1960 En glad överraskning

 

Kent tog alla bilderna i inlägget och som går att klicka större. 

I lördags var det adventskaffe med önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka som synes av annonsen ovan. Det är kyrkans internationella grupp som anordnar detta kaffe varje år för att få ihop pengar till ACT. som ger bistånd internationellt. Fina handstöpta ljus fanns också att köpa. Jag var med för att ackompanjera önskepsalmerna. 

Till min stora och mycket glada överraskning hade Mirren och barnbarnen Casimir och Caspar kommit ner till Söderköping för att lyssna på sin gamla mamma och sjunga med i önskepsalmerna. Så när Kent och jag gjorde vårt intåg i kyrkan efter att ha blivit lite försenade möttes vi av härliga toner från orgeln. Det var Casimir som spelade.

Casimir spelar Preludium i c-moll av Felix Mendelssohn på kororgeln i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

Det var ett mycket sångglatt gäng som hade mött upp och jag hann knappt sätta mig vid pianot förrän önskepsalmerna trillade in. Det var mest de gamla kända advents-och julpsalmerna som önskades. Men också några andra lite nyare psalmer. 

Skönt att ha pianot ställt så att jag kunde ha kontakt med deltagarna. 

Prästen Eva Katarina höll en kort andakt mellan alla psalmer.

Ackompanjatören i full aktion.

Det var naturligtvis inte några problem med psalmerna - jag har ju spelat dem några gånger under min långa tid som kyrkomusiker. Det var bara den sista där jag råkade spela ett förspel till till en annan psalm som är mycket snarlik. Men det upptäckte jag ganska snabbt. 

Detta har hänt mig en gång förut när jag spelade på ett dop. Jag började mitt förspel med några takter på Blott en dag (den vanligaste begravningspsalmen) i ställer för Tryggare kan ingen vara. Det är samma tre toner i början fast omvända. Men jag modulerade snabbt om till den rätta psalmen efter några takter - tror inte att det var någon som märkte det.

Min svägerska Anne Sophie och min bror Gunnar är bland de drivande i internationella gruppen. Anne Sophie hade också varit med och stöpt de vackra ljusen. 

Caspar, jag, Gunnar och Casimir.

Det var ganska kul när jag fick önskemål om Adams Julsång. "Det går inte" sa prästen, "den står inte i psalmboken". Men det gick bra ändå trots att jag tydligen spelade den i en tonart lägre än den går i. Det är ju en sång som alla kan och även jag (utan noter).

Jag är gehörsspelare så det är inte några större problem med de gamla kända psalmerna och sångerna om det nu inte skulle finnas noter. Alla sjöng med nästan så att taket lyfte sig när vi kom till de sista takterna i sången. (Jag skippade en repris om någon undrade.)

Mirrens klara höga sopranstämma hördes över de övriga.

Tillsammans med Mirren och barnbarnen efter välförrättat värv. Jag ser lite tagen ut i alla fall.

Mirren utanför Sankt Laurentii kyrka.

Mirren och pojkarna stannade över natten och åkte hem efter frukost på söndagen. Vi lär nog inte kunna träffas före jul någon mer gång eftersom de olika musikskolorna, Lilla Akademien och Nordiska Musikgymnasiet som pojkarna går på har många julkonserter.

Casimir har dessutom börjat i Stockholms Gosskör igen, men nu som andra bas! Så det är många mogna gossar som också är med där. Kören ska ha tre julkonserter i Seglora kyrka på Skansen någon av söndagarna före jul, om någon är intresserad.