1867 Espéraza

Någon mil utanför Limoux nära spanska gränsen ligger den lilla byn Espéraza. På vardagarna lever här ungefär 2000 personer men på söndagarna ökar befolkningen säkert med 100%. Byn är nämligen berömd för sin söndagsmarknad. Det var andra gången som vi besökte den här marknaden - här har jag skrivit om vårt första besök för två år sen. 

Byn ligger vackert vid floden Aude. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan är från 1200-talet.

Främsta anledningen till att jag ville åka dit var att det nu borde finnas mer höstbetonade kläder på marknaden - framför allt tunikor som jag  gillar eftersom de ganska effektivt döljer rumpa och mage. 

Många av bilderna i inlägget har Kent tagit men just här är det jag som är fotografen. Munskydden är på som synes på, både på Kent och Anna, som står nedanför trappan till torget. 

Det där med munskydd tog man inte så allvarligt på här upptäckte vi efter en stund. Det var mest de som sålde varor och serveringspersonal som hade dessa på sig. Och en och annan marknadsbesökare. 

Marknadstorget framför kyrkan. 

Det var blå himmel, strålande sol och 25 grader varmt i skuggan. Svårt att veta vad man skulle ha på sig eftersom det var ganska svalt på morgonen. Jag hade som vanligt tagit på mig för mycket så jackan åkte snart av och fick bäras på armen. 

Något att ha till julkrubban kanske? Men svårt att ta med hem på flyget.

Denna renard hade sett sina bästa dagar men kostade i alla fall 50 Euro. I dagens penningvärde ungefär något under 500 kr. 

Hur många ostron för 75 kronor? Kanske någon av bloggvännerna vet? Tycker det verkar stå "la voyaix" eller liknande.

Man gör tydligen nougat i Montelimar fortfarande. Minns att vägen till franska Rivieran gick genom byn Montelimar. Där stannade vi och köpte nougat på 50-talet när jag var tonåring och bilade med familjen till Menton. Minns också att jag blev väldigt besviken när den inte alls liknade den svenska utan var vit och seg. 

Efter att ha vandrat runt en stund och tittat på de stora utbudet av allehanda varor slog vi oss ner på caféet vid bron som förra gången. Jag fick min favoritdryck, kaffe latte med en stor topp av vispgrädde. 

Jag, Jörgen och Anna i väntan på att någon ska ta bort tidigare gästers koppar och fat. Tunikan jag har på mig köpte jag på marknaden i Limoux ungefär vid samma tid för två år sen. 

När vi hade fått våra respektive drycker och vilat en stund fortsatte vi bort till den del av marknaden där de flesta klädförsäljarna hade sina stånd. Anna hittade omedelbart två fina tunikor i brunt och mossgrönt och jag en grå i samma modell. De kostade 13 Euro styck. 

Det var inte denna som jag håller i handen jag köpte utan den nedan på bilden. Det är silvertråd här och där och i sömmarna som syns framtill. Ärmarna är uppfästa med knappar och går att släppa ner. Går att ha både som klänning och till långbyxor. 

På fredagsmarknaden i Limoux - där samma försäljare skulle ha ett stånd fick vi veta - letade jag förgäves efter en likadan fast i annan färg. Slut tyvärr. Det blev två andra snarlika för 25 Euro tillsammans. Klart prisvärt! 

1704 Marknad i Espéraza

Nu har jag varit hemma några dagar efter vår resa till Limoux i södra Frankrike, där min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen har ett hus. Någon mil från Limoux ligger den lilla staden Espéraza (utan -n), vars marknad jag hört mycket talas om under tidigare vistelser. Annars är staden numera mest berömd (ökänd?) för sina hippies. Men nu så här off-season såg vi inte till några.

 Bron som går över till stans centrum med kyrkan i fonden. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från bron. 

Espéraza var tidigare känt för sina hattfabriker, men med det avtagande intresset för hattar finns inte några sådana kvar numera. Dessa fabriker sysselsatte 1929 30 000 arbetare i 14 fabriker, läser jag på Wikipedia. Espéraza var vid denna tid den näst största staden i världen som tillverkade filthattar. Här finns också ett hattmuseum, Musee de la Chapellerie.

Entrén till marknaden.

Vädret var fint den här söndagen med lagom värme för mig som mår bäst när det är 14-15 grader varmt i skuggan. Förutom Anna, Jörgen, Kent och jag var Annas franska väninna Josie med på utflykten. Josie bor i grannhuset mitt emot och ser till huset när det står tomt. En ovärderlig hjälp när t.ex. elen ska läsas av eller om något annat har hänt som det behövs hantverkare till.

Blommor i mängder fanns, både riktiga och konstgjorda, som man använder att smycka sina gravar med. Här är det riktiga cyklamen.

Fortfarande var grönskan helt dominerande, även om löven hade börjat gulna på en del träd. Efter tre timmar på flyget är man tillbaka till en lagom varm och vacker dag i början av september. Kanske ännu lite varmare, så kändes det i alla fall.

Gillar man oliver måste detta vara ett eldorado. 

Här behöver man inte tveka om vilken sorts ost som säljs.

Efter att vi gått omkring en stund på marknaden var det förstås dags för lite fikapaus. Det blev oreangade för Anna och Josie, kaffe för Kent och mig och en öl för Jörgen. Som synes behövs inga ytterkläder.

Från vänster: Josie, Kent, Anna och Jörgen. 

Känner man för den berömda blanquetten går det att förse sig med några flaskor. Det var ju i klostret Saint-Hilaire nära Limoux som den första champagnen tillverkades. Det har jag berättat om här. 

Förra hösten köpte jag ett par tunikor på marknaden i Limoux och som blivit mina favoritplagg.  Därför ville jag gärna ha några till att växla om med. Till min stora glädje hittade jag ett par till det facila priset av ca 160 kronor tillsammans. Euron har ju blivit dyrare för oss, man måste räkna med ungefär 11 kronor för en euro.

Tunikan är en blandning av akryl och bomull och ganska varm. Jag hade ett par svarta byxor med mig som den passade bra till. 

Anna hittade en klänning att ha på jobbet.

Biologisk odling står det på skylten. Och "Je protège l'environnement" vilket betyder "Jag skyddar omgivningen". 

Här får Anna smaka på äkta nougat från Montelimar. 

Här kan man få äkta svensk massage bland annat. Åtminstone står det så på skylten.

1359 Bloggvänsträff och julskyltning

På tisdagen sov jag ända tills klockan 8 då lilla Clarissa kom in och väckte mig med en kram innan hon skulle gå iväg till förskolan med sin pappa. Jag tog det lugnt på förmiddagen, packade och städade upp lite efter mig innan jag själv gav mig iväg till tunnelbanan för att träffa bloggvännen Eleonora.

Clarissa fyllde fem år i somras och älskar enhörningar. Här har jag förärats en sådan. Blomman som enhörningen ska äta på har Caspar gjort och satt dit. (Bilderna går att klicka större.)

Eleonora, som egentligen heter Kerstin, har jag känt sedan 2007 då jag började blogga. Vi har träffats flera gånger och har alltid lika trevligt och alltid lika mycket att prata om. Vi känner ju varandra väl efter alla år av bloggande. Som vanligt skulle vi träffas i NK:s foyé där det finns en soffa som man kan sitta och vänta i.

Jag kom i god tid så jag hann fotografera fönstren med NK:s julskyltning innan. Det är alltid lika spännande att se vad de hittat på. Jag blev inte besviken, tyckte att julskyltningen var bland de bästa jag sett. Det råder tydligen lite delade meningar om det, men eftersom flera fönster gick i musikens tecken med tomteorkestrar så slog det ju an en extra sträng hos mig. Det första fönstret hann jag inte fota eftersom det stod så mycket folk framför och tittade.

Här är tomteorkestern i full gång. Det är så många detaljer att det nästan är nödvändigt att klicka upp bilderna för att se allt.

Många tomtar har tagit sig upp från lägenheten i granens rot och klättrat upp på grenarna.

Snögubbarna bor tydligen i pepparkakshuset.

Den här bilden har jag snott som header. Jag är särskilt imponerad av istappslampan.

Underbart fönster med dansande snöflingor.

Vi hade inga särskilda planer för dagen utan tyckte att det bara var trevligt att göra sällskap i några affärer tillsammans. Jag skulle köpa lite smink på Åhléns och Kerstin skulle ha tag på lakan i grönt. Hon hittade fina på Hemtex och efter det hade vi tänkt gå och fika på Åhléns. Det visade sig vara helt knökfullt med folk på alla restaurangerna så vi fortsatte till Dea Axelssons där jag bara skulle "titta lite."

Hade tänkt mig en stickad tunika men det fanns inte. Däremot tyckte Kerstin jag skulle prova en tunika som jag själv inte tyckte var särskilt snygg. Men det visade sig att jag passade väldigt bra i den, så den köpte jag.

Tunikan är snygg till mina svarta byxor. Fast den ser inte så kul ut när den hänger på galgen. Men av vad jag såg i affären är det tydligen inne med lite folklore.

Vi gick vidare till Kafferepet på Klarabergsgatan där det fanns gott om plats nu när den värsta lunchrusningen var över. Kerstin tog en smörgås och jag en bakelse dagen till ära.

Min bloggvän Eleonora, alias Kerstin, är alltid lika piffig. 

Efter att vi suttit en dryg timme och pratat åkte vi tunnelbanan hem var och en till sitt. Jag hann öva piano en dryg timme innan barnen kom hem. Mirren skjutsade mig till tunnelbanestationen i Mälarhöjden vid sextiden, där jag tog tåget till Cityterminalen. Resan med Swebus gick som alltid helt planenligt och jag var hemma i Norrköping före nio där Kent stod och väntade med bilen för vidarebefordran till Mogata. Så nu är allting sig likt igen.

Tidigare inlägg om adventshelgen i Mälarhöjden kan man läsa här:

Adventshelg i Mälarhöjden
Första adventskonsert i Frustuna kyrka med kören Cantate.
Besök i årskurs ett och gitarrkonsert på Lilla Akademien.