tisdag 15 mars 2011

Sten Broman och jag

Dragspelaren Algot. Bilden från nätet.

Dragspelet har alltid uppväckt stormande känslor hos kultureliten i det här landet. Förutom min salig far vet jag ingen som så intensivt dokumenterat sin avsky för detta instrument som Sten Broman. Redan i slutet av 1950-talet när jag bodde i Lund tillsammans med min dåvarande studentmake, även han salig i åminnelse, och vår lilla dotter var Sten Broman en legend.

Han var både en duktig musiker och kompositör och även musikrecensent i Sydsvenskan. Han deltog med liv och lust i Lundakarnevalerna och medverkade bl.a. till tillkomsten av spexet Uarda. Han var också känd för att vara en snobb och gick alltid klädd i skräddarsydda kostymer med väst av egen design. Man pratade om Sten Broman med respekt och en viss skräckblandad förtjusning eftersom det gick många historier om hans vilda fester.
Sten Broman - bilden från nätet

En av historierna berättade att han på en herrmiddag hade haft en naken studentska på middagsbordet överhöljd av tropiska frukter, av vilka herrarna hade försett sig med vartefter middagen led. Huruvida det var sant vet jag inte, eftersom jag aldrig var med. Det här var många år innan Sten Broman blev rikskändis som populär programledare i TV för musikfrågesportprogrammet Kontrapunkt.

En sen eftermiddag kom jag hemcyklande från järnvägsstationen till vår lägenhet i slutet av den långa Södergatan i Lund. Jag arbetade då som vaktmästare på banken i Eslöv. I väskan hade jag mitt lönekuvert med de sexhundra kronorna som jag tjänade i månaden efter skatt för åtta timmars slit om dagen. Dottern var i goda händer hos mormor och morfar i Norrköping och studentmaken var hemma och läste till någon tenta.

När jag satte nyckeln i låset öppnades dörren på glänt och en lindrigt nykter kompis till maken sluddrade fram: ”Här köper vi inte vid dörren.” Förmodligen var det menat som ett skämt, men trött och hungrig som jag var efter dagens jobb, uppfattade jag det inte som ett sådant.

Jag sprang helt sonika tillbaka nerför trapporna, tog cykeln igen och åkte direkt upp till Åke Hans, legendomspunnen krog som Hasse Alfredsson och andra kända Lundaprofiler i spexgenren brukade frekventera. Där beställde jag något att äta och en karaff rödvin. Klockan var ungefär halv sex på kvällen och förutom jag fanns det bara en person till i lokalen och det var Sten Broman.

Krogen Åke Hans i Lund. Bilden från Wikipedia.

När jag beställde in kaffe kom han fram till mitt bord och frågade om jag inte ville göra honom sällskap och om han fick bjuda mig på en likör till kaffet. Jag tackade förstås ja och flyttade över till hans bord. Där satt vi en timme under glatt samspråk, inte för att jag kommer ihåg vad vi pratade om, men trevligt hade vi.

Jag vet att han uppskattade unga, söta flickor och han var vid det laget femtiosju år och jag tjugotre och ganska söt, i varje fall utan konkurrens den kvällen…Ett bestående minne av honom var dock att han hade missfärgade tänder, förmodligen p.g.a. ihärdigt rökande och att han framhärdade i att säga serviette med franskt uttal.

Däremot gillade han inte gamla fula kvinnor. Undrar vad han skulle ha tyckt (med betoning på tyckt) om mig idag om han hade levat. Ett citat från honom lyder nämligen: Fula fruntimmar är det djävligaste jag vet. Fula fruntimmer som spelar dragspel och tillika joddlar är en treenighet i djävlighet.

Nu spelar jag varken dragspel eller joddlar utan sjunger och spelar piano i Dagsbergsgänget, men det hade väl förmodligen varit lika illa. Fler elaka men roliga citat av Sten Broman finns här.

När jag slutligen cyklade hem igen hade kompisen gett sig iväg och studentmaken snarkade i sängen med kläderna på. Ordningsam som han var hade han dock tagit av sig skorna…

28 kommentarer:

em sa...

Förfärlig inställning från hans sida (det där med gamla kvinnor) - men ett roligt minne för dig!
En släkting till honom säger att han var en fantastisk person som klarade av vilka situationer som helst - men gamla kvinnor verkar han inte att ha klarat av, och jag blir upprörd över hans snobbiga och överlägsna inställning.
Margaretha

Bloggblad sa...

Det var en söt liten historia. Men han hade nog tyckt att du är en ovanligt söt liten tant... Sen kan du ju faktiskt en annan genre än dragspelstjosan också!

Min pappa spelade dragspel, lätt att ha med på friluftsgudstjänster, men tyvärr sålde han det innan jag fick chansen att lära mig. Det hade varit ett bra instrument att kunna spela.

Bloggblad sa...

Fast ännu hellre hade jag lärt mig spela på hans concertina.

Äventyret framtiden sa...

Från Kontrapunkt lärde man sig att Sten Broman inte tyckte om dragspelsmusik. Det poängterades ofta och villigt:). Annars var programmet hur trevligt som helst och han var ju en makalös programledare.
Hans inskränkthet vad gäller äldre kvinnor och dragspel faller ju bara honom själv till last...

Trevligt inlägg!

Kramar!

olgakatt sa...

Jag uppfattade Sten Broman som en rätt tragisk figur. Han misslyckades med sin avhandling vilket aldrig upphörde att gräma honom. Han komponerade musik som ingen spelar och försökte sig på författande som ingen ville läsa. Återstod bara att bli en översittare och besserwisser, dock med en stor kunskap inom några musikområden. Allt han inte kunde var bara skräp, ansåg han. Jag minns ett radioprogram där man spelade ett stycke ur den Kongolesiska Mässan, Missa Luba. Det var det vidrigaste han hade hört! Fullt i klass med hans dragspelshat.
Men en god entertainer var han! Lysande i Kontrapunkt, bl a. Jag såg honom varje vecka vid Malmö symfoniorkesters tisdagskonserter under många år; hans abonnerade plats var ganska nära min. Han var alltid ensam, reste sig alltid efter sista tonen och kostade praktiskt taget aldrig på sig en applåd.

Anonym sa...

Jag och yngste sonen pratade just om Sten Broman i går afton. Detta efter att sonen skulle plugga inför ett prov med olika klassiska stycken. Bland dessa melodier fanns en ungersk dans som finns med i spexet Djingis Khan (skrivet av bl.a. Hasse Alfredsson) och sen halkade vi vidare till spexet Uarda. Det skrevs redan 1908 men spelas fortfarande. Sten Bromans insats där var väl framförallt att han var med och bildade Uardaakademin. Denna eminenta akademi har jag sett framträda på Malmö Stadsteater med just Uarda. En upplevelse man sent ska glömma...
Hälsar Brita

Miss Gillette sa...

musikanta: Än en gång får man bara buga sig stumt inför en av dina anekdoter. Och i övrigt hålla med bloggblad att du är söt nu med.

Musikanta sa...

Margaretha:
För mig var ju en "äldre kvinna" något oerhört avlägset på den tiden, så jag hade nog inte brytt mig så mycket då, om jag hade hört det.

Hans elaka citat var något nytt för mig idag när jag googlade. Men visst ansågs han arrogant och överlägsen! Men han kunde också vara mycket charmerande som då (och enda gången) jag träffade honom.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
SB hade varit 109 år vid det här laget, så då kanske t.o.m. jag kunde fått passera...

Önskar också att jag skulle kunnat spela fler instrument än piano och orgel eftersom de för det mesta är ensamma instrument. Sen är/var det ju också svårt att dra dem med sig. Lite bättre nu sen syntarna kom...

Grattis förresten och kul artiket du har skrivit i NT.
I

Musikanta sa...

Karin:
Jag minns också att jag tittade på Kontrapunkt och tyckte SB var duktig och kunnig. Han är tyvärr inte den enda som var inskränkt när det gällde dragspel.

Jag själv var en given motståndare till instrumentet ända tills den dag jag hade Dagsbergs Dragspelsgäng i "Farledskyrkan" i Skällvik och det kom nästan 400 personer dit. Och upptäckte med vilken glädje och skicklighet dessa dragspelare framförde sitt program, som mest bestod av gamla läsarsånger, på den tiden ganska okända för mig...
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag uppfattade också SB som mycket ensam helt enkelt eftersom han aldrig sågs tillsammans med någon.

Synd bara att han fortsatte att bo i Lund, där akademiska meriter fortfarande anses så viktiga! En doktorsavhandling smäller inte särskilt högt i övriga landet...

Det var väl en missräkning för pappa professorn också förstås att sonen inte blev doktor. Intressant det du berättade om honom för övrigt!

Musikanta sa...

Brita:
Kul att ni råkade prata just om SB när han var aktuell för mig! Jag trodde inte att Uardaspexet var så gammalt, men det var ju Djingis Khan som Hasse A. var med och skrev.

Googlade och såg att SB hade komponerat ouvertyren till spexet vid 50-årsjubileet 1958. Och att han just som du skriver instiftade Uarda-akademin samma år. Såg spexet det året och glömmer det heller aldrig, eftersom det var en underbar tenor som spelade Aurora K.
Ingrid

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Haha, jag är ju så gammal att jag minns sådant som hände för länge sen bättre än det som hände igår...
Ingrid, som suger i sig alla komplimanger med förtjusning!

Eleonora sa...

Haha - du underbara Ingrid! Vad du berättar trevligt - alltid. Så medryckande och kul - tack för att du lyste upp min förmiddag!

Ha det gott och kram kram

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack själv för att du lyser upp min dag med en så rar kommentar!
Många kramar från Ingrid som ska bort och fira Bloggblads födelsedag om en stund.

Evatina-beth sa...

Vilken härlig historia.
Vi passerar etthus ibland där det sägs att SB:s "fru" skall ha bott. Vet ej om det ligger någon sanning i det. Det är ju också helt ointressant, eller hur?
Kram från Eva

Musikanta sa...

Eva:
Sten Broman var enligt Wikipedia faktiskt gift under tre år. Man kan väl förstå om frun tröttnade på sin självupptagne make...
Kramar!

Annika sa...

Roligt att läsa, och jag minns honom också, och jag minns kontrapunkt (som jag var för ung för att uppskatta).
Vet att han satte skräck i alla då han var på Hässelby Slott på konferens , det hat jag minsann hört genom mina fldrar.
hans inställning till kvinnor är hemsk.
Kram!

Musikanta sa...

Jag måste ha haft tur att han var på gott humör den dagen. Men så var jag ju ung förstås...
Kramar!

Eleonora sa...

Tittar in som hastigast och önskar dig en god och fin helg. Kram på dig!

Ailas sa...

Jag minns lite av Kontrapunkt; ett program som jag tyckte var ett av de bästa som funnits i svensk television. Det var tävlingsformen med nordiska lag som tilltalade mig och så var de tävlande så spirituella och kunniga också.

Tror annars att Broman var lite av sorglig figur i sitt behov att vara så extrem. Var det, förresten, inte han som hade ett mycket kort äktenskap med Git Gay?

Jag tror att du hade en trevlig stund med honom och även jag hade tackat ja, om jag fått chansen!

Anonym sa...

Sten Broman och Git var förlovade - inte gifta. Tur vad det, Git hade sällskap med Stig Svanberg på samma gång - gifte sig dock inte med honom heller...

Git var gift flera gånger - den siste hette Lennart Carp.

Musikanta sa...

Anonym:
Bra att vi äntligen fick reda på hur det var med git Gay och Sten Broman. Jag själv nämnde dock ingenting om det. Hade varit kul att veta vem som kom med denna upplysning...

Bloggblad sa...

När jag googlade på honom efter att ha sett ett timslångt program om honom, kom jag till din blogg.
Nu vet jag att hans stora intresse utöver sig själv som programledare och kulturperson, gillade han strippklubbar... Och hade i många år sällskap med en ca 40 år yngre stripteasedansös. I all hemlighet, men nu trädde hon fram och berättade,
Ja, se karlar...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Fantastiskt att du hittade mitt inlägg om Sten Broman. Det var ju drygt två år sen jag skrev det. Men det är alltid med på listan över besökta bloggar...

SB var ju en kändis redan på den tiden jag studerade i Lund och det gick vilda rykten om hans fester, som jag skrev. Jag själv var aldrig med på någon dock - tyvärr, annars kanske jag kunde ha kommit med i teveprogrammet :-).
I

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag ser att du kommenterat inlägget då det begav sig, men det kommer du förstås inte ihåg!
I

Latteman sa...

Hej, fann din blogg när jag sökte efter Git Gay och om det låg någon sanning i om hon var förlovad med honom eller ej. Git förnekade detta intensivt varje gång jag frågade henne (och jag frågade ofta, mest för att reta henne på skoj). Min tror är dock att dom verkligen var förlovade. I ett av inläggen står att hon INTE var gift med Stoig Svanberg, det vill jag rätta till: Git Gay var gift med Stig Svanberg, han var hennes första eller andra make.
Detta stoid hos dig: ..."Sten Broman och Git var förlovade - inte gifta. Tur vad det, Git hade sällskap med Stig Svanberg på samma gång - gifte sig dock inte med honom heller... Git var gift flera gånger - den siste hette Lennart Carp."...
F ö enkul blogg du hart, Grattis.
hälsningar
Lars Hector
www.larshector.se
lars@hector.nu

Musikanta sa...

Hej Lars!
Kul att du hittade till min blogg. Jag läste ju också på lite innan jag skrev inlägget så det är ju tur att det stämmer något så när. När jag träffade honom var han definitivt singel.
Känner du Carin Hector? Det är min kusin.
Hälsningar
Ingrid