Utrensning

Jag blev inspirerad av Mirrens inlägg Ny garderob för att konstatera att någon sådan behöver jag inte! Funderar på att sälla mig till de personer som har bestämt sig för att leva ett år utan att handla något onödigt.

För onödigt måste väl allt i kläd/väsk/skoväg med tanke på allt jag fått ihop idag som jag ska åka in till Söderköping med. Där finns nämligen ett ställe som heter Återvinningen där allt som inte säljs i butiken går med lastbilar till vänorten Talsi i Lettland.

Hela flyttkartongen är full med "För små kläder" som jag sparat de senaste åren. (Bilderna går att klicka större.)

Jag skäms när jag ser allting som jag köpt utan att egentligen behöva det. Mycket har varit reafynd förstås och inköpt bara för att jag har kunnat…

En hel flyttkartong är full med kläder som jag växt ur, men sparat utifall att jag skulle gå ner 10 kg. Nu har jag lyssnat på Mirren som sagt att OM jag någonsin går ner så mycket vill jag nog gärna köpa nya, fräscha kläder. Tyvärr finns det nästan lika mycket kvar som borde gås igenom – men det här får räcka för en tid åtminstone.

Skorna är ett kapitel för sig. Det var nu många år sen jag köpte skor som var snygga, men inte bekväma. Eftersom jag inte använde dem särskilt ofta blev de kvar – svåra att slänga tyckte jag. Alla dessa skor har också åkt ner i en plastkasse, liksom alla piratkopior av Gucciväskor som jag köpt i Kina och nästan aldrig använt. Inte är det roligt att gå omkring i en Gucciväska med plasthandtag…

Mirós labyrint.

 

En typisk Miróskulptur i Fondation Maeght. (Bilderna går att klicka större.)

 

Om muséet Fondation Maeght nära Saint-Paul de Vence på Franska Rivieran har jag berättat här och här. Jag har sparat det bästa till sist, nämligen Joan Mirós labyrint. Det kallar man den del av parken som uteslutande består av Mirós skulpturer och fresker.

Miró var nämligen inte bara en nyskapande konstnär utan också en fantastisk skulptör och keramiker. Han föddes 1893 i Barcelona och platsar i konsthistorien under begreppet surrealism.

Som många andra av den tidens avantgardister hånade man hans konst och skrev nedsättande artiklar om den efter hans första utställning 1918. 1920 flyttade han till Paris och Montparnasse där han fick många konstnärsvänner, som uppskattade hans måleri.

Ernest Hemingway förstod snabbt hans konstnärliga storhet och ansåg honom lika genomgripande som James Joyce var för litteraturen. 1964 skapade Miró skulpturer och keramik för Fondation Maeght, som invigdes samma år. Mer om Joan Miró kan man läsa här.

 

 

Här tvättar man en annan av hans skulpturer

 

 

Groda i keramik som sprutar vatten i den lilla dammen, också skapad av Miró

 

 

Gaffeln symboliserar den rebelliske spanske bondens knutna näve under inbördeskriget

 

Rött, gult grönt och blått som i Windows logga.

 

 

Här ser man lite av labyrinten. MM tar kort, för 5 Euro var det fritt fram att fotografera.

 

 

Köpte tyvärr ingen bok om Maison Maeght så jag vet inte vad denna skulptur berättar.

 

 

Mur av kakel och torn av sten.

 

Miró var tidigare än Brancusi...

 

Människa i harmoni med tillvaron.

 

Sista fotot innan vi beger oss av.

 

Nere vid Saint-Paul de Vence igen.

Murre beskjuten

Har just återkommit från en runda genom vår lilla by där jag lagt följande tråkiga meddelanden i 35 brevlådor och nailat fast ett laminerat exemplar på anslagstavlan på väg in till skolan. Inte för att jag tror att det hjälper...

"Natten till söndagen den 26 augusti, lite efter halv ett, tror vi att vår Murre katt i vår trädgård besköts med en softgun. Murre klarade sig helskinnad, men vårt stora köksfönster mot Stengårdsvägen gick sönder, till en kostnad av 6000-7000 kr. (Vi har bytt det tidigare och det har säkert inte blivit billigare sen dess. )

En softgunpellet (projektil) hittades nedanför fönstret. Vinkeln från gatan och mellan katten och fönstret stämmer så när som på någon decimeter, så vi misstänker att det var vår Murre och inte fönstret som var måltavla. Om det är någon som har hört eller sett någon som skjutit med sådant gevär eller pistol utanför .................. vid den tiden på natten tar vi tacksamt emot upplysningar.  

Namn och adress. telefonnummer och e-post."

Inte så trevligt att upptäcka på söndagsmorgonen, trodde först det var en genomskinlig fjäril som satt utanför fönstret...

Västmanländskans bokblogg: 3096 besökare, 600 inlägg och en utlottning

Västmanländskans bokblogg: 3096 besökare, 600 inlägg och en utlottning

http://musikanta.blogspot.se/2012/07/en-bok-om-familjen-kennedy.html

Fredagstema Show&Tell - Sommarens bästa…

Strandäng nära Mirrfamiljens sommarhus på Öland. (Bilderna går att klicka större.)

Sommarens bästa är rubriken på det näst sista fredagstemat för augusti, som Karin Englund är värdinna för. Övriga fredagsbloggare hittar man på hennes hemsida. Jag fastnar för Sommarens bästa dag, som var den sista Ölandsdagen för mig i år, samma dag som Mirrfamiljen och jag skulle åka hem till Mogata och Stockholm.

Efter lunch tog Mirren och jag paus i städandet och packandet och tog barnen med oss till stranden för ett sista dopp i havet. Det är bara femtio meter dit från sommarhuset och med undantag av kossor och fåglar är vi helt ensamma.

 

Korna och fåglarna är de enda grannarna på stranden.

 

 

Hundratals gäss häckar på strandängen.

Havet är oerhört långgrunt just där så det är en idealisk badplats för små barn. Man måste gå minst hundra meter ut i vattnet för att det ska nå upp till midjan. Nu blåste det och var inte så varmt trots att solen sken, så jag avstod från badet. Pojkarna och Mirren badade desto mer medan jag och Lissan roade oss på stranden.

När Mirren kommer dragandes med sin skrinda lyfter alla nästan på en gång.

 

 

Några stycken vågar dock sitta kvar på behörigt avstånd.

 

Innan vi kom ända fram vände sig Mirren om och hyssjade på mig, som bildade eftertrupp. Hundratals gäss satt nämligen och vilade bara några meter bort. De lyfte naturligtvis när vi kom närmare, men några satt kvar en bit ifrån medan Mirren packade upp matsäcken – Festis och kex.

 

Vattnet ser inbjudande ut.

En som däremot inte var rädd utan bara nyfiken var en kossa som gärna ville veta vad mellanmålet bestod av. Barnen är inte det minsta rädda för korna även om det känns tryggt att ha mamma eller mormor i närheten.

 

Kossan är snäll och nyfiken.

Pojkarna sprang och hoppade friskt i böljorna och gick inte upp förrän de var blåfrusna. Lilla Clarissa däremot kände att det räckte med att bara doppa fötterna. I vanliga fall älskar hon vatten, men idag var det tydligen lite för kallt.  

 

Caspar väntar på mormor medan han äter det sista kexet.

 

 

Numera går det att se sommarhuset från stranden.

 

 

Sista bilden från sommarhuset i år. Hej då Öland!

Bäst att borsta tänderna ordentligt

 

Har förgäves försökt på nätet att få tag i en bild av en äldre person som borstar tänderna, men inte hittat någon. Den här kissen får duga. Jag hittade den på den här bloggen.

Läser i DN att man löper större risk att bli dement om man inte borstar tänderna ordentligt. Enligt en amerikansk studie finns det en klar koppling mellan bristfällig tandborstning och demenssjukdom.  Man undrar i sitt stilla sinne hur man har kommit fram till detta resultat. Man hade tydligen under 18 år följt en grupp äldre människor. De var i genomsnitt 81 år när studien inleddes. Allmäntillståndet var tydligen gott hos samtliga då man måste ha uppnått den aktningsvärda åldern av 99 år när studien avslutades.

Hur man har burit sig åt för att undersöka om dessa försökspersoner borstade tänderna varje dag eller hade gjort det tidigare, kan man fråga sig. Om man endast intervjuade försökspersonerna kan man kanske utgå från att de som började bli dementa inte kom ihåg ifall de borstat tänderna eller ej, eller kanske inte ens visste vad man menade med tandborstning överhuvudtaget.

Många äldre har också löständer. Tog man med dem i gruppen också? Många frågetecken som behöver rätas ut…

Ska gå och borsta tänderna nu igen för säkerhets skull.

Ordspråk på modern svenska 1

Är det månne Axel Wallengren, alias Falstaff, fakir som skrivit om nedanstående Ordspråk på modern svenska? Bilden från nätet.

När jag började röja bland mina papper igår hittade jag dessa Ordspråk på modern svenska. De är inte så svåra att lista ut om man kan lite latin eller är bra på att lösa korsord. Om det är någon som sett dem förut kan hen ju bara skriva det i kommentaren och låta andra kommentatorer gissa. Här är några exempel:

1.       Kvaliteteten hos att genom extraktion av animaliska och/eller vegetabiliska komponenter aktiverat fluidum framställt nutritivt preparat förhåller sig omvänt till numerären hos den i produktionen engagerade kulinariskt skolade personalen.

2.       Ett manuellt baserat specimen av klassen Aves är mera profitabelt än cirka ett fjortondels gross dylika in en population av förvedade fanerogamer.

3.       Personer vilka residera i arkitektoniska kreationer av en mestabil transparent smältprodukt av övervägande kiselsyra bör iakttaga abstinens i fråga om utnyttjandet av smärre petrologiska enheter som projektiler.

4.       Den vokala manifestationen av triumfkänsla bör uppskjutas till en tidpunkt hinsides överskridandet av en smärre naturlig akvedukt.

5.       De limnologiska lokaler, vilka ha den i vertikalplanet största utsträckningen trafikeras av de rumsligt mest betydande iktyologiska fenomener.

Det sista ordspråket var faktiskt lite knivigt att översätta till gammalt ordspråk, men med hjälp av Google kunde jag lösa det. Kan det vara Falstaff, fakir som möjligen är upphovet? Någon som vet?

Lundegårds Camping

När man har tre barn på nyss fyllda fem, tre och ett år och det regnar och blåser ute är det svårt att vara tillsammans alla på ett så begränsat område som ett sommarhus ändå är. Räddningen är alla trevliga platser med anordningar speciellt för barn, som det finns många av på norra Öland.

Näst sista dagen på sommarsemestern åkte Mirren, de tre barnen och jag till Lundegårds Camping nära Köpingsvik där det finns ett mindre leklandför barn med mycket spring i benen. Nu var det ju eftersäsong och inte så många barn eller vuxna, utan man kunde ha god överblick över allt och alla.

Clarissa alias Lissan i klättertagen.

Lissan lärde sig att åka rutschkana själv här. Hon är helt besatt av att klättra upp på allting som jag berättat tidigare. Särskilt förtjust är hon i trappor och den lilla trappan till rutschkanan utgjorde en oemotståndlig lockelse.  Väl uppe fick hon först lite hjälp att åka nerför, men efter ett par gånger när jag tillhållit henne att FÖRST sätta sig ner och SEN hasa sig fram för att rutscha ner klarade hon det själv galant med bara lite hjälp av mig att hålla handen.

Målmedveten blick...

Efter säkert minst femtio gånger upp och ner klarade hon sig helt själv i rutschkanan. Bra gjort av en som fyllde ett år i juli. Man önskar att man hade haft en tiondel av den energi som hon uppvisade – då hade man inte haft några problem med vikten…

Det gäller att inte vända ryggen till! Lissan klättrar uppför trappan med blixtens hastighet.

Pojkarna såg vi inte mycket av – de roar sig helt själva numera. Mirren har fullt förtroende för dem och är inte det minsta orolig för att de ska falla ner från höga klätterställningar. Jag försöker att inte titta för mycket.

Här leker pojkarna i bollhavet.

Efter att vi ätit pizza i den närbelägna restaurangen gick vi tillbaka så pojkarna fick leka en stund till. Det är gratis för vuxna men avgift för barnen. Dessutom måste man ha sockar på sig, något som etablissemanget tillhandahåller för 20 kr paret. Campingen gör väl sig en god förtjänst på detta eftersom de flesta, både barn och vuxna går kippskodda i sandaler när de kommer dit. Två par MYCKET enkla sockar kostade lika mycket som inträdet till badhuset i Stockholm, påpekade Mirren, 40 kr!

I väntan på pizzan. Mirren har varit förutseende att ta med sig vatten eftersom restaurangen tar betalt för det.

På den fina minigolfbanan fanns det några "stolar" som man kunde snurra i.

Bröderna turades om att skjutsa lillasyster på de små cyklarna som fanns i en särskild avdelning. Det gick ganska fort och var mycket roligt tills någon av dem välte och Lissan trillade av. Ingen större fara skedd som väl var. Hon är lika tålig som hon är orädd.

Lissan åker med mellanbror Caspar.

Här är det storebror Casimir som skjutsar.

Fler bilder från Lundegårds Camping och leklandet kan man hitta på Mirrens blogg här. Ett som jag är med på när jag hjälper Lissan att åka ner för rutschkanan.

Utflykt till Byxelkrok

Mirrmaken tog hand om alla barnen en kväll så att Mirren och jag kunde göra en liten utflykt till Byxelkrok. Utflykten innebar även storhandling i ICA-affären som också har en trädgårdsavdelning för verktyg och annat som Mirrmaken behövde. Efter att ha fyllt bagageutrymmet i bilen med matkassar åkte vi till Marinan, en restaurang som ligger vid hamnen med fin utsikt över Kalmarsund och Blå Jungfrun.

 

Restaurang Marinan i Byxelkrok. Inte någon sommarvärme precis... (Bilderna går att klicka större.)

Mirren hade utfodrat oss alla med pasta och köttfärssås innan vi åkte, men inte hunnit laga något till sig själv eftersom hon är vegetarian. Hon berättade att hon fått mycket god vegetarisk mat tidigare på restaurangen och hon blev inte besviken denna gång heller.

Mirren är glad över att för en gångs skull kunna sitta i lugn och ro.

Jag beställde rabarberpaj med hemlagad vaniljsås, gudomligt god men ingen smalmat precis. Vi tog det lugnt och satt ganska länge och pratade över våra tekoppar och hoppades att barnen hade somnat när vi kom hem. Skönt för Mirren att få äta i lugn och ro för en enda gångs skull.

Den här kvällen var det ingen som satt ute på terassen med den fina utsikten, det blåste och var ganska kallt.

Mirrfamiljen har varit där tidigare  och ätit med alla barnen eftersom de har en speciell barnbuffé med barnens favoriträtter. Alltså köttbullar med potatis eller potatismos, pannkakor med sylt och pasta med köttfärssås. Någonting att ta efter för restauranger som har många sommarturister. En liten lekhörna fanns också för barnen att leka i när de hade ätit färdigt. 

Speciell barnbuffé på lagom höjd för barn.

Hamnen i Byxelkrok

Vi var hemma vid halv tiotiden. Ingen av barnen sov och ingen tänkte heller gå och lägga sig eftersom de hade saknat Mirren, som de tyckte hade varit borta så länge. Barnen höll igång nästan till midnatt då hela familjen stupade i säng, hörde jag morgonen därpå. Jag själv drog mig tillbaka till gäststugan och njöt av den vackra solnedgången.   

Mellböda gård med Drakens koja.

Den gamla Ölandsgården som förvandlats till café och ett lekparadis för barn. (De flesta bilderna går att klicka större.)

Ett trevligt utflyktsmål för barnfamiljer och även andra är Mellböda gård med Drakens koja, inte långt från Böda på norra Öland. Det är en tysk familj med ett stort intresse för drakar som har öppnat ett café och en leklada för barn, där man bland annat kan handla i olika affärer med låtsaspengar. 

Lissan för en gångs skull stilla i vagnen tittar intresserat på de färgglada vindsnurrorna, som naturligtvis också är till salu.

Casimir i drakens koja. Mirren tog bilden

Casimir och Caspar i lekladan. Mirrens bild.

På gården fanns också en klätterställning som framför allt tilldrog sig Clarissas intresse. Hon är helt oförvägen när det gäller att klättra trots att hon bara är nyss fyllda ett år. Det gäller att passa på henne eftersom hon är sekundsnabb om man vänder ryggen till.

På väg uppför stegen

Det här är jättekul!

Det var även en utmaning för Casimir, nyss fyllda fem.

Mirren och jag avnjöt varsin cupcake – bakad på stället. Lissan och jag gouterade denna mastiga skapelse medan Mirren inte var så trakterad.

Lite för maffig cupcake för Mirrens smak.

Caspar hjälper Lissan att plaska i baljan.

Annars klarade hon det ganska bra själv...

 

När det började dra sig mot middagstid för barnen åkte vi därifrån utan att ha köpt någon drake till pojkarnas besvikelse. Det återstod ju bara några dagar innan familjen skulle ge sig iväg hem och jag tyckte att det skulle bli en utmärkt födelsedagspresent till nästa år.