1454 Julibesök på Äspholm

Tiden går snabbt och idag är det precis en vecka sedan vi gjorde en utflykt till Äspholm i Sankt Anna skärgård - Åsa, Johan, barnbarnen Casimir, Caspar och Clarissa, Kent och jag. För oss har det inte blivit av tidigare i år - vi trivs bäst här hemma i Mogata. Men när Mirrfamiljen kom och hälsade på och sonen Kalle erbjöd sig att skjutsa ut hela gänget till ön, bestämde vi oss för att åka ut.

Casimir ombord på Kalles båt för vidarebefordran till Äspholm. Den lilla skärgårdsbyn i bakgrunden heter Vrångö. (Bilderna går att klicka större.)

Oscar, son till Kalles sambo Anne-sofie, körde Kent, mig och Casimir säkert i Kalles båt till ön. De övriga - Mirren, Johan, Caspar och Clarissa - åkte med vår gamla båt,Grodan, som Kalle körde.

Vi blev omåkta av vår gamla båt Grodan med Kalle vid rodret. Kent tog bilden.

När vi hade kommit iland gick hela gänget upp till vårt gamla hus, som Kalle och Anne-sofie disponerar och har förvandlat till oigenkännlighet. Det senaste är att de byggt ut verandan med ett rejält trädäck. Snyggt och praktiskt. Kalle hade bakat en äppelpaj som smakade utmärkt med kaffe och saft efter sjöresan.

Kalle och Anne-sofie har helt bytt ut det gamla golvet, både i farstun och på verandan.

Kent, Oskar, Anne-sofie, Clarissa och Casimir väntar på att Anne-sofie ska servera äppelpajen.

Kalle bröt foten för några månader sedan och har fortfarande en spik kvar i denna. Här förevisar han röntgenbilden för Caspar, Casimir och Clarissa.

Efter att vi ätit upp hela pajen roade sig Kalle och barnen med att skjuta luftgevär. Även Clarissa som bara är sex år fick pröva. Hon gillade det inte något vidare men pojkarna, som skjutit luftgevär med Kalle förra sommaren, var eld och lågor. Caspar träffade målet, som Kalle riggat upp på en sten, mitt i prick två gånger - inget darrande på handen där inte.

Caspar skjuter luftgevär under Kalles överinseende. Han var bäst denna dag.

På eftermiddagen samlades alla släktingarna som var ute på ön i stora huset. Vi äger det tillsammans, mina två bröder och jag. Det har blivit en samlingsplats när det kommer många gäster - bröderna har annars var sitt hus där de bor med sina familjer. Idag var vi bjudna på konsert därinne av min brorson Lars tvillingar, Niki och Siggi. De spelade fyrhändigt, bland annat en marsch av Rachmaninoff. Ett svårt stycke som de spelade med bravur!

Siggi och Niki vid flygeln i stora huset.

Efter konserten fikade Kent och jag, Mirren och Johan tillsammans med min bror Gunnar och svägerska Anna Sophie, min brorson Lars och hans fru Tove, min brorsdotter Ebba och hennes man David och deras ungdomar Carl-Michael och Klara. Kalle, Anne-sofie och Oscar var naturligtvis också med. Barnen badade efter att på stående fot snabbt intagit saft, bulle och kaka. Sysslingarna fann varandra genast och hade väldigt roligt tillsammans. Så roligt att Caspar grät och var förtvivlad när vi skulle åka hem.

Vi satt länge vid bordet i det sköna vädret och pratade och hade det trevligt. Det är inte så ofta vi träffar så många släktingar på en gång. Kent och jag är ju sällan ut på ön eftersom vi har vår trädgård att ta hand om bland annat. 

Stora huset ligger bara några meter från vattnet så vi hade full koll på barnen på bryggan.

Siggi, Casimir, Caspar och Olof hoppar i vattnet från bryggan på Äspholm.

1308 Äspholm med barnbarnen

Eftersom Mirren fortfarande har semester bestämde hon sig för att komma ner med pojkarna och göra en utflykt till vårt sommarland på ön Äspholm i Sankt Anna i onsdags. Clarissa, deras syster, var på Lilla Akademiens musikläger så hon fick vara hemma med sin pappa.

Min son Kalle som är därute tillsammans med sin sambo Anne-sofie och hennes pojke Oscar, kom och hämtade oss i småbåtshamnen i Wrångö. Det är klart att Kent och jag också följde med, vi är inte ute på ön så ofta eftersom både han och jag helst vill vara hemma i vårt hus.

Här väntar vi på Kalle på bryggan. Casimir och Caspar har fått syn på ett stim fiskar i vattnet. (Bilderna går att klicka större.)

Klara för avfärd. Pojkarna har fått lov att sitta framme i fören eftersom Oscar lovat att sitta mellan dem och hålla reda på dem. (Kent tog bilden.)

Vädret var vackert och lagom varmt - inte så hett som det varit tidigare. På kvällen blev det faktiskt lite kyligt så våra jackor kom väl till pass.

Båten närmar sig långsamt vårt sommarhus som mina två bröder och jag äger gemensamt.

Jag har redan haft mina två veckor i stora huset så vi gick vidare uppför berget till Kents och min egen lilla stuga som Kalle och Anne-sofie bor i just nu. De har lagt ner otroligt mycket arbete med att göra huset och gäststugan fina och har till och med fixat mulltoa och dusch. De har slipat golv, målat och tapetserat så husen går knappt att känna igen. Jag är otroligt tacksam att de vill vara därute och underhålla stället - vi har nog med jobb med vårt eget hus hemma.

Utsikten från backkrönet på vägen upp till Kalle och Anne-sofie är fantastisk. 

Vi började med att fika när vi kommit upp till vårt lilla sommarhus där Kalle, Anne-sofie och Oscar tillbringar sin semester. 

Pojkarna var förstås otåliga och ville gärna gå ner till bryggan men lugnade sig när Oscar var snäll och spelade badminton med dem. De blev också saliga när de fick löfte om att få låna Kalles fiskespö och meta när vi fikat färdigt.

Kalle med systersonen Caspar i knät. (Kent tog bilden.)

Caspar och Casimir på ena sidan nätet och Oscar på den andra.

Sen gick vi alla ner till bryggan och jag bestämde mig för att ta årets andra dopp utomhus trots att det inte var särskilt varmt i luften. Vinden var kall och när solen gick i moln kändes det att hösten var på väg. Barnen var i vattnet länge förstås och dök från bryggan med dödsförakt.

Kalle fixar metspöna till barnen och Mirren hjälper till.

Det var Oscar som hade tur den här gången och fick en abborre. Jag var glad över att det inte blev någon fisk till pojkarna...

Caspar, som fyllde 7 år i juli simmar riktigt bra och dyker oförskräckt från bryggan. Brorsan Casimir som fyllde 9 år i samma vecka har kunnat simma länge, så honom behövde man inte passa alls. Vi vuxna badade också och när man hade varit i en liten stund var det inte så kallt längre. Man känner sig pigg och fräsch och som en ny människa när man kommer upp igen.

Efter att vi ätit lunch på Mirrens medhavda västerbottenspajer gick vi ner till bryggan igen för att pojkarna skulle få bada innan vi åkte hem. Tiden gick fort, som den alltid gör när man har trevligt, och vid halvsex-tiden på kvällen skjutsade oss Kalle tillbaka till Wrångö.

Dags att packa ihop badkläderna och säga adjö till Äspholm för den här gången. Vår gamla gröna båt som vi köpte i slutet av 70-talet går fortfarande utmärkt. Kalle och Anne-sofie sköter om den och tar upp den på hösten och lägger i den på våren så Kent och jag behöver inte ha några bekymmer längre vad beträffar den heller.