lördag 6 juli 2013

812 Casimirs bok nr 1

Casimir, barnbarnet som just fyllt sex och som jag har berättat om härhar slutat på sin förskola eftersom han ska börja i förskoleklass till hösten. Med sig hem hade han en bok om en pojke som han själv ritat och berättat om redan i februari. Det är egentligen inte hans första bok, men eftersom det är den första som jag publicerar här på bloggen, kallar jag den Casimirs bok nr 1 i alla fall.

Hans älskade fröken Johanna på förskolan har nedtecknat denna historia. Jag vill varna personer med svaga nerver att läsa den eftersom den är ganska ruskig - inte desto mindre spännande. Väldigt känslosamma människor ska heller kanske inte läsa den - den är väldigt sorglig på sina ställen. Dessutom är sagan lång, så jag måste dela upp den i två delar. Del två kommer i nästa vecka.


Boken börjar med att pojken sitter i fängelse. Men han ska alldeles strax lämna detta. (Bilderna går att klicka större.)


Hur han kom till sjörövarskeppet förmäler inte historien. Men han gjorde tydligen dumma saker där också eftersom han blir nerhissad i vattnet...



Här behövs ingen text, alla ser ju vad pojken träffar på i vattnet alla fall.


Skeppet seglar vidare utan pojken, som dock visar sig vara en duktig simmare.





Här kunde sagan tagit slut, men det gör den inte...



Här är pojken i magen på hajen. (Lägg märke till att fenorna på hajen är helt rättvända även i vattnet.)


Han ser glad ut, pojken, när ett sådant tillfälle yppar sig!


Visste ni att dödskallar brinner om man råkar trampa på dem. Det visste i alla fall inte jag - jag ska akta mig för dem i fortsättningen. Ett rådigt ingripande av pojken att släcka elden.


Här händer det hemska saker!


Här börjar det bli sorgligt.

Fortsättning följer i nästa vecka. Jag kan i alla fall tala om att sagan slutar lyckligt så småningom, men det är många sidor kvar tills dess...

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag undrar om han hört berättelsen om Jona i valfiskens buk - finns vissa likheter...

Fantastiskt att det finns "fröknar" som ger sig tid att skriva ner barnens berättelser!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Den har han säkert hört.
Johanna, hon är väldigt speciell och älskad av alla barnen. Tyvärr kanske inte hon får fortsätta på förskolan eftersom hon inte har "rätt utbildning" trots att hon jobbat där länge.

Karin sa...

Fina valar och hajar!

Och det där som han trodde var en kyrka. Vilken underbart klurig teckning! Men vilken sorglig tanke, att mamman är död.

Väntar med spänning på fortsättningen

Musikanta sa...

Karin:
Fortsättning följer om några dagar. Det blir ännu mer spännande då!
Ha det gott i värmen önskar
Ingrid.
Hälsa redaktörn!