Mina andra vokalistkompisar är Marie och Yngve, som varit med länge i Dagsbergs Dragspelsgäng, där jag har fått den stora äran att komma med sedan några veckor tillbaka. Yngve var med redan vid starten för sisådär trettio år sen. Så han är en klippa och kan alla sångerna på repertoaren utan och innan, vilket är till stor hjälp.
Det är vi tre som utgör fronten i dragspelsgänget, som förutom oss tre består av ett tiotal mogna grabbar, som spelar dragspel, gitarr och bas. De flesta spelar på gehör, vilket passar mig utmärkt, då jag också är gehörsspelare. Jag kan naturligtvis även noter, men det är befriande underbart att sjunga och spela tillsammans med så genomusikaliska människor, som alla killarna i gänget är.
(Alla foton är tagna av Sven Åke, som också är med och spelar dragspel)För det låter jättefint och samstämt när de kör igång. Gamla dragspelslåtar är ibland ganska invecklade, men det är ingen som tvekar om vilka harmonier som ska till i de olika turerna.
Idag var det alltså musikcafé i Åbylundskyrkan i Åby utanför Norrköping och Dagsbergs Dragspelsgäng stod för underhållningen och allsången. Fullsatt i lokalen till sista plats. På programmet stod bland annat en hel del alltid lika populära läsarsånger, som Barnatro, Guldgrävarsången, Gyllne morgon och O store Gud, där publiken fick sjunga med och gjorde det av hjärtans lust.
Claes, som är yngst av alla, basar för gänget. Det är han som står snett bakom mig på det andra fotot.Han är multiinstrumentalist - har jag lärt mig i NT idag att det heter - och spelar dragspel, gitarr, trumpet och piano. Han och jag spelade tillsammans What a Wonderful World, han på trumpet och jag på synt. Det var knäpptyst när vi spelade men vi fick en stor, varm applåd när vi hade slutat, så det var väl uppskattat, antar jag.
Hur som helst – det har varit en underbart rolig eftermiddag!
