Visar inlägg med etikett Kaffe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kaffe. Visa alla inlägg

torsdag 21 juli 2016

1301 Ett sunt levnadssätt


Läsebok i hälsolära författad och illustrerad av barnen själva. Sammanställd av med. dr C. Aug. Ljunggren. (Bilderna går att klicka större.)


Ibland har man tur! När barnbarnen hade farit iväg kände jag mig tvungen att städa skräprummet - som maken envisas att kalla det för, men som bland annat inrymmer alla barnbarnens leksaker som jag sparat sedan Mirren var liten. Där finns också symaskinen, en bokhylla där jag har noter och en del böcker som jag har stoppat undan under årens lopp.

Böckerna på nedersta hyllan stod i sorglig oordning och jag bestämde mig för att ta ut alla och ta bort det lagrade damm som fanns bakom böckerna. Det var då jag gjorde denna intressanta upptäckt - en liten bok sammanställd av en med. dr. C. Aug. Ljunggren och som var illustrerad av barnen själva. Jag hade, som ofta, ingen aning om att jag hade boken i min ägo eller när jag hade införskaffat den. Förmodligen har jag lånat den från någon av de många skolor som jag jobbat eller vikarierat på och aldrig lämnat den tillbaka.

I företalet från år 1932 står det så här: "Det är att vänta, att vår vakna och insiktsfulla lärarkår skall med glädje begagna tillfället att genom bokens användning i skolan bereda barnen en lättläst och lärorik läsning och därmed också skänka doktor Ljunggren ett välförtjänt erkännande för hans bemödanden att skingra det mörker, som ännu mångenstädes i hemmen råder på det område, som nu är i fråga."


Här är en liten dikt som en flicka har skrivit med anledning av C. Aug. Ljunggrens tävling och radioprogram om hälsoråd.


"Området, som nu är i fråga" rörde sig om hälsovård och näringsriktig mat som doktorn uppfattade som undermålig i många hem på den tiden. För att råda bot på detta fick han i uppgift att hålla radioföredrag om hälsolära för folkskolebarn, som tydligen anammades av framför allt många lärare över hela Sverige. Ett lyckokast var när doktorn inbjöd samtliga skolor till en tävling om att skriva uppsatser och illustrera dessa sedan de hört eller fått berättats om dessa föredrag. De bästa uppsatserna belönades med från 3 till 25 kronor.

Eleverna hade tydligen gripit sig an uppgiften med stor förtjusning eftersom doktorn hade fått in ungefär 6000 uppsatser från skolorna runtom i Sverige - mestadels från landsorten. Boken är en sammanställning av de bästa uppsatserna - man anar nog att lärarna gått över dem med rödpennan innan de skickades in eftersom språkbehandlingen är så korrekt. Man upphör inte att förvånas över många föräldrars brist på kunskap när det gäller barnens hälsa. Framför allt vände sig doktorn mot att barnen vandes vid att dricka kaffe redan som mycket små.


Små flickor leker i solen i klänningar och med rosett i håret.


Kaffe, var enligt doktorn, roten till mycket ont. 1927 köpte Sverige kaffe för 80 miljoner kronor - drygt 2 miljarder kronor i nuvarande penningvärde enligt uppgift på nätet. Utslaget på varje invånare i Sverige blev det då 7,1 kg per person. På den tiden låg Sverige etta i världen i kaffekonsumtion men idag har vi hamnat på tredjeplats efter Nederländerna och Finland. Många av barnen berättar i sina uppsatser hur de nästan måste tvinga sin mamma att få dricka mjölk i stället för kaffe.





Det var inte alltid så lätt. Inte heller var det lätt att få sova för öppet fönster, som doktorn förordade, eftersom mamman (pappan nämns aldrig) var rädd för att barnet skulle bli förkylt. Man skulle också vädra rummen, speciellt klassrummen, varje dag så att barnen fick njuta av den hälsosamma friska luften.




Doktorn propagerar också för frukt och grönsaker som ofta saknades i hemmen. Men framför allt rekommenderar han mjölk som inte bara var näringsriktigt utan även gjorde så att flickorna (!) blev vackra. Pojkarna nämns inte i sammanhanget. Naturligtvis framhåller han också hur viktigt det är med renlighet och att man ska bada och sola när man kan.





Anledningen till att det överhuvudtaget ansågs finnas någon näring i kaffe berodde på att man för det mesta drack det med socker och grädde.



Tyvärr är väl den första flickan på bilden skönhetsidealet i vår tid. Men annars är det mesta av doktor C. Aug. Ljunggrens hälsoråd gångbara även idag. Carl August Ljunggren var en pionjär på sin tid och har säkert betytt mycket för folkhälsan efteråt. Det berättas att han inte fick en sökt professur i Lund men att han var den man det årets nobelpristagare i medicin helst ville träffa till stor förvåning för landets övriga medicinprofessorer. Och kanske avundsjuka?


torsdag 19 februari 2009

Fredagstema Kaffe

Min 35 år gamla Hackeforsservis som jag aldrig använder eftersom kopparna är så små. (Bilden går att klicka större).

Fredagstemat i februari kommer ursprungligen från Fritt ur Hjärtat.

Mitt förhållande till kaffe är numera ambivalent. Just nu, och under mina graviditeter, luktade det och smakade pyton. Så fort det bebisen hade kommit ut smakade kaffet himmelskt igen! Varför jag inte kan dricka kaffe numera beror i alla händelser inte på att jag är gravid…

Snarare är det kanske kroppens reaktion på att jag tidigare bälgat i mig många tusen liter av denna dryck genom åren...

Redan när jag var i femårsåldern fick jag ”kafeålä” på söndagsmorgonen när mina föräldrar åt frukost på sängen. Även på barnkalas på den tiden serverades det ibland kaffe till bullarna och tårtan. Dock inte hemma hos oss. Där var det choklad med vispgrädde som gällde.

Fram till första graviditeten 1958 drack jag, som alla andra på den tiden, kaffe 4 – 5 gånger om dagen. Höjdpunkten på dagen var kaffet efter skolan vid fyratiden. Man kom hem trött och hungrig och serverades då kaffe med nybakta bullar och flera sorters kakor. Pappa var också med då en liten stund innan han gav sig iväg på sina sjukbesök. På vår och höst satt vi ute i trädgården och ”drack kaffe”, som man sa då. ”Fikade” var inte uppfunnet än.

Min mamma var bestämd. Hembiträdet slutade klockan sex och inte tänkte min mamma stå och laga middag då och diska efter sex på kvällen…

Vi fick klara oss med några smörgåsar till kvällsmat. Gröt slapp vi äta som väl var.
Det var mitt på dagen, som vi åt en rejäl middag med efterrätt. Det fanns ingen skolmat på den tiden, lunchen var en och en halv timme lång, så vi hann precis hem och äta. Och så kaffe på maten förstås!

Kaffe var bra när man tentamenspluggade. Det gjorde att man kunde hålla sig vaken hela natten.Tog man ett och annat bantningspiller samtidigt som man fått av sin snälla pappa, behövde man inte sova på hela nästa dag. Sen att man fick konstiga hallucinationsdrömmar när man väl stöp i säng var förstås obehagligt…

Min pappa hade ett enda recept att ge dem som klagade över sömnsvårigheter. Inget kaffe efter klockan sex på kvällen. Jag kunde ha lagt till ett annat som fungerat på mig själv i alla år. En kopp varm mjölk med honung innan sänggåendet eller om man vaknar och inte kan somna om…

Det konstiga är att jag inte får några fysiska reaktioner av kaffet mer än att jag tycker att det luktar och smakar illa. Ingen halsbränna eller hjärtklappning eller så. Och jag äter med förtjusning moccapraliner och dito glass…

Det är socialt besvärligt att inte dricka kaffe. Något bryggt te serveras aldrig på sammankomster i allmänhet (utom i vår Bifrostkör förstås) utan det är tepåsar i ljumt vatten. Om de inte är slut, vill säga. Man betraktas också som en konstig varelse när man inte vill ha kaffe. Blir sedd med visst medlidande. Och man ställer alltid till besvär…

Man är ”the other”…