Gemensam julklapp

Idag har vi varit i Linköping och hämtat vår gemensamma julklapp – en ny bil. Det var nästan tio år sen sist det begav sig och det är en härlig känsla bara att känna doften, när man stiger in i bilen.


Samtidigt är man ju ängslig att man ska skrapa emot något eller åka i diket. Om det blir en buckla på den gamla, är det ju inte hela världen. Men en rispa i ny silvermetalliclack – ack, ack… (Jag har lärt mig att man ska rimma av Bloggblad.)

Den är mycket lik sin gamla syster Octavia – vår nya Skoda Scout, bara yngre och vackrare. Och med mera finesser som t.ex. backvarnarsensorn. Jag är helt fascinerad av att kunna se på en skärm inne i bilen vad som finns bakom den…


När vi skulle åka iväg från bilhallen kom vår trevlige försäljare med en tårta, som vi skulle ta med oss hem för att fira vårt bilköp. Det visade det sig vara en äkta Skodatårta, som såg mycket giftig ut vid första anblicken. Den smakade i alla fall väldigt gott och vi har överlevt än så länge trots att vi åt upp en tredjedel av tårtan tillsammans, MM och jag …