Sten Broman och jag

Dragspelaren Algot. Bilden från nätet.

Dragspelet har alltid uppväckt stormande känslor hos kultureliten i det här landet. Förutom min salig far vet jag ingen som så intensivt dokumenterat sin avsky för detta instrument som Sten Broman. Redan i slutet av 1950-talet när jag bodde i Lund tillsammans med min dåvarande studentmake, även han salig i åminnelse, och vår lilla dotter var Sten Broman en legend.

Han var både en duktig musiker och kompositör och även musikrecensent i Sydsvenskan. Han deltog med liv och lust i Lundakarnevalerna och medverkade bl.a. till tillkomsten av spexet Uarda. Han var också känd för att vara en snobb och gick alltid klädd i skräddarsydda kostymer med väst av egen design. Man pratade om Sten Broman med respekt och en viss skräckblandad förtjusning eftersom det gick många historier om hans vilda fester.

Sten Broman - bilden från nätet

En av historierna berättade att han på en herrmiddag hade haft en naken studentska på middagsbordet överhöljd av tropiska frukter, av vilka herrarna hade försett sig med vartefter middagen led. Huruvida det var sant vet jag inte, eftersom jag aldrig var med. Det här var många år innan Sten Broman blev rikskändis som populär programledare i TV för musikfrågesportprogrammet Kontrapunkt.

En sen eftermiddag kom jag hemcyklande från järnvägsstationen till vår lägenhet i slutet av den långa Södergatan i Lund. Jag arbetade då som vaktmästare på banken i Eslöv. I väskan hade jag mitt lönekuvert med de sexhundra kronorna som jag tjänade i månaden efter skatt för åtta timmars slit om dagen. Dottern var i goda händer hos mormor och morfar i Norrköping och studentmaken var hemma och läste till någon tenta.

När jag satte nyckeln i låset öppnades dörren på glänt och en lindrigt nykter kompis till maken sluddrade fram: ”Här köper vi inte vid dörren.” Förmodligen var det menat som ett skämt, men trött och hungrig som jag var efter dagens jobb, uppfattade jag det inte som ett sådant.

Jag sprang helt sonika tillbaka nerför trapporna, tog cykeln igen och åkte direkt upp till Åke Hans, legendomspunnen krog som Hasse Alfredsson och andra kända Lundaprofiler i spexgenren brukade frekventera. Där beställde jag något att äta och en karaff rödvin. Klockan var ungefär halv sex på kvällen och förutom jag fanns det bara en person till i lokalen och det var Sten Broman.

Krogen Åke Hans i Lund. Bilden från Wikipedia.

När jag beställde in kaffe kom han fram till mitt bord och frågade om jag inte ville göra honom sällskap och om han fick bjuda mig på en likör till kaffet. Jag tackade förstås ja och flyttade över till hans bord. Där satt vi en timme under glatt samspråk, inte för att jag kommer ihåg vad vi pratade om, men trevligt hade vi.

Jag vet att han uppskattade unga, söta flickor och han var vid det laget femtiosju år och jag tjugotre och ganska söt, i varje fall utan konkurrens den kvällen…Ett bestående minne av honom var dock att han hade missfärgade tänder, förmodligen p.g.a. ihärdigt rökande och att han framhärdade i att säga serviette med franskt uttal.

Däremot gillade han inte gamla fula kvinnor. Undrar vad han skulle ha tyckt (med betoning på tyckt) om mig idag om han hade levat. Ett citat från honom lyder nämligen: Fula fruntimmar är det djävligaste jag vet. Fula fruntimmer som spelar dragspel och tillika joddlar är en treenighet i djävlighet.

Nu spelar jag varken dragspel eller joddlar utan sjunger och spelar piano i Dagsbergsgänget, men det hade väl förmodligen varit lika illa. Fler elaka men roliga citat av Sten Broman finns här.

När jag slutligen cyklade hem igen hade kompisen gett sig iväg och studentmaken snarkade i sängen med kläderna på. Ordningsam som han var hade han dock tagit av sig skorna…

Handklaver och saxofon

Vissa instrument anses inte salongsfähiga. Till dessa räknas dragspelet. Även saxofonen är ett instrument som mycket sällan förekommer i symfoniorkestersammanhang. Dragspelet gör det aldrig, så vitt jag vet. Hade varit kul om någon nu levande tonsättare hade skrivit en symfoni för dragspel och orkester!

Bilden från nätet. Bilderna går att klicka större.

Varför är dragspelet och har alltid varit så ovälkommet i s.k. finkulturella sammanhang? Förmodligen för att instrumentet är så förknippat med arbetarklassen. I borgarklassen köpte man piano och lät sina flickor ta pianolektioner. Arbetarna förr i världen hade på sin höjd råd med ett dragspel.

Idag är det omvända världen. Ett dragspel kostar ganska mycket pengar, medan man skänker bort pianon på tidningens annonssidor.

Bild från Pia Olsen i Köpenhamn

I mitt föräldrahem var dragspelsmusik mer eller mindre förbjudet. Även jazzmusiken var tabu för min far. Så fort det spelades någon dragspels- eller jazzlåt på radion, stängdes den ovillkorligen av. När fiolspelarna från Dalarna spelade på midsommaraftonen höll min pappa för öronen. Han tyckte att de spelade falskt, vilket de naturligtvis inte alls gjorde. Det lät bara inte som när någon orkestermusiker spelade fiol.

Vad han aldrig uppskattade var den glädje som dragspelarna och fiolspelarna utstrålade på sina stämmor. Symfoniorkestermusikerna tycker säkert att det är roligt att spela ibland, men för dem är det ett jobb och det gäller att hålla sig så bra man kan till noterna och inte spela fel. Och det är inte säkert att alla skulle kunna spela en melodi utan noter…

Det kan däremot dragspelarna i Dagsbergsgänget som jag är med i. Det är inte många av dem som kan noter. Men, som jag, hör de harmonierna i huvudet och har ett enormt melodiminne. Jag upplever en spel- och sångglädje som jag aldrig känt förut. Melodierna och harmonierna är enkla, men går direkt till hjärtat. Inte undra på att det är fullt hus varje gång vi har en spelning någonstans.

Här är en som tjänat många miljoner på sitt dragspel...

På fredag ska vi spela på julmarknaden i Häradshammars bygdegård på Vikbolandet. Det ska bli roligt!

Musicafé med Dagsbergs Dragspelsgäng

Det var längesen jag hade så roligt som jag har haft idag. Min hemliga dröm sedan ungdomen att bli vokalist har nämligen äntligen, vid sjuttiotre års ålder, gått i uppfyllelse! Visserligen sjöng jag inte ensam – som tur var – eftersom några av visorna vi sjöng bara var försedda med text och inte med noter. Och då är det inte lätt att sjunga rätt melodi hela tiden när man aldrig hört dem förut…

Mina andra vokalistkompisar är Marie och Yngve, som varit med länge i Dagsbergs Dragspelsgäng, där jag har fått den stora äran att komma med sedan några veckor tillbaka. Yngve var med redan vid starten för sisådär trettio år sen. Så han är en klippa och kan alla sångerna på repertoaren utan och innan, vilket är till stor hjälp.

Det är vi tre som utgör fronten i dragspelsgänget, som förutom oss tre består av ett tiotal mogna grabbar, som spelar dragspel, gitarr och bas. De flesta spelar på gehör, vilket passar mig utmärkt, då jag också är gehörsspelare. Jag kan naturligtvis även noter, men det är befriande underbart att sjunga och spela tillsammans med så genomusikaliska människor, som alla killarna i gänget är.

(Alla foton är tagna av Sven Åke, som också är med och spelar dragspel)

För det låter jättefint och samstämt när de kör igång. Gamla dragspelslåtar är ibland ganska invecklade, men det är ingen som tvekar om vilka harmonier som ska till i de olika turerna.


Idag var det alltså musikcafé i Åbylundskyrkan i Åby utanför Norrköping och Dagsbergs Dragspelsgäng stod för underhållningen och allsången. Fullsatt i lokalen till sista plats. På programmet stod bland annat en hel del alltid lika populära läsarsånger, som Barnatro, Guldgrävarsången, Gyllne morgon och O store Gud, där publiken fick sjunga med och gjorde det av hjärtans lust.


Claes, som är yngst av alla, basar för gänget. Det är han som står snett bakom mig på det andra fotot.Han är multiinstrumentalist - har jag lärt mig i NT idag att det heter - och spelar dragspel, gitarr, trumpet och piano. Han och jag spelade tillsammans What a Wonderful World, han på trumpet och jag på synt. Det var knäpptyst när vi spelade men vi fick en stor, varm applåd när vi hade slutat, så det var väl uppskattat, antar jag.

Hur som helst – det har varit en underbart rolig eftermiddag!