tisdag 8 februari 2011

Konstkväll med vilddjur och andra expressionister

Hade inte tänkt gå på konstföreläsning i går, men kunde inte motstå Margareta H. när hon ringde och meddelade att hon fått ett återbud. Hon skulle nämligen bl.a. tala om Henri Matisse, som är en av mina favoritkonstnärer. Dessutom behöver mina konstvetenskapliga kunskaper verkligen dammas av. Det är åtta år sen jag avslutade mina studier i ämnet på Linköpings universitet och mycket har jag tyvärr glömt.

Samma lokal vid Kanalen som i tisdags och en del deltagare som jag kände igen sen förra gången. Stämningen blev lika trevlig och familjär som tidigare – sitter man ganska trångt vid ett stort ovalt bord där man kan se alla deltagarna en face och med en halvmeter till föreläsaren, blir det lättare att ställa frågor eller kommentera under själva föreläsningen.

Margareta H. är mycket kunnig och blir inte det minsta irriterad om vi avbryter henne. Det är också ett givande och tagande. Några av deltagarna bistår med intressanta anmärkningar och verkar ha gedigna kunskaper i ämnet.

Vi började med Matisse, som tillsammans med några kompisar fick en konstriktning uppkallad efter sig, nämligen Fauvismen. En konstkritiker kallade konstnärerna, som ställde ut på utställningen Salon des Indépendants 1906* i Paris för ”les fauves”. Det betyder ”vilddjur” och det är väl ungefär som sådana den tidens publik upplevde dem. Konstnärerna bröt mot alla de konstnärliga akademiska regler som var rådande vid 1900-talets början i Frankrike och övriga Europa. Nu var det färgen som var det viktigaste i en målning.

Matisse, Dam med hatt - bilden från nätet


Henri Matisse och André Derain var med på denna utställning bl.a. Om varför Matisse målning av sin ateljé gick helt i rött när den i verkligheten var vit, fick höra en gissning. Enligt Margareta berodde det på, som några hävdade, att han hade varit ute hela dagen i sin gröna trädgård och fick komplementfärgen rött på näthinnan när han kom in. Han såg helt enkelt rött…

Matisse ateljé - bilden från nätet

Om Dansen fick vi veta att det var ett beställningsverk av en rysk industrimagnat och att målningen är ca 4x3 m – alltså jättelik. Folk blev mycket upprörda över denna målning, som de tyckte var frånstötande och obscen, men ryssen var nöjd och hängde upp den i sin trapphall hemma i Moskva. Nu finns den att beskåda på Eremitaget i Sankt Petersburg.

Matisse, Dansen - bilden från nätet

Svensken Isaac Grünewald fanns naturligtvis också med – han var ju elev till Matisse och påverkad av honom i mycket hög grad, det visste jag. Vad jag inte visste var att han gjort den första Pommac-affischen. Det sjungande trädet däremot kan man se på vårt konstmuseum i Norrköping, så den tavlan kände jag igen.

Isaac Grünewald, Pommac-affisch - bilden från nätet

Isaac Gründewald, Det sjungande trädet - bilden från nätet

En konstnär som jag totalt glömt bort var Ernst Ludwig Kirchner. Han hade nog inte fått tillåtelse att måla av sin modell idag eftersom hon bara var tolv år när hon blev hans modell. På den bilden vi såg av målaren och hans modell såg hon verkligen inte glad ut.


Ernst Ludwig Kirchner, Målaren och hans modell - bilden från nätet

De tyska expressionisterna Max Beckmans, Emil Noldes och Egon Schieles målningar gjorde också ett starkt intryck även om det inte var odelat positivt. Alla de tyska/österriskiska konstnärerna var med på Hitlers Entartete Kunst-utställning (degenererad konst)1937 i München.

Emil Nolde, del av triptyk - bilden från nätet

Fast en del av Schiele som jag sett på nätet skulle nog klassats som ren p-n-g-fi idag. Jag föredrar fransmännen även om jag ser att både Kirchner och Nolde har gjort många underbara målningar när jag googlade på nätet. En Matisse eller Derain över soffan hade inte varit så dumt!

André Derain - Den svängda vägen - bilden från nätet

Efter föreläsningen serverades en rejäl och god landgång, vilket satte fart på diskussionen runt bordet. Någon fällde kommentaren att ljudnivån var högre än på dagis! Kaffe eller te och liten kaka hade jag ju beställt i mitt förra inlägg och det hade hörsammats av värdfolket. Det blev en mycket trevlig avslutning på en intressant och givande kväll.

* Uppdatering:
Jag har fått mail från Margareta som håller i konstkvällarna där hon skriver:

Beträffande den utställning där Matisse's Dam med hatt visades var det Höstsalongen 1905 där konstkritikern Louis Vauxelles kallade konstnärerna för vilddjur. (Vauxelles myntade också begreppet kubism några år senare efter att ha sett en tavla av Braque som han tyckte var uppbyggd enbart av små kuber).

Tack Margareta! Det visste jag inte och det stod inte heller något om på nätet tror jag i alla fall. Inte dåligt av Louis Vauxelles att både ha hittat på konsttermerna "fauvism" och "kubism"som alltid kommer att ha sin plats i konsthistorien!

17 kommentarer:

em sa...

Så kul att bo så att man kan vara med på den här sortens sammankomster!
tycker
Margaretha
en gnutta
avundsjukt

Musikanta sa...

Margaretha:
Ja, det är alldeles ovanligt lyckat eftersom det är så informellt. Det hade väl iofs inte varit så svårt att ordna någonting liknande om vad som helst som någon kan någonting speciellt om.

Vi har ju vår kör där vi träffas hemma hos varandra över en smörgås och en kopp te först och sjunger sen. Men det kunde ju lika gärna ha varit någon som berättar något och visar bilder från en resa eller dylikt.

Kram från Ingrid

olgakatt sa...

Vid mitt första besök i Ryssland och St Petersburg, då Leningrad, var ett av mina mål att få se just Dansen i Eremitaget. Väl inne på museet så rusade jag ifrån gruppen släpandes maken med mig och hittade den!
Ren lycka!
Den bleka versionen av samma motiv som finns på MoMa i NY har inte tiondelen av energin och briljansen i den ryska.
Jag var också på konstupplevelse i går kväll, om än av annat slag. Jag nämner konstnären i mitt fö hysteriska inlägg på min blogg idag.

Maggan sa...

Så intressant och lärorikt! På den föreläsningen hade jag också trivts.

Hälsningar
Maggan

✿Ewa sa...

Åh en så trevlig kväll du fick!! Där skulle jag också velat vara med. Informellt och lärorikt, det tycker jag om. Jag har för mig att jag har hört att när Matisse hade sin blå period så hade någon frågat honom om detta. -Varför just blått? -Betydde den ngt speciellt? Då hade Matisse svarat ungefär såhär. -När jag målar så tänker jag inte så mycket på färg, finns den blå färgen närmast så tar jag den...kanske en skröna? Vi var på Matisse museet i Nice förra sommaren av en händelse (vi kunde inte läsa kartan :/) så gick vi lite fel och kom till Chagall museet först, fantastiskt!! Och mer sevärt än Matisse vilket blev en glad överaskning.

Önskar dig en fin dag!

✿Ewa sa...

Rätt ska vara rätt, det var sommaren 2009 vi var i Nice. ;)Tur att jag bloggar så att jag har ett extra minne. haha!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Gjorde han själv en kopia av den som var blekare eller är det någon annan som gjort den?
Skönt att du hittade den! När vi var på Louvren senaste gången hittade vi aldrig ens till konstavdelningen utan fastnade hos gobelängerna...

Musikanta sa...

Maggan:
Jag är säker på att du också hade haft trevligt!
Kram!

Musikanta sa...

*Ewa:
Bra att veta att Matissemuseet kanske inte var så sevärt som Chagallmuseet om man kommer till Nice någon gång i framtiden. Man har ju begränsad tid när man bara reser några dagar, som vi planerar att göra i vår.

Det är nog ingen skröna du berättar, man tager ju vad man haver. I slutet kunde han ju inte måla, då klippte han ur papper i stället!

Det är faktiskt svårt att hålla isär resorna om man varit många gånger på samma ställe. Vi har ju varit sju gånger i Kina sedan 1989 så vilket år som vi såg och gjorde vad är svårt att komma ihåg. Man minns den första och senaste resan bäst ju :-)
Kramar!

Mirren sa...

Fast din första resa till Kina var 1998 Musikanta! Hur är det med minnet? Själv är jag speciellt förtjust i den sista tavlan i inlägget 'vägen'. Den (eller ett tryck av den om man ska vara petig) hade jag just över soffan i första lägenheten i Lund om du kommer ihåg?

✿Ewa sa...

Sju gånger till Kina!! Fantastiskt oavsett om den första var -89 eller -98. :))))
Kram

Musikanta sa...

Mirren:
Jag vänder alltid på siffrorna - är nog mattedyslektiker... Jag VET ju att det var 1998!
Jag är väldigt förälskad i Derain överhuvudtaget, men inte kommer jag ihåg att du hade en bild av honom över soffan. Var har du den nu? Det måste vara innan jag läste konstvetenskap, haha!
M&P

Musikanta sa...

*Ewa:
Det berodde på att MM jobbade på svenska ambassaden en sommar och sen att Mirren gick på universitetet och läste kinesiska sommaren därpå. Sen åkte vi och hälsade på Mirren tre gånger under det året hon jobbade där på ett svenskt företag. och så blev det några gånger till...
Kram tillbaka!

Västmanländskan sa...

Det låter som en intressant kväll. Konsthistoria är det sådant ämne som jag gärna hade fördjupat mig i.

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Jag har ju läst konsthistoria (numera konstvetenskap som jag inte tycker passar lika bra som term eftersom det låter tråkigt) men glömt massor. Men någonstans i bakhuvudet finns det i alla fall lagrat och det har poppat upp iom de här konstkvällarna... Även intresset har väckts till liv!
Kramar!

Eleonora sa...

Tack sötaste Ingrid för den här fina beskrivningen, som verkligen väckte mitt minne till liv. Jag läste ju om detta på min Konsthistoriekurs för 3 år sedan, så det var gott att friska upp tankarna.

Tack för dina hälsningar och gratulationer. Kram kram

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack för rar kommentar som alltid:))!Det gör att det är ännu roligare att blogga! Det som är bäst med de här kvällarna är just att man får friska upp sina kunskaper. Man glömmer ju så fort...
Jag vet ju att du läste konstkurs då, det var ju precis när jag började blogga. Tiden går så fort!!!
Kramar från Ingrid