1784 Korsord igen

Så här i coronatider när jag befinner sig i riskgruppen äldre-äldre och inte kan åka buss till Stockholm, hälsa på barnbarnen och gå på opera eller museer, måste man ju hitta på något annat att göra. När jag har övat mina två timmar på flygeln, gått min promenad på två kilometer (vilket tar sin rundliga tid), målat lite på min senaste tavla eller lagt patiens på datorn, så återstår det i alla fall lite tid på dagen. Den kunde man ägna till exempelvis åt att städa eller att göra något annat nyttigt. Laga mat behöver jag ju inte eftersom det alltid är Kent, min högt älskade make, som gör det. 

Även om det är Kent som alltid löser det svåraste korsorden, får jag hjälpa honom ibland med gamla ord som han inte har hört eftersom han är nästan tio år yngre än jag.

Vi brukar fika vid tretiden och då är det som upplagt för att lösa korsord. Jag har berättat om vårt korsordslösande i ett tidigare inlägg då jag utsåg Neil Hourihan som månadens illustratör. Tyvärr finns han bara med i Allers med en enda bild nuförtiden och jag sörjer mycket över det.

Nu har jag börjat skriva upp en del konstiga ord som jag aldrig hört förut. Många kan man ju googla, men inte alla. Kent är bra på allting som har att göra med samhälle och historia. Han vet också vad som är ban och pen på en hammare, att ett turkiskt bad heter hamam, att en siare i antiken var en augur och att asynja alltid blir eir.

Idag blev jag glatt överraskad när jag själv kom ihåg att pegel visar vattenstånd och att kantrep heter teln eller telnar. (Man får se upp med ord som har samma form i plural som i singular). 

Här är några fler ord som jag lärt mig på sistone:

usans - affärssed, spelt - dinkel (vetemjöl), drus - kristallgyttring, raning - röjd äng vid älv, skålla - beslag platta, ASAP - as soon as possible (kontorssnabb stod det i rutan), oxer - hästhinder, triör - rensmaskin och skack - sned och vind. 

Men jag står mig slätt utan mobilen eller datorn. Tänker på min mamma som för 20 år sedan löste korsorden i Svenska Dagbladet med hjälp av sina gamla uppslagsböcker. Hon hade inte haft en chans idag när korsorden flödar över av olika namn på rockgrupper, idrottsmän och skådespelare som jag aldrig har hört talas om. 

1479 Månadens illustratör oktober 2017 - Neil Hourihan

Vi prenumererar på Allers, Kent och jag, eftersom vi gillar att lösa korsord. Allers har, enligt min mening, de bästa och flesta korsorden av alla veckotidningar som jag prövat. De är av olika svårighetsgrad från mycket lätta till ganska svåra. Jag brukar lösa de lättare och Kent de svårare.

Ofta hjälps vi åt eftersom mitt ordförråd är lite annorlunda än hans och vice versa. Kent glömmer aldrig ett ord men det gör jag. Ofta får Kent hjälpa mig med ord som nan = indiskt bröd, namn på gamla asar och olika valutor och vad Tokyo hette förr i tiden och som jag glömmer mellan varven.

Min favoritillustratör av alla korsordsillustratörer är Neil Hourihan, som är fantastisk på att hitta på bilder till korsorden. Jag ser också på nätet att han även varit knuten till Hemmets Journal där jag hittade den här bilden skapad av honom. Inte nog med att han kan teckna, han är väldigt humoristisk samtidigt. Här nedan är några exempel på hans humor och hans skicklighet. Han har även illustrerat barnböcker baserade på bibliska texter.

Lösningen i korsordet med hjälp av bilden var: Bättre nu än sent att få riktigt rent. Allers nr 36 2017. (Bilderna går att klicka större.)

Det är ganska uppenbart att han sovit färdigt snart. Allers nr 36 2017.

Att vara många är bäst när man bär på en häst. Allers nr 36 2017.

Kryssbilagan börja alltid med en Rivstart som Hourihan alltid illustrerar på sitt eget humoristiska sätt. Krysset är medelsvårt vilket framgår att de tre figurerna. För övrigt brukar bilagan innehålla uppemot 50 kryss och Sudoku varje vecka. Jag löser bara kryssen, hoppar över de lättaste och även sudokun. Korsorden ger mig i alla fall lite kunskaper om olika saker när jag letar på nätet. Matte har jag heller aldrig varit särskilt intresserad av.

Sockerbagare i farten. Allers nr 38 2017.

Fallet ute gjorde att han blev inne. 

Sätter färg på tillvaron. Allers nr 39 2017

Att bli huggen i baken föll inte juryn i smaken. Allers nr 39 2027.

Här är det ett flertal ord som är lösning till bilden. MODDLARBLASK, TOTALRENOVERING, FILHANTERARE, SKUMTVÄTT, BREDSPACKLAT, STARK I NYPORNA, FÖRSJUNKEN I DYN, GROVHYVLING. Allers nr 39 2017.

De här orden ovan tycker jag är fina exempel på Hourihans skickliga och humoristiska tolkning av orden som han fått med krysset. För de måste väl vara färdiga INNAN man ger dem till illustratören?

Här får de hålla i när de på linan far förbi. 

Korsorden skänker oss många trevliga stunder tillsammans och till en stor del är det Neil Hourihans förtjänst för min del.

Visst är nog gruppens melodi stora flaskor med mycket i. Allers nr 38 2017.

Missförstånd

När man som jag är 70+ får man acceptera att allt inte fungerar precis som det gjorde när man var 25. Man kan t.ex. inte vara uppe till två på morgonen efter att druckit halvannan flaska rödvin och sen stiga upp vid sjutiden och vara pigg som en mört. Nu räcker det med ett glas vin för att man ska känna sig ur form på morgonen, fastän man gått och lagt sig vid tiotiden.

Kaffe smakar inte heller gott, om det nu kan bero på att jag tidigare i mitt liv bälgat i mig tusentals liter av den varan. Jag har ännu inte kommit så långt som till silverte – varmt vatten, socker och mjölk – men det är inte långt ifrån…

När jag tappat något på golvet ligger jag gärna kvar på knäna en liten stund till för att se om det är någonting mer jag kan upptäcka att plocka upp därifrån.

Glasögon har jag haft sen elvaårsåldern, så det är inget nytt. Däremot har hörseln försämrats med åldern, vilket är en ständig irritation för de närmast anhöriga, eftersom jag ofta missuppfattar vad de säger.

Jag är tacksam ägare till ett par digitala hörapparater, som jag alltid har på mig när jag är ute bland folk, men som jag lägger av så fort jag kommer hem. De är små och behändiga och syns inte bakom håret. Men när man äter (och det gör man ju ofta) låter det som ett tröskverk inne i huvudet.

Inte heller kan jag ha hörapparaterna på mig när jag spelar orgel, för då hör jag inte ett ljud vad prästen säger eller sjunger. Jag har skaffat mig olika strategier för hur jag ska veta när kyrkklockorna har slutat ringa och jag måste börja spela. De finns nämligen ibland i en klockstapel en bit från kyrkan och då hör jag dem sämre.

För det mesta vinkar kyrkvaktmästaren med båda händerna över huvudet, när jag ska börja, om jag inte sitter på läktaren. Är det en begravning finns det nästan alltid en solist som viskar ”kör” i mitt öra när det är dags. Är MM med är det förstås lättare.

Jag har fått en vänlig tillåtelse av upphovskvinnan till denna tant, Gunilla Dahlgren, att använda hennes bilder för att illustrera mina inlägg närhelst jag behöver. Jag kan säga att det var denna bild som var inspirationen till mitt inlägg idag.


Det värsta med min dåliga hörsel, som är så pass bra att jag inte alltid behöver ha hörapparaterna i öronen, är att man missuppfattar vad folk säger i ett kör. Historien God dag yxskaft innebär alltså ingen särskild överraskning för mig. Eftersom MM älskar att lösa korsord rör sig ofta konversationen vid matbordet om ord i sådana.

- Fordras för staket, säger han och tittar frågande på mig. Jag lägger pannan i djupa veck och funderar.

- Kanske ribbor eller målarfärg eller nåt sånt, försöker jag. Han ser på mig med undrande blick.

- Varför skulle man behöva målarfärg när man ska skicka upp raketer?…

I morse var det särskilt bekymmersamt vid frukostbordet. Det började med att jag svarade MM på vad det vad för väder idag.

- Det är fem grader kallt, sa jag.

Det visade sig att något var borta och han hade frågat:
- Vart tog dom vägen?

En klurig korsordsfråga tyckte jag var en som han läste upp:
- Hit hittade Hitler tidigt till.

Tre bokstäver. Jag funderade och funderade men kunde inte för mitt liv komma på var någonstans Hitler kunde ha varit tidigt i sitt liv mer än i Österrike och München.

- Det blir Goa, sa MM.
- Varför och i vilket sammanhang var Hitler i Goa? undrade jag.

MM suckade och förklarade att det var Hippies, som var där tidigt och inte Hitler.

Sensmoralen är att man alltid ska tala extra tydligt till någon som inte har perfekt hörsel. Det räcker alltså inte med att bara höja rösten och skrika, som många tror.

Mirren har fulländat sin diktion när hon talar till mig, så att hon låter ungefär som en av presentatörerna på Svt. De som talar allra tydligast och bäst och rör på munnen så man nästan kan läsa vad de säger på läpparna. Men när jag är hos Mirrfamiljen och hälsar på måste jag i alla fall ha mina extraöron på mig, annars hör jag ju inte vad Lillmirren säger…

På tisdag kväll äntrar jag återigen mitt favvokommunikationsmedel, nämligen Swebus, för vidarebefordran till Cityterminalen i Stockholm, där jag även denna kväll blir hämtad av min käre svärson. Därför blir det bloggpaus veckan ut p.g.a. musproblem, eller rättare sagt, brist på sådant. Få se om jag kommer på att skriva något om Längtan – nästa fredagstema – när jag kommer hem. Annars får jag hoppa över denna vecka.