjölkkartongen eller matresterna i fönsternischen. Klädseln lämnar också mycket övrigt att önska...

 Gustaf Sjöö målade "Pojke i interiör" - i detta fall köket. 

Det som man kanske mest kommer ihåg från utställningen är Johan Strandahls KÖK. Ibland undrar man hur galen en konstnär kan bli. Samtidigt måste man ju beundra honom. Det började med att han beställde ett kök från IKEA som han satte ihop. 

Köket från IKEA som Johan Strandahl satte ihop efter alla konstens regler.

Sen började han fundera på hur det skulle ha varit om man hade gjort allting för hand i stället. Så han började att göra om hela IKEA-köket för hand. Och bestämde sig för att göra ett exakt likadant kök till - handgjort in i minsta detalj. Detta kök fanns på andra sidan. 

Allt på bilden är gjort för hand. Till och med glasen är handblåsta. Köksbänkarna är gjorda av trä som han malt ner och blandat med någon sorts lim. Kastruller, kakelplattor, koppar, ljus, knivblock, kylskåp, porslin - allt i i minsta detalj är handgjort. Det tog honom över ett år att få allt färdigt. På väggen till vänster sitter det massor av foton där han har dokumenterat allting. En fantastisk prestation! Bara detta kök är värt ett besök på museet.

Efter visningen bjöds Vännerna på vin och snittar i foyén, och då över fyrtio personer hade kommit dit blev det ganska svårt att göra sig hörd eller höra vad någon sa överhuvudtaget. En trevlig kväll blev det i alla fall.

979 Augustinytt från Bonniers Veckotidning 1926

Omslagsbild av Einar Norelius. (Bilderna går att klicka större.)

Konstnären som skapat omslagsbilden till Bonniers Veckotidning nr 33 1926 är Einar Norelius. Det är nog den första illustratören, näst Elsa Beskow, som jag lärde mig namnet på som liten flicka. Jag älskade hans illustrationer i Tomtar och Troll, boken som man fick varje jul. Här kan man läsa mer om honom.

Einar Norelius var fenomenal på att rita troll. Något mer mänskliga och folkliga än John Bauers enligt min mening.

När jag ser den här bilannonsen för Fiat undrar jag varför man tyckte att den platsade i en damtidning som Bonniers Veckotidning. För tidningen med alla sina annonser för skönhet, kläder och mat borde ju ha varit en ren damtidning. Men det var nog meningen att även herrn i huset skulle tycka om att läsa i den eftersom den också innehåller många reportage från den politiska världen och även många reportage om (manliga) sporter, som golf och segling. 

Inte ens idag - med en helt annan jämställdhet mellan män och kvinnor än år 1926 -  tror jag att det vore många av oss kvinnor som skulle uppskatta den här bilannonsen. 

Veckotidningen har alltid en helbild av en berömd svensk - nästan alltid en man - som fyller jämnt. Här är det Isak Gustaf Clason som porträtteras. Här kan man läsa om vilka byggnader som han har ritat, bland annat Nordiska museet i Stockholm. Intressant för mig var att notera att han var arkitekten bakom Norrköpings rådhus också. Något som jag säkert hört men glömt bort. OCH Stegeborgs slott!

Isak Gustaf Clason fyllde 70 år 30 juli 1926.

Den här bildsidan tyckte jag var intressant, dels för fotot av Chamberlain med skottkärran och son i sin trädgård, dels för damen i den runda bilden. Fru Nina Bang, undervisningsminister i Danmark, var vid denna tid den enda kvinnan i världen (!) som satt i en ministär. Det har i alla fall gått framåt på 88 år i det hänseendet.

  

Här övar Japans premiärminister bågskytte i sitt residens, medan Chamberlain ägnar sig åt sitt enda intresse utöver politiken (enligt BVT) - nämligen botanik.

Även de mindre barnen förekommer som klädmodeller ibland. På den fronten har det också hänt en del sedan 1926.

Den lille pojken nederst är klädd för att leka i sandlådan. Den lilla flicka är lycklig för att hon fått axelband som sin mamma.

Som alltid tar jag med några annonser på slutet. Lux var faktiskt ett tvättmedel som jag alltid använde som tonåring för att tvätta mina yllejumprar. Vet inte om det finns kvar.

Bra och praktiska underkläder - åtminstone när det var kallt...

Den här annonsen tror jag att jag har haft med tidigare i något inlägg, men jag tycker den är så bra. Det är ju precis som det är. Annonserna på den tiden är väldigt ofta mycket pedagogiska.

978 Dardelutställningen på Moderna

Entrén till Dardelutställningen. (Bilderna går att klicka större.)

På onsdagen bestämde vi oss - Mirren och jag - för att besöka Moderna museet där den stora Dardelutställningen pågår. Efter att vi lämnat Casimir på Nationalmuseet på Fredsgatan, gick vi längs Strömmen fram till Gustav Adolfs torg. Där blev vi stående en kvart eftersom rapparen Peter just höll på att träna med Stockholmsfilharmonikerna till kvällens konsert. Jag blev mycket imponerad av honom som pratade på utan uppehåll tillsammans med orkestern utan att andas - som det verkade.

Rapparen Petter tränar med Stockholmsfilharmonikerna inför kvällens konsert. Scenen är uppbyggd utanför ingången till Operan.

Framme vid Moderna museet inledde vi med att fika i den trevliga restaurangen. Själva utställningen med sina 100 tavlor av Nils Dardel har fått mycket fina recensioner. Här och här kan man läsa några av dem.

God äppelkaka med vaniljsås smakade alldeles förträffligt. Ingen 5:2 denna vecka.

Redan i själva entrén möttes vi av en jättebild av en jätte, en scenografi som Dardel skapade till uppsättningen av Svenska Balettens första säsong i Paris 1920 - Dårhuset. Baletten har inspirerats av Pär Lagerkvist. I salarna innanför hade en del av väggarna väggarna målats i starka färger i knallgult, illgrönt och mörklila. Mycket effektfullt som bakgrund till målningarna. Här kommer några bilder på några av tavlorna. Utställningen omfattar 100 verk av Nils Dardel så det finns alltså massor av intressanta målningar som jag inte har tagit med.

Jätten, en scenografi som Dardel skapade till Svenska Balettens första uppsättning, Dårhuset,  i Paris 1920.

Den här tavlan heter, om jag inte minns fel, Picknick i det gröna. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på Ernst Billgren när jag ser den. Men Dardel var först...

En av de målningar som ofta förekommer i artiklar om Dardel. Crime passionel. 

Dödens domestiker. À votre santé, Nils! Skål på franska. Dardels målningar är ofta makabra, kanske det berodde på att han hade ett hjärtfel och visste att han inte kunde leva så länge.

Baren. Akvarell.

Vattenfallet är den hittills dyraste modernistiska målningen som sålts i Sverige. Den såldes på Bukowskis 2012 för 24 miljoner kronor.

Dardel var bisexuell, vilket kanske märks av det ömsinta porträttet av den vackre, unge mannen. Tavlan heter Fiskaren. 

Rolf de Maré, skapare av den Svenska Baletten och en god vän till Dardel, som var en mycket uppskattad porträttör av samtidens societet. De röda klipporna i bakgrunden påminner mig om dem som jag målade på Södra bruket på Öland!

Den här makabra tavlan, Huvudjägarnas middag, har jag aldrig sett förut. Inte heller Huvudjägarnas frukost, som hängde bredvid. 

Många av Dardels tavlor är makabra och bloddrypande fantasier. Den här har titeln "Besök hos excentrisk dam". 

Den har berömda tavlan av "Den döende dandyn" är nog den som förekommer mest i artiklar och böcker om Nils Dardel. För tankarna osökt till " A portrait of Dorian Gray" av Oscar Wilde genom spegeln han håller i handen.

Självporträtt i underbara nyanser av grått. 

Det återstår alltså 88 tavlor kvar att titta på på utställningen, som jag tyckte var mycket intressant. Framför allt för att Dardel målade i så många olika stilar. Han hade t.o.m målat en tavla i kubistisk stil. Jag är väldigt ledsen för att jag inte köpte utställningskatalogen, som har fått mycket fin kritik. Då hade jag förmodligen kunnat berätta lite mer om målningarna. Kanske jag hinner upp och inhandla den innan utställningen slutar den 14 september. 

977 Kulturfestival och Medeltidsmuseum

Att det har varit lite tyst på bloggen på sista tiden beror på att jag varit på besök några dagar i Mälarhöjden. Eftersom Casimir var med på en målarkurs på Nationalmuseet några timmar på eftermiddagarna hade Mirren och jag några timmar ledigt för att hitta på något trevligt under tiden innan vi hämtade honom.

På väg till Nationalmuseet hittade vi den här Ferrarin som stod parkerad med nosen ute på Vasagatan. Casimir poserar framför den. (Bilderna går att klicka större.)

Mirren och Casimir i gamla Konstakademiens foaje i väntan på att "fröken" på målarkursen ska komma och hämta barnen. 

Kent och jag kom dit i tisdags och när Mirren och vi lämnat Casimir på Fredsgatan, där Nationalmuseet numera är inrymt, gick vi tillsammans till Medeltidsmuseet under Norrbro. Hela Stockholm var fullt av turister och andra som gått ut för att vara med om aktiviteter under Stockholms Kulturfestival, som ägde rum just denna vecka. Många - vi också - utnyttjade möjligheten att besöka Medeltidsmuseet eftersom besöket var gratis under festivalsveckan.

Hela Norrbro var avstängd med diverse nöjesarrangemang för barn.

Här mitt emot Strömparterren ligger Medeltidsmuseet. Vädret var vackert och varmt den här dagen som synes.

Jag hade inte mycket minne av museet som jag besökt tillsammans med någon skolklass för ett tjugotal år sen. I alla fall minns jag ingenting av de märkliga vaxdockorna som visade hur man trodde medeltida människor såg ut. Enligt min mening var museet intressant även för barn även om det inte fanns någon särskild aktivitet just för dem.

På väggen sitter en liten skylt som talar om att den här kvinnan har drabbats av Bråddöden, d.v.s. pesten. Jag tycker att vaxdockan ser otäckt verklig ut.

Så här trodde man att de högre ståndens damer var klädda under medeltiden.

Även den här lilla flickan ser ut som om hon var verklig. Det hade naturligtvis varit roligt om man hade haft en guide som hade talat om vad hon höll på med. 

Efter att vi fikat hos Kents kusin Kay i gamla stan hämtade Kent och jag de mindre barnen på förskolan medan Mirren gick och hämtade Casimir på gamla Konstakademien på Fredsgatan. På kvällen åkte Kent hem till Mogata, men jag stannade kvar ytterligare några dagar. Mirren och jag bestämde då att vi skulle gå och titta på Dardelutställningen på Moderna Museet dagen därpå. Det berättar jag om i nästa inlägg. 

976 Moonlight

Mitt äldsta av de yngsta barnbarnen, Casimir som nyss fyllt sju år, har varit hemma hos Kent och mig några dagar. Han är en av de tjugofem lyckliga av 350 sökanden som kommit in i första klass på Lilla Akademien i Stockholm. Där ska han förhoppningsvis tillbringa sina närmaste tolv skolår eftersom skolan innefattar både grundskola och gymnasium. Här kan man läsa en artikel i Svenska Dagbladet om Lilla Akademien.

Det är den enda skolan med inriktning på instrumentalmusik som finns i Norden. Förutom undervisning i sitt instrument har eleverna också dans och körsång på schemat. Instrumentalundervisningen innefattar förutom privatlektioner även ensemblespel. Casimir har valt sitt instrument - gitarr - som han har spelat på och fått privatundervisning i sedan förra hösten. Mirren tränar en halvtimme varje dag med honom.

Lillebror Caspar, som nyss fyllt fem, har också valt sitt instrument. Tvärflöjt, eftersom han tyckte den glittrade så vackert! Mirren spelar även med honom en halvtimme varje dag och han får redan rena och fina toner i flöjten. Han spelar på en riktig tvärflöjt, som man böjt i ena änden så att de små fingrarna ska räcka till. Casimirs gitarr är också något mindre än en vanlig gitarr.

Här spelar Casimir den melodin som han spelade upp för antagningsjuryn. Moonlight. Jag kompar med stråkar på synten eftersom han ville det.

975 Fädernas kyrka i Skällvik

Sedan 1987 har Farledskyrkan i Skällvik återkommit varje år under en vecka. I början hade vi musikgudstjänster varje dag under första veckan i augusti, men på senare år har  gudstjänsterna på tisdag och torsdag tagits bort.

Skällviks vackra gamla medeltidskyrka vid Slätbaken. (Kent tog alla bilder som går att klicka större.)

Här är programmet för detta års Farledskyrka.

Skällviks kyrka, där jag varit ordinarie kantor mellan 1988 och 2001, fanns redan på 1100-talet men byggdes om av Johan III som huserade på Stegeborgs slott några hundra meter därifrån. Det är en populär dop- och bröllopskyrka. Breviks konfirmandläger ligger några kilometer bort och många av de gamla konfirmanderna återkommer till kyrkan för att gifta sig.

Från kyrkan ser man Stegebors slottsruin över vattnet.

Sankt Ragnhildskören, som vi numera heter, har sedan allra första Farledskyrkan haft lördagen vikt för sitt framträdande. Körens ledare har tidigare varit min vän Maj-Gret som även arrangerade evenemangen. Jag har hjälpt henne med att ackompanjera kören dessa lördagar under många år.

Repetition före gudstjänsten. Nytt för i år är att kören inte har uniform längre - d.v.s. damerna vida tulpanbladsgröna gröna kjolar och herrarna skjorta med likadan grön slips. Själv tycker jag det är en klar förbättring med dessa vackra sommarglada klänningar. 

När Maj-Gret blev sjuk tidigt i våras och inte kunde leda kören längre föll det sig ganska naturligt att jag tog över. Jag kände ju alla körsångarna från tidigare. Så jag fick nu i min tur arrangera lördagens musikgudstjänst. I stort sett  försökte jag följa Maj-Grets tidigare program som också innehöll många allsånger, men tog med några nya sånger som kören gillade. Bland annat Evert Taubes Dansen på Sunnanö där det blir en naturlig växelsång mellan damer och herrar.

Allting har gått lyckligt och bra och jag är glad att allt är över. Här tackar vi för applåderna.

Det var nästan fullsatt i kyrkan och allt flöt på bra. Mycket att hålla reda på en sådan här kväll. Kören skötte sig exemplariskt utan dirigent (jag var ju tvungen att kompa på pianot) och fick många applåder. Till traditionen hör också att vi sjunger Fädernas kyrka i Sveriges land - den som psalmkommittén ratade 1986 när man gav ut en ny psalmbok, på grund av att de inte fick ändra i texten, det hade anhöriga bestämt. Pslamen ansågs som könsdiskriminerande och förhärligande av kriget. Kanske den är det också, men melodin är vacker och alla sjöng med av hjärtans lust. Här kan man höra psalmen och läsa texten.

974 Tove Jansson 100 år

Idag är det hundra år sen Tove Jansson föddes. En barnboksförfattare som redan blivit klassisk under sin livstid. Även som vuxen har man stor behållning av hennes böcker - kanske ännu mer än ett barn ibland. Den här lilla boken Allting som är trevligt är bra för magen tar jag ofta fram och läser ur. Det är en samling av citat från några av hennes böcker - fulla av levnadsvisdom och melankoli men även av underfundig humor.

Bilderna går att klicka större.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg med illustrationer från boken. Här kan man läsa detta. Det är svårt att välja ut bara några av bilderna och citaten för att göra den lilla boken rättvisa. De är så härliga allihopa. Och man blir sugen på att läsa om böckerna igen -  det kanske var det som var meningen.

Bilden och sidorna från boken Kometen kommer.

Trollkarlens hatt var den första muminboken jag läste. Inte nog med att Tove Jansson var en suverän konstnär - hon var även en unik författare. Här kommer några bilder och citat från denna bok.

Ni som har följt mig på bloggen genom åren vet att Casimir, mitt äldsta av de yngsta barnbarnen har haft en speciell förkärlek för Mårran samtidigt som han blev skrämd av henne. I boken Vem ska trösta Knyttet, fick vi alltid läsa till stället där Knyttet bet Mårran i svansen, sen var det inte intressant längre. Casimir lekte Mårran och Mirren fick t.o.m. sy en Mårrandräkt åt honom. Han har också ritat otaliga teckningar av Mårran. 

Därför avslutar jag den här lilla bildkavalkaden med en bild på Mårran, även om bilden inte har med texten att göra. Från boken Pappan och havet. Boken är slut på förlaget efter vad jag kan se, den finns inte på Bokbörsen men jag har hittat ett ex här på Tradera om det är någon som är intresserad.