Eftersom vi kom tidigt var kön inte så lång. Lillmirren hittade omedelbar till piratskeppet där han tillbringade de närmaste tjugo minuterna med att klättra och åka upp och ner för rutschkanan.
När klockan var elva var det dags för teater med Lennart Hellsingmelodier. Trollkarlen, som trollade sig till ett glas saft och sen drack upp sig själv, återuppstod i slutet och trollade några barn till bl.a. hundar och björnar. Mycket populärt. Efter det intog vi lunch i restaurangen. Pannkakor för Mirren och Lillmirren och medhavda nötter för mig.
Mirren har årskort på Junibacken (kostar inte mer än dubbla inträdesbiljetten !) så hon hade åkt sagotåget förut och visste att Lillmirren inte uppskattade det särskilt mycket. Han gick i alla fall med på att följa med, eftersom jag så gärna ville se de berömda illustrationerna av Astrid Lindgrensagorna under resans gång. Här fick man se Katthult, rövarna vid Mattisborgen och hur Skorpan kastar sig ut från det brinnande huset och många andra underbara scenarier...
Men så fort den stora musen visade sig gömde sig Lillmirren under armen på sin mamma och tittade inte upp förrän tåget kommit fram till slutstationen.
Att vara lokförare var också populärt.
Mårran är föremål för Lillmirrens skräckblandade förtjusning. Mirren har talat om att hon är snäll innerst inne. Varje gång han ser henne, eller någonting som liknar henne säger han:" Mollan näääl".
Efter ytterligare någon timmes lek hos Alfons Åberg och i Mumindalen – även där frekventerades en rutschkana hundra gånger, var det dags att gå hem. Lillmirren var inte samarbetsvillig vid detta tillfälle, och när Minimirren, som jag höll i famnen medan Mirren försökte klä på Lillmirren, hörde hur brorsan skrek, satte han också igång. Hans vrål överröstade t.o.m. sin brors, sa Mirren, som satt en bit bort.
På hemvägen promenerade vi längs med Strandvägen, tittade in på Svenskt Tenn och gick sedan för att se på NK:s julskyltning. Lillmirren hade sovit i vagnen sedan vi lämnade Junibacken, men nu vaknade han. Det fanns nämligen en lyftkran intill, som tidigare tilldragit sig hans intresse. För julskyltningen hade han ingenting till övers.
Vad som hände sedan på tunnelbanan på hemvägen har Mirren berättat om i sin blogg Vardag med barn.
11 kommentarer:
Åh vilken fin beskrivning och ljuvliga bilder! Vi pratade om julskyltningen igår och då sa Casimir "lyftkranen" så det verkar som om den satt outplånliga spår!
Jag ska genast länka i min blogg - inte för att det är särskilt många som läser den, men det kan vara roligt att hitta tillbaka till inlägget sedan.
M&P
Jag inser ju att jag måste till Junibacken... jag tror att barnbarnet varit där, men hon följer nog med mig om jag ber... fast det måste bli sommar först. Här åks ingenstans under vintern.
O vilket trevligt besök du har gjort med barn och barnbarn! Och visar så fina bilder. När barnbarnen var små var jag där med dem och det var synnerligen poppis. Nu har jag ju även lilla Guldlock att ta med mig dit, så det får väl bli när dom kommer ner från Dalarna för att hälsa på hos mig. Pippi är ju hennes favorit, så det skulle nog falla väl ut med ett besök på Junibacken.
Tack för din hälsning på Facebook. Vet inte ännu om jag ska vara med där, måste kolla upp litet mer först. Det tar får mycket tid!
Ha det gott och kramisar
Trevligt besök på Junibacken! Där har jag inte varit, våra barn hade just blivit lite för stora när det kom till. Så nu väntar jag på att få gå dit med nåt barnbarn nån gång!
Oj vad aktiv du har varit här, massor av intressanta inlägg. Jag får helt enkelt återkomma i morgon, nu är klockan 11 på kvällen och jag är helt slut.
Kram så länge!
Åh, Musikanta!
Nu får du mig att längta hem!
Visst är Junibacken ett så fint ställe! Vi vardär mkt när K och kussarna var små! Nu var det länge sen sist. Sagotåget är underbart! och utställningarna har ju alltid varit så fina!
Vad smart att ha årskort där!
Kram!!
Mirren:
Ja, visst var det många bilder som blev bra. Lyftkranen var ju verkligen uppseendeväckande, röd och grann som den svävade ovanför hustaken.
M&P
Bloggblad:
Perfekt för barnbarnet. Hon kanske uppskattar sagotåget mer eftersom hon är lite större än Lillmirren. Det är faktiskt en upplevelse, även för vuxna...
Eleonora:
Det är en fantastisk anläggning, både för barn och vuxna, som jag skrev i kommentaren till Bloggblad. Jag tycker absolut att du ska ta med dig lilla Guldlock dit nästa gång hon kommer till Stockholm!
Vad gäller Facebook tittar jag bara in där då och då. Eftersom man skriver så korta snuttar tycker jag inte att det tar så mycket tid. Går inte att jämföra med bloggen...
Många kramar/M
Marianne:
Det är klart att du är trött efter flytten och all städning...
Jag har själv varit i Stockholm ett par dagar så jag har inte hunnit med att läsa några inlägg av mina bloggvänner. Sen har jag Luciatåg i kyrkan på söndag, så det är fullt upp!
Men jag ska ta igen det på tisdag i nästa vecka - enda dagen i veckan jag är helt ledig...
En skön helg utan städning önskar jag dig.
Varm kram/M
Annika:
Jag var mycket imponerad av anläggningen i allmänhet och av scenerierna på sagotågsresan i synnerhet. Går gärna dit fler gånger med Mirren och barnbarnen. Det är ju hela vår svenska sagoskatt från Pippi Långstrump till nyare svenska barnboksförfattare som illustreras så fint där!
Ha en skön helg och kram!
Jag vill också till Junibacken! Hm, och mina barnbarn är för stora. Jag kanske kan låna Lillmirren : )
Kram!
Du får väl höra av dig när du kommer till Sverige nästa gång! Jag går gärna dit igen med Lillmirren - det är en upplevelse. Och det finns en trevlig restaurang där man kan sitta och prata och en affär där man kan hitta en massa trevlig saker.
Kramar!
Marianne:
Kommentaren ovan var förstås till dig...
Skicka en kommentar