1307 Konstrunda med Bloggblad

Som tack för att jag ackompanjerat min vän Marianne, alias Bloggblad när hon uppträdde i Folkströms kyrka, som jag berättat om här, bjöd hon mig på fika vid Kanalen och på en konstrunda i Söderköping idag Jag hade önskat mig att få åka till loppisen - Återvinningen - först, eftersom Kent inte gillar att gå in där. Så där började vi vår lilla runda efter att Marianne hämtat mig i Mogata.

Marianne hittade till sin stora förtjusning en kryddkvarn som hon letat efter länge för 10 kr. På nätet hade en sådan kostat flera hundra. Bra att ha till persilja bland annat. Jag själv köpte tre barnböcker, Alice i Underlandet, Den flygande trumman av Lennart Hellsing med illustrationer av Poul Ströyer och jubileumsgåvan av Bland Tomtar och Troll - alla olästa - samt ett stort träpussel till ett sammanlagt pris av 60 kr.

Marianne på Kanalparkeringen i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi fortsatte sedan till Forsemanska Gården där mina målarkompisar hade en målardag. Jag orkade inte dra alla mina grejor till lokalen - annars hade jag också varit där och målat - men hade lovat att titta in. Några av mina målarvänner fanns på plats och målade av hjärtans lust. Här har jag skrivit om en annan bloggvänsträff med vännen Eleonora med lite fler bilder från Forsemanska gården.

Inger har börjat med att måla himlen på sin tavla. 

Ninas tavla av Brunnskyrkan ska kompletteras med grönska så småningom. Det ska bli spännande att se resultatet när vi börjar igen att måla när skolorna startar.

Lokalen är en veranda med tak, perfekt om det skulle bli regn. 

Inger bjöd på en mycket god drink (i den gröna burken) som bestod av tonicvatten, rabarbersaft och flädersaft toppat med citronskivor. Fantastiskt gott som jag ska pröva vid tillfälle. Vill man kan man tillsätta gin, berättade hon.

Britt har den dekorerade pumpen framför sig som motiv.

Vid det lilla åttakantiga huset på Forsemanska gården band bönderna sina hästar förr i tiden när de åkte in till Söderköping för att handla eller för att själva sälja sina varor. Numera är det en butik där det säljs presentsaker på sommaren, företrädesvis vackra silversmycken. Carola Bladh säljer själv sina smycken som hon designat och även sina målningar. Hon har en gedigen konstnärsutbildning bakom sig och många utställningar på sitt CV.

Det åttakantiga huset på Forsemanska gården där Carola har sin affär under sommarmånaderna.

Det finns många vackra ting i Carolas affär. Marianne visar upp en silverring.

Carola visar upp några av sina gouacher som hon ska ha med till en utställning i Spanien i höst.

Jag hade också önskat att vi skulle titta in i Kanalmagasinet där det alltid pågår utställningar varje sommar. Där blev vi fast ganska länge - jag tycker ju det är roligt när konstnärerna berättar om sig själva och sin konst. Och Gunilla, en av utställarna, har jag träffat förut i olika sammanhang.

Gunilla framför sina vackra akrylmålningar.

Margareta Isberg kommer tillbaka varje år till Kanalmagasinet för att ställa ut sina akvarellmålningar. Här framför några av sina fina akvareller.

Ännu en intressant konstnär som målar akvarell. Leila Lagrén visar en akvarell med motiv från Drottninggatan i Norrköping. 

När vi hade varit en bra stund i Kanalmagasinet passade det fint att fika på restaurangen utanför i det vackra vädret. Marianne åt en räksmörgås och jag festade på kladdkaka med vispgrädde. I goda vänners sällskap rinner tiden iväg fort och trots att Marianne hämtade mig redan klockan halv två på eftermiddagen var jag inte hemma förrän halv sex på kvällen.

1303 Julipromenad i vår lilla sommarstad.

Trots 30 grader i skuggan bestämde vi oss, Kent, Mirren och jag, att åka in till Söderköping och gå en promenad i lördags eftermiddag. Hellre det än att sitta hemma och vänta på att skjutsa Mirren till Ringarum där hon skulle ta bussen ner till Öland på kvällen.

Drothemskvarteren med Ramunderberget i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Vi började vandringen i Drothemskvarteren där det alltid är trevligt att strosa omkring. Stockrosorna överflödade bland de gamla husen och det var roligt att kika in i de välskötta trädgårdarna. Turisterna lyste med sin frånvaro här och det var tydligen för varmt även för husägarna att sitta ute och fika.

Kent och Mirren i en av gränderna i Drothemskvarteren.

Stockrosorna blommade överallt. Tornet till höger är ett av många sagotorn som finns i Drothemskvarteren som barn kan kika in i och lösa gåtor och titta på roliga figurer. Gå in på länken ovan så kan man se hur de fungerar.

Vi drog oss ner mot Rådhustorget där Mirren bjöd på glass. Det visade sig inte vara någon god idé att köpa strutglass eftersom den genast började smälta och rinna, vilket satte sina spår både i ansikte och på kläder. Annars var den hemlagade glassen från glassbutiken nere i källaren mycket god.

Folk söker sig till svalkan under parasollerna. Ingången till glassbutiken vid flaggan.

Från Rådhustorget fortsatte vi upp till Slussen vid Göta Kanal där alla turisterna fanns. I två månader ökas Söderköpings invånarantal med många tusen för att sedan återgå till det normala och kanalkajen åter ligger nästintill öde. Den här lördagseftermiddagen var det fullsatt på alla restaurangerna på kajen och lång kö till den berömda glassrestaurangen Smultronstället - Sveriges största glassrestaurang - som det heter i reklamen.

Kent tog den här bilden från kajen några dagar tidigare på kvällen, därav skuggan på kajen.

Vi tyckte synd om det stackars folket som köade i solgasset halvtimmavis för att äntligen komma in i skuggan och sitta och äta jättedyra glassar. Barnen kunde i alla fall försvinna till en angränsande liten lekplats under tiden. Vi kände oss nöjda och mätta efter den rikliga glassen på Rådhustorget, den som bara kostar hälften av den på Smultronstället.

Kön till Smultronstället.

Vi tittade också in i Kanalmagasinet där det pågår utställningar hela sommaren. Jag ställde själv ut där för tre år sen - här kan man läsa om det. I det ena rummet träffade vi på vår goda vän, Söderköpingsprästen Mirjam, vars sambo Emma Fors ställde ut sin keramik. Det blev en trevlig pratstund och Emma berättade att hon även skulle ställa ut vecka 32 om någon skulle ha sin väg förbi. Härliga keramikgubbar, men ingenting för en som inte ens har plats i skåp eller garderober för mer grejor.

Keramikern Emma Fors med sambon Söderköpingsprästen Mirjam.

Emmas underbara keramikgubbar framför hennes övriga keramikalster.

Sen var åtminstone jag slagen till slant och ville bara hem och dricka något kallt. Mirren ville dock först besöka Sankt Laurentii kyrka, vilket var en god idé, eftersom det var underbart skönt och svalt därinne. Kent och hon gick omkring och fotade medan jag bara satt och pustade ut.

På hemvägen mötte vi rundturståget på väg till början- och slutstationen vid Smultronstället.

Man har satt upp hängmattor lite varstans i Söderköpings parker. Det här paret hade bara ögon för varandra...

I kyrkparken träffade vi på några lyckliga vädurskaninägare - fyra söta tonåringar som gärna visade upp sina kelgrisar. Det var nämligen kanintävling - hopp över hinder bland annat upplyste de mig om. De hade ingenting emot att bli fotograferade som synes.

Från vänster Erika, Thea, Karin och Linnéa med sina älsklingar.

Mirrfamiljen på besök

Det var ett tag sedan jag skrev ett nytt inlägg, märker jag. Det har inte berott på brist på bloggämnen, snarare tvärtom. Dels har Mirrfamiljen varit här några dagar och dels har jag haft många förrättningar och gudstjänster att spela på de senaste veckorna. (Alla bilder går för övrigt att klicka större. Ingen är mer förvånad än jag...)

Förra måndagen kom alltså Mirrfamiljen hit till Mogata. Lillebror Caspar är ett mycket lugnt och beskedligt barn om han bara får äta en snutt varje timme. Han hade också mycket riktig gått upp ett halvt kilo på en vecka visade det sig vid senaste BVC-besöket…

Tyvärr sover han mest på dagarna och är helst vaken och pigg på nätterna, vilket komplicerar tillvaron för den övriga familjen.

Förra tisdagen åkte Mirrfamiljen tillsammans med så där 3000 andra (Mirren har upplyst mig om i sin kommentar att det var fråga om 3000 bilar, det var säkert 15000 besökare den dagen, skriver hon) till Kolmårdens djurpark, där de har årskort. Efter att ha besökt Safariparken fastnade Casimir i Bamselandet där han fick klättra och springa så mycket han ville med den stilla förhoppningen att han skulle bli trött och gå och lägga sig före klockan 11 på natten som han brukar.




MM och jag åkte i stället till Ikea och köpte en spjälsäng för att ställa bredvid dubbelsängen i gästrummet så att Casimir inte skulle trilla ner på golvet under natten. Samt en pall som han kunde klättra upp på när han tvättade händerna. På Ikea var det heller inte tomt på folk…

På torsdagen åkte alla in till Söderköping och turistade. För oss som brukar gå promenad längs Kanalen under övriga tider på året är det kul att se vilken metamorfos den lilla stan genomgår på sommaren. Massor av fina båtar ligger förtöjda vid kajen och horder av brunbrända människor flanerar fram och tillbaka på kanalkajen eller sitter och fikar på caféerna och restaurangerna. Och minst sjuttio personer i kö vid Smultronstället…

Mirren och jag besökte naturligtvis Kanalmagasinet, där man har utställning med hantverk och ”konst” varje vecka. Mirren beställde ytterligare en liten fåtölj – ett under av hantverksskicklighet - till Caspar. Här finns hemsidan om det är någon som är intresserad.


Sen presentade hon mig med en betongkisse, när jag stod och vände på en ängel till ett mycket facilare pris. Kissen har inte något namn ännu, kanske någon av mina bloggvänner har något förslag? Den får stå ensam på trappan tills det blir dags att sätta dit Lisa…

Det är Anita Johnsson på Fristads hantverksgård på Vikbolandet som gör de här härliga katterna och många andra saker. Hon har sysslat med betonggjutning i många år. God hjälp har hon av maken Ulf. Här kan man läsa mer om utställningen på Kanalmagasinet.

Efter denna affär fikade vi utanför på det lilla caféet och jag övergav alla planer på ett nytt liv och inköpte en härligt smaskig chokladbiskvi. Det nya livet får anstå tills i slutet av nästa månad. Då ska jag även göra bruk av min nya motionscykel varje dag har jag tänkt.

Casimir och Mirrfamiljen gjorde sedan en sväng med Söderköpingsexpressen och lyckan var fullständig för Casimir, tills de hade åkt i ungefär tio minuter av den halvtimme som turen runt Söderköping tog. Då var Casimir ”laaa” (klar) och ville stiga av.






Under helgen har jag haft två dop, en vigsel, en gudstjänst och en musikgudstjänst, alla på olika platser i länet. Man lär känna sitt land i det här jobbet…

Inspirerad av musik

Kanalmagasinet i Söderköping

Utställningsaffischen med motiv ritat i ett enda penndrag

Mirrens kusin Karin har haft utställning på Kanalmagasinet i Söderköping. Den heter Inspirerad av Musik. Till vardags är Karin violast och bor i England. Hon är dock ofta hemma i Sverige på sommaren eftersom min bror har sommarhus i Sankt Anna skärgård.

Sina motiv hämtar hon från musiken – det är musiker som spelar ensamma eller tillsammans. Det roliga med Karins teckningar är att hon ritar en del av sina figurer med ett enda streck, mycket skickligt… Här är några exempel på hennes tavlor och teckningar.

Tavlor i svart-vitt

Några av streckfigurerna har hon färglagt. Här är cellisten...

Violan är med på ett hörn – den spelar Karin på emellanåt när det blir långtråkigt att vara i utställningslokalen.

Karin med sina alster i bakgrunden

I samma rum ställer Malin ut ljuskronor som hon tillverkar i ståltråd och glas. I ett annat rum är det konsthantverkare med lappteknik som specialitet. Man upphör aldrig att förvåna sig över hur duktiga och kreativa människor det finns överallt…

Malins ljuskronor i ståltråd och glas

Olika saker i lappteknik

När vi kommit ut från det ganska mörka Kanalmagasinet lyser solen från en blå himmel på alla båtarna som ligger för ankar och alla människor som flanerar på kajen. Vid Slussen har samlats en hel del folk som spänt följer båtarna som ska slussas.

Besättningarna på båtarna har inte hunnit vänja sig riktigt vid slussningen eftersom Söderköping bara är sluss nummer tre från Mem räknat. Det ligger nervositet i luften, men allt avlöper väl denna gång och båtarna glider lugnt vidare uppför kanalen.

Man tänker osökt på Robban Brobergs båtlåt...

Vid Smultronstället, berömt för sin goda (och dyra) glass är det en ringlande kö av glass-sugna. Vilken skillnad bara för någon månad sedan när här var helt tomt! Rätt vad det är hör vi det lilla rundturståget komma åkande – på- och avstigning sker härifrån. Att åka med det är ett trevligt sätt att uppleva Söderköping.

Lång kö av glass-sugna framför Smultronstället

En rundtur med det lilla gula tåget är populärt

På hemvägen går vi förbi en trevligt dekorerad soptunna. Något att ta efter kanske...

Snyggaste soptunnan i stan...