1784 Korsord igen

Så här i coronatider när jag befinner sig i riskgruppen äldre-äldre och inte kan åka buss till Stockholm, hälsa på barnbarnen och gå på opera eller museer, måste man ju hitta på något annat att göra. När jag har övat mina två timmar på flygeln, gått min promenad på två kilometer (vilket tar sin rundliga tid), målat lite på min senaste tavla eller lagt patiens på datorn, så återstår det i alla fall lite tid på dagen. Den kunde man ägna till exempelvis åt att städa eller att göra något annat nyttigt. Laga mat behöver jag ju inte eftersom det alltid är Kent, min högt älskade make, som gör det. 

Även om det är Kent som alltid löser det svåraste korsorden, får jag hjälpa honom ibland med gamla ord som han inte har hört eftersom han är nästan tio år yngre än jag.

Vi brukar fika vid tretiden och då är det som upplagt för att lösa korsord. Jag har berättat om vårt korsordslösande i ett tidigare inlägg då jag utsåg Neil Hourihan som månadens illustratör. Tyvärr finns han bara med i Allers med en enda bild nuförtiden och jag sörjer mycket över det.

Nu har jag börjat skriva upp en del konstiga ord som jag aldrig hört förut. Många kan man ju googla, men inte alla. Kent är bra på allting som har att göra med samhälle och historia. Han vet också vad som är ban och pen på en hammare, att ett turkiskt bad heter hamam, att en siare i antiken var en augur och att asynja alltid blir eir.

Idag blev jag glatt överraskad när jag själv kom ihåg att pegel visar vattenstånd och att kantrep heter teln eller telnar. (Man får se upp med ord som har samma form i plural som i singular). 

Här är några fler ord som jag lärt mig på sistone:

usans - affärssed, spelt - dinkel (vetemjöl), drus - kristallgyttring, raning - röjd äng vid älv, skålla - beslag platta, ASAP - as soon as possible (kontorssnabb stod det i rutan), oxer - hästhinder, triör - rensmaskin och skack - sned och vind. 

Men jag står mig slätt utan mobilen eller datorn. Tänker på min mamma som för 20 år sedan löste korsorden i Svenska Dagbladet med hjälp av sina gamla uppslagsböcker. Hon hade inte haft en chans idag när korsorden flödar över av olika namn på rockgrupper, idrottsmän och skådespelare som jag aldrig har hört talas om. 

1360 Julallergi och annat om julen

Jag har upptäckt att jag är julallergiker. Har känt av symtomen tidigare men inte så kraftigt som i år. På grund av Kents och mitt gemensamma intresse att lösa korsord, prenumererar jag på Allers som för det mesta har drygt trettio korsord att lösa i varje nummer. De är av olika svårighetsgrad. Jag brukar lösa de lätta och medelsvåra och Kent de svåra. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)

Sedan fyra veckor tillbaka har Allers haft jultema i tidningen. Det har varit julbak och julgodis, julklappar – både som man kan göra själv och såna man kan köpa – och diverse julpyssel och juldekorationer i varje nummer hittills. Jag blir så trött och jag funderade allvarligt på vad de här sista numren då skulle kunna tänkas innehålla.

I det nummer som kom i måndags var det julbordet med gamla och nya klassiker som var på tapeten. Plus att man kunde sticka en vacker julig pläd och pyssla med julblommor. Och när jag läste sista sidan där det står vad som händer i nästa nummer, fick jag förklaringen till att det redan nu skrevs om julbordet. Det blir nämligen ett dubbelnummer, så där har man även tagit upp nyårsmenyerna. Lite positivt i det hela var att det skulle bli mer kryss än vanligt och att de skulle räcka hela helgen enligt tidningen.

Allergin yttrar sig så att det börjar klia och krypa i skinnet när jag ser alla tomtar och allt glitter i affärerna. För att inte tala om alla julsånger som man ständigt hör där. Det är roligt att ackompanjera ”mitt” lilla Luciatåg som ska framträda i Rönö kyrka på Luciadagen och höra barnen sjunga de gamla sångerna, men jag blir väldigt trött när jag lyssnar på samma sånger hos andra luciatåg. Ett i morgon i Mogata kyrka, ett på fredag när Sankt Ragnhilds gille ska ha julfest och ännu ett när SPF ska ha sin på måndag.

Kent är vegetarian och jag gillar inte att laga mat. Han lagar alltid maten till sig så det räcker åt mig också. Jag stöter till med lite kycklingnuggets eller fiskpinnar ibland eller ett par skinkbitar jag köpt som pålägg.Därför faller det mesta på julbordet bort för vår del. Jag är således helt ointresserad av hur man lagar Janssons frestelse eller griljerar skinkan.  I veckans nummer var det 43 ”unika recept” man kunde laga till julbordet. Tur att det fanns extra många kryss.

Eftersom jag brukar spela i kyrkan på jularna är vi också ensamma så vi har inga andra att ta hänsyn till än oss själva. Jag är heller inte mycket för städning så några extra grejor att damma än de som redan finns sätter jag inte fram. Jag har också blivit allergisk mot julrosor som brukar vara vackra några dagar och sen vissnar ner. Det blir inte någon sådan i år heller. Jag har mina pålitliga orkidéer som brukar hålla sig fina i några månader. Gran har vi bara haft några år när Mirren var liten.

Julklappar? Sedan Kent vägrade ta på sig en (dyr) tröja som jag (honom ovetande) köpte åt honom i 40-årspresent har jag aldrig köpt honom någon present. Jag köper det jag vill ha när jag vill ha och han köper det han vill ha när han vill ha det. Den ratade tröjan har dock kommit till stor användning på senare år till min glädje. Det är en islandströja som han numera gärna sätter på sig eftersom den är i hundraprocentig ull och varm och go.

Barnbarnen som inte leker särskilt mycket med leksaker längre, får var sin slant som de – efter julafton – kan gå och handla vad de vill för. Det brukar vara uppskattat. Så även om själva julallergin kan vara lite besvärande ibland så upplever jag ingen som helst julstress som man läser att många har ont av. Fast jag kanske ska våga ta fram mina röda IKEA-servetter till pizzan på julafton trots allergin… 

Han ser lite trött ut, tomten.