Omslaget är gjort av Hélène Perdriat 1894-1969. Mer om henne och hennes konst kan man läsa här. (Bilderna går att klicka större.)
En serie jag brukar titta på ibland är Badhotellet trots att den går på TV-4. Jag gillar inte reklamen men här är det så korta snuttar att jag härdar ut. Där finns en rollfigur - herr Weyse - som är en egocentrerad och uppblåst B-skådespelare.
Han har bestämt sig för att skriva sina memoarer och får av sitt förlag en upplaga av Poul Reumerts memoarer för inspiration. Denne berömde danske skådespelare är en nagel i ögat för Weyse som ondgör sig över boken och förkastar den helt. Därför var det kul när jag i BVT hittade en helsida med ett foto av denne Poul Reumert, som jag hittills bara hört namnet på och inte visste något om. Enligt Wikipedia räknas han som 1900-talets mest framstående danska skådespelare.
Porträttet av Poul Reumert hittade jag i BVT 1926 nr 22. Övriga bilder är från BVT nr 20 1926.
I den här tidningen finns som vanligt en hel del av både kultur och skvaller. Artur Lundkvist har skrivit novellen Kärleken och siffrorna med underrubriken Fragment ur en mycket ung mans dagbok. Även Frank Heller och Erik Lindorm är namn som man känner igen från sin litteraturhistoria.
Kronprins Gustav Adolf var vid den här tiden en snygg ung man på 44 år som för några år sen gift om sig med Louise Mountbatten.
Här syns kronprinsparet utanför Ulriksdals slott före sin resa till New York med Gripsholm. Kvinnan i mitten till vänster är Sven Hedins syster fröken Alma Hedin. Hon är och föreläser i "de svenska distrikten av Förenta Staterna."
Men det som är mest intressant i den här tidningen är en flera sidor lång artikel om den förhatliga motboken. Den infördes 1914 och upphörde inte förrän 1955. Den var otroligt diskriminerande. Det var förmögenhet, ställning och position i samhället som styrde vem som kunde få en motbok. Den kostade dessutom pengar.
Arbetslösa och unga män hade t.ex. ingen chans att få en motbok. Försvinnande få kvinnor hade också tillgång till denna. En på tio läser jag i Historien om Systembolaget som är mycket intressant läsning. Artikeln i BVT beskriver på ett raljerande sätt vilken fruktansvärd byråkrati och kontroll som råder för att få en motbok.
"Stockholmssystemets kontrollavdelning är förlagd till huvudkontoret i Centralpalatset och är uppdelad i trenne huvudavdelningar, frågeavdelningen, centralregistret och motbokskontrollen eller portföljen som den kallas av personalen."
Om centralregistret står det följande: " Genom särskilda tjänstemän står registret i ständig kontakt med överståthållarämbetet, skattemyndigheterna och fattigvården och införskaffar uppgifter om alla, som försummat av leverera skatt eller av det allmänna mottagit understöd." Underförstått att dessa personer naturligtvis ej kommer att beviljas motbok.
Det är ofattbart att detta diskriminerande system kunde fortgå under så lång tid. Men före Brattsystemets tillkomst 1914 uppgick spritkonsumtionen till 23 liter sprit per år och invånare. Efter att motboken införts sjönk konsumtionen till knappt 12 liter, läser jag i BVT. Men även om det fanns positiva saker att peka på förde naturligtvis systemet med sig massor av smuggling och bedrägerier som antyds i bilderna.
"Motböcker utdelas även till ensamstående damer, men dock med största sparsamhet." Här berättas om en handelsidkerska i en bröd- och mjölbutik och som ansöker om motbok som botemedel mot förkylningar som hon ådrar sig då hon vistas i oeldade lokaler. Men vid besök i kvinnans bostad visar det sig att hon har en inneboende manlig hyresgäst med motbok så det blir avslag.
Efter denna utläggning kan det behövas lite modebilder.
Att bananer är populärt kan man se av omslagets sista sida.
