1454 Julibesök på Äspholm

Tiden går snabbt och idag är det precis en vecka sedan vi gjorde en utflykt till Äspholm i Sankt Anna skärgård - Åsa, Johan, barnbarnen Casimir, Caspar och Clarissa, Kent och jag. För oss har det inte blivit av tidigare i år - vi trivs bäst här hemma i Mogata. Men när Mirrfamiljen kom och hälsade på och sonen Kalle erbjöd sig att skjutsa ut hela gänget till ön, bestämde vi oss för att åka ut.

Casimir ombord på Kalles båt för vidarebefordran till Äspholm. Den lilla skärgårdsbyn i bakgrunden heter Vrångö. (Bilderna går att klicka större.)

Oscar, son till Kalles sambo Anne-sofie, körde Kent, mig och Casimir säkert i Kalles båt till ön. De övriga - Mirren, Johan, Caspar och Clarissa - åkte med vår gamla båt,Grodan, som Kalle körde.

Vi blev omåkta av vår gamla båt Grodan med Kalle vid rodret. Kent tog bilden.

När vi hade kommit iland gick hela gänget upp till vårt gamla hus, som Kalle och Anne-sofie disponerar och har förvandlat till oigenkännlighet. Det senaste är att de byggt ut verandan med ett rejält trädäck. Snyggt och praktiskt. Kalle hade bakat en äppelpaj som smakade utmärkt med kaffe och saft efter sjöresan.

Kalle och Anne-sofie har helt bytt ut det gamla golvet, både i farstun och på verandan.

Kent, Oskar, Anne-sofie, Clarissa och Casimir väntar på att Anne-sofie ska servera äppelpajen.

Kalle bröt foten för några månader sedan och har fortfarande en spik kvar i denna. Här förevisar han röntgenbilden för Caspar, Casimir och Clarissa.

Efter att vi ätit upp hela pajen roade sig Kalle och barnen med att skjuta luftgevär. Även Clarissa som bara är sex år fick pröva. Hon gillade det inte något vidare men pojkarna, som skjutit luftgevär med Kalle förra sommaren, var eld och lågor. Caspar träffade målet, som Kalle riggat upp på en sten, mitt i prick två gånger - inget darrande på handen där inte.

Caspar skjuter luftgevär under Kalles överinseende. Han var bäst denna dag.

På eftermiddagen samlades alla släktingarna som var ute på ön i stora huset. Vi äger det tillsammans, mina två bröder och jag. Det har blivit en samlingsplats när det kommer många gäster - bröderna har annars var sitt hus där de bor med sina familjer. Idag var vi bjudna på konsert därinne av min brorson Lars tvillingar, Niki och Siggi. De spelade fyrhändigt, bland annat en marsch av Rachmaninoff. Ett svårt stycke som de spelade med bravur!

Siggi och Niki vid flygeln i stora huset.

Efter konserten fikade Kent och jag, Mirren och Johan tillsammans med min bror Gunnar och svägerska Anna Sophie, min brorson Lars och hans fru Tove, min brorsdotter Ebba och hennes man David och deras ungdomar Carl-Michael och Klara. Kalle, Anne-sofie och Oscar var naturligtvis också med. Barnen badade efter att på stående fot snabbt intagit saft, bulle och kaka. Sysslingarna fann varandra genast och hade väldigt roligt tillsammans. Så roligt att Caspar grät och var förtvivlad när vi skulle åka hem.

Vi satt länge vid bordet i det sköna vädret och pratade och hade det trevligt. Det är inte så ofta vi träffar så många släktingar på en gång. Kent och jag är ju sällan ut på ön eftersom vi har vår trädgård att ta hand om bland annat. 

Stora huset ligger bara några meter från vattnet så vi hade full koll på barnen på bryggan.

Siggi, Casimir, Caspar och Olof hoppar i vattnet från bryggan på Äspholm.

1440 Gems weekly photochallenge BAD

Den här veckan tycker Sanna, att vi ska skriva om och illustrera ordet BAD med foton. Det får bli några bilder från mitt fotoarkiv 2015 med barnbarnen, eftersom varken min egen badsäsong eller deras kommit igång än. För mig brukar badsäsongen inskränka sig till ett eller två utomhusbad. För barnbarnen blir det desto fler.

Barnbarnen leker i det långgrunda vattnet. Caspar, Lissan och Casimir. Fotot är också från sommaren 2015. (Bilderna går att klicka större.)

Den första bilden är från yngsta dotterns sommarställe, som såldes förra året. Det är roligt att ha bilder kvar från denna underbart vackra plats på norra Öland. Stranden, som ligger 50 meter från huset ägdes av bonden som var närmaste granne till familjen. Ingen annan hittade dit under de år som familjen bodde där utom en och annan fågelskådare. Därför kunde barnen bada utan baddräkter om de hade lust.

Utflykt till Byrums raukar sommaren 2015.

Vi gjorde några utflykter till Byrums raukar när Kent och jag var och hälsade på. Det har jag har berättat om här.  Här kom dock barnens baddräkter på. För mig är minnena därifrån förknippade med mycken oro eftersom barnen klättrade vilt hit och dit och upp på de högsta raukarna. Jag känner fortfarande hur det ilar i benen på mig när jag tittar på bilderna därifrån. Mirren lugnade mig dock med att de aldrig fallit och gjort sig illa tidigare och att barn i allmänhet har väldigt bra balanssinne. Förhoppningsvis dröjer det länge innan barnbarnen kommer dit igen.

Casimir simmar i poolen hos äldsta dottern i Tullinge på 18-åriga barnbarnet Johans födelsedagskalas. Bilden från 2015.