tisdag 12 april 2016

1264 Blåsippspromenad

I söndags gick Kent och jag årets obligatoriska blåsippspromenad ner till Husbyvik vid Slätbaken. Den lilla fina badplatsen som finns där med sandstrand har ännu inte öppnat och det är inte så många som hittar dit så här års. Det beror möjligen på att det är en ganska stor höjdskillnad från vanliga promenadvägen och dit. Det innebär att även om vägen ner är ganska lätt så är hemvägen desto jobbigare.


Utsikt över Slätbaken två kilometer från Mogata. (Bilderna går att klicka större.)

Backen bakom stranden brukar vara full med blåsippor - så även i år. Vädret var härligt med omväxlande sol och skugga och förhållandevis varmt. Hela promenaden är ungefär 4 km lång men tog nästan två timmar att gå eftersom pauserna blev många. Det var mycket som skulle fotograferas förutom blåsipporna. Utsikten över Slätbaken är vacker redan innan man kommer ner till stranden som synes ovan på bilden.


Favoritträdet skulle förstås vara med på ditvägen. Kent väntar tåligt på mig.

Några andra personer hade också tänkt samma tankar som vi, bland annat två hästtjejer, även om det kanske inte var blåsipporna som drog mest. Hästarna styrkte sig med vatten från viken, trots att det är en smula bräckt.


Hästarna gillar att vara i vattnet som synes.

Här kommer några fler bilder från promenaden.


Ekarna är i majoritet här nere.


Det är otroligt vackert med den kala eken (?) mot himlen. 


Men även en magnifik gran får plats.


Har har vi kommit fram till stranden. På andra sidan ligger Vikbolandet.


Kent på väg upp till blåsippsbacken.


Vi blir inte besvikna.


Den vackraste blomman av alla tycker jag.


Den dryga backen hem återstår.



Strax innan vi kom hem fotade Kent de här vitsipporna. 

16 kommentarer:

Gunnel sa...

Blåsippor har jag inte i närheten men däremot vitsippor. Jag får ta bilen och åka iväg till blåsippsstället och se hur långt det kommit där. Kram

Bloggblad sa...

Tänk, det måste vara nästan 35 år sedan jag badade med små barn i Husbyvik. Minns att det var rätt skuggigt där. Jag hade en kompis i Mogata (avflyttad sedan 25 år).
Blåsippan är en favorit för mig också. Nu väntar jag på backsipporna - de få som finns kvar här.

Eleonora sa...

Underbara promenadvägar och vackra bilder bjuder du på. Sipporna är det vackraste med våren - de blå och de vita.

Skön promenad fick ni - önskar jag kunnat haka på.
Kram rill er båda

Karin sa...

Fantastiskt fina bilder – där har du lite att måla!
Och blåsippor är ju så härliga med sina lysande vänliga ansikten. Underbart!

Musikanta sa...

Gunnel:
Vitsipporna brukar ju komma senare än blåsipporna, så det är nog hög tid för blåsippor också.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det är fint där med sandstrand och stora bryggdelar som låg uppdragna på land. Det verkar bli en stor brygga när de kommer i vattnet. Vi åker ju aldrig dit eftersom vägen är erbarmlig. Har fått punka där vid något tillfälle. Och att gå 4 km i hettan och i uppförsbackar är inget jag utsätter mig för med barnbarnen. Det får bli badet i Söderköping i stället i så fall.

Musikanta sa...

Eleonora:
Du hade nog - som jag - tyckt att det var väldigt långt och svettigt. Men blåsipporna måste jag bara se varje år.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Ja, det är verkligen vackert i våra omgivningar. Tacksamma motiv också, träden innan de fått löv. Det är möjligt att någon av bilderna blir en tavla så småningom. Jag har fler bilder...
Ingrid

Annika sa...

Men så fint, Ingrid!
Underbart.
Blåsippor och vitsippor står på min ständiga saknarlista. SÅ, SÅ vackert!!!
Vilken härlig promenad ni fick!
Kramar!

Annika sa...

Fantastiskt vackert, alltihop - speciellt blåsipporna. Men ekbacken är fin den med. Jag minns hur det var att komma med bilen ut från Söderköping mot S:a Finnö (där släktens sommarnöje var och är) när våren just hade kommit . . . den där fösta glimten man fick av vattnet då man visste att man snart skulle vara framme :) .
Kram.

Musikanta sa...

Annika:
Det är nog bara här uppe i den kalla nord som det finns sippor. Inte tror jag att det finns några i Italien eller Frankrike. De länderna ligger väl ungefär på samma breddgrad som Washington, eller?
Jag älskar blåsippor - mina absoluta favoritblommor.
Kramar tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Annika CA:
Så roligt att du har minnen härifrån! Vi har också sommarställe ute i skärgården men vi åker till norra Finnö istället. Ön sommarhusen ligger på (jag har två bröder med familjer som också bor där på sommaren) heter Äspholm och man kommer dit genom att åka till Wrångö för att sedan åka båt ut till ön. Avtagsvägen åker man förbi när man åker till södra Finnö.
Kram tillbaka från Ingrid

Ditte sa...

Vilken trevlig vandring! Och så fint att kunnna gå längs vattnet. Jag dras ju som en magnet till alla vatten och hav, där ett sådant finns.
Jag förstår att vandringen tog tid för det blir ju många fotostopp.
Även här i områdena är breder nu blå och vitsipporna ut sig i backarna och det är så vackert.
Blåsipporna är jag också väldigt förtjust i och du har verkligen lyckats fånga dem.
Jag har för många år sedan varit i Slätbaken, sommartid, men har ingen uppfattning idag hur det ser ut. Men jag skulle gärna göra ett nytt besök där just i sommar.
Tack för denna vandring!
Kram!

Musikanta sa...

Diite:
Den ser nog ut ungefär som det alltid har gjort - Slätbaken. Det är mycket liten bebyggelse häromkring - Husby slott äger alla markerna omkring Husby vik och de aldrig haft några tomter till försäljning. Så det är en väldigt orörd kustremsa just där vi bor.
Du är välkommen hit om du har vägarna förbi!
Kram tillbaka från Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Så vackert!

Musikanta sa...

Aina:
Tack!
Ingrid