måndag 24 september 2018

1602 Syskonen i Mantua på Drottningholms slottsteater

Nu är jag hemma igen efter några dagar fulla av kulturella aktiviteter i Stockholm tillsammans med Mirren och barnbarnen. Dessa fick i och för sig bara var med om ett av evenemangen. Som vanligt tog jag bussen, som nu blivit Flixbus, upp till Stockholm. Bussen är till skillnad mot tåget alltid i tid och jag hinner läsa en halv bok medan jag åker upp.


Flaggan på slottet halades just när vi kom fram till Drottningholm. (Bilderna går att klicka större.)

Efter att jag kommit fram och installerat mig hos Mirrfamiljen vid fyratiden på dagen var det snart dags för Mirren och mig att ge oss iväg till Drottningholm där man gav Syskonen i MantuaDrottningholms slottsteater. Det är en nyskriven opera med barockmusik av bland annat Salamone Rossi, Claudio Monteverdi och Girolamo Frescobaldi som blandats med nyskriven musik av  Djuro Zikovic och Andreas Edlund.


Mirren utanför Drottningholms slottsteater. 

Musiken är väldigt fint sammansatt så man märker knappt övergångarna. Operan tilldrar sig i furstendömet Mantua 1610 men det är inte så svårt att förstå vinklingen till vad som hände i Tyskland under andra världskriget och även vad som händer idag. Furstendömet Mantua regeras av en generös furste som omger sig med all tänkbar lyx, konstnärer, musiker och vänner.


Drottningholms slottsteater uppfördes 1766 av Lovisa Ulrika men hade sin glansperiod under Gustav III. (Det är tyvärr bara tillåtet att fotografera före föreställningens början och vid applådtack.)

Judarna hålls strikt åtskilda i ett getto och måste ha sina kännetecken - ett gult märke av tyg som de fäster på kläder eller huvudbonader. De judiska syskonen Salamone och Europa Rossi är ett undantag och får fritt röra sig i staden och är även välkomna gäster vid hovet på grund av sina musikaliska talanger, Salamone som kompositör och Europa som operasångerska. Men när den gode fursten Vincenzo dör och efterträds av den onde sonen Francesco, hårdnar livet för den judiska befolkningen och syskonen drivs på flykt.


Här ett av de tidstypiska instrumenten - en teorb som flankeras av en harpa.  

Det var lite svårt att hänga med i svängarna trots att det fanns en textremsa på engelska vid taket. Sångarna sjöng på svenska ibland och på italienska ibland. Den sångare som gjorde mest intryck på mig var Yaniv d'Or - en fantastisk countertenor - som spelade kompositören Salamone Rossi. Den onde Francescos arior var nyskrivna och framhävde i all sin dissonans ondskan och antisemitismen.


Ensemblen tackar för applåderna. Monteverdi i vitt och syskonen Rossi till höger om honom. 

Så här skriver Maria Lindal, musikalisk ledare, i programmet:
"Tack vare att Salamone Rossi lät trycka sina kompositioner lever hans röst kvar in i vår tid och tack vare historiska dokument kan vi läsa oss till att hans syster Europa var en firad operasångerska. Där någonstans börjar möjligheten att i vår tid berätta deras historia i musik. Jag har försökt lägga ett musikpussel som beskriver Salamones och Europas liv och den mångkultur som var i Mantua."

Här kan man läsa en recension av föreställningen.

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det låter som en fantastisk musikupplevelse!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Bara att se alla fantastiska scendekorationer på teatern var en upplevelse. Sen blir jag alltid förvånad över att det finns så många jätteduktiga sångare och sångare som man aldrig hört talas om.

Äventyret framtiden sa...

Jag kan bara säga detsamma som Bloggblad. Det låter fantastiskt, allt.

Eva på Seniorvinklat sa...

Jättetrevligt och intressant reportage från Drottningholmsteatern.

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, det var en upplevelse.
Ha det gott önskar Ingrid

Musikanta sa...

Eva på Seniorvinklat:
Tack för din rara kommentar - den värmer!
Ingrid som önskar dig en fin vecka.