Vi ska sjunga tre sånger och vara med i refrängen till Adams Julsång. Vi sjunger Ett barn är fött på denna dag, Herdarna på ängen och Sjung ut i hela världen. Den sista sången är den enda Negro Spiritual som mig veterligt handlar om Jesu födelse. Den bästa inspelningen jag hittade på Youtube är den här - Aretha Franklin får ursäkta…
Efter det att vi sjungit igenom juldagsmorgonens sånger, festade vi på smörgåstårta. Min vän kyrkoherden och Marianne, som sköter allt det administrativa på församlingsexpeditionen, var också med och fikade. Hon har lovat att vara med och förstärka VIS-kören på Julottan.
Birgit, en av våra kyrkvärdar och trogen VIS-körssångerska överlämnade en stilig amaryllis till mig. Bra, eftersom jag inte köpt några julblommor utom en julstjärna, som redan tagit slut. Jag tror den frös ihjäl eftersom det drog ifrån fönstret där den stod på fönsterbrädan.
5 kommentarer:
Solveig var med i min kör i flera år. I övrig känner jag bara igen damen längst hitåt t.h.
Hm... jag saknar blommorna lite från den´tiden jag hade två körer. Fast... jag har mer fritid.
Bloggblad:
Jag är glad för amaryllisen. Hade faktiskt stått och funderat på en på W:s men tyckte den var för dyr...
Det är Gudrun, min stöttepelare i sopranstämman i min gamla kyrkokör. Du har säkert träffat henne. Hon och maken brukar alltid vara med på kontraktskördagarna.
Va? Är det inte du som är kantor i Mogata? Det trodde jag. Är det inte det du borde vara så att du slapp resa så mycket? Fast du kanske gillar variationen det medför, förstås.
Smörgåstårtan ser riktigt smaskig ut.
Kram!
Haha, det måste ha gått dig förbi att jag är 73 år fyllda. Jag VAR mycket riktigt kantor i Mogata, men gick i pension för åtta år sen. Sen den dagen har jag rest runt i bygden och vikarierat lite här och var .
Nu senast har jag vikarierat för kantorn i Ringarum, eftersom tjänsten har varit vakant sedan i höstas. Inte något fast vikariat - det vill jag inte ha eftersom jag blir så bunden då. Men jag har haft en kör och spelat på så gott som allting i församlingen under hösten.
Det är trevligt för det mesta att resa runt - man träffar olika människor hela tiden. Och de som tjänstgör i de församlingar som jag spelar mycket i, lär jag känna ganska väl.
Smörgåstårtan var smaskig, men väldigt, väldigt söt. En sorts variant på Prinsesstårtan...
Kramar!
Marianne:
Förlåt! NU förstår jag din förundran över att jag inte är kantor i Mogata... Jag hade skrivit fel i inlägget - VIS-kören skulle inte alls sjunga där i julottan utan i RINGARUM!
Maken till en av damerna, som var med på bilden påpekade detta för mig när vi var hemma hos dem på en snabbfika efter julottan på juldagsmorgonen...
Kramar!
Skicka en kommentar