Bilderna går att klicka större.
Jag vägrade att låta Kent måla uppflugen på den långa stegen så det inhandlades en ställning som han kunde använda i stället. Med lite jämkning av träplattor under densamma här och var, blev den stabil. Men jag, som har anlag för svindel, kunde naturligtvis inte låta honom måla ute själv utan kände mig tvungen att sitta i en stol bredvid och se till att han inte föll ner. Dessutom var jag behjälplig med hammaren när han skulle spika till bräderna i sargen.
Sargen går runt hela huset så det är många, många kvadratmeter som måste målas.
Det såg värre ut när solen låg på.
Jag hade gärna sett att vi hade tagit hjälp till att måla det hela, mest med tanke på att jag var så ängslig att Kent skulle trilla ner och slå sig illa. Det tyckte naturligtvis inte Kent som bara tillkallar hantverkare i yttersta nödfall. Men efter ett par vändor med pensel och färg lugnade jag ner mig även om det ilade i benen hela tiden som jag satt och tittade på när han målade.
Det blev kvällsjobb eftersom det var för varmt att måla under dagen.
I går var det bara framsidan på huset som var kvar att måla. Framför ytterdörren var Kent i alla fall tvungen att ta till den långa stegen eftersom det inte gick att komma åt att måla, då trappan var i vägen. Men då det var bara någon meter som återstod. Det tog inte många minuter att fixa det och jag kunde andas ut igen.
Det blev skillnad, men tyvärr behövs det fyllas i lite här och där. Men det får bli "te vecka". Vi har i alla fall ingen brist på sysselsättning under vår coronakarantän. Nästa projekt är att måla om järnstaketet. Men då kan jag vara med att måla eftersom det står på solid grund på marken.
10 kommentarer:
Det gröna har jag aldrig tänkt på! Dubbel träsarg alltså!
Hur ofta har han målat den? Vi har bott 31 år i vårt hus och målat det (alltså inte ”vi” utan Per) två gånger. I sommar blir det den tredje. Tidigare har Per målat från en stege, men det får han inte för mig nu. Han ska hyra en lift - finns i storlek som en släpkärra.
Första gången -94, tappade han färghinken från högst upp ... andra gången svimmade han av lite när han låg på taket - men ramlade inte.
Hyra in målare? Glöm det! Cecilias sambo har lovat ge igen av hjälpen han har fått.
Så fint det blir! Husmålning och reparationer har nog varit ett populärt sätt att fördriva karantäntiderna. På Stenstugu ska Eva och hennes pojkar måla baksidan av huset när de får semester. Det blir ju ingen resa för dem till Sicilien i år och inte för mig heller.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Oj så fint det blir o Kent är verkligen duktig som kämpar på i sommarhettan med målningsarbete. Lycka till med staketet. Skönt att du kan vara med och hjälpa till då. Sköt om er. Kram kram
Bloggblad:
Det gröna behöver som väl är inte målas i år och det kan han göra från marken antar jag. Egentligen borde alla solsidor laseras ännu en gång men jag vet inte om jag orkar oroa mig mer för att han ska ramla ner och slå (ihjäl?) sig. Jag förbjöd honom också att använda stegen från början. Bra att ni kan få lite hjälp med målningen. Då slipper väl du vara hantlangare antar jag.
Ingrid:
Den här målningen var nödvändig även utan karantän. Jag såg ju till min fasa hur det trävita lyste igenom när jag tog fotot av framsidan av huset. Vi går aldrig in genom den ytterdörren utan genom en groventré på garageuppfarten så jag har inte lagt märke till det tidigare.
Önskar dig också en skön helg. Själv är jag glad över att det inte är så varmt längre - mår inte bra av hettan.
Kram tillbaka från Ingrid
Eleonora:
Ja, han är väldigt händig och dessutom envis när det gäller. Vi målade bara på kvällen eftersom det var alldeles för varmt på dagen. Det ska regna hela nästa vecka säger de i väderleksrapporten så staketet får vänta ett tag. Färgen är i alla inköpt :-).
Önskar dig allt gott!
Kramar från vännen Ingrid
Så klokt att skaffa den där ställningen! Och vilken bravad av Kent. Vad fint det blev och nu fick vi se pelargonerna till sist!
Stort GRATTIS i efterskott! Så klokt av dig/er att bygga upp en byggnadsställning, för den såg verkligen stadig ut. Gillar heller inte rangliga stegar, där man liksom inte är riktigt i balans.
Undrar vad grannarna tyckte när du satt i stolen och lekte supervisor;-)
Gillar måla, men hatar förarbetet. För det roliga är ju att man ser ett omedelbart resultat när man målat. Ett av få hantverk jag gillar.
Karin:
Haha. Det är bra att ha en blogg ibland, då blir det något gjort. Det funkade bra med ställningen när Kent hade fått borra nya hål så att han kunde få upp plattan. Önskar dig en skön söndag - här verkar det bli lite sol på eftermiddagen.
Ingrid
BP:
Grannarna var helt på det klara med att jag satt där - de vet hur orolig jag är. Totalförbud från mig när det gällde långa stegen från början. Nu var han ju ändå tvungen att använda den för att måla en meter, men det gick bra som väl var. Det behövdes inget förarbete här - naturen hade redan gjort det. Lite mossa här och där som han fick skrapa bort bara.
Ingrid som önskar dig en skön söndag.
Skicka en kommentar