onsdag 18 december 2013

873 Galleri Fredag - Lucia

Nu var det visserligen ett tag sen det var fredag och ett tag sen det var Lucia - men det hindrar ju inte att jag skriver ett inlägg om det i alla fall. I synnerhet som jag har lite fina bilder från olika lussefirande med barnbarnen och också därför att det var ämnet för fredagsgalleriet förra veckan. Bättre sent…

Det är Annika i Reston som står för fredagsgalleriet i december. Övriga gallerister hittar man på hennes hemsida.

Det första luciafirandet på morgonen skulle vara på den nya förskolan där Caspar och Clarissa nyss börjat. Caspar som är 4,5 år har backat ur lussetåget i sista stund varje år tidigare, så även denna gång.


Caspar vill inte vara stjärngosse i år heller trots att han sjunger alldeles utmärkt. Tur att man kan få tröst hos sin mamma. (Bilderna går att klicka större.)

Lissan med luciakrona gick med i tåget från början men när hon såg sin älskade pappa sitta på golvet i rummet där de skulle ha sitt luciaframträdande övergav hon lussekompisarna och rusade och satte sig i hans knä. Hon följde därefter uppträdandet från första parkett. Caspar var otröstlig i famnen på mamma Mirren. Så det blev inte många bilder därifrån.


 Bättre att sitta på första parkett hos pappa och äta äpple än att var med och sjunga.

På eftermiddagen var det dags för Casimirs luciatåg i förskoleklassen. Den består av sjuttiofem barn uppdelade i olika grupper. Men alla sjuttiofem barn var med på samma gång i luciaframträdandet! Det gick naturligtvis inte att ha detta inomhus med tanke på alla föräldrar och anhöriga som kommit dit för att beskåda evenemanget - det hade man aldrig räknat med heller - utan framträdandet skedde utomhus på skolgården.


Hela skolgården är full av förväntansfulla föräldrar, syskon och anhöriga.

Luciatåget bestod av ett tjugotal pepparkaksgubbar respektive minst lika många tomtenissar. Några av barnen var stjärngossar och resten tärnor. En enda flicka hade utvalts till Lucia och hon stod helt stilla med händerna som jungfru Maria på en pall under hela ceremonin. 


Här kommer Lucia gående i spetsen för det omfattande luciatåget. Casimir längst till vänster av stjärngossarna.

  
Casimir med sina stjärngossekompisar.

Barnen sjöng många av de gamla kända barn- och julvisorna som man brukar höra på Lucia. Casimir var stjärngosse tillsammans med fyra andra pojkar och sjöng solo i Staffan var en Stallegren. (Det har Casimir sjungit sen han var liten, men nu har han lärt sig att det heter dräng.) Stjärngossarna hördes alldeles utmärkt trots att de inte hade några mikrofoner. Roligt att Casimir ville vara stjärngosse, eftersom det tydligen inte är så populärt längre bland pojkarna. Nu är det mer tomtar eller pepparkakor som gäller.


 Här är det solosång av stjärngossarna - Staffan var en Stallegren... (Det var det nog bara Casimir som sjöng förstås, han glömde bort att han lärt sig att det hette "dräng".)

Att höra alla de sjuttiofem barnen sjunga de gamla välkända visorna så utmärkt, var en upplevelse. Det kan förvisso bli fin sång även om man inte går i musikklass om man bara har musikaliska och inspirerande lärare. Här fanns det en sådan eldsjäl som verkligen lyckats utomordentligt bra med att få med alla barnen. Hela framträdandet tog säkert en halvtimme.


Att se alla dessa barn (det är minst lika många tomtar till höger om Lucia som pepparkaksgubbar) och höra dem sjunga de gamla lussevisorna var "magiskt" som Idol-juryn skulle ha uttryckt det. Alla tagna av stundens allvar...

Bara att få hela den stora barnaskaran att ställa upp och lära sig alla sånger och verser utantill och att börja och sluta samtidigt utan ackompanjemang är en prestation. All heder åt denna fröken, som måste ha lagt åtskilligt med tid för att träna alla sånger och få själva luciatåget att funka så bra.

20 kommentarer:

Karin sa...

Härliga bilder! Och det påminner mig om att jag ska gå till ett av barnbarnens dagis med en saffranskrans och berätta för dem att de har varit viktiga för att den lilla luciatågsvägraren (ett av barnbarnen) nu frejdigt står i första ledet och anför de andra. Med en kombination av tålamod, stöd, entusiasm, mer tålamod och vägledning kan den skyggaste unge inse sina styrkor.

Musikanta sa...

Det hade säkert gått alldeles utmärkt om Caspar bara hade fått ha tärnljus och glitter i håret som han ville. Det var mest därför han var så ledsen.

För övrig är han inte skygg, men han älskar vackra "flickiga" saker som klänningar och älvan Tingeling och Kitty Cat. Hans absoluta favoritfärg är rosa. Han älskar flickor också!

Åsa är mycket förstående när det gäller hans preferenser så hon kommer nog att överge stjärngossegrejen också i fortsättningen.

Caspar vill lära sig spela tvärflöjt eftersom han tycker att den glittrar så vackert. Tacka sjutton då för att han hellre ville ha glitter i håret och ett ljus i handen än en fånig stjärna på pinne.
Ingrid

Ronny sa...

Så fint! Och så fint återgivet. Synd att pojken blev så ledsen, men lite kul att tösen gav 17 i allt och satte sig hos pappa istället.
Det är konstigt egentligen, att man fortfarande tycker om de där sångerna, fast man hört dem så många gånger.

Ronny sa...

Ingrid. Fånig stjärna på en pinne... där sa du ett sant ord. Jag har faktiskt tyckt att hela idén med stjärngossar är fånig. Sen barnsben. Vem har kläckt den idén egentligen?

Musikanta sa...

Ronny:
Du kan läsa vad jag skrev till Karin ovan så förstår du lite bättre varför han var ledsen. En liten pojke med blick för det sköna...

Vad gäller luciasångerna är det roligare när barnbarnen sjunger dem än när Adolf Fredriks kammarkör gör det. Eller, för den delen, när sångerna sjöngs av min barnkör till eget ackompanjemang.
Ingrid

Musikanta sa...

Ronny:
Haha! Där hann du före med kommentaren. När Casimir sjunger "Staffan var en stallegren" med hög och klar sopranröst - helt rent - då vill jag för mitt liv inte bli av med stjärngossarna! Men om nu Caspar hellre vill vara tärna så kan han ju få det.

Synd om stjärngossarna försvann - kommer du inte ihåg den underbara bilden av Elsa Beskow. Jag tror det var illustrationen till december.

Stjärngosstraditionen har en lång historia. Det var killar som klädde ut sig och sjöng och tiggde pengar eller godis för säkert mer än hundra är sen har jag läst någonstans. Strutar på huvudet hade dom ju på medeltiden redan.
Ingrid

Musikanta sa...

Ronny:
Här hittade jag en länk till historien:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4rngosse
Traditionen är alltså mycket äldre än jag trodde.
Ingrid

Mirren sa...

Struntprat - han fick VISST vara tärna och ha glitter i håret. Så det så. Tror du inte att vi försökte med det? Klart att han hade fått vara tärna ifall han ville det - vi har en nyskapande förskola. Ett tärnljus kunde jag dock inte trolla fram från tomma intet, men det var en annan sak, M&P

Mirren sa...

Vill också påpeka att det faktiskt fanns en stärnflicka med stjärngossehatt och stjärna på en pinne i luciatåget och att hennes snälla och förstående mamma redan hade försökt övertala Caspar att han kunde vara tärna. Men när inte ens det hjälpte så hjälper inget! M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Förlåt, jag kände inte till hela bakgrundshistorien. Att inte förskolan hade ett extra tärnljus, det var dåligt. Det brukar ju alltid gå sönder något, det vet ju jag när min barnkör gick Lucia. Eller var det någon som hade glömt.
Då var det inte så synd om honom, haha. Envis som synden är han ju som bekant.
M&P

Musikanta sa...

Karin:
Du måste läsa Mirrens kommentar - jag har fått det mesta om bakfoten.

Musikanta sa...

Ronny:
Du måste också läsa Mirrens kommentar - jag har fått det mesta om bakfoten vad gäller stjärngossen.

Bloggblad sa...

Maffigt luciatåg! Jag missade barnbarnets tjusiga, men har sett det inspelat, numera kan man ju spela upp det på stor bild i tv med riktigt bra ljud, så vi kände oss delaktiga.

Men de får inte lägga ut några bilder på facebook. På sitt eget barn, förstås. Men en tärna gör inget luciatåg.

Du vet ju hur übermätt jag är på luciatåg, men satt förstås med en tår i ögat när jag såg min fina lilla tärna... Som sjöng duett i en sång jag aldrig hört förr. Förresten sjöng deras klasser en mängd sånger som var helt nya för mig. Gillar!

Annika sa...

Det låter riktigt TREVLIGT och supermysigt.
Vilka vackra Bilder också!
Roligt att du fick vara med på lussefirandet!!
SÅ himla fint där alla barn står i tåget på trappan…
ÅÅÅ!!
Kramar!!

Gunnel sa...

Härliga Luciabilder. Rasmus har aldrig velat vara stjärngosse. Han har alltid varit tomtenisse och gått runt med en lykta. Att det var fler stjärngossar förr beror kanske på att man brydde sig inte så mycket om vad barnen själv tyckte utan man bestämde bara och så fick det bli. Skönt att det har blivit en ändring på det.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Som sagt - det är numera bara av barnbarnens sång jag möjligtvis kan bli tårögd. Skulle aldrig kunna tänka mig att gå på någon luciakröning eller sätta på TV på luciamorgonen. Jag har också fått nog av det under årens lopp. Fast det var kul då vi körde tåget ihop!

Musikanta sa...

Annika:
Ja, det var ännu finare med alla barnen på trappan och bredvid än på bilden. Där fick jag ju inte med alla på en gång. Jag försöker alltid att vara med på de yngsta barnbarnens lussefirande. Vi får väl se om de ställer upp nästa år :-). Jag får väl muta dem med något!
Kramar tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Eftersom både Casimir och Caspar sjunger så bra, tycker jag att det var roligt att åtminstone en av dem var stjärngosse och sjöng solot i Staffanssången. Tomtarna hörs ju inte så mycket mer än i Tipp-tapp. Caspar ville varken vara tomtenisse eller pepparkaksgubbe, så det hade inte hjälpt. Han hade nog varit med om han bara hade fått ett tärnljus :-).

Eleonora sa...

Jag håller med! Heder åt denna lärare som lyckats hålla ihop alla dessa barn, som har såå mycket spring i benen! Så fina grupperingar de har!

Musikanta sa...

Eleonora:
Fantastisk ordning på barnen, inte en enda som skötte sig illa eller sprang omkring. De är ju i alla fall bara sex år. Men så är det också en fin skola som hör till de bästa i Stockholm.
Jag önskar dig en skön helg!
Många kramar från vännen Ingrid