Det är Einar Norelius som har skapat omslagsbilden till nr 31 av Bonniers Veckotidning 1927. Han är med bland mina månadsillustratörer och som man kan läsa om här. (Bilderna går att klicka större.)
Jag förstår inte riktigt meningen med den blå cirkeln med taggar. Är det något sorts parasoll som flickan står bredvid? Att hon är förskräckt vid åsynen av getingen är ju helt klart. Kanske någon av bloggvännerna har någon teori?
Som vanligt är innehållet i tidningen digert och mycket kulturellt med artiklar om teater, konst och litteratur. En rolig krönika handlar om "Den mångomtalade Fredrika Bremer-statyn" som nyss satts upp i Humlegården. Den ansågs tydligen vara anskrämligt ful.
Så här skriver krönikören inledningsvis: "Det berättas att Fredrika Bremer en gång under en fest i Amerika, när alla trängde sig fram för att få se och tala vid henne, hade blivit tillfrågad hur det kändes att vara så märkvärdig. Den berömda författarinnan hade då svarat: 'jag önskar bara att jag vore lite vackrare att se på.' - Och det kunde nog hända att hon skulle säga något liknande om hon kunde se sin staty i Humlegården."
Anders Österling, poet, kritiker, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademin, har bidragit med en dikt. Bärnstenen. Förhoppningsvis går det att läsa den om man klickar bilden större.
En tysk-svensk landskamp i simning hölls i Stockholm 22 - 24 juli det här året. Tyskarna vann med 192 poäng mot 144. En av svenskarna som utmärkte sig var Arne Borg "som utgick som förste man ur samtliga tävlingar". (Underförstått som han var med i, antar jag.)
Till höger i mitten ser man det segrande svenska pololaget. Iklädda rejäla baddräkter som synes. Bilden i mitten till vänster visar "fyra täcka najader." Längst ner bilder från tennistävlingar i Båstad som "är på väg att bli vårt lands förnämsta tennisbadort."
Det här året har en grupp flickor från Franska Skolan i Stockholm blivit inbjudna till Frankrike och där fått ett mycket varmt mottagande.
Jag tycker det är intressant att notera att språket för nästan 90 år sedan inte skiljer sig så särskilt mycket från dagens om man bortser från pluraländelserna. Det är mera sättet att skriva som är annorlunda.
Här nedan kommer några förslag på vad man kan ha på sig på stranden eller på landet. Dåtidens kvinnor skulle väl ha svimmat om de hade sett vad dagens kvinnor har på sig på stränderna eller ute på landet. Klänningen till vänster är till och med långärmad.
Ett nytt ord har jag också lärt mig - diamanté. Det kan man se på blomman som sitter på aftonklänningen nedan. Det betyder helt enkelt att blomman är kantad med konstgjorda diamanter.
Det var ju då inte för så länge sedan som snörlivet försvann men den ersattes genast av korsetten. Det rimmar illa med annonsen som säger att nutidskvinnan vill vara "lätt och ledigt klädd". Har hemska minnen från min tonårstid när man skulle klämmas in i en gördel med spiralfjädrar när man skulle gå bort.
Spirellakorsetterna och gördlarna fanns kvar långt in på 60-talet som jag kan minnas.
Bananer var lönande att importera. Åtminstone tyder de stora annonserna i fyrfärg som återkommer i varannan upplaga av Bonniers Veckotidning på detta.
