Januari
En av januaris vackra solnedgångar. (Bilderna går att klicka större.)
Det hände tydligen inte mycket i januari i mitt liv eftersom jag bara skrev ett enda inlägg på bloggen om en av Bonniers veckotidningar. I slutet av månaden träffades vi - mina vänner Marianne och Marianne och jag - hemma hos mig för att gå igenom och träna på vårt framträdande i Sankt Anna församlingshem.
Marianne Wik, jag och Marianne Bokblad.
Februari
Det hände desto mer i februari. I Sankt Anna församlingshem kåserade Marianne och Marianne om sina respektive böcker och berättade om sig själva för intresserade åhörare. Jag var med för att ackompanjera Marianne B. som skrivit texten till många fina sånger som hon också framförde. Mer om det framträdandet - Marianne och Marianne, vem är vem? - kan man läsa här.
Vi är glada över att allt har gått bra.
Den allra största tilldragelsen den månaden var vår resa till Limoux i södra Frankrike tillsammans med äldsta dottern Anna och svärsonen Jörgen. De har ett hus där som ligger några hundra meter från Place de la République. Den lilla staden är känd för två saker, sin Blanchette och sin karneval. Blanchetten - en utsökt champagne - hade jag redan bekantat mig med under tidigare resor men karnevalen hade jag aldrig varit med om.
Här ett foto från Place de la République där folk väntar på karnevalsparaden.
Det kändes skönt att komma från ett kallt Sverige till ett vårvarmt Frankrike och kunna sitta ute och fika eller ta ett glas rosé. Min tjocka täckjacka var dock skön att ha på kvällen när det blev svalare. Mer om karnevalen kan man läsa här och även här.
Anna med ägaren till Le Commerce - Isabelle - framför en tavla av Anna med motiv från Limoux.
En av de otaliga karnevalsparaderna ska strax dra igång.
En annan stor upplevelse var att besöka
Le Musée de Masques som vi aldrig tidigare besökt. Förutom alla tusentals masker fanns det också en avdelning inspirerad av
Marc Chagall. Jag har skrivit två inlägg om detta fantastiska muséum
här och
här.
Det är förstås karnevalen som inspirerat grundaren av muséet att samla alla dessa masker.
Mars
Med mars kom det snö i mängder. Långt till våren här hemma.
Kent har gjort fotspår i snötäcket för att fylla på solrosfrön till fåglarna.
Vår nya kyrkoherde, Emma Renhorn, invigdes av biskopen i Linköpings stift, Marika Markovits.
April
Det blev ett kort men efterlängtat besök av Mirren och alla de tre yngsta barnbarnen i slutet av april. Caspar hade då tackat ja till en plats i Adolfs Fredriks musikklasser, som jag berättat om i
ett tidigare inlägg. Men även denna gång ångrade han sig och valde att fortsätta att gå på musikskolan
Lilla Akademien. Man vet vad man har men inte vad man får. Kompisarna på
Lilla drog förstås.
Det blev lasagne - som vanligt - på fredagskvällen. Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren. (Clarissa har problem med störande ljud i allmänhet, därav hörlurarna.)
Casimir spelar finalsatsen på Guilmants orgelsonat i d-moll på orgeln hemma.
Maj
Ett måste varje år är ett
besök i Rhododendrondalen med fika på
Färgargården. Vädret denna Kristi Himmelsfärdsdag var fantastiskt. Men jag tar nog med
Rullan nästa år då det börjar bli jobbigt att gå med stavar. I synnerhet om man ska ha handväska med sig. Den kan man ju bara stoppa ner i korgen på rollatorn.
Kent framför en blommande rhododendronbuske.
Lille Charlie, mitt tredje barnbarnsbarn, firades med
namngivningsfest i det nybyggda klubbhuset
Dagsbergsvallen i Dagsberg någon mil från Norrköping. Det var roligt att få träffa nära och kära som jag inte träffat på länge.
Jag tillsammans med mitt barnbarn Bella och barnbarnsbarnet Frans. Sonen Kalle skymtar längst till höger.
Juni
På min födelsedag 19 juni kom Mirren och pojkarna och överraskade. Tillsammans tog vi en
promenad i Söderköping. Det var första gången jag tog med mig
Rullan till vår lilla stad. Det gick alldeles utmärkt att promenera med den. Den är ett förträffligt hjälpmedel för mig som har det jobbigt med balansen. Jag tyckte min mamma var lite fånig när hon sa att den som uppfann rollatorn borde få nobelpris. Numera har jag full förståelse.
Casimir, Mirren och Caspar. Båda pojkarna har vuxit om sin mamma som är 168 cm lång.
Rullan fick även följa med nästa gång vi åkte in till Söderköping för att gå en
kvällspromenad. Det var en tisdagskväll med kanaldans som var i full gång på kanalkajen.
Jag avslutar den här krönikan med en av Marianne Wiks fina dikter.
Dagarna månaderna åren
springer iväg
medan vi släpar benen efter oss
Hinner inte med
9 kommentarer:
Så mycket du har hunnit med under första halvåret 2023. Höjdpunkt var ju absolut resan till Frankrike. Så roligt att se att din äldsta dotter verkar ha dina konstnärsgener, medan Mirrens barn har "ärvt" musiktalangen av sin mormor. Det har du gjort riktigt bra!
Funderar själv på att börja med stavar och inom två år eller så övergå till rollator. Precis som du är jag fåfäng, men det tar min dåliga rygg ingen hänsyn till. De bästa med rollator är ju att man kan gå fort...
Åh så trevlig läsning. Jag brukar ju följa dig ofta men att få allt sammanfattat så här var väldigt trevligt att läsa.
Hoppas allt är bra med dig och Kent. Tänker ofta på de Fina dagar jag hade hos er för flera år sedan.
Allt gott till er och stor kram
Från Kerstin / Eleonora
Vilken trevlig halvårskrönika du gjort, men en trevlig sammanfattning från varje månad. Barnbarnsbarn väntar jag också, till nyår väntar Evas yngste son och hans sambo tillökning. Som jag väntat och väntat på det! Det är ju bara Eva som har barn, mina båda söner är barnlösa.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid
BP:
Stavar är naturligtvis bättre för motionen om man orkar. Jag gick med stavar under många år (och går fortfarande ibland) men det är så väldigt mycket mindre jobbigt att gå med Rullan så det får bli den vid längre promenader numera. Inga problem med mobil, kamera eller handväska heller. Man behöver varken gå krokig eller sakta med rollator/rullator. (Jag har läst nu att man kan använda vilket som.) Och, vem bryr sig mer än jag?
Ja, Anna är duktig på att måla - roligt att vi har det intresset gemensamt.
Önskar dig en fortsatt skön vecka!
Ingrid
Eleonora:
Tänkte senast på dig igår (?) när du hade namnsdag. Dagarna springer iväg så jag hinner inte med, som M skrev i sin fina lilla dikt.
Hoppas att allt är bra med dig också och att du uthärdar värmen något så när. Jag är helt utmattad när det är 27-30 grader och orkar inte göra någonting - åtminstone inte utomhus. Hemma har vi våra värmepumpar som vi kan ställa på AC som väl är. Nu är det ganska uthärdligt.
Många kramar från Ingrid
Ingrid:
Tack för rar kommentar. Den här krönikan gör jag ju mest för mig själv men samtidigt är det ju kul att andra också uppskattar den.
Härligt att se fram emot ett litet barnbarnsbarn till nyår. En fantastisk nyårspresent!
Kram tillbaka från Ingrid
Jag tycker att det är kul - har ju varit med på flera av evenemangen.
Bloggblad:
Det är rätt fantastiskt att vi känt varandra längre än Kent och jag varit gifta. Så klart du ska vara med i dokumentationen om det blir tillfälle!
Skicka en kommentar