tisdag 12 juli 2016

1299 Wiraspelen

Mirren har en aldrig sinande förmåga att söka upp trevliga och intressanta evenemang på nätet lämpliga för både vuxna och barn. Denna gången hade hon hjälp av Caspars mentor Selma, som spelar oboe i Wiraorkestern och som tipsade henne om Wiraspelen som äger rum varje sommar i närheten av Åkersberga.


Patron kommer med sin dotter Patronella för att inspektera  Wira bruk som han äger. (Bilderna går att klicka större.)

Kent och jag åkte med Casimir upp till Stockholm i fredags, dels för att fira barnens födelsedagar en gång till på lördagen, dels för att få följa med på Wiraspelen på söndagen innan vi åkte hem till Mogata igen. Det blev en upplevelse som jag aldrig glömmer. Bara det gamla bruket och naturen omkring var en upplevelse i sig. Vi hade också tur med vädret, vilket naturligtvis hjälpte till att förhöja stämningen eftersom spelen tilldrog sig utomhus.


Lång kö i väntan på att bli insläppta på Isaks äng. Caspar, Casimir, Mirren och Kent har tydligen börjat röra på sig. 


Fullsatt på läktarna.

Redan en halvtimme innan vi kom sträckte sig kön långt upp på gårdstunet. En kvart i fyra öppnades grinden till Isaks äng som var teaterscenen. Det blev så småningom helt fullt på läktarna från vilka man hade utmärkt koll på ängen och på alla som uppträdde där. Och det var åtminstone ett hundratal sångare, musiker och statister. Fantastiska artister som både kunde sjunga och agera och en kör och duktiga musiker som ackompanjemang i bakgrunden! Selma som spelade oboe i orkestern inte att förglömma.


Spelen har börjat.


Patron har jagat upp sig över smedernas trots och fått ett slaganfall och dött. Här bärs han bort av några smeder. Pastorn följer med.

Den röda tråden var förstås historien om Wira bruk där man smitt värjor och liar sedan mitten av 1600-talet. Smederna hade huvudrollen tillsammans med fruar och döttrar och då och då sprängde kungens knektar fram i galopp över ängen. Själva spelen var en saga om lycklig och olycklig kärlek och flera dödsfall på ängen inträffade under de dryga två timmar som spelen varade.



Utsikt från träbron över forsen som leds i trärännan vid den gamla smedjan.




Här forsar vattnet fram i bäcken.

Det var den sista gången för i år som spelen gavs denna söndag, men nästa år återkommer Wiraspelen som vanligt. Intressant att se att så många barn satt helt trollbundna under föreställningen. I pausen och före och efter föreställningen kunde barnen titta på nykläckta kycklingar och kunde klappa små grisar och stora hästar.


Mirren med barnbarnen och Caspars mentor Selma, som spelar oboe i Wiraorkestern. 


Klara för hemfärd.




Videosnutt från en av öppningsscenerna. Lägg märke till hur skådespelarna står blickstilla under talet!

11 kommentarer:

Monet sa...

Såå roligt att ni varit där. Wira Bruk är och har varit ett kärt utflyktsmål sedan mina barn var små och vi bodde i Åkersberga. Även under våra senare skärgårdsår på Yxlan har vi ofta varit där. Underbar kaffestuga och fantastiskt fint litet museum också, lagom att besöka när inte spelen pågår. Ni såg väl också vackra RoslagsKulla kyrka vid avtagsvägen. Jarl Kulle ligger begravd där. Och i närheten finns den fantastiskt barnvänliga och kristallklara sjön Largen, hälsa din dotter det!

Annorlunda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Musikanta sa...

Monet:
jag ska vidarebefordra kommentaren. Mirren tackar så mycket och har redan bestämt sig för att åka dit nästa år också.
Kram tillbaka från Ingrid

Ditte sa...

Vad trevligt! Här har jag varit många gånger, men nu är det några år sedan senast. Festligt är det verkligen!
Härliga bilder!
Roligt att barnbarnen också tyckte om föreställningen, nog så viktigt.
Jag var på Dalhalla i helgen och såg Malena Ernman och Sarah Dawn Finer med otroligt skickliga musiker och det var något helt utöver det vanliga. Fantastiskt! Dit kommer jag att återkomma.
Kram!

Musikanta sa...

Ditte:
Ja, det förvånade mig att barnen - även andras - tyckte det var roligt och intressant. Alla ungar satt stilla och lyssnade och tittade efter vad jag kunde se. Vi hade ju tur med vädret också - lördagen före hade det spöregnat.
På Dalhalla har jag tyvärr aldrig varit men kan tänka mig att det var en underbar upplevelse. Där betyder väl vädret också en hel del, antar jag.
Kram tillbaka från Ingrid

Bloggblad sa...

Låter supertrevligt! Jag älskar såna historiska teaterföreställningar med lokal förankring. Finns en del här i trakten också. Förra året var vi på en i Yxnerum när regnet vräkte ner under hela föreställningen... Men faktiskt, det störde inte publiken. Alla satt invirade i regncaper och filtar, och i och med att man då inte såg något av övriga publiken, kändes det som att vara med i föreställningen mycket mer. De stackars skådisarna hade nog inte hållit med...de rann nästan bort.

Ni hade verkligen tur med vädret!

Karin sa...

Men vad roligt! Jag har funderat på vad det där Wira bruk är för något, när jag sett affischer på stan, men aldrig ens kommit så långt att jag kollat. Nu vet jag att det kan vara en bra idé att planera in en utflykt med barnbarnen nästa sommar! Och att man bör vara ute i god tid... Tack för tipset och trevligt inlägg, som vanlig!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Dagen före hade det varit mycket regn så en hel del av publiken hade redan varit där en gång. Kanske de hade fått gratis inträde? Vi hade inte med oss några regnkläder så det var tur att det var fint väder hela tiden. Det var verkligen en upplevelse - duktiga skådespelare och duktiga sångare. Det finns ju hur många som helst i Stockholm.

Musikanta sa...

Karin:
Ja, det fanns mycket att se för barnen. Smedjan var öppen och där smiddes saker - jag vet inte vad det var för jag kikade aldrig in men barnen var förstås där och tittade. De fick också se hur man hamrade en hästsko. Man köper tydligen biljetter på plats och läktarna var mycket rymliga så man behöver inte beställa i förväg. Men man får räkna med en dryg timmes resväg dit - semestertrafik på E 18.
Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Wira Bruk och teater i det fria. Det gillas storligen! Här har varit Hamnfest i dagarna två - gratis musikfestival. Har ingen aning om hur mycket det tafsades på. En långsint rackare den där Bloggaren. Man blir slagen på också har jag sett. Har skrivit till Andersson i GP men han besvärar sig inte. Men det gör inget eftersom jag redan vet vad han tycker. Det mesta är tillåtet utom sär skrivandet. Men det står nog inte på...
Skriv som du pratar, som Posten sa en gång i tiden.
Det blev en konstig kommentar men jag vet ju att du hänger med i dessa språkpolisiära svängar.

Musikanta sa...

Tur i alla fall att inte det kommer några lastbilar och kör in på strandpromenaden i Hjo. Tafsningen är försumbar i jämförelse även om det inte är särskilt trevligt. Inte lätt med svenska språket - varför inte sär skriva lite ibland när vi har så låååånga ord? Kommundelsföredragningslistor. Inte så lätt att läsa för en ettaglutta.
Ingrid