Uppdatering: Det blir Olgakatt som övertar värdskapet för lördagstemana i maj. Och det blir uppehåll i juni, juli och augusti. Den som vill skriva "Halvårskoll" kan ju göra det ändå.
Jag har ju själv gett mig chansen den här lördagen att plocka fram annonser från mina gamla Bonniers Veckotidningar och även från en Månadstidning utgiven av samma förlag. Den var jag ju helt tvungen att köpa eftersom den kom ut samma dag som jag fyller år - den 19 juni. Tidningarna är en guldgruva när det gäller reklam och annonser som bekant.
Jämför man med dagens reklam är dåtidens annonser enligt min mening mycket mer seriösa och informativa. Annonserna är t.ex. helt i avsaknad av lättklädda flickor till skillnad mot nutidens. Det är bara i underklädesannonserna som det tillåts att visa lättklädda damer. Alla annonser, med få undantag, är dessutom skapade av olika konstnärer/illustratörer.
Här nedan kommer ett litet axplock.
Då var det hustrun eller hembiträdet som var tvättmaskin. Förmodligen ska det här föreställa frun i huset med tanke på de nätta skorna och den tjusiga klänningen under förklädet. För att inte tala om den stiliga frisyren. (Bilderna går att klicka större.) Bonniers Veckotidning december 1923
Sanning som gäller än idag. "Tänk också på den moderna tekniken - motorindustrien - radio etc. vad ha icke dessa grenar av modern verksamhet fört med sig för otaliga nya termer?" BVT dec. 1923.
Frun i huset ger pigan råd. Lägg märke till skillnaden i skor och frisyr. Frun är dessutom betydligt slankare... BVT nr 1 1924.
Shell har väl funnits med från det att bilen och flygmaskinen (som det hette då) uppfanns, eller? Man måste vara väl påpälsad som pilot 1924. Macho kille! BVT nr 1 1924.
Gyllenhamars (med ett enda -m fortfarande på paketen med accent ovanför istället för dubbelteckning, varför?) var en av de största annonsörerna i Bonniers veckotidningar. Konkurrensen måste ha varit noll när det gällde havregryn och havremust. Det gick tydligen bra med små nakna flickor och pojkar i annonserna. BVT 28 1928.
Den här annonsen är min favorit. Man måste absolut läsa texten - den är underbar. (Går ju om man klickar upp bilden.) Här har kokerskan på sig den gängse hembiträdesuniformen; blå- och vitrutig klänning och vitt förkläde. BVT nr 39 1924.
Lätt och behändig skrivmaskin - väger bara 5 kg! Undrar vad dagens ungdomar hade sagt om en padda som vägde 5 kg? Bonniers Månadstidning 19 juni 1931.
Jag undrar också vad dagens unge man skulle sagt om han varit tvungen att gå klädd på det sättet som pojken på bilden? Inga Hallo Kitty eller Mumin-T-shirts eller jeans där inte. Naturligtvis är det också en gosse som räknat alla mattetal rätt. Det här är enda annonsen i inlägget som är ett foto. Pojken måste var urklippt och inklistrad - proportionerna verkar felaktiga. Övriga annonser är skapade av skickliga illustratörer. Tänk så mycket roligare att titta på än våra dagars fotoreklam! Bonniers Månadstidning 19 juni 1931.
I många av dåtidens bilannonser sitter kvinnor VID ratten istället för PÅ eller BREDVID bilen - en syn som var mycket vanlig i bilannonserna för inte så länge sen. Amerikanska bilar dominerade marknaden trots att Volvo hade producerat sin första serietillverkade bil 1927. Kanske var det därför man påpekade att denna Chevrolet var byggd av svenska arbetare. Bonniers Månadstidning 1931.
Skulle vara roligt att veta vad en banan kostade på den tiden eftersom bananföretagen hade råd att kosta på sig dessa ständigt återkommande helsidesannonser i fyrfärg varje vecka i Bonniers Veckotidning.
Skulle vara roligt att veta vad en banan kostade på den tiden eftersom bananföretagen hade råd att kosta på sig dessa ständigt återkommande helsidesannonser i fyrfärg varje vecka i Bonniers Veckotidning.
Uppdatering:
Olgakatt blir värdinna för lördagstemana i maj.
24 kommentarer:
Avståndet i tid ger ju dessa exempel på reklam ett särskilt skimmer även om mycket befäster min uppfattning om felaktigheter och fördomar. Undrar just vad Kruschensalt innehöll för undergörande ingredienser.
Bananreklamen, däremot, är upplysande och korrekt.
Tack för månadens teman!
Jag kan ta maj månad och håller med om att göra uppehåll i juni, juli och augusti.
Håller med om att dagens reklam ligger i lä om man jämför med hur det var förr. Då visste man när man läste annonsen vad det handlade om för något. Dagens reklam har ofta inget samband alls med varan. Kram
Olgakatt:
Jag har uppdaterat och talat om att det är du som tar över i maj och med din benägna hjälp bestämt att vi gör uppehåll juni, juli och augusti.
Visst innehåller annonserna mängder av fördomar och felaktigheter. Men tjänstefolk var ju t.ex. en institution hos välbärgade familjer på den tiden. BVT riktade sig väl i första hand till dessa. Det har i alla fall blivit bättre inom det området numera.
Ingrid
Gunnel:
Man kan ju bara jämföra bilannonserna. Jag är ju främst intresserad av illustratörerna som du förstår och där ligger dagens reklam verkligen i lä.
Kram tillbaka!
Tack för ditt temaskapande! Håller med om sommaruppehåll och jag kan ta tema i september för jag fortsätter gärna tillsammans med er! Meddelar olgakatt som har maj. Så till ditt inlägg; så härliga uppslag du har i dina tidningar och *omloppet* i dig själv med pennan!
kram
Tove:
Tack för uppmuntrande kommentar som vanligt.
Bra att du tar hand om lördagstemat i september.
Kram tillbaka
Åh, vilka underbara reklamannonser! Så kanske framtiden kommer säga om dagens störiga reklam, vem vet. Bananreklamen var fin och mycket tidstypisk. Jag gillar den. Tack för bra teman, ävem om jag inte varit på topp och hängt med den här månaden. En paus i sommar låter som en bra idé, då ska jag försöka hitta mina egna teman.
Tack för roliga och kluriga aprilteman.
De gamla annonserna är så dråpliga nu och jag undrar vad man kommer att säga om vår tids annonser om 80 år. Men det mesta slipper dom ju kanske se då eftersom det är digitalt och tekniken lär ju utvecklas.
Fina bilder!
Det var mer "äkta" förr när en konstnär gjorde fina reklambilder även om innehållet kanske inte alltid var sant och ofta väldigt nedlåtande. Men arbetet i sig kan man inte slå ner på.
Dagens reklam är sällan rolig... eller ser inte ens bra ut.
Tack för tema i april, det har varit roligt och lärorikt.
kram!
Underbara allihop, men jag fastnar särskilt för den där om den fantastiskt lätta skrivmaskinen på bara fem kilo som man kan ta med sig på sjöresan! Och idag sitter många och knappar på små manicker hela tiden, på bussen, på tåget och på sjöresan! Betydligt lättare doningar dock.
Pysseliten:
Ja, det kan vara skönt att hitta egna teman ibland :-). Fast när man är värd för lördagstemat kan man ju lägga dessa tillrätta lite grann...
Kram från Ingrid
englundskan:
Förmodligen är annonserna utformade på ett annat sätt. Papperstidningar har väl försvunnit. Det blir säkert mycket blixtrande, hoppande, skuttande och blinkande, det ser vi ju redan.
HeLena:
Man får väl se annonserna ur den tidens synvinkel. Det var nog inte meningen att de skulle vara nedlåtande - det var antagligen fruns uppgift att hembiträdet fick det absolut bästa medlet att smörja fruns stövlar med...
Håller med dig att dagens reklam sällan är rolig - inte heller särskilt informativ!
Kram tillbaka
Karin:
Fem kilo - det är mycket det. Fem liter mjölk i en kasse...
Undrar vad den tidens människor skulle ha sagt om de hade åkt tunnelbana idag. Jag brukar räkna hur många som INTE knappar på sina mobiler. Det brukar vara några enstaka personer. Ofta läser dessa en bok istället.
Helt otroligt vad du har gjort både fina och roliga fynd i reklamvärlden!
Tack snälla du för ett såå trevligt inlägg. Verkligen kul att se hur reklamen såg ut en gång i tidernas början.
Kram kram och ha det gott
Eleonora
Undrar om man tycker om den äldre reklamen för att de ser så genuin ut, hemlagad på något sätt.
Dina reklambilder är fina, så fina, att jag måste bläddra igenom dem några gånger
Tack Musikanta för aprilmånads teman!
Kramar!
Eleonora:
Tack för rar kommentar som vanligt. Visst är de snart hundraåriga annonserna fantastiska!
Ha det gott själv och kram från Ingrid
PettasKarin:
Kul att du gillade de gamla annonserna. Jag uppskattar dem mest för att jag tycker att konstnärerna/illustratörerna är så skickliga. Även Chevroletannonsen är ju tecknad!
Kram från Ingrid
Ja, det har hänt en del med reklamen genom åren må man säga. Fast visst fanns det felaktigheter och falsk reklam redan på den tiden. Som detta mirakelsalt; vad är det egentligen? Nätt och lätt till båtresan; inte ens med en padda eller smart telefon kan man få folk att ens ta båtresor i dag. Senast förra veckan hörde jag att de lagt ner färjelinjen Esbjerg (Danmark)-England, pga kraftigt dalande passagertal, trots att rutten är klassisk och kört sedan slutet av 1800-talet. Folk flyger hellre billigare och mycket snabbare istället. Lite tråkigt, men, men..
Tack för maj månads alla roliga teman!
Bejla:
För att inte tala om alla avmagringskurer som man körde med till dyra priser redan då. Hade väl ingen effekt heller på den tiden.
Jag tycker det är synd att man inte längre kan åka färja mellan Malmö och Köpenhamn - det var väldigt trevligt tyckte jag. Den mellan Helsingborg och Helsingör går väl i alla fall fortfarande.
Kram
Jag växte själv upp med en så kallad hembiträdesflicka, barnflicka i vårt hem, när jag var liten flicka. Hon var runt 16 år (hon hade just slutat skolan) och var inneboende i ett litet rum hos oss, och arbetade där säkert 7-8 år. Jag var ungefär fyra år när hon kom till oss. Hon var tvungen att ha på sig en uniform, det var inte riktigt sådan där traditionsenlig hembiträdesuniform med hätta många tänker på, utan hon hade en vit långärmad blus, en svart halvlång någonting kjol med skärp (lite som en servitrisflicka), och så ett vitt litet förkläde till då hon utförde vissa sysslor. (jag har kvar fotografier från den tiden där hon är med på vissa, och har de kläderna på sig) Hon hade inte högklackade skor, utan några andra, finare. Sedan var hon tvungen att uppföra sig väldigt bra och vara artigt och trevligt, jag kommer ihåg hur hon alltid fick niga för gäster, först när hon välkomnade dem, sedan då hon serverade dem och till slut när de skulle hem. Hon neg alltid för mina föräldrar med, och tilltalade dem med Ni. De sade bara du till henne. Hon var väldigt snäll.
Jag har pratat med henne senare med, och hon har berättat hur hon avskydde det. Nu behandlades hon inte illa eller så (fast hon fick jobba rätt mycket för låg lön, en hel del städning och de skällde på henne ibland), utan för att det var så fruktansvärt strängt. Jag kommer ihåg att mina föräldrar var väldigt noga att hon alltid hade ren och fin blus på sig (det fanns reservplagg som såg precis likadana ut om hon spillde ner kläderna, det var mina föräldrar som betalade för uniformerna). Ibland var hon ledig, då tog hon på sig egna kläder (tröja och byxa, so, var betydligt mer bekväma) och gick ut med någon kompis eller på bio eller så.
Fast egentligen såg det fruktansvärt bra ut att flickan var tvungen att ha blus och kjol måste jag faktiskt säga. Prydligt, snyggt och välvårdat.
Kära Anonym!
Tack för det långa och intressanta inlägget. Det skulle vara roligt att veta vem du är som skrivit det. Om du inte vill sätta ut ditt namn här kan du kanske mejla mig på ikantaattelia.com.
Vi hade också hembiträden när jag växte upp. Jag tror att de flesta av dem, som du skriver, avskydde jobbet. Dålig lön och långa arbetstider. De åt heller aldrig tillsammans med den övriga familjen. Otänkbart i dag!
Jag är förvånad över att ert hembiträde stannade kvar så många år. Hos min familj stannade de högst ett par. Inte för att de behandlades illa iofs, men de sa upp sig så fort de hade träffat en man som de kunde gifta sig med.
Ingrid
Hej igen och tack för ett intressant svar!
Tyvärr vill jag inte lämna ut e-post om jag inte behöver (jag är inte jättekunnig på ämnet datorer och Internet, men verkar som att när man e-postar kan någon kapa det, och sedan skicka iväg massa så kallad skräppost, men jag misstänker att det hänt mig när jag fick massa skräppost tidigare, för det hände alltid efter att jag e-postat).
Här kommer återigen ett lite längre inlägg, för ämnet är verkligen i högsta grad intressant, och jag kan i alla fall berätta för dig, att jag växte upp i en villa i Sverige på 1950-talet (vi var väl lite "finare familj" kan man nog säga, jag hade det hur som helst jättebra), och då fanns en hel del moderniteter som verkligen underlättade arbetet för många unga barnflickor och hembiträdesflickor där inne, även om hennes arbete ändå var rätt jobbigt. Visst avskydde hon ändå att städa (inklusive storstäda en gång per vecka), diska, tvätta, servera, laga mat, stryka och allt det där, men det var just den väldigt stela miljön (med kraven på klädsel och uppförande som jag skrev om i lördags) som fick henne att verkligen avsky det.
Flickan som bodde och arbetade hos oss var ju väldigt ung, men när hon väl slutade var det självklart för hon hittade man (eller om det nu var nytt jobb först, just det minns jag tyvärr inte). Men hon var ju lågutbildad (bara obligatoriska skolgången) och hade ganska ont om pengar, så det fanns inte så mycket alternativ (fanns väl vissa andra jobb, som servitrisflicka på hotell eller restaurang eller café och så kanske, men hon började i alla fall arbeta hos oss, så fick hon bo i ett litet rum där också, allt det där betalade ju mina föräldrar som hennes arbetsgivare, mat, husrum, uniform).
Det stämmer bra in det du skriver om mattider, hon åt väldigt sällan åt med oss hela familjen (jag kan nog inte minnas att hon gjorde det alls, kanske någon gång runt jul), men däremot minns jag ibland att hon och jag satt i köket och åt någon kväll när mina föräldrar inte var hemma. Vi kom bra överrens.
När hon slutade hade vi några andra unga flickor som bodde och arbetade hos oss. De hade likadana uniformer, ingen av dem stannade lika länge. Det hade funnits unga hembiträdesflickor i vårt hem innan också (men det var innan jag föddes, eller var för liten för att minnas).
Mina föräldrar var verkligen inte speciellt stela annars (väldigt snälla), men just mot våra barnflickor och hembiträdesflickor var de väldigt stränga och så (men de var aldrig elaka eller oförskämda, de kunde höja rösten lite ibland och skälla om de tyckte något inte gjorts ordentligt vid exempelvis städningen, blusen inte var ordentligt instoppad eller knäppt, blusen spillts ner, men det var aldrig så att de började gapa, ryta och skrika hysteriskt. Hade flickan gjort ett misstag fick hon rätta till det, och sedan niga för mina föräldrar och "be så hemskt mycket om ursäkt"). Om hon skött sig bra kunde de säga att hon varit en "duktig flicka", så brukade hon få niga och tacka för det.
Jag vet att det fanns viss lagstiftning på den här tiden (pratade med henne om det när vi träffades när jag blev äldre), men allvarligt talat tror jag inte den efterlevdes så jättenoga, den var inte så omfattande heller tror jag. Hon var väl inte svartanställd, men jag vet att hon var ledig ibland, men tror aldrig hon hade semester (kanske på papperet), mer än att hon fick någon/några ledig dag på sommaren för att åka och hälsa på vänner och släktingar +, däremot hade någon helt ledig dag-eftermiddag-kväll ibland (dock sällan söndag). För hon fick hoppa in och servera ibland vissa kvällar, fick kanske bara någon krona extra ibland (om hon inte var i tjänst den kvällen, då fick hon förstås bara sin vanliga lön).
Hur var det med flickorna som bodde och arbetade hos er, hade de några särskilda kläder som blusar eller så? De kanske hade serveringskläder eller liknande ibland?
Hej igen Anonym:
Du kanske är med på Facebook, i så fall hittar du mig där också. Kunde vara kul att veta vem du är - det verkar som om vi har ungefär samma bakgrund och är något så när jämnåriga. Det fanns hembiträden i min familj under hela 40-talet och en bra bit in på 50-talet.
Våra "flickor" hade alltid blårutiga klänningar och vitt förkläde. De arbetade från kl. 7 på morgonen till kl. 6 på kvällen. Varannan onsdagseftermiddag var ledig och varannan lördag och söndag.
De behandlades vänligt men formellt - jag kan inte påminna mig om att min mamma eller pappa någonsin pratade med dem om något annat än om hushållssysslorna. Men jag vet aldrig att mina föräldrar någonsin grälade eller var otrevliga mot flickorna. Mamma var inte heller så noga med deras klädsel, har inget minne av att hon någonsin anmärkte något på den.
Idag är det ofattbart att någon kunde nöja sig med att bo i ett rum utan toa och dusch, med så lång arbetsdag, så lite ledigt och så dålig lön. Men det fanns väl, som du skriver, inte så mycket att välja på för en lågutbildad fattig flicka...
Ingrid
Skicka en kommentar