1516 Månadens illustratör januari 2018 - Ronny Lingstam

En av mina absoluta favoritillustratörer, som är högst levande idag och dessutom tillhör mina bloggvänner, är Ronny Lingstam från Värnamo. Han upphör aldrig att förvåna mig med sina fantastiska illustrationer som han lägger ut med jämna mellanrum på sin blogg. Han har varit med tidigare bland mina illustratörer nämligen här i februari 2016. 

Så vill man veta lite mer om honom är det bara att klicka på länken där hans curriculum vitae finns att beskåda. Sen det inlägget har jag fått många fler fina bilder från honom och jag tycker det är synd om jag inte får dela med mig av dem till mina bloggvänner.

Först ut är familjen som äter middag på julaftonskvällen.

Ett spöke stör familjen vid middagen på julaftonen. Illustration till Hemmets Journal. De färglagda bilderna är alla akvareller. (Bilderna går att klicka större.)

Här kommer fyra bilder som ska illustrera vad som händer folket i det lilla isolerade landet Jolinsberg med branta berg och djupa fjordar. Det blev bara dessa fyra miljöbilder, säger Ronny, jag fick annat att tänka på sen. Men det är aldrig för sent att berätta historien - så vem vet. En dag kanske det blir en saga till slut.

Värdshuset i Jolinsberg. 

Känner hur det ilar i benen när jag ser geten på gräsplätten. Jag skulle nog hållit den lille pojken i handen.

En vandrare i Jolinsbeg. Inte något för mig...

Samme vandrare fastän på vintern. Månne han är på väg till det varma värdshuset?

Ronny har gjort många illustrationer till böcker och foldrar - flera medicinska sådana samt barnböcker och en lärobok i historia för för högstadiet. Här är ett typiskt (?) grekiskt hus under antiken. Jag älskar att titta på detaljerna i Ronnys bilder. Han till vänster vid väggen t.ex.

Grekiskt hus, illustration till en bok i historia för högstadiet.

Ålderstrappan. Illustration till ett uppdrag från Lunds sjukvårdsdistrikt. Ronny har gjort trappan ständigt uppåtgående - en trompe l'oeuil-effekt - inspirerad av Escher. 

Illustration till en barnbok - "När farmor gick till väders" av Colibrine Sandström. 

Ronny har under årens lopp också varit en flitig veckotidningsillustratör som nedanstående bild och julbordet ovan visar.

Ensam. En illustration till Allers Veckotidning. Novell som handlar om en kontaktannons.

Ronny gör också många bilder i blyerts och tusch. Här kommer några exempel. Han har också skapat filmer i silhuett som han också lagt ljud till. Flera av dessa blyertsteckningar hade jag med i mitt förra inlägg och ännu fler kan man naturligtvis hitta på hemsidan.

Zeller. Illustration till en egen novell. Underbart med foten utanför ramen.

Tre systrar.

Jag avslutar med några surrealistiska bilder som visar på hur mångsidig och omväxlande Ronny är som illustratör. Nattrocken som Ronny beskriver som "en egen liten elegisk känsla på papper" och en triptyk som har hängande i köket hemma.

Magritte kunde inte gjort det bättre...

"Poem, "Ett tappat hjärta" och "Personlig närvaro".

Förutom att vara en skicklig illustratör är Ronny en fantastisk skulptör. Titta bara på hans många skulpturer på hemsidan här!

1515 Veckans rubrik - Entré

Ett nytt år har gjort entré – nämligen 2018. 

Bilderna är gratisbilder från nätet utom de två sista.

Året bjuder på många händelser enligt Wikipedia:

Februari 9–25 februari – Olympiska vinterspelen 2018 arrangeras i Pyeongchang i Sydkorea.

Mars 9–18 mars – Paralympiska vinterspelen 2018 i Pyeongchang i Sydkorea

Juni 14 juni-15 juli – Världsmästerskapet i fotboll 2018 i Ryssland.

Juli 27 juli – Planeten Mars befinner sig närmast Jorden sedan 2003, men inte lika nära som då.

September 9 september – Riksdagsval, landstingsval och kommunval i Sverige.

Oktober a Solar Orbiter (SOLO) i en omloppsbana runt solen för att göra observationer av stjärnans "polarområden".

Av dessa evenemang – om man nu får räkna att Mars befinner sig nästan lika nära jorden som 2003 som ett evenemang – är det nog mest sannolikt att jag kommer att titta på VM i fotboll i sommar. Jag tycker att det är fascinerande att se alla dessa fantastiskt duktiga fotbollsspelare som (för det mesta) spelar för laget och inte bara för sig själva.

Sen är det ju förstås spännande med valet i september. Kommer vi att få en ny regering eller kommer allt att bli som förut?

Så här såg det ut 2014. Hur blir det i år?

Ett nytt år brukar ju också innebära att man ger sig själv nyårslöften. Jag gav mig själv nyårslöftet 2015 att jag skulle spela piano eller orgel en timme varje dag och det har jag hållit i stort sett. I synnerhet sedan jag fick en ny flygel, som jag berättat om här. 

Jag försöker öva en timme varje dag på min flygel.

I år lovade jag mig själv att läsa – högt – ur en bok på franska några sidor varje dag. Jag ser nämligen fram emot ännu en resa till Limoux i södra Frankrike i vår. Men det löftet har redan brutits. Jag får ta mig själv i kragen.  Det går väl an att förstå och läsa franska, men att prata är betydligt svårare. 

Äldsta dottern Anna och jag på Le Commerce i Limoux 2017. Vi dricker den berömda äkta champagnen från Limoux à ca 20 kr glaset. Kent tog bilden.

Det är Karin på Åland som har hittat på teman för Veckans rubriker i januari 2018. Övriga rubrikbloggare kan man läsa om till höger i bloggen. 

Uppdatering:
Bloggblad påminde mig om den viktiga händelsen i mars när vi ska åka till Mjölby och showa. Så nu är den världshändelsen tillagd.

1514 Halvårskoll juli-december 2017

När jag ser tillbaka på halvåret som gått är det mycket som har hänt. Och jag ser till min glädje att det har varit ett övervägande positivt halvår utan större bekymmer eller problem. Vi har varit friska under hela perioden, både Kent och jag. Inte ens varit förkylda. Någonting som man verkligen kan glädja sig åt i vår ålder.

Höjdpunkterna för mig har förstås varit höstresan till Limoux och att få träffa barnbarnen och även vara med om deras konserter och julavslutningar - både i Stockholms Gosskör och på Lilla Akademien. Här kommer några bilder från varje månad. Klicka gärna också på länkarna under bilderna så kan man läsa mer om vad som har hänt.

Juli

Casimir fyller 10 år och vi firar hans födelsedag här hemma i Mogata tillsammans med 

grannbarnen. (Bilderna går att klicka större.)

Vi gör en promenad i Söderköping och passar på att hälsa på Karin Ragni Wåtz som ställer ut sina batiktavlor i sitt hem.

Augusti

Konsert i Å kyrka med Johan Dalene - violinvirtuos trots sina unga år. Här kan man läsa mer om denna fantastiska unga violinist. Kent tog bilden.

Söderköpings gästabud i slutet av augusti. Kent tog bilden

September

Här spelade jag på Valentin Matteos dop i Östra Eneby kyrka i Norrköping. Kent tog bilden.

Höstresa till Limoux i södra Frankrike, som jag har skrivit många inlägg om tidigare på bloggen.

Oktober

Casimir spelar två stycken av John Dowland.

Jag har det stora nöjet att ackompanjera Clarissa.

November

Kent och jag var på broderiutställning på Stadsmuseet i Norrköping. Här kan man läsa inlägget under rubriken Förspilld kvinnokraft, eller?

Jag följde med Marianne alias Bloggblad som ackompanjatör till Dagsbergsgården, där hon berättade om sin uppväxt som barn till två frälsningsofficerare. 

December

Båda barnbarnen Casimir och Caspar sjunger i Stockholms Gosskör. Bilden från deras julavslutning i Gustaf Vasa kyrka. I inlägget kan man också höra dem sjunga. 

Extra spännande med Lilla Akademiens julavslutning i år eftersom lilla Clarissa var med för första gången. Hon är sjua från vänster i första ledet. Här kan man också höra sång och musik från avslutningen. 

Julen firade vi tillsammans med Mirrfamiljen som är lyckligen återförenade. Här kan man läsa mer om julaftonen. 

Önskar alla mina bloggvänner och bloggläsare en god fortsättning på det nya året 2018.

1513 Annandagskalas och musikal

På annandagen bjöd Mirrens svärföräldrar, Ingrid och Bosse, oss alla på kalas. Som ofta förr om åren när vi brukade åka upp till Stockholm just på annandag jul eftersom jag alltid spelade i kyrkan under julafton och juldagen.

Vi blev bjudna på lunch med god mat både för vegetarianer och för dem som älskar traditionell julmat. Efterrätten var också bland annat den traditionella, nämligen ostkaka - både farmor och farfar är smålänningar - och goda gräddfyllda kakor. Jag älskar ostkaka och hade hoppats på denna läckerhet och jag blev inte besviken. Även barnen var förväntansfulla inför det dignande efterrättsbordet.

Ostkaka, persikor, vispgrädde, pepparkakor och gräddfyllda kakor, vad kan man mer önska sig? (Bilderna går att klicka större.)

Efter maten spelade Casimir, Caspar, Mirren och jag ett sällskapsspel som var nytt för mig -  Bamsespelet. Bamse fanns ju inte när jag var liten. Jag förlorade förstås som jag gör för det mesta.

Jag, Mirren, Casimir och Caspar spelar Bamsespelet. Pojkarna har farmors julklappsskjortor på sig.

Caspar lyssnar på en saga och Casimir läser en bok medan Mirren och Stora C tar igen sig i soffan efter maten. 

Vid fyratiden var det dags att ge sig iväg till Waterfront Arena där Äventyret Aladdin skulle gå av stapeln. Kent och jag hade fått biljetter till denna musikal i julklapp av Mirrfamiljen - en mycket uppskattad sådan. Hela övriga familjen skulle för övrigt göra oss sällskap.

Det strävsamma gamla paret på Waterfront Arena. (Mirren tog bilden.)

Bilden från programmets omslag. 

Den främsta anledningen till att familjen ville se denna musikal var att Caspar och Lissans älskade fritidspedagog - Rasmus Malm - hade en biroll i musikalen. Här kan man läsa mer om denna duktiga skådespelare och dansare.

Claes Malmberg var maffig som den goda anden men den som imponerade mest var nog Markoolio som spelade den elaka trollkarlen El Sallham. Till sin hjälp hade han dromedaren Jabaar som spelades av Kim Sulocki. Trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att hämta en oljelampa till honom eftersom han själv inte vågar gå dit. Grottan är nämligen full av hemskheter. Aladdin hämtar oljelampan och släpper därmed ut en god ande ur denna när han putsar på den.

Dromedaren och trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att han ska ta med sig en förtrollad oljelampa till honom. 

Claes Malmberg är majestätisk som anden, guldsminkad och med gyllene kläder.  

Charlie Grönvall, som kom trea i Idoltävlingen hade huvudrollen som Aladdin. Han både sjöng och agerade bra tyckte jag. Hans vapendragare var den flygande mattan Zlatan, spelad av Bill Sundberg. Varför denne spelade i bara kalsingarna har jag dock svårt att förstå.

Genom att anden ger Aladdin tre önskningar blir han rik och kan fria till prinsessan Safa, spelad av Renaida Braun. Hon syns inte mycket förrän i slutet av musikalen. Förutom hon så är Aladdins faster Abdel den enda kvinnliga tal- och sångrollen i musikalen. Så det är nästan bara män vi ser på scenen förutom dansarna konstaterar jag.

Prinsessan Safa tar emot Aladdin som kommer för att fria. Rasmus som väktare längst till höger. (Kents bild.)

Det var fart och fläng genom hela föreställningen och snabba klädbyten för de duktiga dansarna. Kanske tyckte jag att ljussättningen var något störande som hela tiden växlade färg och svepte över publiken.

Faster Abdel kan man se till höger i bild. (Kents bild.)

En av dansscenerna i slutet av föreställningen. (Kents bild.)

Den fulltaliga publiken bestod till stor del av barn och musikalen riktade sig nog mest till dessa. Vad det hela gick ut på har jag fortfarande inte riktigt klart för mig men sensmoralen var väl i alla fall den att rikedom inte är det viktigaste i livet. Jag får läsa programmet noggrannare...

När föreställningen var slut fick Caspar och Clarissa komma in bakom scenen och hälsa på sin idol Rasmus.

Rasmus med Clarissa i famnen. (Bilden har jag lånat av Mirren.)

1512 Juldagen i Stockholm 2017

På juldagen gick Kent och jag till Gustaf Vasa kyrka inte långt från där Mirrfamiljen bor, där delar av Bachs Juloratorium framfördes i mässan. Medverkade gjorde Gustaf Vasa Kammarkör och Drottningholms Barockensemble samt fyra solister. Kyrkan är nyligen renoverad och om denna kan man läsa här.

Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm. (Bilderna, som Kent har tagit alla, kan klickas större.)

Det magnifika barockkoret.

Juloratoriet i sin helhet kommer att framföras på Trettondagen och går man på tre av de sex gudstjänsterna innan dess, kan man få en stämpel på ett kort som berättigar till en fribiljett till den konserten. Kostar 200 kr annars. Kanske något att ta efter för andra kyrkor med få gudstjänstbesökare under de vanliga söndagarna. 

Gustaf Vasa Kammarkör samt Drottningholms Barockensemble. Längst bort de fyra solisterna.

Närvaro vid tre gudstjänster genererar en fribiljett till ett värde av 200 kr till Juloratoriet av Bach på Trettondagen. 

På kvällen var Mirren, Kent och jag bjudna till Kents kusin Kay med sambo Ingrid, som bor ett stenkast från Hötorget. Vi tillbringade kvällen under glatt samspråk och med god mat och dryck.

Ingrid till vänster och Kay längst till höger i bild bjuder på glögg före julmaten. 

Tiden gick fort och hemfärden gick snabbt med tunnelbana till Odenplan och byte där till buss nästan ända fram till ingången på huset. En klar fördel för mig i alla fall, som slipper dra min rullväska (nästan) en kilometer och uppför en ganska brant backe innan jag kom fram till huset i Mälarhöjden. En fördel för barnen med flytten är att de har ett kvarter till skolan där de går och slipper att åka en halvtimme tunnelbana med byte varje dag.

Clarissa visar stolt upp sin drake, som hon har byggt av Plus Plus, för oss när vi kom hem. (Jag är inte sponsrad av företaget men jag tycker det verkar vara ett utvecklande och nytt (?) inspirerande lekmaterial för barn.)

1511 Julafton 2017 hos Mirrfamiljen

Denna jul är den andra sedan 1987 som jag inte spelat orgel i kyrkorna under julhelgen. Det har känts ganska skönt att inte behöva stiga upp vid halvfyratiden på juldagsmorgonen för att åka iväg till julottan på Vikbolandet, där jag tjänstgjort de senaste åren. Detta efter att ha spelat i Mogata kyrka på midnattsmässan.

Extra skönt har det också varit att slippa tänka på julmat eftersom vi var bjudna till Mirrfamiljen i Vasastan i Stockholm, dit de flyttat ganska nyligen från Mälarhöjden. Vi anlände dit på julafton tillsammans med farföräldrarna. Julbordet var rikligt, både med vegetariska rätter för familjernas tre vegetarianer och köttbullar, lax och prinskorv för oss övriga som farmor Ingrid tagit med sig hemifrån.

Mirren lägger sista hand vid julmaten. (Bilderna går att klicka större.)

Den vegetariska avdelningen består av palsternackslåda, potatisgratäng, ostpaj, hemmagjord rödbetssallad och ost.

Farmor har bland annat haft med sig skinka, lax, sylta, prinskorv, köttbullar och sill.

Alla utom Anders, bror till Stora C, bänkade vid köksbordet. Från vänster Kent, Casimir, Clarissa, Caspar, farfar Bosse, farmor Ingrid, Stora C och Mirren. 

Mätta och belåtna efter jullunchen var det lagom att sätta sig och titta på Kalle Anka på SVT tillsammans med ytterligare 3 859 000 svenskar, läste jag i tidningen i morse. Det är den näst högsta siffran under hela 2000-talet. Jag kan bara tycka för min egen del att de tidiga Disneyfilmerna är så mycket finare och roligare än de som framställs idag, trots att datorerna inte var uppfunna på den tiden. I alla fall inte som hjälpmedel till filmer.

Barnens farbror Anders - omgiven av Caspar, Clarissa och Casimir - tittar på Kalle Anka.

Efter Kalle Anka blev det konsert med Casimir, som spelade gitarr och sjöng en julvisa på latin, Caspar som sjöng Ej upplysta gårdar och Clarissa som spelade oboe och bland annat sjöng En sockerbagare här bor i staden. Man kan lyssna till delar av konserten i slutet av inlägget. Kent tog filmerna.

Före konserten ställer barnen upp sig för fotografering...

...liksom den återförenade Mirrfamiljen. Slutet gott, allting gott. Kan tilläggas att Mirren själv tapetserat alla rum utom Caspars, som hon inte hunnit med ännu, med vackra gammaldags tapeter. 

Så blir det då äntligen dags för julklappsutdelning. Några små presenter till oss vuxna men desto fler till barnen. Många nyttiga sådana. Bland annat får de var sin snurrstol till sina rum och som monteras flinkt av farfar och pappa.

Caspar inviger sin nya snurrstol...

...liksom Casimir

Här kommer några videosnuttar från julkonserten på julafton hos Mirrfamiljen. Det är tyvärr bara framträdanden av Caspar och Clarissa eftersom inspelningen av den vackra latinska julsången som Casimir sjöng blev så dålig. Men han är en fena på att redigera filmer så jag ska skicka den till honom så kanske han göra den bättre.

Rudolf med röda mulen med Caspar. Jag har det stora nöjet att ackompanjera barnen.

En sockerbagare här bor i staden med Clarissa.




We wish you a Merry Christmas med Clarissa på oboe.

Inspelningen av Ej upplysta gårdar som Caspar sjöng så fint vid granen dränktes nästan av pianoackompanjemanget. Därför gick vi in i Casimirs rum där det finns en orgel som jag ackompanjerade sången till i stället. Det  lät mycket bättre. Här kan man lyssna till den välkända julsången - en Christmas Carol.



Caspar sjunger den gamla kända julsången Ej upplysta gårdar.