Nästan alla de här sakerna fick plats i ett av köksskåpen i de två nedersta kökslådorna, som jag mycket sällan drar ut. En omgång finns i diskmaskinen också. Kanske loppis i vår?
I lite över en vecka har jag tyckt att det har kommit en ganska konstig lukt från lådorna i ett av köksskåpen. Eftersom jag varit täppt i näsan en längre tid har jag inte känt det så väl som idag. Så OK, tänkte jag. Det är väl bara att plocka ut allting och se om det har trillat ner någon matbit av något slag som ligger och ruttnar under alla grejorna.
Vi har sådana där moderna lådor där man ställer ner allting - kastruller, uppläggsfat, bunkar och diverse annat. I den allra nedersta lådan förvarar jag saker som jag aldrig behöver men som kanske kan vara bra att ha om man eventuellt skulle ha kalas för trettio personer någon gång i framtiden. Den drar jag nästan aldrig ut.
När jag hade tagit bort de två översta lådorna kände jag att doften blev intensivare. Kunde det kanske vara en mus som ligger längst bort i hörnet i nedersta lådan, tänkte jag skräckslaget. Det var det! Men den stackars musen, som var upphovet till stanken, låg inte gömd längst bak utan hopkrupen i en salladsskål. Jag skäms över att jag gallskrek, jag kunde ju se att den inte rörde sig. Den måste ha legat där minst en vecka. Kent kom till undsättning och utvisade den omedelbart till trädgården där förhoppningsvis någon hungrig kråka kan äta upp den.
Skakad som jag var beslöt jag mig i alla fall att tömma hela musskåpet, diska ur lådorna och allting som fanns inuti. Men jag hade faktiskt ingen aning om att det rymde så förfärligt många saker. Det tog mig två diskmaskiner och handdisk däremellan för att få allting klart. När jag äntligen var färdig med det satte jag mig ner för att skanna några noter - jag har blivit med kör igen även om det bara är ett vikariat på två gånger.
Då hade skannern lagt av och meddelade mig upprepade gånger att den var helt ur funktion. Den har säkert skannat åt mig några tusen gånger så den tycker väl att den har väl gjort sitt. Jag försökte naturligtvis med allting som jag fick order om att göra på datorn om den inte fungerade. Utan resultat.Utan skanner, ingen blogg. Men på fredag blir det att åka till Linköping och handla en ny på NetOnNet. Kanske lunch på IKEA också. Alltid något att se fram emot.
12 kommentarer:
Oj lilla hjärtat vad du har fått slita för en liten mus skull!! Men nu har du dina lådor städade och det måste väl kännas skönt. Det är bara att fortsätta - i kök och garderober!! Det är inte klok vilka fynd man kan göra och skönt att få rensa. Lycka till med fortsättningen -- kram
Eleonora
Det är något med möss, vad vet jag inte, men det tycks ligga djupt i ryggmärgen. En stor stark och mycket samlad karl i min närhet berättade hur han oväntat mötte en mus i sitt hus "Och tror du inte jag pep till som det värsta fruntimmer!" (Jag avstod att kommentera den könsrollsindelningen,)
Eleonora:
Det där skulle jag gjort för länge sen. Det har bara inte blivit av som så mycket annat. Roligare att sitta vid datorn än att städa :-). Måste nog ta övriga lådor också så att det inte döljer sig någon liten mus där också.
Kram tillbaka!
Karin:
Här var det inte fråga om ett pip, här var det enligt Kent ett hysteriskt skrik. Han trodde jag hade råkat ut för någon olycka...
Fånigt att reagera så när jag (nästan) visste vad jag skulle kunna hitta. Doften hade vid det laget blivit så stark att jag inte trodde den kom från någon matbit i alla fall.
Har aldrig förstått varför någon skriker för en mus. Jag har folk i min närhet som skriker för spindlar och getingar också vilket irriterar mig. Musen är säkert räddast själv och jag har aldrig hört att någon attackerats av en mus, möjligen av en råtta som ju är MYCKET större än en liten söt mus. Den som fäktar efter getingar blir ju lätt stucken, bättre att sitta stilla, getingen anfaller ju inte, den bara försvarar sig.
Men får du in möss i huset kanske du skulle skaffa katt!
Vi har bara en mus på kallvinden och den tar vi i slagfälla mellan varven. Den heter Särimner.....
Att gå igenom skåp är aldrig fel! Du kanske ska tacka musen för att det blev av!
Olgakatt:
Jag kanske borde gå på musterapi - förstår inte heller min helt ologiska reaktion. DELS visste jag ju nästan vad jag skulle komma att hitta DELS utgör en mus ingen som helst fara. Väl samma reaktion som om jag hittat ett avhugget finger eller något annat liknande i en låda, antar jag.
Kent är höggradigt allergisk för ALLA pälsdjur i synnerhet katter, annars hade det varit en bra idé. Synd om honom som älskar katter på avstånd.
Jag ska ta ALLA de andra köksskåpen inom en snar framtid!
Uh och fy för musen i skålen! Vilken tur att du fick hjälp. Undrar vad jag hade gjort? Nog tagit en massa hushållspapper, sedan måttat med blicken och sedan blundat och med skakande händer tagit upp musen. Ut!!!! Fort!
Vilket jobb du fick sedan och det förstår jag mer än väl. För tänk, den lilla gynnaren hade ju sprungit runt där och ingen vet hur mycket.
Har du ingen, katt... frågar Sotis här?
Sedan tycker jag alldeles bestämt att det börjar bli läge för loppis hos dig! Alternativt behöver du flytta. :)
Kramar!
jamen det är ju så ÄCKLIGT och MÖSS är ÄCKLIGA. KLART att du skrek! och nej, de är INTE söta.
Jag förstår dig FULLT ut.
Vet också hur de kan stinka då de dött. ALLA sympatier, Ingrid.
Skitäckligt är det.
Jag har ju just haft en ekorre i huset…
OCH spindlar av allehanda slag har jag haft, tom en svart änka på trappan.
Möss har jag sett både i fällor och srpingande över golvet. LIKA äckligt och vidrigt varje ggn.
Jag har en anti-insekts och skadedjursservice som kommer varannan månad o sprutar. TACK och lov har jag inga kackerlackor- DET är nästan det värsta jag kan tänka mig.
Men möss, nej det är banne mig inte kul…
Jag skriker också till av möss och annat.
Absolut.
Stora kramar från mig som verkligen vet hur det känns!!
Men du, bra att du fick städat och rensat!!
Kram igen!!
Annika:
Tack för din härliga och långa kommentar. Skönt att det är någon som förstår hur det känns.
Jag hade nog dött av skräck om jag hade haft en svart änka på farstutrappan - jag är rädd även för snälla spindlar. Inte de små förstås.
Nu tänker jag i alla fall gå igenom samtliga av de nedersta köksskåpen så inte det blir fler överraskningar. Kent påstår nu efteråt att han har hört lite svagt krafsande - tur att jag inte drog ut lådan då, då hade ju musen hoppat ut.
Kramar tillbaka från Ingrid
Aila:
Hade jag inte fått hjälp hade jag nog gjort som du. Skulle tro att den varit därinne i över en vecka. Tänk om jag hade dragit ut lådan och den hade hoppat ut!
Det hände faktiskt för några år sedan att en liten mus hoppade ut ur ett köksskåp. Då tvingade jag stackars maken att åka ända in till Maxi i Norrköping sex mil fram och tillbaka för att köpa råttfällor. Enda stället det var öppet på till klockan 22. Annars hade han fått vara hemma från jobbet dagen därpå eftersom jag vägrade att vara hemma ensam med musen.
Tyvärr kan vi inte ha katt (eller hund, eller marsvin etc.) eftersom maken och yngsta dottern är svårt allergiska för alla pälsdjur. Så här på landet hade det varit bra annars.
Jag funderar faktiskt allvarligt på loppis...
Kram tillbaka från Ingrid.
Ja är det inte fantastiskt som man samlar på sig saker som man knappt nånsin använder ... Jag pratar ofta om loppis men nu har det gått flera år sen sist.
Böcker är värst att göra sig av med - i synnerhet som jag varit så noga med att skriva mitt namn och när jag köpt dem i alla.
Men en vacker dag...
Ingrid som gör som strutsen.
Skicka en kommentar