1866 Limoux i oktober 2021

Så var vi då tillbaka i lilla Mogata efter att ha varit i Limoux i Frankrike i tio dagar. Ditresan denna gång gick över München, där vi hade tid att inta var sin öl mellan planen. Slutdestination Touluse. Ryan Air flyger inte längre till Bezier så denna gång var vi tvungna att byta plan.

Jörgen, Anna och Kent med en öl på flygplatsen i München. (Bilderna går att klicka större.)

Anna - min äldsta dotter - och Jörgen har ett hus i Limoux nära spanska gränsen som vi har besökt då och då. Men nu är det precis två år sen sist på grund av coronan. Det är obligatoriskt med munskydd i Frankrike. Sitter man ner slipper man att dock ha munskydd på men i affärer, på flygplanen och även utomhus är man tvungen att bära ett sådant. Jag är så tacksam att vi slipper ha det i Sverige, det är väldigt jobbigt, i synnerhet för någon som har glasögon.

 Utsikt från en av broarna.

I floden Aude var det lågvatten. Men från en dag till en annan kan vattnet stiga till en meter vid husen längs strandpromenaden. Här kan man läsa mitt inlägg om den stora översvämningen för några år sen. 

Nu kunde man nästan gå torrskodd över till andra sidan. 

Under hela oktober har man olika evenemang i Frankrike för att stödja bröstcancerforskningen. Därför lyser man upp många hus, statyer och  kyrkor upp med rosa ljus på kvällen. På lördagsmorgonen efter vår ankomst gav man en konsert just för detta ändamål. En utmärkt lokal brassorkester spelade gamla örhängen och avslutade med Ravels Bolero och Florentiner-marchen. Alldeles utmärkt spelat!

 Rosa ballonger, dukar och servetter pryder borden.

Vädret var det bästa tänkbara med 25 grader i skuggan och strålande sol. Konserten hölls som synes utomhus på platsen framför St. Martinkyrkan.

På kvällen blev det en promenad till torget där också det rosa ljuset flödade och till restaurangen som man skymtar  i bakgrunden. Lena, god vän med Anna och Jörgen och som också har ett hus i Limoux, tillstötte. Medan vi väntade på maten smakade det gott med ett glas.

Jag som inte sitter i rullstol (än så länge) fast det ser så ut, Lena, Jörgen och Anna blir förevigade av Kent. 

Anna bedyrade att denna rätt med tapas på menyn skulle räcka mer än väl till fyra personer. Det var panerade och friterade räkor, kyckling, ostbitar och även vegetariska bitar till Kent. Goda såser till. När vi ätit mer än nog var det ändå bitar över så jag kunde plocka med mig några små vegetarisk bitar till Kent till frukost nästa dag. Till detta inmundigades den berömda blanquetten (ursprunget till champagnen) som har sitt ursprung i Saint-Hilaire, ett munkkloster någon mil utanför Limoux. Här kan man läsa inlägget om detta. 

Vi kunde sitta utomhus och äta hela kvällen. Jag var dock tacksam över att jag tagit med mig min tjocka täckjacka - den behövdes. 

Kyrktornet när vi gick hem från restaurangen.