Bilden av en av mina favoriter - Gunilla Dahlgren. Skulle gärna vilja veta i vilken bok av henne jag kan hitta bilden! Har hittat den här.
Englundskan i Livsrummet har bestämt att vi ska skriva om Planering denna fredag. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida.
Planering gäller för det mesta endast den stunden när man planerar. I
verkligheten är det inte mycket som stämmer. Det fick jag erfara de sista åren
jag tjänstgjorde som lärare på mellanstadiet. Det var då jag hade bestämt mig
för en noggrann planering av framför allt matten till hösten. Det var den
terminen när jag hade fem kapitel kvar i vårterminens mattebok när det bara var
några veckor kvar till sommarlovet.
Vid höstterminens början satt jag därför en hel dag med almanackan och matteboken framför mig. Sexton veckor hade jag på mig att köra igenom tio kapitel. Det blev ungefär lite drygt ett kapitel i veckan – resten av tiden kunde jag ju ägna åt repetition…
Vi hade väl kanske högst fem mattelektioner i veckan. Den första lektionen tänkte jag gå igenom det nya kapitlet och sen skulle eleverna själva kunna klara av talen med viss hjälp. Jag gjorde t.o.m. upp en lista över vilka uppgifter som var - A: obligatoriska (alla som började med a/) B: vilka som var önskvärda (alla som började med b/) och C: vilka som bara de snabbaste behövde lösa. (De som började med c/ - f/.)
Höstterminen började ganska bra. Visserligen gick två
mattelektioner bort första veckan eftersom det blev en extra idrottsdag p.g.a.
det vackra vädret. När första veckan hade gått hade visserligen inte alla
räknat de obligatoriska uppgifterna, men jag körde vidare med kapitel två.
Tyvärr byggde detta kapitel på kapitel ett, så jag var tvungen att ta en dyr
lektion till att repetera vad som stod i kapitel ett. Veckans andra lektion
gick alltså åt att gå igenom det nya kapitlet två.
Två mattelektioner gick bort nästa vecka eftersom lärarna
hade en studiedag och alla elever var lediga. Veckan därpå var det teater som
dock bara tog bort en mattelektion. Höstlov en vecka hade jag inte heller räknat
med, det var ju så långt till november när jag gjorde upp min planering…
När vi hade kommit in i december hade jag tre kapitel
kvar i höstens mattebok. Ett antal repetitioner till Lucia och efter det till
julavslutningen gjorde att jag bara hann med ett halft kapitel till. Men hade
jag inte planerat så noga hade jag säkert haft ännu fler kvar...
Nu för tiden planerar jag egentligen ingenting alls, utan
tar dagen som den kommer. Enda undantaget är om jag ska ha många gäster, som
jag ska bjuda på buffé. (Jag bjuder alltid på buffé, skulle aldrig klara av att
servera varm mat vid sittande bord.) Då börjar jag minst en vecka innan med att
handla fläskfärs till köttbullar och purjolök till pajer. En dag går åt att
steka köttbullar och göra purjolökspajer. Dessa går bra att frysa.
Purjolökspaj, köttbullar, ostbriska, potatisgratäng, lax och kallskuret på buffébordet.
Nästa dag gör jag tårtor, som också går bra att frysa. Sen måste badrum och hus städas. Detta kan man göra två dagar innan. Dagen innan kalaset åker jag och handlar kallskuret (rostbiff eller skinka) och rökt lax, grönskaker, dill och persilja till uppläggningen. Kanske en sväng till systemet om jag ska bjuda på vin. Jag lagar också en potatisgratäng, den behöver inte frysas utan bara gratineras med ost när den ska serveras. På kvällen dukar jag bordet.
Gästerna kan komma...
Dagen D tar jag upp köttbullarna och pajerna tidigt ur frysen – de behöver ganska lång tid på sig för att tina. Tårtorna väntar jag med tills senare. En sväng till supermarketen för att handla färskt bröd. Sen måste frukost och lunchdisken in i diskmaskinen och uppläggningsfat tas fram för laxen och det kallskurna. Jag själv måste byta om och göra mig snygg också. Jag brukar vara färdig ungefär en halvtimme innan gästerna anländer.
Förra lördagen ringde jag Mirren vid tolvtiden på dagen. ”Men mamma”, sa hon ”Jag hinner inte prata. Har du glömt att jag ska ha födelsedagskalas för Caspar idag klockan ett för släkt och vänner och jag har inte börjat med maten…”
23 kommentarer:
Oj, det lät lite som ett långtidsprojekt att bjuda in gäster hos dig. Men visst är det kul när planeringen klaffar och allt blir som tänkt när "dörrarna öppnas". Fast så är det ju de gångerna när det händer oförutsedda saker, som när telefonen ringer, eller som det hände för mig en gång, att några av gästerna tog fel på tiden och dök upp 2 timmar för tidigt. Där stod jag och garnerade gräddtårtor, oduschad och utan att ha hunnit med dukandet och pyntande varken inomhus eller utomhus (som behövdes för att andra gäster skulle hitta fram). Hoppas dock det löste sig för Mirren.
Gnuttan:
Trots att jag börjar planera kalas så långt i förväg, är jag aldrig färdig förrän en halvtimme innan gästerna ska komma. Jag hade nog brutit ihop om några gäster kommit två timmar för tidigt. Fast å andra sidan kunde man kanske ha fått lite hjälp.
Mirren bjöd inte på buffé denna gång utan på fläskfilé på en bädd av sås gjord på grädde och crème fraîche plus sallad och kokt potatis. Marängssuisse till efterrätt. Allt detta fixade hon på en timme. Man får väl förmoda att fläskfilén var färsk eller upptinad...
Snacka om planering och ORGANISATION! Så här ska det göras - det är nog alla damer of a certain age överens om. På detta sättet är man pigg och utvilad när själva timman slår. Utan hjälp i köket vill det till att man planerar. Men Mirren är ju ung och har annan fart i kroppen så hon kanske klarar allt på en timme - förutsatt att alla varor finns hemma.
Fint dukat bord - jag blir riktigt sugen ....... Kram på dig
Oj, vad gott det ser ut! Och vilken lysande planering. Kanske jag ska ta efter någon dag och så kommer jag att stå där nyduschad och fräsch när gästerna anländer och inte i duschen, som det kan bli om gästerna är tidiga...
Jag gjorde aldrig någon detaljplanering i skolan, för en sådan kan ibland bidra till att "dra igenom" kapitel utan att eleverna hunnit lära sig något. Det viktigaste är alltid vad man verkligen lärt sig, inte hur långt man hunnit. Det gäller alltså att ta det viktigaste först.
Jag brukar också ofta köra med buffé, om det kommer många. Tårtor och vin förekommer inte här, så där slipper jag en del besvär. :)
Önskar dig trevlig kväll!
Kram
Eleonora:
Det var närmast menat som ett skämt att jag är tvungen att börja så länge i förväg, men det är faktiskt sant. I synnerhet som Mirren ALDRIG börjar fixa sin buffé förrän dagen innan. Då har hon iofs handlat hem allting. Men hon har ju dessutom tre små barn och en man som sällan är hemma. Fast han städar alltid huset...
Kram tillbaka!
Karin E:
Min mamma var ännu värre än jag. Dagen innan hon skulle ha "middag" (ofta med smoking och lång klänning) kom det en kokerska och en servitris (kallskänka) som fixade det som gick att fixa dagen innan. Samma dag som "middagen" skulle gå av stapeln kom de tillbaka, dukade och lagade sådan mat som man var tvungen att laga samma dag. Kokerskan diskade sedan och servitrisen serverade och tog bort tallrikar...
Den enda hjälp jag någonsin haft är MM, som alltid ställde upp och diskade när jag bjöd kören och damerna i damkören. Nu för tiden blir det mycket tunnsått med kalas...
Ingrid som tycker det räcker med barnbarnen till frukost.
Aila:
Håller med dig - men samtidigt är det ju frusterande om man inte hinner med ett viktigt kapitel, som t.ex. division innan de ska gå vidare till nästa årskurs. Jag har för mig att det kapitlet alltid kom i slutet av matteboken...
Som speciallärare var jag med om en gång att eleverna inte räknat mer än två-tre kapitel i slutet av november. ALLA barn behöver ju inte räkna ALLA exempel som är ganska lika varandra.
Tårta som efterrätt till kaffet brukar jag ha eftersom de går att frysa. Annars förekommer det heller inte här hemma. Vin, när det förekommer någon gång, fixar MM.
Kram från Ingrid
Äsch, förra helgens kalas var ju i all enkelhet. Det är nämligen så att ifall man (som jag) har tre födelsedagsbarn på en och samma vecka så går det ju inte att planera en hel vecka i förväg. Jag skulle kanske göra det också, ifall jag hade den tiden. Men "vanlig" buffé med potatisgratäng och paj (med tillbehör såsom ost, kallskuret och sallader med lite olika dressing) behöver inte ta mer än en förmiddag att förbereda. Fast man hinner inte städa också, eller passa barn och framförallt inte tala i telefon ;-). M&P
Eftersom jag är mera av typen det "vi får se vad som händer, det fixar sig" faller jag i stum beundran för dem som, liksom du, kan göra en plan och genomföra den så konsekvent. Jo, det är klart vist tänker jag väl lite i förväg, men kanske inte så långt, "livet ska tas med överraskning" är mer min modell.
Mirren:
Jag fattar inte hur du kan fixa allting så snabbt och med barnen kring benen hela tiden. Det blir alltid god mat ändå! Jag vet ju att det har hänt att du ställt dig och bakat bullar mitt i alltihopa.
M&P
ByFånen:
Välkommen till min blogg. Jag lägger till dig till min blogglista eftersom du är med på temat om du inte har något emot det.
I vanliga fall planerar jag inte alls - den här "konsekventa" planeringen är bara de mycket få gånger jag har bjudit många gäster på lunch eller kvällsmat. Kanske blir någon gång om året...
Här i Östergötland säger vi inte "det fixar sig" utan "det löaser sej" men det är samma sak. Jag lever också oftast efter den principen.
Minns nån gång som jag planerat en termin för ett ämne som hades 1x80 min i veckan i en termin.
Sen lägger någon listig in SANT-undervisning, två veckor i rad just på den tiden. Hallå? Tio procent av tiden bara försvann!
Minns också första gången jag anordnade barnkalas när vi bodde i den lilla byn. En kvart före utsatt tid hade alla gäster kommit. Jag yrde runt som ett svettigt monster och något av barnen dristade sig till att häpet fråga varför jag inte hade satt upp några ballonger. Ja gissa vad jag skulle gjort sista kvarten?
Men jag lärde mig: där kom alla en kvart före, alltid ...
Cecilia N:
Jag försökte detaljplanera även andra ämnen, som t.ex. geografi eftersom mina stackars elever aldrig hann längre än till Dalarna när vi läste Sverige. Men, precis som du skriver, försvann en massa timmar till annat, så det var ingen större idé...
På landet kommer nästan alla en halvtimme före utsatt tid till olika evenemang, så det gäller att åtminstone vara en kvart för tidig för att få en parkeringsplats.
Du hade väl hjälp av barnen den gången att sätta upp ballonger, antar jag.
Kram!
Tack för emottagandet! Du får gärna sätta upp mig på din lista (och som alla bloggare blir jag glad om du någon gång finner anledning att kommentera det jag skriver).
ByFånen:
Bra! Då gör jag det.
ByFånen:
Varför får jag upp en sida varje gång som säger att den inte kan visas när jag klickar på namnet i kommentaren? Jag får gå till min lista om jag ska komma in på din blogg.
Jag är full av beundran för hur nitiskt du planerar en middag!:)
Det måste ju bara bli perfekt!
Jag lägger upp det hela litet annorlunda med en viss flexibilitet...jag får saker för mig som jag vill ändra på osv.
Detta handlar förstås om privatlivet, inte företaget.
Kramar
Karin som tycker det är roligt att du hänger med i minifredagstemat
Jag, precis som du, planerar/börjar förbereda långt i förväg (ca en vecka)när vi ska ha många gäster. Det blir bra då och inte stressigt alls. "Hm, jo ibland om sanningen ska fram haha!" Buffé är så himla bra då kan både "gammal" favorit och ny få plats jämte varandra. Att sno ihop något till flera samma dag skulle säkert fungera, men numera gör jag inte det eftersom jag inte behöver. När man har småbarn är det en helt annan sak. Det där med tiden och annat (dvs barnen) som kommer emellan tyckte jag var ett krux när barnen var små.
Kommer ihåg när första barnet tog studenten, var skulle jag börja planera? OCH NÄR? Men som sagt learning by doing, När tredje barnet tog studenten så var jag/vi väl förberedda. Visste hur planering av stort kalas går till, när vi behövde börja och vad som var bra att ha på ett buffébord.
På jobbet fungerar det ofta ungefär som du beskriver det. Börjar med bra planering och slutar med....ja om inte kaos så - vart tog tiden vägen?
Kram
Jag undrar när min lust för att ställa till med kalas försvann... förr tyckte jag att det var jättekul. En trerätters var väl ingenting, inte en buffé heller. Och nu!!! Jag blir helstressad av att baka en sockerkaka om det ska komma någon.
Om en månad kommer en hel drös med kusiner hit - vi ska äta lunch på annat ställe, bara fortsätta här sen och då fixar svägerskan några pajer till kvällen - men ack vad jag planerar redan... jag som bara ska städa och koka kaffe och duka. Det senare är lätt, ärvt porslin och glas och silverbestick i mängd. Men städningen...
Pettaskarin:
Jag har ju varit borta så jag såg inte kommentaren förrän nu. Jag måste ha allting i ordning maten någon dag innan jag ska ha stor fest. Vi äter alltid i det kombinerade köket/matrummet, så därför måste detta städas dagen innan liksom vårt badrum eftersom "gästtoaletten" ligger i en annan del av huset.
Sen måste man ju handla bröd och färska grönsaker samma dag (har inte hembakat i frysen som du :-)!
Kramar från Ingrid
*Ewa:
Jag har varit borta från datorn några dagar så jag såg inte kommentaren förrän nu. Jag bjuder ju alltid på buffé - skulle inte klara av något annat. Någon gång när jag känt mig extra stressad har jag faktiskt beställt smörgåstårta. Men då är det alltid problem med efterrätten. Man kan ju inte bjuda på tårta igen...
Städning och sånt måste jag göra dagen innan eller samma dag, så då har jag inte tid med någon matlagning. Det här gäller ju STORA kalas, det blir lite enklare när närmaste släkten och goda vännerna kommer på besök. De bryr ju sig i allmänhet inte om om det är nystädat :-)!
Kramar!
Bloggblad:
Som jag skrev till de andra - jag såg inte kommentaren förrän nu när jag gick igenom mina mejl. Det där med det bristande intresset för kalas känner jag igen. Har aldrig något minne av att jag tyckte att det var besvärligt förr trots att jag hade småbarn. Det var ju väldigt roligt också - numera är det bara jobbigt...
Du kan ju läsa vad jag skrev om städningen i kommentaren till Pettaskarin. Det blir ju extra besvärligt här hemma eftersom köket/matrummet måste vara i någotsånär ordning eftersom vi alltid äter där. Dessutom är diskmaskinen trasig sedan en månad tillbaka, vilket inte gör det hela lättare. (Jo, MM säger att han lätt kan fixa felet, så någon hantverkare göre sig ej besvär...)
Skicka en kommentar