Risösundet i Sankt Anna skärgård. (Bilderna går att klicka större.)
Det här är en tanke som alltid slår mig när jag kommer ut till öarna i skärgården. Jag tänker på att de här öarna, skären och kobbarna fanns innan jag föddes och kommer att finnas när jag är död.
Kommer följande generationers människor att kunna sola på klipporna och uppleva samma skönhet och stillhet som jag gjorde en gång i tiden.
Inlandsisen slipade klipporna jämna på Alskär för många tusen år sen.
Man får hoppas att vår fina planet får leva vidare som den gjort från tidernas begynnelse...
32 kommentarer:
Det är något trösterikt över klipporna, de speglar tidens gång i allra högsta grad och framför allt en tid som inte är centrerad kring det egna jagets ganska så korta entré på jordelivet. Och så skönt att få se lite på klippor och blå vatten till skillnad från juleljus och grankvistar. Ha en riktigt fin julvecka Ingrid :-) Kram
Anna:
Roligt att du inte tyckte inlägget var helt malplacerat - jag hade först tänkt att stå över den här gången eftersom det var helt tomt i huvudet. Nästa lördag blir det lite enklare :-).
Kram tillbaka från Ingrid som tänker spela Koppången på orgeln med den kopplade pedalen i Rönö kyrka som postludium.
Underbart vackra bilder och fin text därtill.
Tack för att du visade det här !
Kram från
Eleonora
Klippa betyder så mycket ... dina klippor är vackra och beständiga. Nu har även jag tänkt till på dagens tema!
Hjo-Hjo och jag ska alltid gå längs Vättern och spana över på Omberg. Så har det visserligen inte alltid varit. Men ska bli. Kan inte tänka mig något annat. Vill inte.
Eleonora:
Det blir snart ljusare :-)...
Kram tillbaka från Ingrid
Aina:
Då ska jag gå in och läsa din blogg.
Ingrid
Hans:
Härligt att du är nöjd med ditt nya liv. Kan ju inte ha varit en helt lätt omställning att byta storstadslivet mot den lilla idylliska småstaden.
Ingrid
Inte mycket här i världen är som det alltid varit - men just klippor är nog det som kommer allra närmast. :) Så fint.
Väldigt fint också att få se och lyssna på gosskören.
Och Casimirs header - tänkte jag inte det, att han med den här tekniken borde åstadkomma något alldeles extra.
En helt underbar bild!!!
Berit E
Så vackra bilder! Ja, de är verkligen något som alltid varit och kommer säkert att förbli så.
God Jul och Gott Nytt År!
Hälsningar
Birgitta
Alltid är verkilgen ett relativt begrepp. Klipporna har sett ut så där väääldigt länge, verkligen alltid för många människogenerationer. Jag tänker ibland på min bekant som i mogen ålder tvingades gå undersköterskeutbildning efter många år som biträde och respiratorvakt och placerades på praktikplats på en avdelning där hon tjänstgjort som respiratorvakt några år tidigare. Den mycket unga undersköterskan som var hennes handledare visade en pryl varpå min bekant kommenterar "jaha, gör ni så numera". "Så har vi ALLTID gjort!" blev det tvärsäkra svaret.
Ja, dessa vackra klippor med all sin gamla historia har mycket att förtälja oss, men hur länge kommer de att finnas kvar och hur länge ska vi kunna njuta av dem. Svaren tror jag inte är skrivna än.
Jag har haft förmånen att segla en del i Sankt Annas skärgård och på plats mött flera underbara klippor. Just skönheten, stillheten och lugnet här ute uppskattade jag mycket, precis som jag uppskattat klipporna och hela Stockholms skärgård.
Men detta är bara till låns....
Ibkland känns det så.
Underbara bilder! Tack!
Kram!
Mycket i naturen har funnits länge, men man undrar verkligen hur länge det får finnas kvar. Fina bilder! Trevlig advent.
Berit:
Tack för rar kommentar! Det är så härligt med färg som omväxling i allt det gråmulna så jag kunde inte låta bli att lägga in Caspars målning som header.
Gosskören är helt underbar och då har jag inte lagt in de verkliga pärlorna som de äldre sångarna framförde. Det får bli till nästa år om Casimir flyttas upp till diskantkören.
Kram från Ingrid
Birgitta:
Jag får aldrig sådana tankar utom när jag är ute i havsbandet där det inte finns någon bebyggelse. Kanske någon gång när jag står framför en uråldrig ek.
Önskar dig också en God Jul och ett Gott Nytt år.
Kram från Ingrid
Olgakatt:
Jag lärde mig efterhand som lärare att ligga lågt när jag kom ny till en skola. Där var det verkligen så att man alltid hade gjort på ett visst sätt om man dristade sig att föreslå någon förändring. Efter ett halvår KANSKE de andra kollegorna slutade att betrakta en med stor skepsis. Här var det tvärtom :-).
Ingrid
Ditte:
Tack för din fina kommentar. Jag känner precis som du - samtidigt kan det kännas lite ödesmättat ibland. Just att man betyder så lite och lever en så kort tid jämfört med mycket i naturen.
Kram tillbaka från Ingrid
Gunnel:
Vi får hoppas att vår generation äntligen har tagit sitt förnuft till fånga så att följande generationer kan leva och bo som vi på vår underbara planet. Klimatavtalet har ju ingett ett visst hopp i alla fall.
Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År.
Kram från Ingrid
Mycket välfunnen vinkel på temat! Vi har några skyltar i mina hemtrakter i Dalarna där man visar hur det såg ut när inlandsisen drog sig tillbaka och det var skärgård där det idag är urberg och urskog. Det som ser ut som om det alltid funnits där blir med det perspektivet nytillskott i landskapet.
Fru Käffling visar underbara bilder från sommaren;) Så som det alltid varit - nej nej nej - om din planetönskan kan jag instämma. Den sista bilden har underbara formationer - tack för fin variant på temat!
kram
Ja klipporna har verkligen alltid varit, bortsett från inlandsisen men det var så länge sedan så det gills inte. Väldigt fina bilder och härliga klippor, lite avis blir jag när jag sitter här på tundran.
Sådana tankar brukar jag också ha om speciella ställen som du har i din skärgård.
Vi är vandrare som passerar och försvinner vidare medan bergen och klipporna består ( men det är också en relativ sanning, förstås). De förändras varje dag de också men är lite mera hårdhudade än vad vi är :)
God fortsättning på dagarna innan jul!
Så vackra bilder från klippor och skär. Det är något man saknar här på ön, det finns nästan inga såna är kobbar och skär. Här på västra sidan har vi Stora och Lilla Karlsö, men det är allt. Inte speciellt kul för de som satsas på en båt.
Ha en skön julvecka!
Kram, Ingrid
Dessa underbara klippor! Det är otroligt skönt att sitta eller lga på solvarma klipphällar och höra vågornas kluck! Så avstressande! Kramar.
Karin:
Det var inte särskilt välfunnet - jag var totalt renons på idéer denna gång. Men jag KUNDE faktiskt ha skrivit något om psalmerna till julnattsmässan och julottan som är sig lika år från år. Stilla natt på julnatten och Var hälsad sköna morgonstund på julottan.
Jag tror jag reserverade mig lite i inlägget genom att inte skriva att det ALLTID har varit så - vet ju inte vad som hände direkt efter Big Bang...
Ingrid
Tove:
Jag får ofta sådana tankar när jag ute i skärgården som jag skrev i inlägget. Hemma varierar sig tillvaron ständigt så liv och död funderar man inte så mycket på då.
Kram från Ingrid
englundskan:
Alltid med reservation för EFTER inlandsisen då :-).
Ingrid
PettasKarin:
Det är klart att det blir nya träd och buskar vartefter på klipporna och att dessa slipas ner mer och mer. Men det är ju ingenting som vi lägger märke till. Längst ute till havs är det ju heller ingen bebyggelse som stör.
Kram från Ingrid
Ingrid:
Öland och Gotland är så underbart vackra landskap utan någon skärgård att man inte saknar den det minsta. Det är ju fantastiskt att kunna möta en helt fri horisont som från Mirrfamiljens sommarställe på Öland t.ex. Bor man på Gotland ska man nog hellre satsa på en bil så man kan besöka allt intressanta platser som finns på ön.
Kram tillbaka från Ingrid
Veiken:
Jag håller med dig. Här är det inte särskilt trångt även under semestersäsongen till skillnad mot Stockholms skärgård. För det mesta kan man ha sitt skär eller sina klippor alldeles för sig själv.
Kramar tillbaka från Ingrid
Precis mina tankar när jag befinner mig i skärgården eller sitter på ett berg och funderar...
Underbara bilder och fin text!
Så duktig han är ditt barnbarn... såå jättefin header!
Önskar dig en God Jul!
Kram
Anki:
Tack för rar kommentar! Ja, det är lätt att fundera över livet och meningen med det när man är ensam i den storslagna naturen. Det vet ju du som verkligen är en naturmänniska.
Önskar dig också en God Jul.
Kram tillbaka
Skicka en kommentar