Avdelningschefen Björn Scheele kan inte svara på varför det är så. ”Kanske det inte är ett så välkänt yrke”, säger han…
Jag kan däremot svara på varför det saknas kantorer. Det går inte att gå någon omskolningskurs på ett par månader för att lära sig spela orgel eller piano. Inte ens under ett par år…
Det är ungefär som om man sa: ”Det saknas cirkusartister, men jag vet inte varför?...
Själv var jag sju år när jag började spela piano. Min pappa satt bredvid första året och såg till att jag övade en timme varje dag. Först tio minuter skalor, sedan 10 minuter fingerövningar och till sist inövning av spelläxa. Året därpå satte han klockan på en timme istället för att sitta bredvid…
Detta schema följdes slaviskt de påföljande sex-sju åren. Helgerna inräknade. Möjligtvis att jag hade ledigt julafton…
Jag blev givetvis väldigt duktig med så mycket träning och tyckte så småningom det var något så när roligt att öva och framför allt spela alla slagdängor som var populära. Jag hade ju inga noter till sådana, så dem fick jag ”ta ut” så gott jag kunde själv.
Jag blev också populär när jag spelade sånt på våra ”skutt” som partyna kallades på den tiden…
Men, att vara kantor innebär att man för det mesta ska spela orgel och inte piano. Piano spelar man bara med höger och vänster hand och det finns två notsystem med noter som man spelar efter.
Ska man spela orgel innebär det att man måste lära sig att använda fötterna – som apor. Det tog ett helt år innan jag lärde mig att spela neråt med vänster fot och uppåt med vänster hand samtidigt…
Jag var 50 år när jag började spela orgel med pedal och kom in på kantorskursen i Linköping, så alldeles lätt var det inte…
Men, trägen vinner. Jag tänkte att det fanns så många som spelade sämre än jag - men som kunde det där med baktassarna. Så jag trodde nog att jag också skulle kunna lära mig det, om jag inte gav upp
Och en vacker sommardag året därpå, så bara löste det sig med pedalspelet. Det hade tagit precis ett år med många timmars träning. Jag kunde plötsligt läsa de tre notsystemen utan någon större svårighet och veta på vilken notrad mina händer och fötter befann sig...
Detta är själva hantverket med att vara kantor. Sen att det dessutom är dåligt betalt och att man måste jobba helger för det mesta, är heller inte särskilt lockande för ungdomar. Man måste också ”dela de kristna värderingarna” vilket ytterligare begränsar urvalet till yrket…
Det räcker heller inte med att du kan spela orgel, du måste vara social och pedagogisk och ha lätt för att komma överens med människor av alla slag, eftersom det alltid ingår körer i kantorstjänsten. För att inte tala om att du måste vara helt insatt i den aktuella popmusiken för att kunna leda en barnkör idag…
Och sen säger en avdelningschef för yrkeshögskolan att han inte förstår varför det kan vara en brist på kantorer...
10 kommentarer:
Hahaha, ja även om det kanske inte är allom bekant att det är skillnad på piano och orgel, så borde han väl inse att man inte lär sig spela i en handvändning och att det krävs en viss ådra för ett sådant yrke. Ja, ja. Men det är fint att vara chef.
Marianne:
Jag glömde tillägga just det - att man inte får vara tondöv heller...
Kram!
Vilken fin beskrivning av ditt yrke. Trots att jag också blev satt i pianoskola som liten har jag inte kunnat lära mig pianospelets svåra konst - och orgel har jag aldrig prövat.
Jag är glad att du finns - ledsen för att jag aldrig haft möjligheten höra dig spela. Men det kanske skulle kunna hända.
Fin bild på dig! Kram kram
Eleonora:
Hade nog inte heller lärt mig att spela piano så pass bra om inte min pappa hade varit så energisk...
Finns väl mycket få barn som tycker om att sitta och spela skalor och fingerövningar. Det var inte tal om något suzuki (vet inte hur det stavas) där inte.
Fast när jag hade lärt mig tre ackord i basen kunde jag nästan ta ut alla barnvisor själv...
Har haft mycket nytta av att jag är gehörsspelare i jobbet!
Varm kram/M
Vilken fin bild, du är så söt!
Jag lärde mig spela med fötterna - kom igenom hela psalmboken + ett antal tjusiga stycken, men jag var för mörkrädd för att sitta och öva uppe i mörkret på läktaren i domkyrkan. Och satt jag där nere fick jag en hel drös med folk omkring mig... Sen lockade annat mer... var ca 20 år...
När jag började om igen för ung 15 år sen, var det mycket svårare... jag fastnade med alla fingrar och visste inte vilket jag skulle släppa för att ta nästa ton.
Så jag la av... annars hade jag nog kunnat leva gott på att vikariera.
Jag såg artikeln och skrattade gott... Han som skrev kanske tror att det räcker att kunna 4 ackord som det gör när man spelar dansband och pop...
Vilken klok pappa du hade! En sådan ordning var det inte på mitt pianospelande, men så blev jag ju inte heller kantor, trots att jag började tidigt med lektioner.
På min tid hade vi orgelspelarkurser på Oskarhamns fhsk som sommarkurser. Man blir ju inte kantor på dem, men man lär sig kanske hur en orgel fungerar. Jag tror att de finns kvar.
Åh, vilken träning det ligger bakom!
Och vad du har övat. Jag förstår att det är mkt som hänger med en kantorstjänst. men vilket ROLIGT arbete!!
Det skulle man kunna tänka sig att ha. Om man kunde spela, såklart...
KRAMAR!!!!
Bloggblad:
Synd att du inte fortsatte - du hade blivit en utmärkt kantor...
Men du kan förmodligen försörja dig i showbranschen sen när du blir pensionär...
Tant Lila:
Min pappas största dröm var att jag skulle bli konsertpianist - det var därför det inte blev något orgelspel förrän jag fyllde 50!
Sen tyckte jag aldrig att det var särskilt roligt att öva - man måste ju träna åtminstone 5 timmar varje dag om man ska bli en duktig pianist.
Men visst var det ordning på övningarna under min skoltid - även under jul- och sommarlov!
Men utan min pappa hade jag aldrig kommit dit jag är idag...
Och utan MM, som tog hand om Mirren under sju veckor två somrar hade jag aldrig blivit kantor...
Annika:
Haha, det är ju förutsättningen - att man kan spela förstås. Men det är egentligen inte det viktigaste, åtminstone inte för en kantor i en liten församling på landet. Det allra viktigaste är att man är en bra körledare med förmåga att entusiasmera...
Annars är det inte lätt att få ihop folk som förväntas ställa upp under stora helger och på musikgudstjänster helt gratis...
Jag menar, man behöver inte vara någon elitorganist som krävs i stora kyrkor i storstäderna.
Och visst är det ett roligt arbete - i synnerhet som jag är så välkommen varje gång jag spelar - trots att jag tar betalt!
Kramar!
Skicka en kommentar