1637 Nyårskonsert och spökmusikal

Är nu tillbaka igen i den rofyllda vardagslunken efter en mycket händelserik helg i Stockholm tillsammans med Mirrfamiljen. Anledningen till att jag åkte upp den här gången var att Mirren hade kommit över fyra biljetter till musikalen Ghost på Chinateatern på sitt Abundo-abonnemang.

Bilderna går att klicka större. (Mirren tog bilden).

Det blev ännu en överraskning när jag kom upp på fredagen. Nämligen biljetter till en Nyårskonsert på Konserthuset med Schönbrunns Slottsfilharmoniker från Wien. Biljetterna dök upp på abonnemanget samma dag jag kom fram och jag blev naturligtvis glad över att få chansen att lyssna till en nyårskonsert live. Repertoaren utlovades att bli densamma som den wienerkonsert man kan lyssna till på Nyårsdagen i TV.

Mirren bjöd på te och god kaka i pausen. 

Halva nöjet på konserten var att titta på den fantastiska dirigenten, Mika Eichenholz, som  med hela kroppen levde sig in i musiken och som hade orkestern helt i sin hand. Det blev en kavalkad av wienermusik, valser och även musik från operetten Läderlappen av Offenbach. Här sjöng sopranen Milena Arsovska och barytängen Michael Havlicek  kända och älskade melodier från operetten. Milena var dessutom vacker som en fotomodell och excellerade i flera vackra kreationer.

Sopranen Milena Arsovska. 

Vi fick också lyssna till en fenomenal flöjtist, musiker i orkestern.

Här visar några av musikerna i orkestern att de både kan sjunga och showa. (Mirren tog bilden.)

På lördagseftermiddagen var det då dags för musikalen Ghost för Mirren, Casimir och mig. Meningen var att Caspar också skulle varit med men han hade blivit medbjuden till Romme över helgen för att åka skidor med en klasskamrat och hans familj och valet var inte svårt för honom.

Som synes är det fullsatt, både på läktarna och parketten. 

Extra roligt för mig var att det var Peter Johansson som hade huvudrollen som Sam. Peter och Mirren har varit klasskamrater på högstadiet i Söderköping. De fick var sitt stipendium i musik när de slutade nian. Peter har jag träffat honom många gånger tidigare i olika musikaliska sammanhang. Han, tillsammans med sina kusiner i gruppen Cousins, öppnade flera år i rad Farledsveckan i Skällviks kyrka där jag var kantor under många år.

En stor upplevelse för mig var scenografin i Ghost. Den var helt fantastisk. Ljudet dock lite för högt för min smak. Men artisterna var helt suveräna, både dansare, sångare och sångerskor. (Mirren tog bilden.)

Under Farledsveckan då hade vi fem musikgudstjänster med olika inslag, oftast med lokala artister. De gånger Cousins uppträdde var det fullt i kyrkan. Sen har jag kompat Peter några gånger när han sjungit på begravningar. Han var duktig redan som tonåring, sjöng och kompade sig själv på gitarr. Jag kan bara konstatera att han har utvecklats till en lysande artist och önska honom all lycka för framtiden. Kanske blir det Broadway nästa gång?

Applådtack. Gladys del Pilar med röd dräkt i mitten gjorde en stor och bejublad roll som spådamen. 

Sam med sin älskade Molly tackar för applåderna. 

Vilken härlig dag, a-a-a-aa!

Hemma hos oss i lördags ringde väckarklockan som vanligt vid 6-draget. Solen som just gick upp över hustaken lovade att det skulle bli en vacker dag.

Solen går upp så oskuldsfull…

Efter frukosten åkte vi, MM och jag, bil in till Kneippen i Norrköping. Där väntade en stor vit turistbuss och nio damer i min lilla damkör på oss. När alla installerat sig i bussen och vår snälla och trevliga busschaufför, R., hade presenterat sig och hälsat alla välkomna, satte vi kurs mot Stockholm där Mirren hade lovat att bjuda på lunch.

Mirren, Mirrmaken och Lillmirren välkomnade med välkomstdrink bestående av Tropisk juice blandat med Sprite enligt recept från ICA. En frusen jordgubbe och ett par blåbär i varje glas förhöjde stämningen.

Ytterligare två körsystrar som bor i Stockholm anslöt sig till sällskapet. Sedan dukade Mirren fram en härlig buffé med västerbottenspajer, couscoussallad med tsatsiki- eller ädelostsås, massor med olika grönsaker, frukter och härliga ostar. Dessutom färskt bröd från det nyöppnade hembageriet. Till efterrätt hade Mirren gjort härliga dajmtårtor.

Ett litet smakprov på lunchbuffén

Eftersom damerna och även R., hade varit uppe tidigt och förmodligen inte haft tid att äta sin frukost i lugn och ro som vanligt, var aptiten på topp. Alla lät sig väl smaka och nästan allting gick åt, konstaterade Mirren glatt.

MM och Mirrmaken vid lunchbordet

Mätta och belåtna gick vi sedan ner till bussen som parkerat en bit från huset. R. bjöd på en liten extra tur till Fjällgatan på Söder, där vi beundrade den vackra utsikten över Gamla Stan och Djurgården innan han styrde bussen mot Boulevardteatern på Hornsgatan.

Musikanta och Mirren på Fjällgatan

Finns det någon stad i världen så vacker som Stockholm? Möjligtvis Norrköping då.

Det var Stockholms Operettsällskap som gav ”Läderlappen” som matiné och vi hade fina platser, alla fjorton tillsammans förstås, på andra bänkraden. Det blev en härlig föreställning med fantastiska musiker, sångare och dansare. Fin stämning, fullsatt salong och en entusiastisk publik bidrog till att göra tillställningen extra festlig. Här är en länk till teatern.

Efter det hade K., som är med i kören trots att hon flyttat till Stockholm, inbjudit alla till ”kaffe” hemma hos sig i Bromma. ”Kaffet” visade sig vara en läcker hemmakokt buljong med ostpaj som tilltugg. Efteråt kaffe och mandeltårta. K:s son kom på blixtvisit med några egna barn samt kusiner. Även Mirrmaken och Lillmirren tillstötte efter någon timme.

”Kaffet” avslutades med allsång och musik. Allra sist sjöng vi Jeremias i Tröstlösas ”Man borde inte sova när natten faller på”. En sång som har en speciell betydelse för K. och som Lillmirren älskar. Hemma igen i Norrköping vid 10.30-tiden och i Mogata en halvtimme senare. Jag lycklig över att allt klaffat så bra.

Musikanta och Mirren sjunger tillsammans med kören