Dalhems kyrka nära Överum i Småland
Så många tragiska händelser har ägt rum sedan jag senast skrev något i min blogg att det har varit svårt att koncentrera sig på att skriva något om vardagens små begivenheter. Nu, när den första chocken har lagt sig och livet har återgått till sin normala jämna lunk – åtminstone för oss som inte har blivit personligt drabbade av massakern på Utöya– kan man kanske börja fungera normalt utan att ha de skräckfyllda bilder, som kablats ut till oss från Norge ständigt för ögonen.
Det är kanske vårt sätt att skydda oss från ondskan och det ofattbara som hänt i vårt broderland, att återgå till de vardagliga sysslorna som vanligt och oroa oss för eller reflektera över de små sakerna i tillvaron, som vi gjorde innan detta hände. Som vad man ska ha till middag, om man ska åka till stan och handla eller om man ska börja röja i garderoberna…
Det kändes bra att ha en tyst minut i Dalhems kyrka, där jag var i går kväll tillsammans med Dagsbergs Dragspelsgäng, innan vi började vår konsert. Sen kunde det inte hjälpas att en del av läsarsångerna skorrade lite falskt, som när vi sjöng om härlighetens morgon och om hur Guds nåd är evigt ny varje dag. Och man ställer sig samma fråga som man ställt sig från kristenhetens början – hur får man ihop tron på den gode Guden med allt elände och all ondska som finns i världen, det s.k. teodicéproblemet? Jag lär inte få något svar…
Dagsbergsgänget avtackas efter avslutad konsert i Dalhems kyrka
