I tisdags kväll ställde vi bilen på Söderköpings Brunns parkeringsplats och tog vägen genom brunnsparken upp mot kanalen och Slussen.
Söderköpings Brunn har anor sen 1719 då länets läkare Magnus Gabriel von Block upptäckte Sankt Ragnilds källa. (Kent tog alla bilder i inlägget. De går att klicka större.)
Något som vi först trodde var en skrothög i Brunnsparken visade sig vara ett konstverk. En väldigt originell och fantasifull skulptur i alla fall.
Digital hydra i fablernas värld av Olav Lunde.
Trots att klockan var sju på kvällen strålade solen fortfarande och någon användning av min medhavda jacka fick jag inte.
I den lilla Brunnskyrkan är det gudstjänster på söndagskvällarna. Många väljer också att gifta sig där och sedan ha sin bröllopsmiddag på Brunnen. Själv har jag spelat där många gånger.
Storån som går parallellt med Göta Kanal.
Det var lugnt och stilla tills vi kom upp till kanalbanken. Då kryllade det fullkomligt av folk och dova toner hördes på avstånd. Jag hade totalt glömt att det är kanaldans varje tisdagskväll.
På väg mot dansbanan på kajen.
Det var många som passade på att ta en svängom på Kanalscenen - mest 60-plussare - till tonerna av Kjellez dansband. En och annan ungdom också.
Härligt att få hålla om varandra som förr i världen. Under pandemiåren var kanaldansen inställd.
Ville man inte dansa kunde man få sig en bit mat på någon av de många restaurangerna på kajen.
Vi lämnade dock folkvimlet efter en titt på dansen och gick vidare ner mot Rådhustorget.
Det gamla rådhuset där konstnärerna i BlandArt huserar. Om deras konst i Storrån berättade jag i mitt tidigare inlägg.
Blommor på Rådhustorget.
Utsikt från bron över till Storgatan med Sankt Laurentii kyrka i fonden. Storån håller på att växa igen.
Det var nästan folktomt på Storgatan till skillnad mot vid Slussen. Men på hemvägen mötte vi i alla fall vännen Marianne Wik med maken Kjell. Hon är poet och expert på Östgötadialekten som hon reser runt och håller föredrag om.
De hade just varit och handlat. Hon blev förvånad när hon såg att jag drog en rollator. Jag har ju till slut accepterat att gå omkring med Rullan även i Söderköping eftersom jag går så mycket bättre då. Marianne överraskade mig med att läsa sin dikt om just - en rollator.
Kjell. Marianne och jag blir förevigade.
Här kommer dikten som jag kallar för Ode till en rollator. Titeln är egentligen: Framtidstanke.
Åh, ge mig en häftig rollator
en med glitter och paljetter på
och en liten behändig karl
som jag kan ha i korgen
när jag ska ut och gå.
Om man vill höra Marianne själv läsa den kan man klicka på den här länken.
8 kommentarer:
Vilken trevlig promenad ni gjorde och så vackert det är i Söderköping.
Rollator är verkligen en utmärkt uppfinning som gör att vi kan våga oss ut även om man är lite osäker på benen.
Kram, Ingrid
Hahaha! Gillar Mariannes dikt om rollatorer. Det tycker jag att du ska satsa på, helt klart:-)
Söderköping är en så himla charmig stad som verkar gilla traditioner. Jätteskoj att man satsar på 60 plussare och dansbandsmusik. Och poppis ser det ut att vara. Kul!
Ingrid:
Ja, just nu är det underbart vackert i vår lilla stad. Snart slår alla stockrosor ut också i den äldsta delen av stan. Då blir det väl en stockrospromenad så småningom.
Jag älskar min Rullan som gör att jag kan gå stadigt och (ganska) fort.
Önskar dig en skön helg.
Kram tillbaka från Ingrid
En fin promenad ni har gjort i Söderköping. Nästan samma som jag fick vara med på för flera år sedan. Kent har verkligen tagit många fina bilder. Tack för dom. Rullatorn ger även mig härligt stöd och fin hjälp att kunna röra på sig utomhus
Kerstin Eleonora
Tack för promenaden genom din fina lilla stad.
Bra att du accepterar rollatorn, den är så bra hjälp har jag förstått av många, stöd vid promenader och stol med på köpet.
Trevlig kväll!
Lena i Wales:
Ja, det tog lång tid för mig att acceptera rollatorn. Men den är ju praktisk nu här jag har problem med balansen. Det är också praktiskt med korgen där man kan lägga saker som t.ex. en handväska. Det är bara att gilla läget :-).
Önskar dig en skön kommande vecka.
Rollatorn är ett fantastiskt hjälpmedel. Du vet förstås att en svensk kvinna uppfunnit den? Av min namne, Aina Wifalk.
Aina:
Ja, jag läste det. Det står också i länken lite mer om henne. Jag tyckte min mamma var väldigt rolig när hon sa att den som uppfunnit rollatorn (jag läser att det är OK att säga rullator också) borde ha nobelpris. Nu kan jag faktiskt förstå henne. :-)
Ingrid
Skicka en kommentar