torsdag 1 mars 2012

Från en sparad pärm 1

Under min trettiosjuåriga tjänstgöringstid som lärare har jag mött massor av elever. Dem som jag kommer ihåg består av två kategorier. Den första var de som var obrottsligt lojala, snälla och duktiga och som ofta ville prata med fröken efter lektionen. Den andra var de som var riktigt stökiga och besvärliga. Ibland kunde de t.o.m. vara utstuderat elaka…

Jimmy var aldrig elak, men han bråkade emellanåt på lektionerna, både med mig och med kompisarna. Döm om min förvåning när jag bläddrade i en gammal pärm och hittade det här lilla brevet!

Först trodde jag inte att det var Jimmy som hade skrivit brevet utan Victoria, klassens ljus och en elev som jag tyckte mycket om. Jag kunde inte tänka mig att Jimmy kunnat skriva och stava så bra utan att det var han som dikterat brevet och att det var Vickan som skrivit ner det. Men sen såg jag att Victoria var felstavat så det kanske var Jimmy själv som skrivit det i alla fall.

Jimmy är förmodligen både välanpassad och har familj vid det här laget. Jag tycker det lilla brevet vittnar om det…

6 kommentarer:

Eleonora sa...

O vilket gulligt brev! Vilken uppmuntran att få ett sådant av en något "stökig" elev. Han har nog blivit något fint o bra. Och tänk att du sparat brevet så länge!! Där ser man att det lönar sig ibland att inte städa för ofta (hihi)
Ha det gott min söta vän och kram

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag har egentligen inte SPARAT pärmen, det har bara inte blivit av att jag slängt den...
Men det är konstigt att tänka att han är lika gammal som Mirren idag!
Kram tillbaka!

Västmanländskan sa...

Så rart!

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Visst var det - och mycket överraskande!
Kram

Karin sa...

Vilket fint brev! Tänk att han faktiskt skrev det – det ska mycket till innan en "stökig" unge gör något sådant. Och alla dessa stökiga barn var nog väldigt många dyslektiker, misstänker jag.

Musikanta sa...

Karin E:
Jimmy hade inte en så lätt uppväxt heller, efter vad jag kommer ihåg. Men han kanske kände på sig att jag gillade honom innerst inne...
Men brevet hade jag totalt glömt - det var väl sommarlovet som hägrade på den tiden.