1766 Moln

Jag håller på med en tavla med Stegeborgsruinen. Det är mycket himmel och jag hade tänkt mig att måla dit några moln för att göra tavlan lite mer spännande.

Bilderna går att klicka större.

Så jag gick in på Pinterest och hittade några konstnärer som på diverse videofilmer visade hur man skulle måla moln Det verkade inte så svårt men jag tänkte att jag måste öva några gånger först innan jag målade dit sådana på min stora, ännu tomma himmel.

Jag gick också ut och fotade moln under mina promenader. Inga moln ser likadana ut, det kunde jag i konstatera. De är för det mesta lite grå i nederkanten utom när det är väldigt soligt, då är de vara helt vita. Men eftersom tavlan är en hösttavla borde molnen vara lite mörkare.

 Det första av otaliga försök att måla moln. 

En av videokonstnärerna upplyste om att det kanske inte gick att få till ett bra moln första gången utan att man måste försöka tre fyra gånger. Jag har försökt ett massor av gånger utan att det blir bra moln för det. Men skam den som ger sig – jag får öva mer så kanske det ger sig med tiden. Än så länge får tavlan vara utan moln.

Ett av de senaste molnförsöken.

Och ännu ett...

1761 Utflykt till Å kyrkoruin.

Något måste man ju hitta på i dessa coronatider och man kan ju alltid göra en utflykt. Trots att förmiddagen var lite mulen bestämde vi oss ändå för att åka iväg efter lunch. Målet var Å kyrkoruin på Vikbolandet och som Kent gärna ville besöka igen. Och eftersom jag inte har något som helst minne av att ha varit där ( som Kent påstår) åkte jag gärna med.

Å kyrkoruin på Vikbolandet. (Bilderna går att klicka större.) 

På 1100-talet började man bygga stenkyrkor i Sverige men under 1800- talet, när folkmängden ökade i antal, byggde man nya större och de gamla stenkyrkorna fick förfalla. Alla inventarier flyttades till sockenkyrkan som ligger några kilometer därifrån. Som man kan se finns det inte mycket kvar av den gamla kyrkan mer än de två gavlarna, lite av långväggen och stenmuren omkring det som en gång var kyrkogård.

Här har man försökt att stabilisera väggarna med tegel för att inte allt ska rasa ihop.

Här får man kliva upp och in i den gamla ruinen på egen risk.

Egentligen borde den här ruinen vara en sensation eftersom världens äldsta man ligger begravd här. "Så vitt kännt är" har man tillagt för säkerhets skull. Denne lantbrukare Jon Andersson var enligt dödboken i Å född 1582 och dog inte förrän 1729. Således blev han hela 147 år. Några gravstenar syns inte längre på ödekyrkogården men de finns under gräset.

Dagen visade sig bli en helt underbar vårdag med en fantastisk vårgrönska runt kyrkan. Eken är som vanligt långsam, både att slå ut och fälla sina löv. Den här gamla eken har sett många många människor komma och gå till kyrkan under århundrandena.

Rundvandring runt den gamla kyrkoruinen.

Kent, som alltid utrustad med kamera,  har tagit flera av fotona i inlägget.

Vårlig grönska.

Gullvivor i mängder överallt.

På hemvägen åkte vi med stegeborgsfärjan över Slätbaken och jag passade på att ta några foton av ett av mina favoritmotiv - Stegeborgs slottsruin, som jag målat av vid ett par tillfällen. Just nu håller jag på med ännu en tavla från ett foto som jag tog för några år sen, denna gång i höstfärger.

Stegeborgs slottsruin sett från färjan över slätbaken. 

Här är det motiv som jag tänkt ska bli en tavla så småningom. 

1329 Tovning på Stinsen i Söderköping

Lördagen på Stinsen i Söderköping blev trevlig och omväxlande för mig. Jag fick lära mig något nytt - tovning - Martin kom och hälsade på och jag sålde två tavlor.

Koncentrationen är total och intresset på topp i det angränsande rummet till utställningslokalen. (Bilderna går att klicka större.)

Stegeborgs slottsruin var den ena tavlan jag sålde och...

...Skällviks kyrka den andra. Här har den konstnärliga friheten spelat in.

Jag är så glad och tacksam över att någon överhuvudtaget vill ha en tavla av mig på sin vägg och att jag dessutom får lite pengar för den. Mina priser är inte precis i Lars Lerinklassen, men det blir till lite färg i alla fall.

Martin E. hade tagit sig tid och åkt från Norrköping bara för att komma och hälsa på mig och titta på mina tavlor. Han var nyfiken på lilla Söderköping också, jag tror att det var första gången han var här. Så det blev en promenad för honom upp till Kanalen efter besöket hos mig.

En trevlig pratstund med Martin gjorde att dagen gick lite fortare.

Konstnären Anna-Lena Rydberg blev en ny trevlig bekantskap för mig. Det var hon som skulle svara för lördagens begivenhet för barn med rubriken Barnsliga Lördagar - Skapande verksamhet som äger rum varje lördag klockan 14 på biblioteket.

Anna-Lena Rydberg jobbar också som bildlärare på Kulturskolan i Söderköping.

Strax före klockan 14 fylldes utställningslokalen av förväntansfulla barn och föräldrar på väg till den angränsande lokalen där Anna-Lena redan plockat upp skålar med ullmaterial i vackra färger till tovning. Jag har ju sett tovade alster tidigare men hade faktiskt ingen aning om hur det gick till.

Ett jättefint landskap har Konrad snitsat till med nål och ulltottar.

Arvid visar stolt upp sitt konstverk.

Jag fick en grundlig lektion i hur det går till att tova. Man måste ha tålamod, det blir hundratals små nålstick i ullen på ett underlag innan man kan få till någonting. Anna-Lena hade med sig kakformar som blev till små hjärtan eller gubbar. Anna-Lena tipsade om att  man kan köpa ett paket på Korps i Söderköping med allt som hör till en liten tovad bild. Ska kanske pröva det till barnbarnen.

Klara och Milton har skapat underbara små tavlor med får och landskap. 

1325 En överraskning

När jag igår kom upp till utställningslokalen på Stinsen i Söderköping där mina tavlor visas till den sista september, möttes jag av en överraskning. Jag berättade ju om i mitt förra inlägg om att jag fått besök av en journalist på tidningen Folkbladet, men inte kunde jag drömma om att jag både skulle komma på första sidan på tidningen och få ett reportage inne i tidningen.

Patrik Selsfors tog både bilder och skrev reportaget. Bilderna går att klicka större men om det är svårt att läsa har jag lagt in länken till Folkbladet där den går att läsa här nedanför.

Det var Micke, den hjälpsamma och trevliga vaktmästaren på Stinsen som redan varit och kopierat sidorna till mig och lagt på det gamla bordet där jag har mina övriga attiraljer. Tack Micke, vilken överraskning! Artikeln ligger nu också ute på Folkbladet. Här kan man läsa den om man har lust.

Extra glädjande var ju förstås att jag fick sälja två tavlor till - Stegeborgs slottsruin här ovan var en av dem.

Jag har fått ett så fantastiskt bemötande av alla på biblioteket så det är en ren fröjd att komma dit. Glada leenden överallt och personalen hjälper till så fort det är någonting som man behöver. Även om de flesta besökare bara tittar sig omkring får jag många glada tillrop och spontana positiva kommentarer. Det värmer och uppmuntrar till ett vidare måleri. Nu, när jag inte har min kör längre, måste jag ju roa mig med något annat.

Min bloggvän Marianne alias Bloggblad och Elisabeth en av mina f.d. körsångare, tog sig tid att sitta och prata en god stund. Kul att ni kom och tittade in!

Många besökarna tar sig också tid med en liten pratstund om allt mellan himmel och jord. Det är nästan det roligaste av allt att jag på de här tre dagarna lärt känna flera personer som jag haft så trevligt utbyte av. Dessutom är det ett stort rum innanför utställningslokalen där det pågår olika föredrag strax innan biblioteket stänger. Alla som är med på de här samlingarna måste ju gå igenom utställningslokalen och många tar sig tid då att titta runt innan föredraget eller samtalet börjar. Här på landet kommer ju folk i allmänhet en kvart före utsatt tid så vi hinner prata lite också.

Igår var jag och lyssnade till Stig Jacobsson som kåserade om Musiken i Romantikens Prag med inslag av musik och idag var det ett öppet samtal i  Filosofiskt Forum som leds av Lars Sundberg från Norrköping. Det är helt gratis. Jag tänker vara med på samtalet nästa onsdag eftersom det verkade intressant. Idag rörde sig samtalet om Godhet och nästa onsdag är ämnet Integration.

1310 Farväl till sommarjobbet

Så var det slut på sommarjobbet som kantor - mest ute på Vikbolandet och i Arkösunds skärgård. Jag har spelat på sex friluftsgudstjänster, en högmässa och två dop. Helgen var mycket intensiv med två dop och två friluftsgudstjänster.

Vackra gamla villor i Arkösund som beboddes av grosshandlare och andra förmögna Norrköpingsbor på somrarna. Numera är villorna permanentbostäder. (Bilderna går att klicka större.)

Det började med att jag spelade på ett dop i Börrums kyrka på lördagen. På söndagen var det först en friluftsgudstjänst på Arkö hos Eva Wahren, sen ett dop i Jonsbergs kyrka och efter det ännu en friluftsgudstjänst i Segerbo nära Rönö.

Hamnen i Arkösund. Vi väntar på att få gå ombord på Estelle av Östergötland. Det är mulet men när vi kom fram till Arkö tittade solen fram.

Vi åkte med båten Estelle av Östergötland från Arkösund klockan 10 tillsammans med andra församlingsbor och sommargäster. Tore Torbo, min vän sedan många år, var tjänstgörande präst vid alla tillfällena. När vi kom fram mötte oss Eva vid bryggan med sin fyrhjuling så Kent slapp att bära den tunga synten ända upp till ladan där vi brukar hålla till. Kanske är det en halv kilometer dit. En av damerna och kassarna med psalmböcker fick också åka med.

På väg till friluftsgudstjänsten.

Det blev vackert väder sedan hela dagen och medtagna jackor och koftor behövdes inte. Eva hade som vanligt ordnat med bänkar och i ladan, där jag brukar stå och spela, var det uppdukat med kaffe och sockerkakor. Som vanligt, säger jag, eftersom det är sjunde året i rad som jag spelar på Arkö.

Ljungen har börjat blomma och rönnbären lyser röda.

Här syns alla som kom med båten men på berget bakom mig, där jag står och fotograferar före gudstjänsten, har en hel del sommargäster som bor på ön tagit plats.

Min gamla vän Eva och jag var klasskamrater på flickskolan i Norrköping under fem år så vi känner varandra ganska väl.

Eva och jag. (Kent tog bilden.)

Eftersom gudstjänsten började klockan 11 och Tore och jag hade ett dop klockan 13 i Jonsbergs kyrka, kunde vi tyvärr inte stanna kvar och fika - det trevligaste på alla friluftsgudstjänster. En extra båt var beställd till klockan 12 som skulle ta Tore, Kent och mig tillbaka till Arkösund.  På den hade vi också sällskap med Marianne och hennes man som varit på besök på Arkö. Resan gick fort eftersom Marianne och jag hade mycket att prata om.

Här säger vi adjö till Arkö för det här året och Eva ska köra ner Kent och mig och alla grejorna till båten. Tore fick inte plats men han gick ungefär lika fort som fyrhjulingen körde. 

Jackorna behövs eftersom det blåste bra som synes. (Kent tog bilden.)

På hemvägen for vi förbi Viskärs fyr som jag har haft som motiv till en av mina tavlor. (Kent tog bilden.)

Nästa stopp var Jonsbergs kyrka där det skulle bli dop. Jag spelade Äppelbo in och Lilla Idas sommarvisa ut. Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär som psalmer. Det var ett tag sen jag spelade på en "riktig" orgel, det var härligt. (På högmässan i Rönö, där jag spelade förra helgen, finns en mycket gammal orgel men den har en kopplad pedal så det är inte samma sak. D.v.s. pedalen kopplas till manualen och man kan alltså inte spela en tredje orgelstämma på den.)

I Segerbo, Rönö hembygdsgård som ligger mitt i skogen en bit från Rönö, skulle vi ha nästa friluftsgudstjänst. Det tar en stund på krokiga väger att ta sig dit, men arrangören var förvarnad och vi anlände dit fem minuter försenade. Alla satt snällt och väntade på oss.

Många trofasta församlingsbor återkommer år från år till friluftsgudstjänsten. Jag tror jag spelat där åtminstone fyra somrar tidigare. (Kent tog bilden.)

Jag spelar tydligen introt till en psalm eftersom Tore inte sjunger med. (Kent tog bilden.)

Tore och jag har jobbat ihop många, många somrar och även julottor. Vi känner varandra väl vid det här laget och jag får alltid förmånen att ta ut psalmer när vi jobbar ihop. Den här gången blev det bland annat Guds kärlek är som stranden, psalm 289 och Ylva Eggerhorns fina Var inte rädd, psalm 61. Vi avslutade med en av de nya sommarpsalmerna nr 752, Över berg och dal. Konstigt nog finns den bara att lyssna på på Youtube med cello eller orgel. Något för en bra kör att sjunga in och lägga ut kanske? Vad säger du Anna?

Vi hann precis med fyrafärjan över till Stegeborg och var hemma igen vid halvfem-tiden. Då hade vi varit hemifrån i nästan åtta timmar.

Kent tog bilden precis innan färjan skulle gå. Muren vid Stegeborgs slottsruin är lagad så det ser fint ut igen. Jag tröttnar aldrig på det motivet. (Kent tog bilden.)

1276 Kultur i Skymning

Varje år en lördagskväll i maj anordnar Söderköpings Konstförening en konstrunda i vår lilla stad med titeln Kultur i Skymning. Alla konstnärsateljéer och även kyrkan är öppna mellan klockan 18 och 23 och samtidigt kan man gå en tipsrunda med en tipsfråga att svara på på varje ställe. Man kan vinna priser i form av tavlor och keramik, vilket brukar locka ganska mycket folk. (Kent tog de flesta bilderna i det här inlägget.)

Några av besökarna som deltog i vår egen tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi, som är ett gäng som kallar sig för Söderköpingsmålarna, fick inte vara med i den allmänna tipsrundan - vi är ju bara glada amatörer bevars - så vi anordnade själva en egen liten tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan, där vi hade vår utställning. Det var uppenbarligen populärt eftersom vi hade många besökare under kvällens lopp. Alla vi som deltog i utställningen hade också skänkt var sin tavla som pris.

Britt i färd med att hänga sina tavlor i Vidarlokalen på eftermiddagen.

Vi var där redan vid tretiden på eftermiddagen för att göra lokalen i ordning och hänga våra tavlor. Nina hade ordnat med dricka och tilltugg och hade även gjort en banderoll som hängdes upp utanför ingången. Söderköpingsmålarna med stora bokstäver.

Nina hade både ordnat drycker och annat tilltugg för hugade besökare. Hon hade också gjort frågorna till vår egen tipspromenad.

Nina bredvid sina tavlor. Hon är inne i en "djurperiod" just nu som synes.

Inger målar landskap, blommor och fåglar.

Gunilla har målat sedan hon var nio år och är vår nestor i målarcirkeln. Hon har haft många utställningar själv genom åren. 

Marianne målar både i akryl och i akvarell. Motiv från landskap och från skärgården. 

Vår nyaste och yngsta Söderköpingsmålare är Jali som kommer från Afghanistan. Han är 15 år och redan en duktig konstnär enligt min mening. Jali målar i olja till skillnad från oss andra som målar i akryl.

På fredagkvällen kom jag inte i säng förrän efter midnatt eftersom Kent och jag tillverkade ramar till sju av mina tavlor som jag skulle ha med på utställningen. Lördagsmorgonen tillbringade jag med att måla ramarna vita. Här nedan kan man se resultatet.

Här är framsidan av min utställningsskärm.

Stegeborgs slottsruin på staffliet. Jag upphör aldrig att fascineras av detta motiv. Översta tavlorna på skärmen är målade utifrån foton som jag fått av Kerstin på Öland. Tack Kerstin! Även det lilla huset till höger är från Öland - från Högby fyr efter ett eget foto. Blommorna i bergsskrevan är från ett eget foto på Arkö utanför Arkösund.

Baksidan av skärmen. 

Motivet till trädet från har jag fått från min bloggvän Klimakteriehäxans. Tack mina bloggvänner för att jag får låna era foton att måla efter! Vintertavlan är en av de allra första tavlorna jag målade. Flickorna är inspirerade av Agda Groth, chefredaktören som gjort omslagssidorna till tidningen Charme från 20-talet. Dessa omslag hade bara tre färger - vitt, svart och en färg, mestadels rött eller gult så färgerna på tavlorna är påhittade av mig.