1384 Besök med barnbarnen på Visualiseringscenter i Norrköping

Visst har jag vetat om att vi har ett berömt Visualiseringscenter i Norrköping men som med så mycket annat har det inte blivit av att besöka det. Men i söndags fick jag följa med Mirren och barnbarnen dit eftersom nioåringen Casimir hade fått ett besök där i julklapp.

Casimir, Caspar, grannflickan Ida, Mirren och Clarissa på väg till Visualiseringscenter. Det är Moa Martinsson som står bakom gänget. (Bilderna går att klicka större.)

Kent tog kortet över Visualiseringscentret som ligger i det gamla industrilandskapet

Men jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur fantastiskt det var. Det är ju ett säte för olika forskningsprojekt läser jag om på hemsidan som jag länkat till ovan. Igår läste jag också i tidningen att centret fått 70 miljoner i forskningsanslag från Wallenbergsstiftelsen för att bland annat skapa fler domfilmer. Så kallas tydligen filmer som man kan se i 3D med speciella glasögon.

Röntgenbild av en människa som man kan lägga in olika organ i om man trycker på vissa knappar.

Man kan också göra bilden större och mindre med fingrarna.

Vi började med att titta på en monter som visade en röntgenbild av en människa. Det här forskningsprojektet kallas för Seeing Organ Function och är ett finansierat av Wallenbergstiftelsen. Man kunde se hur hjärta och lungor fungerade och man kunde skärma av delar bara genom att toucha med fingrarna. Pojkarna tyckte det var mycket spännande.

Sedan var det dags för 3D filmen.Vi gick in och satte oss i den stora rotundan med var sina glasögon. Filmen hette Rymdresan och vi blev guidade av Christer Fuglesang, Sveriges första och hittills enda astronaut. Jag var helt tagen av att se honom stå i full figur mitt framför oss och prata så jag kom mig inte för att ta upp kameran förrän efter en stund. Han berättade mycket medryckande om sin utbildning till astronaut som hade tagit 14 år. Det första han fick lära sig var att flyga.

Sen började äventyret med att han tog oss med in i rymdkapseln. Jag fick hela tiden sitta med händerna i ett stadigt tag om armstöden i synnerhet när han klev ur kapseln och tog sig ut i rymden för att rätta till något fel. Som vanligt ilade det i benen när jag tittade ut i rymden och ner på jorden.

Otroligt spännande att få följa med in i rymdkapseln.

Här fick vi följa med ut i rymden.

Foto av jorden.

När filmen var slut gick alla iväg till avdelningen för barn. Jag var ganska omtumlad efter denna rymdresa, men barnen verkade inte särskilt påverkade. Här fanns väldigt många intressanta saker att pröva på och många stora dataskärmar att rita på eller lösa uppgifter på.

Här är en stor dataskärm där man ska placera in olika organ som hjärta, bukspottskörtel, lungor etc. etc. på en människa. Helt fascinerande och lärorikt.

Lissan fastnade vid origamibordet där det fanns beskrivningar på hur man kunde vika papper till olika figurer. Efter att vi visat hur hon kunde  vika papperet så det blev en räv gjorde hon på egen hand 4-5 stycken.

Efter att ha prövat olika uppgifter satte sig barnen till ro vid ett av de många borden för att bygga torn. Ida lyckades bygga ett så högt torn att hon var tvungen att stå på en stol för att lägga på de sista klossarna.

Full koncentration.

Tornet som Ida byggde blev en halv gång till så högt.

Jag var tyvärr lite stressad eftersom vi först skulle hem till Mogata med Ida och sen iväg till De Geerhallen i Norrköping igen efter någon timme. Mirren hade köpt fem biljetter till kvällens evenemang - den berömda ryska baletten från Moskva som var ute på turné med Svansjön och gästade Norrköping innan den åkte vidare till Stockholm. Men det visade sig att vi både hann äta och göra matsäck för att ta med oss innan vi gav oss iväg igen. Ett nytt inlägg om denna fantastiska föreställning blir det så småningom.

Morfar hade skalat potatisen så det tog inte så lång tid att göra potatismos. Till det sojakorv till vegetarianerna och kycklingkorv till de andra.

PS. Det fanns fler domfilmer att se på Visualiseringscenter. Bara att kika på på hemsidan.