söndag 30 september 2018

1605 Månadens illustratör september 2018 - Marit Törnqvist

Varje gång jag varit Junibacken tillsammans med Mirren och barnbarnen har jag åkt runt i det lilla Sagotåget och upplevt den underbara scenografin från Astrid Lindgrens böcker som Marit Törnqvist har skapat.


Bilderna går att klicka större.

Hon kom ju in ganska sent som illustratör av några av Astrid Lindgrens böcker så jag visste inte något om henne förrän jag varit på Junibacken. Böckerna Sunnanäng och I Skymningslandet, som jag hämtat illustrationerna från till det här inlägget, hade jag heller inte läst.


De föräldralösa barnen Anna och Mattias.



På hemväg från skolan följer de efter en röd fågel som visar vägen till landet Sunnanäng.



Barnen får just höra av bonden att de inte får gå till skolan längre utan måsta vara hemma och arbeta i ladugården..

Tonen i båda böckerna är i början vemodig för att inte säga rent sorglig. Sunnanäng handlar om två små fattiga föräldralösa syskon som auktioneras ut till en snål och elak bonde och sliter ont tills de hittar det förlovade landet Sunnanäng där de äntligen får tillbaka sin barndomstid och blir lyckliga.


Mamma ropar till alla barnen att de ska komma hem och äta plättar. 


Anna och Mattias bryr sig inte om att de andra skolkamraterna hånar dem för deras magra matsäck nu när de får gå till Sunnanäng och äta plättar en stund efter skolan. 

Jag tycker att Marit Törnqvist har fått fram det dystra i barnens tillvaro alldeles fantastiskt med sina mörka illustrationer. Samtidigt målar hon drömlandet Sunnanäng i de ljusaste vårfärger. 

I Skymningslandet är det en liten pojke som är förlamad och som flyger ut på äventyr i Stockholm tillsammans med herr Liljonkvast på nätterna.  Färgerna i illustrationerna till I Skymningslandet är just sådana som de ter sig i skymningen - svaga, lite diffusa och drömlika.


För att illustrera den här boken berättas det att Marit fick följa med på en ballongfärd över Stockholm tillsammans med Astrid Lindgren. 


Det är samma kväll som Göran hör mamma säga att han aldrig kommer att kunna gå igen som herr Liljonkvast knackar på fönstret.

Jag läser på nätet att Marit Törnqvist föddes 1964 och att hennes pappa var en svensk professor och hennes mamma en holländsk översättare. Redan som femåring flyttade Marit till Nederländerna men när hon var åtta år köpte hennes pappa en liten gård i Småland där hon vistades vissa tider. Astrid Lindgren kom redan första sommaren och hälsade på dem eftersom Marits mamma var den som översatte hennes böcker till holländska.


I Skymningslandet får Göran köra spårvagn och gräva med grävskopa - det är lätt som en plätt.

 I Amsterdam började Marit  på illustrationslinjen på Konstakademin och när hon var färdig med sina studier reste hon omedelbart till Stockholm för att visa upp sina alster för olika bokförlag. Just då sökte man en ny illustratör till Astrid Lindgrens böcker och hon fick genast sitt första uppdrag genom att illustrera När Bäckhultarn for till stan - hon var ju välbekant med den småländska landsbygden. Astrid Lindgren blev mycket nöjd och efter det fick hon fler uppdrag.


De hinner också med ett besök på Stockholms slott och på Skansen I Skymningslandet.

Marit fick också i uppdrag att skapa scenografierna till Sagotåget och Villa Villekulla-salen när Junibacken byggdes i mitten av 90-talet. För detta fick hon bland annat Lidmanpriset och Emilpriset. Hon har också ägnat sig åt mycket annat än illustrationer. Det kan man läsa om här.


Vy över Stockholm från en luftballong.

Några andra illustratörer som jag skrivit om:

11 kommentarer:

Gunnel sa...

Mycket vackra illustrationer. Lite gammaldags men väldigt passande för berättelserna. Kram

Pettas sa...

Fantastiska Astrid!

För min inre syn ser jag dig åka Sagotåg med dina barnbarn. En fin syn som du säkert skulle måla förträffligt.

Sunnanäng kom ut tidigt, förmodligen redan under mitten av femtiotalet,för det var bok nummer två i mitt lilla bibliotek på den tiden. Jag fick den som gåva av mamma. Antagligen har man givit ut en nyutgåva. Första utgåvans pärm gick i blå toner.
En sorglig bok att läsa för en liten jänta men jag läste den flera gånger, minns jag.

Illustrationerna är mycket vackra, talande och fina.

Ha det gott Ingrid,
hälsar Karin från ett soligt Geta

Musikanta sa...

Gunnel:
Jag föredrar de gammaldags illustrationerna till barnböcker i allmänhet i stället för de moderna där figurerna ofta är helt verklighetsfrämmande.
Kram tillbaka från Ingrid.

Musikanta sa...

PettasKarin:
Tack för informationen om Sunnanäng. Jag ska uppdatera. Men i fall Sunnanäng är så tidig måste det väl ha varit en annan illustratör då i så fall. Jag toga för givet att den måste ha kommit ut sent eftersom den illustrerades av Marit Törnqvist. Hon måste väl ha varit väldigt liten när du läste den boken?

Nu lär jag väl tyvärr inte komma iväg till Junibacken mer eftersom barnbarnen har blivit så stora. Men skulle jag besöka stället skulle jag omedelbart åka Sagotåget igen :-).
Ha det gott ni också önskar Ingrid

Ronny sa...

Okänd för mig,tills nu. Synd eftersom det är en väldigt fin artist, som jag borde ha varit bekant med, som kan det där med känsla och stämning. Skymning och mjukt mörka färger - javisst! Jag är säker på att barn både tål det och uppskattar det, lika mycket som vi gjort. För det gjorde vi väl? Fint inlägg!
Ronny

em sa...

Mitt exemplar av "Sagobok", där både "Sunnanäng" och i "Skymningslandet" ingår, kom ut 2002 och har illustrationer av Ilon Wikland, och jag är rätt säker på att de redan från början (1959 respektive 1949) var hon som illustrerade de sagorna.
Margaretha

Musikanta sa...

Ronny:
Tack för din uppskattande kommentar. Håller helt med dig. Om du någon gång kommer till Stockholm måste du bara åka Sagotåget på Junibacken för att se hennes fantastiska scenografi. Det är värt hela inträdet. Hon har dessutom en del annat att titta på på väggarna också i trappan till övervåningen.
Ingrid

Musikanta sa...

Margaretha:
Det måste säkert ha varit hon i så fall. Ilon Wikland har ju illustrerat massor av Astrid Lindgrens böcker efter Ingrid Wang-Nyman. Jag ska googla.
Ha det gott önskar Ingrid

Pettas sa...

Förmodligen är det som du tror Ingrid, att illustratören var en annan på den tiden. Nu har jag inte boken hos mig längre utan hos dottern med familj på Lidingö. Kommer jag ihåg ska jag fråga henne om illustratören
Trevlig fortsättning på dagen!

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag ser att Ilon Wikland har illustrerat en upplaga av "Sunnanäng" (Bokus). Den tidiga "I skymningslandet" har jag inte hittat någon illustratör till - förmodligen IW också. De är dock inte med i listan på Wikipedia över vilka böcker som hon har illustrerat. Det var Margaretha ovan som tipsade.
Ha det gott!
Ingrid

Veiken sa...

Fantastiskt fina illustrationer till vår älskade Astrids berättelser. Om gubbarna i Svenska Akademin hade varit bättre lyriker hade Astrid haft sitt nobelpris som i en liten ask!
Svar: Jag tror att man får ha sammanlagt 150 ml flytande med sig i flyget i handbagaget! Är man några stycken blir det ju lite... Kram