Bilden av en av mina favoriter - Gunilla Dahlgren. Skulle gärna vilja veta i vilken bok av henne jag kan hitta bilden! Har hittat den här.
Englundskan i Livsrummet har bestämt att vi ska skriva om Planering denna fredag. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida.
Planering gäller för det mesta endast den stunden när man planerar. I
verkligheten är det inte mycket som stämmer. Det fick jag erfara de sista åren
jag tjänstgjorde som lärare på mellanstadiet. Det var då jag hade bestämt mig
för en noggrann planering av framför allt matten till hösten. Det var den
terminen när jag hade fem kapitel kvar i vårterminens mattebok när det bara var
några veckor kvar till sommarlovet.
Vid höstterminens början satt jag därför en hel dag med almanackan och matteboken framför mig. Sexton veckor hade jag på mig att köra igenom tio kapitel. Det blev ungefär lite drygt ett kapitel i veckan – resten av tiden kunde jag ju ägna åt repetition…
Vi hade väl kanske högst fem mattelektioner i veckan. Den första lektionen tänkte jag gå igenom det nya kapitlet och sen skulle eleverna själva kunna klara av talen med viss hjälp. Jag gjorde t.o.m. upp en lista över vilka uppgifter som var - A: obligatoriska (alla som började med a/) B: vilka som var önskvärda (alla som började med b/) och C: vilka som bara de snabbaste behövde lösa. (De som började med c/ - f/.)
Höstterminen började ganska bra. Visserligen gick två
mattelektioner bort första veckan eftersom det blev en extra idrottsdag p.g.a.
det vackra vädret. När första veckan hade gått hade visserligen inte alla
räknat de obligatoriska uppgifterna, men jag körde vidare med kapitel två.
Tyvärr byggde detta kapitel på kapitel ett, så jag var tvungen att ta en dyr
lektion till att repetera vad som stod i kapitel ett. Veckans andra lektion
gick alltså åt att gå igenom det nya kapitlet två.
Två mattelektioner gick bort nästa vecka eftersom lärarna
hade en studiedag och alla elever var lediga. Veckan därpå var det teater som
dock bara tog bort en mattelektion. Höstlov en vecka hade jag inte heller räknat
med, det var ju så långt till november när jag gjorde upp min planering…
När vi hade kommit in i december hade jag tre kapitel
kvar i höstens mattebok. Ett antal repetitioner till Lucia och efter det till
julavslutningen gjorde att jag bara hann med ett halft kapitel till. Men hade
jag inte planerat så noga hade jag säkert haft ännu fler kvar...
Nu för tiden planerar jag egentligen ingenting alls, utan
tar dagen som den kommer. Enda undantaget är om jag ska ha många gäster, som
jag ska bjuda på buffé. (Jag bjuder alltid på buffé, skulle aldrig klara av att
servera varm mat vid sittande bord.) Då börjar jag minst en vecka innan med att
handla fläskfärs till köttbullar och purjolök till pajer. En dag går åt att
steka köttbullar och göra purjolökspajer. Dessa går bra att frysa.
Purjolökspaj, köttbullar, ostbriska, potatisgratäng, lax och kallskuret på buffébordet.
Nästa dag gör jag tårtor, som också går bra att frysa. Sen måste badrum och hus städas. Detta kan man göra två dagar innan. Dagen innan kalaset åker jag och handlar kallskuret (rostbiff eller skinka) och rökt lax, grönskaker, dill och persilja till uppläggningen. Kanske en sväng till systemet om jag ska bjuda på vin. Jag lagar också en potatisgratäng, den behöver inte frysas utan bara gratineras med ost när den ska serveras. På kvällen dukar jag bordet.
Gästerna kan komma...
Dagen D tar jag upp köttbullarna och pajerna tidigt ur frysen – de behöver ganska lång tid på sig för att tina. Tårtorna väntar jag med tills senare. En sväng till supermarketen för att handla färskt bröd. Sen måste frukost och lunchdisken in i diskmaskinen och uppläggningsfat tas fram för laxen och det kallskurna. Jag själv måste byta om och göra mig snygg också. Jag brukar vara färdig ungefär en halvtimme innan gästerna anländer.
Förra lördagen ringde jag Mirren vid tolvtiden på dagen. ”Men mamma”, sa hon ”Jag hinner inte prata. Har du glömt att jag ska ha födelsedagskalas för Caspar idag klockan ett för släkt och vänner och jag har inte börjat med maten…”
