Förra veckan var det fröken Hanna som Casimir ritade av. Den här veckan spelar han Malaguena på gitarr. Det låter fint, tycker jag men det ligger mycket arbete bakom. Mirren övar en halvtimme med honom varje dag och dessutom har han tre privatlektioner i veckan på sin skola Lilla Akademien för en skicklig gitarrist. Sen behövs det väl lite fallenhet och musikalitet också förstås...
16 kommentarer:
Åh så fint. Man kan ana att han kommer att bli riktigt duktig, men det är som du säger.: Mycket jobb och träning bakom.
Svar: Hur kunde vattnet komma in så i fönstren? Plattorna ligger ju på marken. Fy så tråkigt att behöva byta fönster för att man ville göra lite fint i trädgården! Kram och låt mossan vara.
En sång till i Casimir jag sjunga vill, med fri tonsättning därtill,
en gosse finns - du
som strängarna ljuder nu
så stilig du är unge man
och vad du kan ...
Malaguena
Anar fina toner mellan er Ingrid :)
Veiken:
Jag vet inte. Vi hade redan ett fönster i sängkammaren som var "punkterat" så jag förstod precis vad det berodde på. Det har väl blivit någon lite spricka i fönsterkarmen där fukten kunde tränga in mellan de båda fönsterglasen.
Huset byggdes 1974 och fönstren hade inte blivit bytta sen dess. Så det var väl iofs inte så konstigt. Fönstren i vardagsrummetgår ner nästan ända ner till marken...
Min pappa satt bredvid mig en timme om dagen när jag övade piano tills jag blev ca 10 år. Då släppte han loss mig och då spelade jag så pass bra att jag själv tyckte det var roligt att öva!
Det beror mycket på Mirren och hennes tålamod med träningen om Casimir ska bli riktigt bra. Små barn tycker i allmänhet det är tråkigt att öva, vad det nu än må vara. Nu får han ju feed back på sin skola också - det blir ensemblespel inom kort.
Kram
Tove:
Underbar liten dikt! Jag har vidarebefordrat den till mamma Mirren om hon händelsevis skulle missa att läsa den här på bloggen. Och roligt att det inte bara är mormor som tycker han är väldigt söt - han är så allvarlig också när han spelar.
Kram från Ingrid
Oj. Vad ska bli av denne lille kille?
Man blir ödmjuk av att se hans beslutsamhet och då förstå att det kommer att bli något stort!
Margaretha:
Anledningen till att han har övat så mycket och blivit så duktig är att både han och framför allt hans mamma Mirren, min yngsta dotter, ville att han skulle komma in på Lilla Akademien i Stockholm, den enda skolan för barn i Norden där man lägger huvudvikten vid instrumenten.
Intagning sker också redan till förskoleklass till skillnad mot t.ex. Adolf Fredriks musikklasser där man inte söker in förrän till årskurs 4.
I år var det över 350 barn som sökte till LA. 28 barn kom in, däribland vår Casimir. Det är bara en enda klass men är man väl inne fortsätter man där ända till studenten - om man inte tröttnar innan dess förstås.
Det är en fantastisk skola men det är ett hårt tempo med mycket övning på instrumenten tillika med körsång och ensemblespel. Varje termin ges också minst en offentlig konsert.
Man har naturligtvis alla andra ämnen också förutom sina tre privatlektioner i veckan i sitt instrument. Här kan du läsa om den: http://lillaakademien.se/
Kram från Ingrid
Men OJ! Ja, han ÄR verkligen så duktig!
Jag blir så imponerad. SÅ bra att han går på LA! Hoppas att detta intresse ska hålla i sig, men det gör det nog!
Kramar!
Annika:
Casimir älskar redan sin skola och har även hittat kompisar. Eftersom alla barnen har musiken gemensamt blir det nog extra sammanhållning bland dem. Deras fröken är extra mån också att ingen ska känna sig utanför.
Kramar tillbaka
Jag är bara inne och tittar till dig lite och hoppas att du har det fint i höstetider! Kram
Veiken:
Roligt att du tog dig tid!
Kram tillbaka
Vilken kille har jag ju sagt tidigare, ser ingen anledning att ändra på det omdömet.
Hans:
Ja, han tar sig. Han är väldigt söt också tycker hans mormor...
Ingrid
Roligt att du tittade in hos mig, alltid trevligt att få "kontakt" med en ny bloggare för att lära känna.
Håller med dig om att vi har en del gemensamt, vi kanske hittar fler saker framöver, vem vet.
Killen kommer att komma långt inom sitt område, han är duktig, jag tror jag vet vem han brås på.
Kram från Wiolettan.
Wiolettan:
Välkommen till min blogg. Jag tycker också att det är roligt att lära känna nya bloggare, i synnerhet de som är i "mogen" ålder. Har inte så mycket gemensamt med småbarnsmammor och "shopaholics"...
Jag lägger gärna till din blogg i min blogglista om du inte har något emot det.
Kram från Ingrid
Finaste pojken spelar så vackert! Tänk vad han har förkovrat sig och lärt sig så svåra saker redan!
Stolta kan ni vara Åsa och du. Kram till er båda
Eleonora:
Ja, han är fin, Casimirren. Och så söt också och väldigt allvarlig när han spelar. Omöjligt att inte älska honom!
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar