En trappa upp i vårt fina bibliotek Stinsen, finns en liten utställningshall. Just nu pågår en vandringsutställning där som är producerad av Östergötlands museum i samarbete med Hemslöjden i Östergötland. Alla originalbroderierna finns i museets samlingar.
Utställningen pågår till den 7 mars. (Bilderna går att klicka större.)
Om man vill veta lite mer om broderierna kan man ju passa på att lyssna till Ann-Sofie Svansbro som ska prata om dessa från 1950- och 60-talen. Kul att se att broderiet på affischen också var med på broderiutställningen på Stadsmuseet i Norrköping som jag var och såg för några år sen.
När jag växte upp fick man lära sig att brodera. Man broderade på kuddar och på dukar - man hade t.ex. speciella brickdukar. Det skulle också alltid ligga en broderad duk eller löpare på borden hemma. Man broderade även servettväskor - i min barndom fanns det inget hushållspapper eller pappersnäsdukar som jag kommer ihåg.
Ametist - Birgitta Werner-Johansson 1960.
I mitt barndomshem fanns många broderade dukar och bonader. Speciellt till jul sattes det upp bonader, en med tomtar runt ett grötfat kommer jag ihåg. Hos mormor och farmor fanns det också bonader uppsatta med olika tänkespråk som Egen härd är guld värd etc.
Syrénberså.
1959 och 1960-talen var en guldålder för broderier, läser jag. Hemslöjdsrörelsen och Handarbetets Vänner tar kontakt med professionella konstnärer som skapar broderimönster som sedan säljs som mönstersatser till svenska kvinnor. Även om det fanns en och annan man som också broderade - min morfar t.ex. - ansåg man att det var kvinnogöra som så mycket annat på den tiden. Här bland alla kvinnliga konstnärerna fanns det faktiskt en man - Raine Navin även om jag inte har med något foto på hans alster.
Prickrutan - Kerstin Gavler 1955.
Här är exempel på olika broderade alster.
Östergötlands Hemslöjdsförening är den största i landet vid den här tiden. Det fanns 70 brodöser som var anställda för att sy upp förlagorna som sen skulle säljas och distribueras till kunderna som mönstersatser.
Själv hade jag mitt första jobb på Hemslöjden i Norrköping när jag var tonåring. Jag jobbade där på jullovet under några år och lärde mig mycket. Tyvärr lades den affären ner men en hemslöjdsaffär finns fortfarande i Linköping.
Trädgård - Ingrid Skerfe Nilsson 1956.
Röd frukt - Ingrid Franzén 1955
Hönsgården i Svinhult - Birgitta Werner Johansson 1959.
Citrin - Birgitta Werner Johansson 1960.
Röd frukt - Ingrid Franzén 1955
Hönsgården i Svinhult - Birgitta Werner Johansson 1959.
Citrin - Birgitta Werner Johansson 1960.
Alla broderierna är utställda i glasmontrar, så det är lite svårt att göra dem rättvisa som foton. Det här är bara en liten del av vad som finns att se på Stinsen, så passa på att titta upp dit innan utställningen drar vidare.
12 kommentarer:
Ja, nog broderade man förr i tiden. Jag broderade bland annat två sitsar till pallar i petit point. Jag började nog när jag var i 14-15 årsåldern och det tog flera år innan de var färdiga. För jag tröttnade och gjorde annat emellan.
Min dotter har nog aldrig handarbetet, men äldste sonen har tyckt om att både sticka och brodera.Bland annat broderade han konfirmationstavlor till både Gaetano och Edoardos konfirmationer.
Hoppas att du inte blåst bort i helgen!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Jag började redan brodera när jag var i nioårsåldern - tyckte det var väldigt roligt. Sedan gjorde jag det under hela min uppväxt och en bit in i mitt första äktenskap. Sen blev det plötsligt omodernt.
Sonen gillade att sticka och Mirren har broderat mycket på fri hand. Det uppmuntrades på textilslöjden när hon gick på högstadiet. Härligt med män som handarbetar med textilier och att det är helt OK numera för pojkar att ha textilslöjd. Jag tänker på när vi sydde dockor häromsistens. Jag tror inte att Casimir skulle förstå det där med "kvinnogöra" om jag hade sagt något om det.
Kram tillbaka från Ingrid som har hållit sig inomhus idag.
Vi broderade en hel del i skolan när jag växte upp.
Ett fint hantverk, men som sällan uppskattas nu för tiden.
Tack för utställningen Ingrid!
Så synd att det är så långt bort, för det är verkligen otroligt vackra skapelser du visar!
Jag älskar vackra broderier! Så detta inlägg var toppen för mig.
Jag har fortfarande en del broderade grejer som finna att beskåda eller använda. Uppskattar dem högt.
Ha det bra!
I Finland hade vi handarbete i skolan, alltså lektioner som hette så.
Kanske det i dag heter slöjd? Ingen aning.
Kram!
Så fina broderier. Hönsgården var kul. :-)
Jag har lagt upp flera delar av en utställning från Havremagasinet och en från Bodens Konstgille om du vill kika in.
PettasKarin:
Fattar inte varför jag har missat att skriva svar på alla kommentarer på det här inlägget? Nu kommer det i alla fall svar på alla.
Roligt att du uppskattade inlägget. Nej, några broderade dukar eller andra broderier ser man sällan. Tyvärr, för det var roligt att brodera.
Ingrid
Mia:
Det är i alla fall roligt att konstarten lever vidare som små tavlor.
Ingrid
Lena i Wales:
Tack för din rara kommentar och förlåt att jag inte besvarat den tidigare. Vet inta varför jag just missade att svara nästan alla i det här inlägget?
Jag har några broderier kvar som jag har sytt och det väcker många minnen när jag tar fram dem ibland. Det var ju modernt när jag växte upp med brickdukar och sånt.
Ha det gott själv önskar
Ingrid
Carita:
Det finns också på skolschemat men numera heter det textilslöjd. Eleverna får prova på att göra mycket annat än att bara brodera, som vi mest gjorde när jag gick i skolan. Sticka, virka, väva, sy kläder, göra små textiltavlor etc. etc.
Eleverna måste ha mycket roligare nu för tiden!
Ingrid
byblixtra:
Jag ska kika in om jag hittar länken. Ha det gott önskar
Ingrid
Skicka en kommentar