Som synes är det fullsatt i församlingshemmet - drygt 100 personer får plats. (Bilderna går att klicka större.)
Det var extra högtidligt eftersom jag skulle avtackas efter att ha lett kören under två år. Efter moget övervägande och kanske för att jag missade tre av de yngsta barnbarnens konserter i julas på grund av körens engagemang, har jag bestämt mig för att sluta som körledare. Dessutom har jag känt att så här mycket bättre kan det inte bli. Och man ska ju sluta när det är som bäst!
SPF:s möten i Söderköping är mycket populära. Föreningen har nu drygt 500 medlemmar men det är bara 100 som kan få plats att vara med på mötena tyvärr. Så det gäller att vara snabb att boka biljett.
Jag blev presentad med en väl tilltagen musikcheck och en orkidé från SPF. Tack så mycket SPF - nu måste jag bara åka in i höst och gå på någon konsert på vår tjusiga konserthall - De Geerhallen. Det blir så sällan av när man bor en bit från stan ute på landet. Svårt med parkering på kvällarna också. Men, som sagt, nu ska det ske så småningom!
I sommar fyller jag 80 år. Sedan jag blev pensionär 2001 har jag jobbat hela tiden. Dels som vikarierande kyrkomusiker och dels som körledare. Så det känns bra att lugna ner sig lite och få ägna sig åt sina fritidsintressen, som det brukar heta. Visserligen har jag många friluftsgudstjänster inbokade i sommar, men det är inte särskilt jobbigt - mest kul. Det blir inga Bachpreludier som man behöver träna på på synten utan lite sådant som jag inte behöver noter till. Folkkvisor och andra visor som passar ute i naturen. Förutom psalmer förstås.
Idag har det varit avslutning för Sankt Ragnhildskören, även den i Sankt Laurentii församlingshem Med sedvanlig jättegod tårta som Asta bakat.
Här har kören tagit plats vid långbordet. Åke och Kurt i förgrunden.
Asta har bakat den fina tårtan som räckte till alla och blev över. Här förser sig Kurt med en bit.
Efter att ha sjungit en timme kom Kent med kameran för att föreviga den allra sista repetitionen med mig som körledare. Ett framträdande har vi dock kvar den 20 maj när vi ska sjunga på Blå Portens äldreboende här i Söderköping.
Från vänster i första raden: Lizzie, Marianne, Asta, Ingrid, Ingegerd, Gun-Britt, Margaretha, Gunnel W. Gunnel S. och Yvonne. Från vänster i bakre raden: Gudrun, Kristina, Catharina, Britt, Anna-Lisa, Monica, Gun, Eva, och Elisabeth. Från vänster i bakre raden: Jan-Olof, Gunnar, Kurt, Janne, Göte och Åke. Saknas Birger och Fritz.
Asta, jag och Yvonne efter avtackningen.
Det har också Yvonne, som har lett vår stretching innan vi börjar sjunga och varit dirigent under våra repetitioner och framträdanden. Kören blev många snäpp bättre sedan jag kom på att hon var bra på att dirigera förutom på att sjunga solo och läsa noter. Det är inte en enda punktering som undgår hennes ögon. Jag spelar ju ofta utan att titta på noterna så det blir ibland inte precis som det borde vara och som det står i noterna. Tack Yvonne för hjälpen!
Här kommer ett par videoklipp både från vårfesten och vår köravslutning idag. Kent spelade in oss.
Yvonne och Åke sjunger verserna I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo. De har funnit varandra genom kören irl också och inte bara i visan!
Nu går sista visan - jag kommer att sakna er!
27 kommentarer:
Härligt att få några glimtar från ditt körliv.
Men för att sjunga på sista versen verkar ju både du och körerna väldigt alerta:)
Kul och klokt att prioritera det du ännu hellre ägnar dig åt. Misstänker att det blir barnbarn och måleri.
Vilket fint inlägg! Jag kan tänka mig att ett vemod präglar köravslutningen, besynnerligt vore det väl annars. Men även roliga plikter är plikter och det kan ju ligga en vinst i att få utöka den egna, fria tiden. Och du lär knappast hinna med att få långtråkigt, om jag får gissa. Kanske ökar produktionen vid staffliet nu också? ;)
Vad fint att få vara med här! Och "Nu går sista visan" är en så vacker sång och passade väldigt bra.
Jag förstår at det var med blandade känslor un bestämt dig för att sluta som körledare och jag vet att du är mycket uppskattad.
Men som du själv säger är det bäst att "sluta på topp".
Och alla fina minnen har du och tar du med dig.
Stor kram från mig.
Du är värd all beundran!
Det var ju en strålande avslutning! Jätteroligt för dig att få avsluta på det sättet.
Sista visan, den sjöng vi med Carl-Anton när han gästade Halsbandet. Det var lite speciellt på festen efteråt när vi stod i ring med honom och sjöng den.
Karin:
Tänk att du kunde gissa det, haha! Kören fortsätter under en annan körledare i höst som väl är.
Ingrid
Ronny:
Absolut - jag har inte haft så mycket tid åt måleriet på sistone. Men nu ska Söderköpingsmålarna (jag har hittat på namnet på studiecirkelsgänget - kan Skagenmålarna kan väl vi?) ha utställning på vår lokal Vidar lördag 21 maj. Då är det ett evenemang som heter Kultur i skymning där konstnärerna håller öppet i sina ateljéer ända till kl. 23 på lördagkvällen. Tipspromenad också. Brukar vara mycket folk ute.
Ingrid
Ditte:
Det kändes perfekt att sluta här. Då kan ju förhoppningsvis alla i kören bara ha goda minnen av mig. Kören fortsätter som väl är under en annan körledare så jag behöver inte ha så dåligt samvete.
Kram tillbaka
aina:
Tack för rar kommentar! Nu blir det måleriet som får lite mer tid :-).
Ingrid
Bloggblad:
Jag glömde skriva att det var Carl-Anton som hade komponerat den här vackra visan. men det vet väl alla? Kan förstå att det kändes extra härligt att stå där tillsammans med honom och sjunga den. Vi sjöng också Lasse Berghagens Sträck ut din hand som lät fint också. Men jag kan ju inte lägga ut hur många videosnuttar som helst.
Har lyssnat på I en röd liten stuga och förstår att ni har roligt i kören. Hoppas du får tid till alla evenemang med barnbarnen nu. Som pensionär på riktigt.
Hans:
Ja, tiden med kören har gått väldigt fort. Nu ska jag som du säger bli pensionär på riktigt. Fast inte förrän i höst eftersom jag har hela sommaren fullbokad med friluftsgudstjänster på söndagarna.
Ingrid
Så fint, Ingrid!
OCH jag förstår att du kommer att sakna, och de kommer att sakna dig.
Jag tycker SÅ mkt om "nu går sista visan", och så passande att ni hade den med.
Skönt med lite pensio-liv även om du har fullt upp i sommar.
Kramar från mig!
Allt roligt har ju ett slut, och du har så mycket annat trevligt och intressant att ägna dig åt. Sådant du vill ge ännu lite mer tid än du nu hinner. Så där väldigt stillsamt tror jag knappast att du kommer att leva i fortsättningen heller, men kanske lite mindre schemalagt. Låter förträffligt. :)
Berit E
Det är underbart roligt att jobba med kör men det tar också väldigt mycket tid. Jag förstår verkligen ditt val men förstår också att det är med en hel del vemod! Men så härligt att få mer tid för de små och för måleri som jag antar att det kommer att bli en del av - förutom pianospelet! Övar du lika flitigt fortfarande? Kram
Vad fint! Blir du 80 i sommar!? Jag hade gissat på max 60. Och du har jobbat på i ytterligare femton år efter pensionen? Plus målat, vikarierat som kantor och umgåtts med barnbarnen och drivit bloggen. Vilken järnkvinna du är, Ingrid! Nu går sista visan är en fin sång. När jag gick i trean hade alla skolorna i min hemstad någon sorts gemensam jättekonsert. En av sångerna vi lärde oss och sjöng då var just den.
Kram
Tänk vad många olika faser livet består av. Härligt att kunna bestämma själv när det är dags att sluta med en och gå vidare till nästa. Nu blir det spännande att få rapporter från ditt "nya liv".
Kram /Kerstin
Så underbart fint du blev avtackad och jag förstår att kören nu är ledsen att ha mist dig, men tacksamma för allt de fått lära sig under din ledning. Fina bilder som Kent tagit och alla herrar o damer ser så trevliga ut. Och tänk att litet kärlek ha spirat i kören också - låtar gott.
Jättefin konsert vi var på förra fredagen. Så upplyftande och trivsamt det var. Tusen tusen tack.
Hoppas vi ses snart i Sthlm igen.
Kram kram från
Eleonora
Berit:
Jag ser äntligen fram emot att inte ha någonting inbokat i veckorna. Jag får akta mig noga för att inte engagera mig i något annat :-). Jag har ju inte ens varit helt fri på sommaren tidigare. Det ska bli skönt att helt rå om sin tid!
Ingrid
anna:
Jag försöker att öva minst en timme om dagen och jag tycker att det ger resultat. Det är säkert bra att hålla fingrarna igång också vid min ålder! Just nu spelar jag en sonat av Mozart i B-dur som jag tycker är fin.
Det känns som om kören var ett avslutat kapitel för min del. Man kan inte variera sig i det oändliga. Det går väl an att vara kyrkomusiker, då har man ständigt repertoaren ganska klar. Men här gällde det att hitta på nya sånger - lättsjungna - för varje tillfälle. Och som de duktiga sångare som jag hade i kören tog det inte många minuter innan de kunde sjunga visan helt OK. Jag behövde ju inte repetera stämmor heller...
Kram tillbaka
AnnikaCA:
Sista visan passade ju alldeles utmärkt vid det här tillfället. Jag gillar den också. Känner att när man har blivit så gammal som jag är det dags att trappa ner och göra lite vad som faller en in. Jag har ju vikarierat som kantor, tagit fil.kand.examen efter att jag gått i pension så nu tar jag lite ledigt. Statistiskt har man ju inte så många aktiva år kvar. Bloggen och måleriet tar tid så jag blir inte sysslolös :-). Plus de yngsta barnbarnens alla konserter!
Kram tillbaka
Kerstin:
Det kommer strax en rapport från de senaste dagarna i Stockholm där jag har bevistat fyra konserter och en operaföreställning på sex dagar! Man ska sluta när det känns som bäst - det har jag alltid tyckt!
Kram tillbaka
Eleonora:
Så roligt att du kunde vara med. Jag vet ju att du uppskattar musik och det är ju en fröjd att se och lyssna till de här fina gossarna. Även om man inte har barnbarn med :-).
Underbart att kören gett upphov till en så fin relation också som mellan Yvonne och Åke! Det känns helt underbart! Men jag hoppas verkligen att kören fortsätter under en annan körledare - de sjunger jättefint och det är en härlig stämning i kören.
Kram
Annika:
Man måste veta när det är dags att sluta. Jag kände det som om det var på topp och då kändes det bra att lämna. Nu är det ett nytt liv som börjar när jag inte är bunden av någonting alls. Har ju inte upplevt det någonsin!
Kramar tillbaka
PS. Jag stavade fel på Annika, så därför kom inte kommentaren förrän här.
underbar båt-header!
Hannele:
Tack för uppmuntrande kommentar. Jag ska ha med den till vår utställning i Söderköping på lördag.
Kram
Skicka en kommentar